Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Infektiös bronkit (IB) hos fjäderfä

Symtom hos värpande höns är främst sänkt äggproduktion och skalförändringar. Hos unga kycklingar ses främst luftvägssymtom. IB-virus finns sannolikt spritt i hela landet bland alla typer av tamhöns.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Infektiös bronkit (IB) är en av världens mest förlustbringande sjukdomar i äggproduktionen och på många håll även i slaktkycklingproduktionen. Den medför framförallt stora äggproduktionstörningar och sänkt tillväxt.

Orsak

IB är en mycket smittsam virussjukdom som orsakas av ett coronavirus, infektiöst bronkitvirus (IBV). Sjukdomen drabbar endast tamhöns (inga andra fåglar eller däggdjur). IB-viruset förändras slumpmässigt genom mutation (spontana punktförändringar i arvsmassan) och rekombination (när bitar av arvsmassan kan bytas ut mellan olika virusstammar vid samtidig infektion). På så sätt uppkommer nya varianter IBV och detta sker framförallt i områden med stora fjäderfäpopulationer och högt smittryck. En del av dessa nya virusvarianter är så annorlunda att nya vacciner måste utvecklas.

Historik i Sverige

Det första dokumenterade svenska utbrottet av IB sågs i början av 1970-talet i en värphönsbesättning i Halland. Därefter dröjde det till 1994 innan sjukdomen återkom, även denna gång drabbades halländska värphöns. I början av 1995 smittades ett avelsföretag för slaktkyckling i Skåne och kort därefter även konkurrentens anläggningar i samma område.

Några månader senare sågs ett nytt utbrott, som drabbade både värphöns-, slaktkyckling- och hobbybesättningar i Halland. Även i Blekinge påvisades enstaka fall. Under 1996 var läget lugnt och inga nya fall påvisades. Under 1997 infördes, på näringens initiativ, vaccination mot sjukdomen med ett levande vaccin. Under åren som följde efter att vaccination införts förekom en del problem med IB i värphönsbesättningar, som delvis sannolikt var orsakade av levande vaccinvirus.

Sedan 2006 har 3 för Sverige nya varianter av IBV påvisats i Sverige: IBV 4/91, även kallad 793B (2006), en QX-liknande variant som kallas D388 (2009) och ITA-02 (2010). QX-varianten uppstod ursprungligen i Kina och liknande virus påvisades första gången i Europa 2003 (i Nederländerna).

Förekomst i Sverige

Idag finns IB-virus sannolikt spritt i landet bland alla typer av tamhöns. Kunskapen om vilka IB-virus som finns i landet är dock begränsad. Kartläggning av vilka IBV som förekommer i Sverige pågår på SVA genom ett forskningsprojekt som är finansierat av Stiftelsen Lantbruksforskning. 

Hur smittar IB-virus?

IB-virus är det i särklass mest smittsamma fjäderfäviruset och kan spridas kilometervis med vinden om förhållandena är gynnsamma. Smittan sprids också genom direkta och indirekta (exempelvis via kläder och redskap) kontakter med smittade höns. Vertikal smittspridning (från hönan till kycklingen via befruktade ägg) förekommer inte. 

Symtom

Om unga kycklingar drabbas av IB får de ofta kraftiga luftvägssymtom med snuva och hosta och ofta följdinfektioner med bakterier som till exempel E. coli. Små kycklingar som drabbas av IB riskerar dessutom att få skador i äggledaren vilket kan leda till att de aldrig börjar lägga några ägg.

Unghöns om smittas av IB-virus får oftast inga sjukdomssymtom alls.

Värpande höns som drabbas av IB får framförallt sänkt äggproduktion med försämrad äggkvalitet i form av skalförändringar (åsiga, skrovliga och tunna skal, se bild) och äggvitan som blir tunn och vattnig. Flocken återgår inte alltid till normal äggproduktion efter ett IB-utbrott.  

I vissa fall kan milda luftvägssymtom också ses hos vuxna höns. Smittan sprids snabbt i hela flocken.

Ägg från IB-infekterade höns. Skalen blir tunna, skrovliga och åsiga.
Foto: Bengt Ekberg/SVA

IBV kan även angripa njurarna.

Hur ställs diagnosen?

Innan vaccination mot IB infördes i Sverige kunde smittläget lätt kontrolleras genom att man letade antikroppar mot viruset i blodprov eller äggula. Hade flocken antikroppar mot IBV så var den smittad.  

Idag har alla vaccinerade djur antikroppar och då krävs istället molekylärdiagnostiska tester (PCR och sekvensering). Prov som måste tas under pågående infektion. 

Vaccination mot IB

I dagsläget vaccineras avels-, livkycklingar, värphöns och ibland slaktkycklingar i Sverige mot IB.

Läs mer

Om vaccination mot IB

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls