Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Polyneuropati hos häst

Förekomst

Nervsjukdomen förvärvad polyneuropati på häst (acquired equine polyneuropathy) har förekommit i Norge, Sverige och Finland sedan mitten av 1990-talet, men var tidigare okänd. Vissa utländska författare benämner den som ”Scandinavian knuckling syndrome”. ”Knuckling” betyder överkotning och är det typiska symtomet hos hästar som drabbas av polyneuropati.

Polyneuropati har förekommit i hela landet från Skåne till Östersund, möjligen ännu längre norrut, med en viss övervikt av fall rapporterade från Mälardalen. Från de första fallen 1995 fram till maj 2016 har totalt uppemot 200 nordiska gårdar rapporterat en eller flera hästar som insjuknat under vinter- och vårsäsongen, varav 27 stall i Sverige med sammanlagt över 160 sjuka hästar. Rapporteringen av sjukdomen varierar stort mellan olika år och mellan regioner. Det förekommer att utbrotten ansamlas geografiskt under en period. Mellan 2002-2004 var det inga svenska fall, och inte heller mellan 2010-2012.

Under de senaste åren, mellan 2013- maj 2016, har fall rapporterats till SVA från 2-3 svenska stall årligen, totalt 11 gårdar. Sextio hästar har insjuknat och minst 11 hästar har avlivats på grund av polyneuropati under denna tid. Denna period har drabbade gårdar varit belägna i Uppland, Stockholm (2), Västmanland (2), Dalarna (2), Gävleborg, Halland (2) och Västra Götaland. . Under samma period (2013- maj 2016) har man haft 39 stall med 86 sjuka hästar i Norge, varav 30 har avlivats.Alla hästtyper och raser har drabbats, från olika slags miljöer, såsom ridstall, stuterier, travstall och lösdrifter. Oftast uppträder mer än ett fall per besättning inom några veckor från det första fallet. Mellan 1-25 hästar har insjuknat på samma gård. Fallen upptäcks för det mesta under stallsäsongen med en topp mellan januari till maj.

Idag pågår forskning och övervakning av polyneuropati vid SVA i Sverige och vid Norges veterinärhögskola (NMBU) i Norge, och vi samarbetar i ett internationellt projekt. SVA (Gittan Gröndahl) vill gärna ha kontakt vid misstänkta fall av polyneuropati hos häst.

Symtom

Muskelsvaghet och överkotning på bakbenen är det mest typiska symptomet. Hästen är vid fullt medvetande, har normal aptit och beteende i övrigt. I lindriga fall eller sjukdomskeden har hästen svårt att rätta sina ben efter underlaget, kan "tappa" ett bakben eller snubbla i form av en lindrig överkotning i vissa steg, särskilt vid trötthet eller djupt underlag. Det kan dock även förekomma hos hästar utan polyneuropati, så enstaka snubblingar räcker inte för diagnos på en enskild häst.

Överkotning innebär att tån inte sträcks ut normalt vid isättning av hoven, upp till den grad att de kan trampa på kotledens framsida i ett eller flera steg. Vissa av hästarna får svårt att resa sig. De värst drabbade fallen blir liggande och måste avlivas av djurskyddsskäl. De som överlever tillfrisknar vanligtvis efter en tids konvalescens (se Prognos).

Smittämne

Ingen smitta har kunnat påvisas.

Smittvägar

Orsaken till polyneuropati på häst är inte känd. Det betraktas inte som en smittsam sjukdom, men kan troligen utlösas av en faktor som flera hästar kan exponeras för, se nedan.

Patogenes

Hur sjukdomen utvecklas är ännu oklart. Vid obduktion ses en perifer neuropati, alltså en nervskada utanför det centrala nervsystemet. Nervernas myelinskidor är skadade, vilket anses vara den primära skadan. Skador inne i nervaxonet betraktas som sekundära. Inflammatoriska celler finns kring de skadade nerverna. Muskelbiopsier visar ibland neurogen muskelatrofi. Bland tänkbara orsaker till denna typ av skador finns toxiner (giftiga substanser), vitaminbrister, metaboliska störningar (ämnesomsättningsproblem) och immunmedierade skador.

En gemensam faktor för sjuka hästar är att de ätit inplastat vallfoder (hösilage). Vad det har för betydelse är inte klarlagt, då också friska hästar har ätit samma foder i drabbade besättningar. Sjukdomen skulle kunna utlösas av en immunologisk reaktion på ett infektionsämne eller annat ämne, och att en antikroppsreaktion sedan ger effekter på det egna nervsystemet, som vid Guillain-Barrés syndrom hos människa.

Diagnos

Diagnosen sker med hjälp av typisk symptombild och anamnes och efter uteslutande av andra diagnoser. En noggrann klinisk undersökning inklusive neurologisk undersökning och blodprov bör därför göras. Cerebrospinalvätska kan analyseras för protein och celler. Vid den neurologiska undersökningen används olika provokationstester för att undersöka om överkotning eller tendens till överkotning förekommer. Det är bland annat skritt på snäva böjda spår och volter, halt från trav, och skritt i backe. Om elektoneurografi är möjligt så kan den bristande nervfunktionen mätas, men det finns inte tillgängligt rutinmässigt idag. Vid obduktion kan diagnosen konfirmeras med hjälp av snitt från perifera nerver.

Differentialdiagnoser som bör uteslutas och som alla vanligtvis har en avvikande symptombild jämfört med polyneuropati är bland annat: hälta, patellaupphakning, korsförlamning, cervikal stenos, botulism, meningoencefalit (orsakat av till exempel herpesvirus, Bornavirus, encefalitvirus, west nile virus, rabiesvirus, Listeria, protozoer) samt toxikoser med CNS-påverkan (till exempel rye grass staggers och leukoencefalomalaci) och toxikoser som orsakar generell nervpåverkan (till exempel förgiftning med åkerfräken, kärrfräken etcetera).

Provtagning

För att utesluta andra tänkbara, kända diagnoser kan provtagning ske, se ovan, men det finns ingen rutindiagnostik för polyneuropati tillgänglig från det levande djuret. Nervbiopsier är en potentiell möjlighet men används inte rutinmässigt. På humansidan diagnostiseras och karakteriseras liknande sjukdomar bland annat genom test av den elektriska överledningsförmågan i perifera nerver, och serumprover kan analyseras för förekomst av antikroppar mot proteiner i nervvävnad. Kontakta Gittan Gröndahl, SVA, för aktuella möjligheter att delta i forskningsundersökningar.

Om hästen dör eller avlivas – kontakta patolog vid SVA för råd om uttagande av prover/obduktion. Nerver för biopsi måste omhändertas så snart som möjligt för undvikande av kadaverösa förändringar. Serum och EDTA-blod från drabbade djur kan frysas för eventuella senare analyser.

Om fodret är misstänkt bör mikrobiologisk och/eller toxikologisk analys göras. Det kan vara lämpligt att frysa in prover från eventuellt misstänkt foder (1,5 liter eller 0,5 kg per foderslag), strö eller vatten innan det blivit konsumerat eller förstört.

Behandling

Behandlingen är konservativ då sjukdomen är självläkande. Vila under några månader, upp till ett år i enstaka fall, med lugn rörelse i stor box eller lämplig hage. Skydda huden på framsidan av kotlederna med mjuka lindor vid behov. Se till att hästen inte behöver anstränga sig, gå på ojämnt, kraftigt sluttande eller djupt underlag och att alla stressmoment undviks. Symtomen kan akut förvärras om hästen blir rädd, stressad eller muskeltrött. Tillskott av selen, B- och E-vitamin ges ibland som understödjande behandling.

Mindre hästar som har svårt att resa sig kan i vissa fall lyftas upp med hängmatta, men undvik att ställa hästen i hängmatta under en längre tid då det kan trötta eller stressa hästen. Stora hästar som blivit liggande med uttalad muskelsvaghet på grund av nervskador har dålig prognos, och det är oftast utsiktslöst att lyfta dem. Hästar som inte kan resa sig själva eller med hjälp, bör avlivas av djurskyddsskäl.

Isolering

Inga skäl till isolering finns.

Stallrengöring och desinfektion

Inga skäl till särskild stallrengöring eller desinfektion finns.

Profylax

På grund av den okända uppkomstmekanismen finns inga förebyggande råd som är särskilda för denna sjukdom, förutom de som hör till en god hästskötsel och god foderhygien vid skörd, lagring och utfodring.

Prognos

Prognosen är avvaktande åtminstone tills att man ser att hästen inte förvärrat sina symptom under den första månaden. I den norsk-svenska studien avlivades 29 procent av drabbade hästar, de mest akuta oftast inom en till två dagar efter debut, och övriga inom två veckor till tre månader. Överkotningarna slutade uppträda efter mediantiden 4,4 månader (variation 1-17 månader) hos överlevande hästar. Ett par månader efter att överkotningarna helt försvunnit var hästarna tillbaka på samma nivå av arbete som före sjukdomen.

Zoonosaspekt

Det finns inget som tyder på att polyneuropati hos häst är överförbar till människa.

Vad säger lagstiftningen?

Lagstiftningen kräver inte rapportering av polyneuropati hos häst. SVA vill gärna ha kontakt vid misstänkta fall, för att få en uppfattning om utbredning och förekomst i landet.

Vanliga frågor

  1. Kan denna sjukdom vara en form av botulism?
    Vid klassisk botulism ses inte de skador i nervskidorna som hästar med polyneuropati har. Vid den klassiska botulismen drabbas istället nervändplattornas överföring av signaler mellan nerver, utan synliga skador på själva nerven. Symptomen vid klassisk botulism är också helt andra, med förlamningar i tunga och svalg.
  2. Kan det vara en förgiftning från plasten runt balarna eller av ensileringsmedel? 
    Dessa produkter är testade och godkända för användning i foderframställning. Ensileringsmedel har endast sällan förekommit i fodret i de fall som SVA känner till.
  3. Kan polyneuropati bero på förgiftning med åkerfräken eller kärrfräken?
    Det är en alternativ diagnos som kan vara viktig att fundera på. Undersök beten, vallar och foder för dessa växter som kan framkalla liknande symptom. Behandling är i sådana fall höga doser tiamin, vitamin B1, under flera dagar.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls