Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Spolmask hos fjäderfä

Spolmask är en vanlig tarmparasit hos tamhöns, framförallt i kommersiella frigående värphönsbesättningar och bland hobbyhöns. Spolmaskens ägg är mycket tåliga i miljön och därför är smittan svår att få bort från djurutrymmen och rasthagar. Ibland orsakar spolmaskinfektion inga sjukdomssymtom, men vid hög maskbörda och hos unga höns kan symtom som avmagring, diarré och sänkt äggproduktion ses. Spolmaskar kan ibland förekomma inuti hönsägg.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Art

Ascaridia galli (Bild 1)

Bild 1. Spolmask (Ascaridia galli).
Foto: Bengt Ekberg/SVA

Värddjur

Huvudsakligt värddjur: tamhöns

Däggdjur, inklusive människor infekteras inte.

Förekomst

Tamhönans spolmask är en välkänd och vanlig parasit med stor geografisk spridning . I Sverige är spolmaskinfektion vanligt bland kommersiella frigående värphöns (med och utan tillgång till utevistelse) och bland tamhöns i småskaliga icke-kommersiella flockar (hobbyhöns). Spolmaskinfektion förekommer sällan i besättningar där värphöns hålls i inredd bur. Parasiten förekommer även i kommersiella avelshönsbesättningar.

Utseende och lokalisation

Den vuxna parasiten är gulvit och cirka fem till sju centimeter lång (maximalt 11,6 cm). Den lever i tunntarmen (Bild 2), men kan ibland även ses i kräva, körtel- och muskelmage, blindtarmar, kloak, äggledaren eller fritt i kroppshålan.

Bild 2. Spolmaskar i en uppklippt tarm från en tamhöna. Tarminnehållet är blodblandat. Foto: Désirée Jansson/SVA

Livscykel

Livscykeln hos tamhönans spolmask är enkel och direkt. Den vuxna spolmasken lever i fågelns tunntarm och producerar där parasitägg som utskiljs med värddjurets träck.

Parasitäggen sprids i fåglarnas omgivning inom- och utomhus och nya fåglar smittas när de söker föda från ströbädd och marker. För att bli infektionsdugliga måste parasitäggen genomgå en mognadsfas i omgivningen som under gynnsamma förhållanden (hög fuktighet och värme, cirka 20-30 °C) tar cirka två veckor. Under denna mognadsfas utvecklas en infektionsduglig larv i parasitägget.

Hönsen smittas när de får i sin infektionsdugliga ägg som kläcks i tunntarmen. Efter kläckning penetrerar spolmasklarven tunntarmsslemhinnan och återvänder sedan efter en tid till tarminnehållet där de utvecklas till vuxna könsmogna spolmaskar.

Hela livscykeln från ägg till könsmogen parasit tar cirka fem till åtta veckor. Den vuxna parasiten kan leva och producera parasitägg i 9-14 månader.

Inverkan på värddjuret

Symtomen vid spolmaskangrepp varierar beroende på graden av angrepp/parasitbörda (antalet parasiter i tarmen) och olika faktorer hos värddjuret. Vuxna fåglar är ofta helt symptomfria men de kan visa sjukdomssymtom vid kraftiga parasitangrepp. Unga eller försvagade fåglar kan drabbas hårdare.

Vid kraftiga angrepp kan ett eller flera av följande symtom ses:

  • Diarré och/eller blod i träcken
  • Smutsiga äggskal (träck)
  • Sänkt äggproduktion och ökad foderkonsumtion 
  • Blöt ströbädd
  • Blodbrist
  • Avmagring (parasiterna konkurrerar med värden om näringsämnen)
  • Dödsfall (till följd av tarmobstruktion)
  • Spolmaskförekomst kan förvärra förloppet av vissa bakteriella sjukdomar
  • Beteendeförändringar 

Spolmask i hönsägg

Spolmaskar kan ibland förekomma inuti hönsägg. Detta beror på att parasiten kan migrera via kloaken upp i hönans äggledare. Om ett ägg samtidigt håller på att bildas kan spolmasken hamna i ägget om skalhinnor och skal ännu inte har börjat bildas . Det händer att sådana ägg passerar kvalitetskontrollen (genomlysning) på äggpackerierna och når äggkonsumenter. Spolmaskar i konsumtionsägg är ofarligt för konsumenten men kan upplevas som obehagligt.

Smittvägar

Spolmasksmitta kan spridas till en fjäderfäflock genom inköp av smittade fåglar. Andra möjliga spridningsvägar kan vara indirekt smitta via till exempel redskap, utrustning och skodon. Det är mindre sannolikt att vilda fåglar sprider smittan. Parasitäggen kan överleva lång tid utomhus i rastgårdar och inomhus i fjäderfähus i ströbäddar, på inredningen och i sprickor i golv och väggar. Detta innebär att flockar som sätts in i djurutrymmen där föregående flock var spolmaskinfekterad ofta smittas av överlevande spolmaskägg i miljön. Smittan sprids lätt mellan olika flockar, hus och avdelningar på samma gård.

Exakt hur smittspridningen går till mellan kommersiella värphönsflockar i Sverige är däremot oklart.

Diagnostik

Obduktion: vid obduktion kan vuxna och sena larvstadier av spolmaskar påvisas i tarmen. Mikroskopisk undersökning krävs för att påvisa ägg och tidiga larvstadier i slemhinnan. Omfattningen av angreppet liksom tarmskadorna kan bedömas.

Parasitologisk undersökning av tarmar: vuxna spolmaskar, larver och ägg av spolmask kan påvisas.

Träckprov: påvisar parasitägg. parasitägg. Vid vanlig träckprovsundersökning kan ägg av spolmask och blindtarmmask (Heterakis gallinarum) inte särskiljas. Om ägg från spolmask/blindtarmsmask påvisas i träckprov från kommersiella tamhöns bör man därför följa upp resultaten med parasitundersökning av tarmar för att artbestämma parasiten. Blandinfektion med båda arterna förekommer.

Avmaskning

Avmaskningsmedel (bensimidazol) kan ges via dricksvattnet i kommersiella hönsbesättningar. Observera att förpackningsstorleken och administrationssättet inte lämpar sig för små hobbybesättningar. Vid misstänkt spolmasksmitta i hobbybesättningar rekommenderas provtagning och kontakt med lokal veterinär för rådgivning om eventuell avmaskning. Observera att effekten är kortvarig och att risken för återsmitta efter avmaskningen är mycket hög.

Smittsanering

Genom att sanera djurutrymmet mycket noga och byta det översta jordlagret eller plöja den mark djuren vistats på (till exempel i en rastgård) kan antalet smittförande spolmaskägg minskas. Att helt eliminera smittan från ett djurutrymme eller en rastgård är dock mycket svårt eftersom spolmaskägg är mycket tåliga och långlivade. Eliminering av spolmaskägg kräver sannolikt mycket noggrann rengöring, användning av desinfektionsmedel eller bekämpningsmedel med specifik effekt mot parasitägg, ytavbränning, eller byte av ytskikt på golv och väggar.

God hygien och låg djurtäthet (gott om plats) minskar risken för svåra parasitangrepp.

Svensk forskning om spolmask hos värphöns

Forskare på SVA och SLU bedriver tillsammans ett projekt om spolmask i svenska värphönsbesättningar. Läs mer om resultaten i en  sammanfattning på svenska från Svensk Veterinärtidning nr 8-9, 2011 (pdf).

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls