Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Kvarka hos häst

Kvarkautbrott rapporteras ständigt hos hästar i Sverige och andra länder. Hästarna får ofta en allvarlig och smärtsam luftvägssjukdom med variga bölder i huvudets lymfknutor, men symtomen kan i vissa fall vara lindriga och likna en vanlig förkylning. Tysta smittbärare förekommer.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga.

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Kvarka är en sedan länge känd smittsam hästsjukdom. Sjukdomen beskrevs i en lärobok av Jordanus Ruffus redan år 1251.

Utbrott av kvarka sker årligen hos hästar i Sverige och övriga världen. Under tioårsperioden 2005-2014 anmäldes i snitt 53 stall med utbrott av konstaterad kvarka per år i Sverige. Bara den först diagnostiserade hästen i ett stall anmäls som ett utbrott. Ett utbrott kan alltså omfatta flera insjuknade hästar.

Prover som kommer in till SVA och är positiva för kvarka visas på vår Karta över positiva kvarkaprover som uppdateras dagligen. Misstänkta och konstaterade fall av kvarka som rapporterats till länsveterinärer presenteras i Smittoinfo på Svensk Travsports webbplats. Det kan förekomma ett mörkertal utöver dessa rapporter, eftersom några hästar med kvarka kanske inte veterinärundersöks. När stallar som listats på Smittoinfo senare förklaras fria från kvarka brukar ingen särskild information om detta läggas ut.

Symtom

Klassisk symtombild för kvarka är:

  • Hög feber (>39º C) 24-48 timmar innan hosta och näsflöde uppträder.
  • Näsflöde, ofta varigt, men kan vara tunt och genomskinligt i början (kan då förväxlas med virusinfektion).
  • Svullna lymfknutor i huvud/halsregionen med bölder som kan spricka upp till exempel mellan ganascherna.
  • Förträngningar i övre luftvägarna kan orsaka sväljningssvårigheter och även missljud vid andning och i svåra sjukdomsfall även andningssvårigheter, vilket kan kräva trakeotomi.

Sjukdomen kan också förlöpa med betydligt lindrigare symtom, till exempel enbart näsflöde eller hosta utan hög feber. Äldre hästar visar ofta mildare och kortvarigare symtom än unga. Många gånger kvarstår kvarkainfektionen i hästens luftsäckar utan att några tydliga symtom ses utåt.

Några av de allvarliga följdsjukdomar som kan förekomma vid kvarka är: 

  • Lunginflammation (pneumoni) och lungsäcksinflammation (pleurit).
  • ”Kastad kvarka”, spridning av bölder i kroppen, exempelvis till lungor, tarmkrös, lever, mjälte, hjärna med mera.
  • Anasarka (purpura hemorrhagica) en immunmedierad blodkärlsinflammation (vaskulit) som orsakar kraftig vätskeansamling i kroppen. 
  • Immunmedierad myosit (muskelinflammation).

Smittämne

Kvarka orsakas av en betahemolyserande streptokock, Streptococcus (S.) equi subspecies equi, i dagligt tal kallad endast S. equi.

Även en annan streptokock, S.equi subspecies zooepidemicus, ofta benämnd S. zooepidemicus, kan ibland orsaka övre luftvägsinfektion med liknande symtom som kvarka. S. zooepidemicus förekommer dock ofta hos friska hästar i lågt antal i näsa och svalg utan att orsaka sjukdom.

Smittvägar

Kvarka är en mycket smittsam sjukdom. Kvarkabakterien förekommer i nässekret, svalg och bölder hos smittade hästar. Gemensamma vattenhoar i hagar kan ofta vara ordentligt kontaminerade. Smitta kan även ske via travselar, sadlar, träns och människor om bakterier finns på kläder eller otvättade händer.

Bakterien utsöndras via nosen från den insjuknande hästen 24-48 timmar efter första febertoppen. Hästar som inte längre har synliga symtom kan ändå utsöndra S. equi ytterligare två till tre veckor eller i vissa fall ännu längre. Modern forskning visar att kvarka sprids även via sådana symtomlösa smittbärare. Hos dessa lever bakterien vidare i luftsäckar eller bihålor och utsöndras intermittent till omgivningen.

Patogenes

Inkubationstiden är 3-14 dagar. Kvarkabakterien kommer in i kroppen genom hästens mun eller nos och fäster på slemhinnan, penetrerar cellerna och sprids snabbt till lymfvävnaden i övre luftvägarna. Bölder i lymfknutorna bildas så småningom och utsöndring av bakterier till näshålan sker. I början kan det därför vara svårt att detektera bakterier med ett nässvabbprov, men chansen ökar 24-48 timmar efter första febertoppen. Infektionen sprids ofta till luftsäckarna. I vissa fall bildas "stenar", så kallade konkrement, i luftsäckarna. Ibland sprids bakterien via blodet eller lymfan i kroppen och infekterar andra organ, så kallad kastad kvarka.

S. equi är försedd med en kapsel av hyaluronsyra och vissa protein som hindrar hästens immunsystem att identifiera och döda den. Dessutom innehåller kvarkabakterien enzymer som skadar vävnaden och leder till bildning av bölder.

Diagnos

En tentativ diagnos om kvarka kan ställas på kliniska symtom och konfirmeras med påvisande av bakterien. Kvarka är anmälningspliktigt redan vid klinisk misstanke. 

Vid misstanke om kvarka rekommenderas kvarka-PCR framför enbart odling, på grund av betydligt högre sensitivitet (färre falskt negativa prover). Kvarka-PCR detekterar och skiljer ut S. equi och S. zooepidemicus. Metoden spårar smittämnenas arvsmassa. Kvarka-PCR kan kombineras med bakterieodling. Vid direkt-PCR på SVA går svar ut samma dag eller dagen efter. Om insänt prov inte är nässvabb utfört med ESwab eller sköljprov odlas provet dag ett och tas vidare till PCR från odlingsplattan dag två.

Kvarkabakterien är i en del fall svår att isolera från den sjuka eller misstänkt infekterade hästen. Om hästen trots negativt provsvar från laboratoriet visar kvarkaliknande symtom med smittspridning till andra hästar, kan kvarka därför inte uteslutas. Utbrottet bör då hanteras som kvarka, med isolering av stallet.

Serologi med påvisande av antikroppar mot S. equi i serum kan också användas i utredningar, till exempel vid screening av nytillkomna hästar, misstänkt exponerade hästar eller kroniska smittbärare samt vid utredning av anasarka och andra komplikationer till kvarka. De flesta hästar som exponerats för kvarkasmitta bildar antikroppar i blodet (serokonverterar) under en tid, men inte alla. Ibland kvarstår antikropparna en tid efter att bakterierna försvunnit. Ibland kvarstår istället bakterien utan att antikroppar kan påvisas. Därför kan olika undersökningar behöva komplettera varandra.
En positiv antikroppstiter betyder alltid att hästen träffat på kvarkabakterien, och det kan betyda att smittan är kvar i kroppen och bör kompletteras med bakteriologisk undersökning. Två negativa provsvar med 10-14 dagars mellanrum betyder i de flesta fall att ingen aktiv smitta pågår. Vid utredning om smitta har förekommit i en besättning rekommenderas att provta flera individer, för att undkomma risken att en enstaka häst eventuellt inte bildat de antikroppar som detekteras.

Differentialdiagnoser till kvarka är framförallt luftvägsviroser såsom influensa, herpesvirus (abortvirus) och rhinitvirus. Bakteriell bihåleinflammation (sinuit) kan i vissa fall ge liknande symtom, men oftast med enkelsidigt näsflöde. Andra bakterier som också kan orsaka symtom från luftvägarna är olika Actinobacillus spp och Bordetella bronchiseptica, då ofta sekundärt till viroser eller annat som sätter ner hästens immunförsvar. Bronkit och bronkiolit orsakad av överkänslighet/allergi kan ge hosta och näsflöde men aldrig feber. Hos föl kan man även tänka på rodokockinfektion, ”vanliga” streptokocker (S. zoopeidemicus) samt hosta framkallad av spolmaskinfektion.

Vid komplikationer till kvarka är diagnostiken svårare och beror på lokalisation. Invärtes bölder vid kastad kvarka kan till exempel ge anemi, låggradig feber som svarar på penicillin, förhöjda blodvärden av fibrinogen och globuliner. Vid anasarka ses symtom på vaskulit och en hudbiopsi med leukocytokastisk vaskulit är typisk.

Provtagning

Se provtagningsinstruktion för detaljer.

Akut kvarka

  • Nässköljprov för analys med kvarka-PCR rekommenderas, med god sensitivitet (84 procent). Kit för nässköljprov kan beställas från SVA, tel 018-67 43 00.
  • I andra hand kan nässvabbprov med E-swab (Copan Innovation Ltd, Brescia, Italy) användas  för kvarka-PCR, också med god sensitivitet (79 procent).  E-swab kan beställas från SVA, tel 018- 67 43 00.
  • Om kvarka-PCR för nässköljprov och E-swab kombineras maximeras sensitiviteten (92 procent).
  • Traditionell provtagningspinne avsedd för bakterieodling har en sämre sensitivitet (53 procent), vilket innebär fler falskt negativa prover och rekommenderas därför inte.
  • Böldsekret (var) kan provtas med E-swab, eller att sekret sänds in, för kvarka-PCR. Gärna i kombination med annat prov för att öka sensitiviteten,

Ta helst prov från flera hästar med symtom eftersom kvarkabakterierna kan vara svåra att få med i provet i akut skede, särskilt de första dagarna. Utsöndring av bakterier kan ofta påvisas först 24-48 timmar efter den första febertoppen. Provtagning kan utföras från denna tid och så länge som man misstänker sjukdomen.

Kronisk fas

  • Provtagning i kronisk fas (efter avläkning av kliniska symptom) för att identifiera tysta smittbärare, sker bäst med sköljprov från luftsäckarna med hjälp av endoskop, kombinerat med nässköljprov, och proverna bör analyseras med kvarka-PCR. Om enbart nässköljprov görs rekommenderas att det upprepas tre gånger på grund av metodens sämre sensitivitet vid denna fas av infektionen (fler falskt negativa prover).

Prover för PCR analyseras vid SVA på ankomstdagen. Kvarka-PCR måste begäras på remissen.

Serologi för kvarka

  • För serologi (påvisande av antikroppar mot S. equi i serum) tas blod i rör utan tillsats och skickas till SVA med frågeställning serologi för kvarka. Svaret kan ta upp till två veckor. 

Behandling

Det är viktigt att veterinär får undersöka hästar med misstänkta symtom för att kunna ta prover och eventuellt behandla hästen samt rekommendera andra åtgärder.

Sjukdomen tillåts oftast läka under vila och understödjande behandling, eventuellt med kirurgiskt dränage av mogna bölder som inte rupturerar spontant. Antiinflammatorisk behandling kan ges vid behov för att minska feber, smärta och svullnad och det kan underlätta för hästen att äta och dricka. Lång konvalescenstid rekommenderas.

Man bör i princip inte antibiotikabehandla hästar med kvarka där lymfknutorna hunnit bli förstorade om hästen är relativt pigg och opåverkad i övrigt, det vill säga kan äta och andas utan allvarliga problem.

Antibiotikabehandling kan övervägas i följande fall enligt ACIVM:s rekommendationer:

  • I tidigt skede med feber och allmänpåverkan innan bölder bildats, då antibiotika kommer åt bakterien bättre och behandling kan förhindra uppkomst av bölder. Behandlade hästar utvecklar dock ingen skyddande immunitet mot kvarka. Behandling kräver alltså isolering från smittförande hästar. Annars sker ofta en återinfektion.
  • Vid allvarlig kvarka då hästen är kraftigt påverkad av sjukdomen, har ihållande feber, inte vill eller kan äta ordentligt och om den har andningssvårigheter på grund av förträngning i övre luftvägarna (ofta orsakat av en ansvällning av lymfknutor i svalget) kan antibiotika vara indikerat. Då krävs ofta även annan behandling, som intravenöst dropp, sondmatning och/eller strupsnitt för att få fria luftvägar (trakeotomi).
  • Symtomlösa smittbärare med eller utan stenbildning (konkrement) i luftsäckarna kan behandlas lokalt efter avlägsnande av eventuella stenar via endoskopi samt eventuellt behandlas med allmän antibiotika. Ibland krävs operation för att avlägsna stenarna.

Hästar som utvecklat anasarka behandlas med kortikosteroider och eventuellt med antibiotika om en aktiv bakteriell infektion föreligger samtidigt eller hästen löper stor risk att infekteras.

Penicillin är förstahandsval om antibiotika krävs. Beta-hemolyserande streptokocker som grupp visar inga tecken på att utveckla resistens mot penicillin, vilket de däremot kan uppvisa mot trimetoprimsulfa.

Isolering

För att snabbt begränsa smittspridning är effektiv isolering viktig. Separera omedelbart insjuknade hästar från friska djur. Eftersom insjuknade hästar vanligtvis inte utsöndrar kvarkabakterier till omgivningen de första 24-48 timmarna finns en viss chans att på så sätt begränsa omfattningen av utbrottet i ett tidigt skede. Rekommendationer från Svenska Travsportens Centralförbund, STC, säger att ett stall med sjuka hästar bör hållas isolerat i minst 20 dagar efter det att den sist insjuknade hästen inte längre visar symtom (varigt näsflöde och/eller feber) enligt. För att öka säkerheten rekommenderar SVA isolering i fyra till sex veckor (se ovan, Smittvägar). De brittiska och amerikanska riktlinjerna använder inga tidsgränser utan rekommenderar istället tre fria provtagningar av hästarna för att häva isoleringen.

Om sjuka hästar omedelbart har flyttats till isoleringsstall bör det stall varifrån hästarna flyttades hållas isolerat i tio dagar, under förutsättning att inga kvarvarande hästar insjuknat, enligt STC:s rekommendationer. Även här rekommenderar SVA en ökad säkerhetsmarginal på 14 dagar då inkubationstiden kan uppgå till två veckor.

Man rekommenderar att inte släppa nya hästar till rasthagar och beten där hästar med kvarka vistats på minst 30 dagar, men symtomlösa smittbärare är troligen en viktigare smittkälla än hagar och stall på gårdar som drabbas av upprepade kvarkautbrott över tiden.

Vid så kallad "kvarka-liknande sjukdom", med symtom som liknar kvarka och särskilt där fler än en häst insjuknat, rekommenderar SVA samma hantering och isolering som vid konstaterad kvarka, oavsett om S. equi har isolerats eller inte. Risken för smittspridning är annars stor.

Stallrengöring och desinfektion

Vid rengöring skall särskild vikt läggas på gemensamma dricksvattenkällor som badkar och dylikt i hagar där kvarkabakterier från nässekret lätt hamnar och överlever.  

Se separat dokument: Generella råd för stallrengöring och desinfektion vid smittsamma sjukdomar.

Profylax

Ett bra sätt att skydda hästar mot kvarka och andra infektioner är att använda mottagningsstall med separat utevistelse för nytillkomna hästar. Tidigast efter tre veckors karantän bör man ta in de nya hästarna i besättningen. Daglig temperaturkontroll är en enkel undersökning för att följa hästens hälsotillstånd under karantänen. Använd separata kläder eller speciella skyddskläder och skor samt håll god hygien med handtvätt och gärna handsprit före och efter besök i karantänsstallet.  

Ovan nämnda rutin hjälper dock inte mot symtomlösa smittbärare. Tre fria nässvabbprov med en veckas intervall har använts i studier där man utrett kvarka i stora besättningar med långvariga problem för att få bukt med smittspridningen.

Vaccinering är möjlig men det har visat sig svårt att få fram ett vaccin som är lätt att använda och ger ett långvarigt och täckande skydd. På världsmarknaden finns flera vacciner. För närvarande tillhandahålls inget kvarkavaccin i Sverige.

Se separat dokument: Om en smitta drabbar stallet – Checklista (pdf)

Prognos

Vanligtvis god, hos de allra flesta hästar avläker sjukdomen helt. En häst som haft kvarka blir inte immun för hela livet, men genomgången sjukdom kan ge viss immunitet. Enstaka hästar blir som nämnts symtomlösa smittbärare.  

Komplikationer till kvarka, som exempel lunginflammation, kastad kvarka och anasarka kan uppträda. I vissa fall dör hästar i akut lunginflammation. Följdsjukdomarna kan vara så allvarliga och svårbehandlade att hästarna avlivas. I två amerikanska studier av utbrott anges att 20 procent drabbades av komplikationer. Det är uppskattningsvis färre i Sverige, där vi ser ganska många relativt milda fall av kvarka.

Zoonosaspekt

S. equi och S. zooepidemicus smittar normalt inte människor, men det finns enstaka fall av sjukdom orsakat av S. zooepidemicus beskrivna.

Vad säger lagstiftningen?

Kvarka är en anmälningspliktig sjukdom enligt Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2002:16) om anmälningspliktiga sjukdomar. Anmälan görs av veterinär vid klinisk misstanke och/eller svenskt laboratorium till Jordbruksverket och länsstyrelsen i aktuellt län.

Vanliga frågor

1. Vi har fått kvarka i vårt stall och jag har rengjort och desinfekterat all utrustning. De kläder jag kunnat tvätta i 60 °C är också klara. Nu kvarstår de kläder som inte klarar 60°C. Hur kan jag desinfektera dem på bästa sätt? Finns det något medel jag kan spraya på dem utan att kläderna tar skada?
I första hand kan du tvätta kläderna i den temperatur de klarar. Den mekaniska rengöringen vid tvätt och upprepade sköljningar och torkning är förmodligen helt tillräcklig utan att höga temperaturer behöver uppnås. Lädersaker, stövlar, skor med mera kan efter mekanisk rengöring eventuellt desinficeras med lämpligt desinfektionsmedel. Prova på en bit av materialet först för att se att inga negativa effekter uppstår. Inredning och utrustning i stallet och eventuellt staketstolpar, hoar utomhus etc rengörs också noga mekaniskt och desinficeras.

Viktigt är naturligtvis att denna rengöring sker efter att sista hästen i stallet har slutat att uppvisa symtom, så att inte sakerna blir förorenade igen.

3. Kan man rida omkring där det finns andra hästar om man har en symtomfri häst från ett kvarkasmittat stall? Det börjar "blåsa upp till en storm" bland hästägare där jag bor på grund av att några hästägare fortsätter att rida där även andra hästar rids eller går i hage. De påstår att isolering av stallet endast gäller smittade/sjuka hästar och att övriga kan röra sig fritt. Det skall påpekas att deras utrustning finns i stallet där smittade hästar har varit. Nu går de visserligen ute men inte heller det kan väl vara någon garanti.
Det är naturligt att man ställer sig dessa frågor när det finns en smittsam sjukdom i närheten av ens hästar. Det kan vara olämpligt att rida med hästar från ett isolerat stall i omedelbar närhet av andra hästar (inom några meters avstånd). Isoleringen gäller för alla hästar på anläggningen, både sjuka och symtomlösa, såvida de sjuka hästarna inte är helt isolerade från de andra med hjälp av ett fungerande karantänssystem (men få har möjlighet till det i sitt hemmastall tyvärr). Isoleringen hävs som regel först när det gått 20-21 dagar efter att sista hästen uppvisat symtom, vilket är en tid då man oftast brukar se om smittan spridits till fler hästar i samma stall.  

Naturligtvis måste de med symtomlösa/friska hästar dock försöka beredas möjlighet att rida sina hästar under tiden. Isoleringsperioden för stallet kan ju komma att bli många veckor, ibland månader, om någon häst tillfrisknar långsamt och det dyker upp nya fall då och då. Man bör då försöka komma överens om lämpliga, förnuftiga förhållningssätt lokalt så att det inte blir någon risk för smittspridning utanför det drabbade stallet. Kvarka är ingen "luftburen" smitta utan det är slem och hostningar, direktkontakt, utrustning och människor som går emellan hästar som kan vara smittkälla.

Referenser

ACVIM Strangles Consensus Statement. J Vet Intern Med 2005;19:123-134 (pdf)

Waller A. S. (2014) New Perspectives for the Diagnosis, Control , Treatment, and Prevention of Strangles in Horses. Vet Clin North Am Equine Pract, 30(3):591-607.

Waller, Paillot, Timoney. Review om kvarkabakterien - Journal of Medical Microbiology (2011), 60, 1231–1240 (pdf)

Båverud, V, Johansson, S.K, och Aspan, A. 2007. Real-time PCR for detection and differentiation of Streptococcus equi subsp. equi and Streptococcus equi subsp. zooepidemicus. Veterinary Microbiology. 124: 219-229.

Lindahl, S, Båverud, V, Egenvall, A, Aspán, A och Pringle, J. (2013) Comparison of sampling sites and laboratory diagnostic test for Streptococcus equi subsp. equi in horses from a confirmed strangles outbreaks. Journal of Veterinary Internal Medicine, 27: 542-547.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls