Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Pseudomonas anguilliseptica-infektion hos fisk

Ett flertal olika arter av Pseudomonas kan isoleras ifrån fisk. Pseudomonas anguilliseptica har länge varit känd som en allvarlig bakterieinfektion hos ål. Den har senare visat sig orsaka sjukdom också hos till exempel laxfisk, torsk och strömming i bräckt vatten och i marin miljö. Infektionen orsakar blödningar i huden och inre organ samt förhöjd dödlighet.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Pseudomonas anguilliseptica påvisades första gången i Sverige 1986, i en ålodling i samband med sjukdomsutbrott. Sjukdomen (”Sekiten-byo” eller red spot disease) var sedan tidigare känd ifrån ålodlingar i Japan och finns beskriven både från odlad och vilt levande ål. Infektionen har senare också beskrivits från ett flertal andra fiskarter som till exempel lax, regnbåge, öring och sik. Sjukdomen har också rapporterats från bland annat Finland, Skottland, Frankrike och Taiwan. 

Symtom

Infektionen ger upphov till punktformiga blödningar i huden, företrädesvis i munregionen, hos både ål och laxfisk. Punktformiga blödningar förekommer också i inre organ som i bukhinnan, lever och i bukhålans fettväv. I Finland har infektionen orsakat dödlighet på upp till 50 procent hos odlad lax i bräckt vatten.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Bakterien Pseudomonas anguilliseptica.

Infektionsport:

Troligen via hud och gälar.

Spridning i djuret:

Systemiskt.

Smittvägar:

Bakterien utsöndras från infekterad fisk och sprids genom vattnet till andra fiskar (horisontell smittöverföring).

Provtagning och diagnostik

Bakterien isoleras från inre organ som njure eller mjälte genom odling på blodagar. Bakterieodlingar kan också sättas från hudblödningar. Bakteriens optimala temperatur för tillväxt är 15ºC men bakterien växer också ut vid 20ºC. Bakterien är långsamväxande och de små, grå kolonierna växer fram efter tre till fyra dygns odling. Bakterien är inaktiv i biokemiska tester men kan verifieras med immunologiska tekniker och/eller med MALDI-TOF (masspektrometri).

Behandling och profylax

Något kommersiellt vaccin finns inte mot P. anguilliseptica. Antibiotikabehandling är möjlig, men rapporteras ge dålig effekt, troligen på grund av att den infekterade fisken får en sämre matlust. God vattenkvalitet och syresättning av vattnet ökar fiskens möjligheter för bättre motståndskraft mot infektionen. En viktig åtgärd vid sjukdom är att ta bort döende och död fisk då stora mängder av bakterien utsöndras i vattnet under en pågående infektion. För ål kan en höjning av vattentemperaturen minska bakteriens tillväxt, detta rekommenderas dock inte för drabbad laxfisk.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls