Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Hepatit E-virus hos gris

Hepatit E-virus är ett zoonotiskt virus som kan infektera såväl människor som djur. Hos grisar förlöper infektionen utan kliniska symtom. Hepatit E-virus finns hos grisar och vildsvin världen över, så även i Sverige. I Sverige har Hepatit E-virus hos gris inte förknippats med sjukdom - vare sig hos grisarna eller hos deras skötare. Antikroppar mot hepatit E-virus kan dock påvisas hos en relativt stor andel människor, både hos de som har kontakt och de som inte har kontakt med grisar. Beträffande smitta med hepatit E på människor i Sverige hänvisas till Folkhälsomyndighetens webbplats.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Smittämne och smittvägar

Hepatit E-virus tillhör familjen hepeviridae som har fyra genotyper, varav genotyp 1 och 2 enbart infekterar människa, medans genotyp 3 och 4 är zoonotiska, det vill säga kan smitta mellan djur och människor.

Hepatit E virus påvisas hos allt fler djurarter men få av dessa nyupptäckta varianter är zoonotiska. Detta har dock lätt till att taxonomin för HEV har ändrats och den ovangivna strukturen är förenklad.

Smittvägarna är inte fullständigt utredda, men en fekal-oral smittspridning antas föreligga där viruset förmodas att först föröka sig i tarmkanalen för att därefter infekterar andra organ. Viruset som replikerar i levern, men även i andra organ såsom njure, tunntarm och tarmlymfknutor, utsöndras med avföringen en till fyra veckor efter primärinfektionen under en period av tre till sju veckor.

De flesta grisar smittas i åldern två till fyra månader. Efter genomgången infektion utvecklar grisarna immunitet och djuren har som regel utvecklat antikroppar mot Hepatit E-virus redan vid tre till fyra månaders ålder. Suggorna förmedlar tack var sin immunitet ett skydd med råmjölken till avkomman som varar i sju till nio veckor.

Klinisk bild

Infektion med hepatit E-virus förlöper utan kliniska symtom hos grisar.

Provtagning och diagnostik

Hepatit E-virus kan påvisas i avföring, blod, lever och eventuell i andra organ med PCR-teknik.

Antikroppar mot Hepatit E-virus kan påvisa i blodserum, men eftersom infektionen är så vanlig kan resultaten vara svåra att utvärdera utan samtidiga PCR-undersökningar som påvisar viruset.

OBS! SVA utför för närvarande inte diagnostiska tester för Hepatit E.

Behandling och förebyggande åtgärder

Eftersom Hepatit E-virus är allmänt förekommande hos gris men inte orsakar någon iakttagbar sjukdom förekommer varken behandlingar eller specifika förebyggande åtgärder för att förhindra infektioner. Däremot tillämpas så kallad omgångsuppfödning i så gott som alla besättningar för att dämpa det generella smittrycket i besättningarna.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls