Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Tamhöns

Ursprung och domesticering

Tamhöns hör till familjen fasanfåglar bland hönsfåglarna (familjen Phasianidae, Ordning Galliformes). De härstammar från den röda djungelhönan (Gallus gallus) som fortfarande lever vild i djungelområden i Indien och Sydostasien.

De tidigaste arkeologiska fynden av domesticerade höns har daterats till cirka 3200 år före Kristus. Tamhöns introducerades till Europa för cirka 3000 år sedan och till Skandinavien under järnåldern cirka 100 år före Kristus. Rasavel med tamhöns bedrevs tidigt framförallt i Medelhavsländerna och i USA. 

Hönsskötsel i Sverige

Fjäderfäskötseln har under århundraden haft stor betydelse i Skandinavien för människors försörjning. Omkring 1840 ökade intresset för fjäderfäavel i Sverige och organiserat avelsarbete och import av avelsdjur inleddes. 1885 hölls den första fjäderfäutställningen i Sverige. Vid sekelskiftet 1900 fanns i Sverige cirka 2,3 miljoner fjäderfän i små flockar (ofta fem till tio höns) som hölls frigående inomhus på vintern och utomhus sommartid. 

Under 1900-talets första decennier ökade kraven på livsmedelsproduktion från hönsen vilket ledde till större hönsflockar och att djuren flyttades inomhus i högre grad. Importer och avel bedrevs mer organiserat. Runt 1930 fanns 6,5 miljoner höns i cirka 500 000 flockar. På 1950-talet var antalet höns cirka 10 miljoner i 270 000 besättningar och äggproduktionen per höna var ungefär hälften av dagens. 

Introduktion av storskalig produktion

De första burarna för värphöns introducerades i USA och Storbritannien och kom till Sverige på 1960-talet. Specialiserad slaktkycklingproduktion startade på 1950-talet i USA och nådde Skandinavien några år senare.  

Burhållning av värphöns, avelsselektion, förbättrade skötselrutiner, bättre foder, införande av vaccination mot en rad olika fjäderfäsjukdomar och förebyggande smittskyddsarbete ledde successivt till ökad äggproduktion, snabbare tillväxt och att sjukdomar kunde kontrolleras mer effektivt.  

Under de senare decennierna har både äggproduktionen och produktionen av slaktkyckling i Sverige helt baserats på import av specialiserade hybrider. Hönsburarna har ifrågasatts i norra Europa ur djurskyddshänseende under de senaste decennierna. I Sverige har värphönsnäringen ställt om till inredda burar och frigående hönshållning. 

Värphöns

Idag (2017) finns i Sverige cirka 8 miljoner värphöns (källa: Svenska Ägg). Majoriteten av hönsen finns i kommersiella besättningar. Knappt 12,7 procent av djuren hålls i inredda burar och resten (77,3 procent) hålls frigående inomhus (67,6 procent) eller utomhus (3,1 procent). Andelen ekologiska värphöns är knappt 16,6 procent.

Flera olika värphönshybrider importeras som kycklingar (föräldradjur/parents) till Sverige. Dessa blir föräldrar till värphönskycklingar som föds upp av unghönsuppfödaren till cirka 16 veckors ålder, då de flyttas till andra gårdar för äggproduktion. Värphönsen slaktas i regel vid cirka 85 veckors ålder eller senare.

Omställning av svensk äggproduktion

Sverige var tidigt ute med att ställa om äggproduktionen från traditionella oinredda burar till mer djurvänliga inhysningssätt: inredd bur och frigående system inom- och utomhus. Omställningen var klar kring årsskiftet 2004/2005. 1 januari 2012 trädde ett burförbud i kraft i samtliga EU:s medlemsländer. Se Jordbruksverkets rapport omställningen av svensk äggproduktion (pdf).

Slaktkycklingar

De flesta slaktkycklingar föds upp på ströbädd (ofta kutterspån) inomhus. Andelen ekologisk slaktkyckling är låg. Upp till 36 kilo kyckling per kvadratmeter, eller maximalt 25 kycklingar per kvadratmeter får hållas i Sverige.

Mor- och farföräldrar (grandparents) importeras och uppförökas till föräldradjur (parents) som sedan blir föräldrar till slaktkycklingarna i Sverige.

År 2016 slaktades drygt 98 miljoner slaktkycklingar i Sverige (cirka 146.300 ton räknat i vikt).

Hobbyhöns

Parallellt med den kommersiella produktionen har hobbyhållningen av höns fortsatt och intresset för hobbyfjäderfä har ökat de senaste åren. Djuren hålls för till exempel rasavel, bevarande av lantraser, utställning, prydnad, sällskap och småskalig äggproduktion.

Referenser

Söderberg S. Föreningen Svensk Fjäderfäskötsel 100 år – dess historia. Jubileumstidskrift Fjäderfä 8-98.
Livsmedelsverket

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls