Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Piscirickettsios hos laxfisk

I slutet av 1980-talet drabbades Chile av enorma förluster av stillahavslax, med dödlighet på upp till 90 procent, på grund av piscirickettsios. Sjukdomen förekommer i marina miljöer, men har även rapporterats förekomma i sötvatten. Sjukdomen finns också beskriven i Europa, dock inte med så stora konsekvenser som i Chile. Typiska symtom är vitfärgade fläckar på inre organ som i njuren, levern och i mjälten.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Allvarliga utbrott av piscirickettsios drabbade Chile i slutet på 1980-talet, men sjukdomen har också beskrivits ifrån Nordamerika och ifrån Norges västkust, där främst smolt drabbades. Sjuklighet och dödlighet varierar mellan fiskarter och miljöer, men de allvarligaste konsekvenserna rapporteras från marina miljöer. Sjukdomen har inte påvisats i Sverige.

Symtom

Lax med piscirickettsios. Observera den bleka färgen på levern med ljusa granulom och blödningar i pylorus regionen. (Klicka på bilden för ett större format.) Foto: Brit Tørud /Veterinærinstituttet Oslo

Fisken blir slö, ofta mörkfärgad, får en minskad aptit och simmar ofta vid ytan. Sår i huden kan förekomma. Njuren och mjälten blir ansvälld och vitfärgade fläckar förekommer i mjälten, njuren och ofta i levern. De vita fläckarna i levern kan spricka och ge upphov till kraterlika skador.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Piscirickettsia salmonis

Infektionsport:

Troligen via mun, gälar, hud och öppna sår.

Spridning i djuret:

Systemiskt

Smittvägar:

Smittan överförs troligen främst via vattnet, vid kontakt fisk till fisk, så kallad horisontell smittöverföring, men smitta från föräldragenerationen till avkomman, vertikal smittöverföring, kan inte uteslutas. Mer studier om möjliga vektorer och reservoarer för bakterien efterfrågas.

Överlevnad:

Vattentemperatur och salthalt påverkar bakteriens överlevnad i vatten. Bakterien inaktiveras i sötvatten. Experimentella studier visar att bakterien överlever i upp till tre veckor vid temperaturer mellan 5-10°C i marin miljö, men bara en vecka vid 20°C.

Provtagning och diagnostik

Förändringar i levern hos lax med piscirickettsios. Leverceller innehållande vakuoler med kockoida Piscirickettsia salmonis bakterier, HE färgning. (Klicka på bilden för ett större format.) Foto: Anne Berit Olsen/Veterinærinstituttet Oslo

Piscirickettsia salmonis växer inte på konventionella agar-medier, utan man har länge rekommenderat att prover från inre organ odlas på cell-linjer. Men man har även lyckats odla bakterien på blodagar innehållande cystein vid 16-22°C. Bakterien är Gram negativ och har vanligen en kockoid form. Diagnosen verifieras med immunologiska eller molekylärgenetiska tekniker såsom ELISA eller PCR.

Behandling och profylax

Antibiotikabehandling ger ofta tveksam effekt, troligen är bakteriens förmåga att överleva intracellulärt i fiskens egna celler bidragande till detta. Inga effektiva kommersiella vacciner finns idag tillgängliga. I förebyggande syfte är alltid god djurhållning och hygien de viktigaste faktorerna tillsammans med separat hållning av djurgrupper. Direkt kontakt mellan fisk beskrivs underlätta smittöverföringen varför en utglesning av besättningen till lägre densitet rekommenderas.

Läs mer

Piscirickettsiosis and Piscirickettsia salmonis in fish: a review (2014) Rozas, M. & Enriquez, R. Journal of Fish Diseases 37, 163-188

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls