Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Proliferativ njurinflammation (PKD) hos fisk

PKD eller infektiös nefrit, är en parasitsjukdom som förorsakas av ett spordjur, Tetracapsula bryosalmonae. Förkortningen PKD härstammar från sjukdomens engelska namn Proliferative Kidney Disease.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

PKD har spridning i framförallt Västeuropa, där den kan orsaka stor dödlighet, ofta i kombination med stress eller andra sjukdomar. I Sverige diagnostiserades den första gången 1986. PKD:s utbredning har ansetts begränsat till ett fåtal vattenområden i södra och mellersta Sverige, men nya undersökningar pekar på att vilda populationer av öring och lax i Norrland också är påverkade av denna parasitinfektion.

Flertalet salmonider såsom regnbåge, öring, röding, harr och lax är mottagliga för infektionen. Man har observerat sjukdomen hos vildfisk (gädda, harr) i såväl brack- som sötvatten.
Sjukdomen orsakar vissa år dödlighet och skada på yngel av framförallt regnbåge, under sensommar och höst. Sjukdom och dödlighet kan uppstå redan vid tio grader men risk för sjukdomsutbrott ökar med stigande vattentemperatur. Allvarliga symtom uppstår när temperaturen överstiger 15ºC. Flertalet salmonider såsom regnbåge, öring, röding, lax och harr är mottagliga för infektionen.

Sjukdomen orsakas av ett spordjur (Malacosporidie) av arten Tetracapsuloides bryosalmonae (syn. Tetracapsula renicola). Mellanvärd för parasiten är mossdjur (Bryozoa). Från dessa utsöndras för laxfisk infektiösa parasiter till vattnet. När dessa tas upp i fisken ger de upphov till en inflammatorisk reaktion (nefrit) i njuren och orsakar njurskador främst på fisk som är yngre än ett år. I Sverige påvisas parasiten sporadiskt med låg dödlighet i aktuella odlingar.

Symtom

Sjukdomen drabbar framförallt ensomriga fiskar. Infekterade individer karaktäriseras av uppsvälld buk och mörkfärgad hud. En sjuk fisk simmar onormalt, blir slö och apatisk. Ögonen sväller upp, gälarna är ljusa och svullna. Tillväxten försämras, men dödligheten är låg tills fisken stressas. 

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Spordjur (Malacosporidier) av arten Tetracapsuloides bryosalmonae

Infektionsport:

Parasiten tar sig in via slemskikt i gälar och hud

Spridning i djuret:

Systemiskt, men ses framför allt i njurvävnaden

Smittvägar:

Fisken infekteras via vatten, där vissa arter av mossdjur förekommer 

Överlevnad:

Fisken kan överleva infektionen och blir då immun. Ung fisk är känsligast.

Provtagning och diagnostik

Vid obduktion förekommer ofta fri vätska i bukhålan. Njuren är kraftigt svullen och ibland missfärgad, med ljusare områden och grynigt utseende. När sjukdomen avancerat längre sväller bakre delen av njuren kraftigt och ytan blir ojämn. Ibland är även levern och mjälten svullen. Fisken är ofta anemisk, det vill säga har blodbrist. Histologiskt konstateras utvecklingsskeden av extrasporogona parasiter i njurvävnaden, så kallade PKX-celler som skadar de blodkroppsproducerande njurcellerna. Diagnosen ställs utifrån den histopatologiska bilden.

Behandling och profylax

Någon egentlig behandling saknas. Om fisken överlever infektionen uppstår en immunitet mot parasiten, vilket förklarar det faktum att sjukdomsutbrott främst ses hos ung fisk. Fynd av sjukdomen i fiskodling medför restriktioner enligt Fiskeriverkets rekommendationer. Sjukdomsutbrott i odlingsanläggningar kan lindras genom rengöring och rensning av anläggningens bevattningskälla, varvid vegetationen, och därmed även antalet mossdjur som fungerar som mellanvärdar, minskar

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls