Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Fransk hjärtmask (Angiostrongylus vasorum) hos hund

Angiostrongylus vasorum, fransk hjärtmask, infekterar hundar i stora delar av världen. Parasiten har även hittats hos hundar i Sverige. På Jordbruksverkets webbplats redovisas antal fall som har rapporterats. Symtomen varierar men ofta har hunden hosta.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst och smitta

Angiostrongylus vasorum, så kallad fransk hjärtmask, infekterar hundar i stora delar av världen. Infektionen är inte ovanligt i områden i Danmark. På ön Sydkoster har smitta påvisats hos flera rävar sedan år 2003 och 2009 påvisades A.vasorum för första gången hos en räv på fastlandet. Sedan dess har fransk hjärtmask även diagnosticerats hos hund i olika delar av landet.

Infekterade rävar och hundar sprider smittan vidare i naturen genom sin avföring. För att en ny hund skall bli infekterad måste den äta eller slicka på en snigel (eller eventuellt en groda eller padda) som varit i kontakt med infekterad räv- eller hundavföring.

Symtom

Vuxna maskar lever i lungartärerna och höger hjärtkammare. Hos en del hundar ses endast milda symtom, som hosta och en lättare trötthet. Symtomen kan med tiden långsamt bli värre. Hjärtat kan påverkas och hunden får då även symtom till följd av hjärtproblem. Slöhet, hosta samt tung och/eller snabb andning är typiskt.

Hos andra hundar ses symtom på grund av blödningar. Blödningar och bildande av tromber (blodkoagel/blodproppar) kan snabbt orsaka mycket allvarliga skador i olika organ. 

Diagnos

Oftast kan förändringar i hundens lungor ses med hjälp av röntgenbilder, men för att hitta själva masken undersöks avföringsprover. Om parasiten hittas vet man att hunden är infekterad. Infekterade hundar har dock inte mask i avföringen hela tiden. Om man har otur kan man alltså råka ta prov vid ett tillfälle då hunden inte sprider masken i avföringen.

Behandling

Prognosen är i många fall god för hundar som infekterats med A. vasorum. Svårt sjuka hundar kan dock behöva understödjande behandling, eller till och med intensivvård, förutom den behandling som sätts in mot själva maskinfektionen. När många maskar dör samtidigt, till exempel i samband med att en behandling påbörjas, kan hunden bli tillfälligt sämre och behöva understödjande vård. Ibland ges också kortisonpreparat samtidigt som behandling med avmaskningspreparat påbörjas.

Det är mycket viktigt att hunden vilar under den tid behandlingen pågår, även om hunden hela tiden är pigg och verkar frisk.

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.

 

Vad säger lagstiftningen?

Infektion med Angiostrongylus vasorum (Fransk hjärtmask) är en anmälningspliktig sjukdom (SJVFS 2013:23 Saknr K4). Detta innebär att diagnosen måste anmälas till Jordbruksverket, men att detta inte kommer att leda till några omedelbara myndighetsbeslut. I de fall ett svenskt laboratorium påvisar infektion med hjälp av insända prover skall laboratoriet anmäla fyndet till Jordbruksverket, det vill säga behandlande veterinär behöver inte anmäla fallet.

Förekomst

Infektion hos hund med A. vasorum förekommer i stora delar av världen. I Europa är infektionen endemisk i ett flertal områden. Smittan är som regel lokalt begränsad med en hög andel infekterade rävar och hundar i de områden smittan förekommer. Infektionen är inte ovanligt i områden i Danmark. På ön Sydkoster har smitta påvisats hos flera rävar sedan år 2003 och 2009 påvisades A.vasorum för första gången hos en räv på fastlandet. Sedan dess har fransk hjärtmask även diagnosticerats hos hund i olika delar av landet.

Agens och smittvägar

Nematoden A. vasorum har som värddjur hunddjur (Canidae); i Norden räv och hund. Sniglar av olika arter är mellanvärdar. En infekterad hund eller räv avger larver med faeces. Sniglar attraheras till hundfaeces, parasiten utvecklas i snigeln till infektiöst stadium och hundar smittas genom att äta eller slicka på sniglar. Även grodor och paddor har visats kunna sprida smittan. 

Zoonosaspekt

A. vasorum anses inte vara ett zoonotiskt agens. 

Patogenes och kliniska symtom

Benämningen hjärtmask är egentligen missvisande, adulta A. vasorum lever i hundens lungartärer och ger där upphov till immunomedierade skador. Symtom hos infekterade hundar ses till följd av kroniska, progredierande pulmonära skador (som pulmonär arterit, interstitiell pneumoni och granulombildning), sekundär hjärtpåverkan (till följd av kronisk pulmonär hypertension) samt koagulationsrubbningar.

Vid kronisk infektion med A. vasorum kan symtom som avmagring och nedsatt allmäntillstånd ses. Respiratoriska symtom som hosta, progressiv dyspné och motionsintolerans är typiskt. Ett viktigt observandum är att en sekundär högersidig hjärtsvikt kan vara en bidragande orsak till symtombilden.

Symtom till följd av koagulationsrubbningar med påföljande blödning och koagelbildning i olika organ kan ses både med och utan samtidiga respiratoriska besvär. En blodprovsundersökning kan påvisa en anemi och trombocytopeni.

Mer sällsynt sker en aberrant migration, det vill säga larver vandrar till organ där parasiten inte normalt förekommer, till exempel i öga eller hjärna.

Sjukdomsutvecklingen kan hos en A. vasorum-infekterad hund vara långsamt progressiv med till exempel hosta som det först uppträdande symtomet. En plötslig försämring i hundens tillstånd kan bero på bland annat allvarliga blödningar eller en högersidig hjärtsvikt.

Infekterade hundar kan dock också mycket plötsligt drabbas av allvarliga komplikationer, som anafylaktisk chock och/eller grav koagulationsrubbning med skador i olika organ (bland annat CNS) som följd, utan att ägaren kunnat uppfatta några andra föregående symtom.  

Diagnos

  • Träckprov
    För påvisande av parasitens larver tas annars träckprov insamlade under tre dagar. Prov förvaras svalt tills alla tre proven är tagna. Totalt minst 0,5 deciliter träck, lämpligen förpackat i plastpåsar, skickas till laboratoriet. Specifik frågeställning krävs. En positiv träckprovsunderökning bekräftar att hunden är infekterad. Ett negativt provsvar bör tolkas med försiktighet, särskilt i de fall en tydlig misstanke om infektion föreligger, eftersom det på grund av intermittent utsöndring finns en risk att larver inte finns med i provmaterialet.
  • Röntgenundersökning
    Vid en röntgenundersökning av thorax kan vanligen någon form av lungförändringar påvisas. I typiska fall ses bronchointerstitiella förändringar framförallt perifert i de dorsokaudala lungfälten, eventuellt tillsammans med tecken på en högersidig hjärtförstoring.
  • Trachealsköljprov
    Ett trachealsköljprov är som regel negativt hos infekterade hundar. I de fall en sådan undersökning utförts och misstänkt parasitmaterial trots allt ses i provmaterialet skickas detta lämpligen in för undersökning.  
  • Serologiska metoder
    Det finns även serologiska metoder för att påvisa cirkulerande antigen eller antikroppar mot parasiten.

Behandling

I Sverige finns både preparat innehållande moxidectin och preparat innehållande milbemycinoxim godkända för behandling av A. vasorum. Enligt litteraturen kan även fenbendazol i olika doseringar och längd på behandling användas. Under behandlingsperioden är vila mycket viktigt. Ett samtidigt insättande av antiinflammatorisk behandling med kortikosteroider kan vara indicerat.

En infekterad hund kan också behöva understödjande behandling i olika grad. I vissa fall är intensivvård nödvändigt. Det föreligger också en risk för akut försämring av hundens tillstånd när behandling sätts in, det vill säga i samband med att en stor mängd maskar avdödas. I en del fall påbörjas behandlingen därför inte polikliniskt utan hunden remitteras/skrivs in för stationärvårdsbehandling.

Prognosen är generellt sett god om möjlighet till fullgod behandling föreligger, även för hundar med blödningssymtom. Undantag finns, till exempel när grava, irreversibla skador uppstått redan innan riktad behandling sätts in. 

Mer information

På SVA: webbplats finns även information om infektioner att tänka på i samband med köp av hund från Europa samt information om förebyggande åtgärder inför resa med hund i Europa

 

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls