Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Hundens dvärgbandmask

Smittcykel hundens dvärgbandmask

Livscykeln för Echinococcus granulosus, hundens dvärgbandmask.

Det finns flera olika dvärgbandmaskar, i Sverige förekommer hundens dvärgbandmask (Echinococcus granulosus) och rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis) vilka orsakar olika typer av blåsmaskar. Det är alltså viktigt att skilja dessa två åt.

Hundens dvärgbandmask

Blåsmasksjuka, även kallad hydatidos eller cystisk ekinokockos, är en parasitinfektion som kan förekomma hos människor samt tama och vilda idisslare. Infektionen orsakas av hundens dvärgbandmask Echinococcus granulosus som är spridd i större delen av världen och förekommer där hundar hålls som valldjur för får och ren. Bland vilda djur finns även smittcykel mellan varg och hjortdjur.

Blåsmasksjuka uppkommer genom att människor eller djur får i sig ägg från

 dvärgbandmask som lever i hundens tunntarm (se figur). Med avföringen kommer maskäggen ut i det fria och kan sedan förorena grönsaker, bär och beten.

I parasitens livscykel ingår både en huvudvärd, där den vuxna parasiten håller till, och en mellanvärd, där äggen utvecklas till ett "larvstadium" så kallad blåsmask. Den vuxna bandmasken lever i hundens tarm och avger där ägg som utsöndras i djurets avföring. Äggen kan sedan smitta en mellanvärd, som normalt utgörs av idisslare till exempel ren, älg, får och get. Även häst och människa kan infekteras av äggen. I mellanvärden kan larverna frigöras ur äggen och transporteras med blodet främst till lever och lungor. Här utvecklas larven till en vätskefylld blåsa som kan skada det aktuella organet. Blåsmasken kan leva i flera år. Om huvudvärden (hund) äter råa, infekterade inälvor fullbordas livscykeln och nya maskägg kommer ut i miljön.

Förekomst i Sverige

Sedan 2004 är Echinococcus granulosus anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Varje år rapporteras enstaka fall hos människa i Sverige, samtliga dock smittade utomlands. Echinococcus granulosus var tidigare ganska vanlig i norra Skandinavien, kopplad till rennäringen. Åren 1996–1997 påträffades parasiten i Sverige i samband med renslakt. Åtgärder har vidtagits för att eliminera smittan i renproduktionen. Hos älg har parasiten påträffats en gång under 1980-talet och en gång under 1990-talet i mellansverige. SVA övervakar förekomsten av hundens dvärgbandmask bland vilda djur. Sporadiska fall har diagnostiserats på importerade hästar.

Fakta om Echinococcus granulosus

Smittämne:

Äggen till hundens dvärgbandmask Echinococcus granulosus.

Förekomst:

Hela världen, vanlig i Mellanöstern och på Nordkalotten. Sjukdomen smittar från hund till får, nöt, get, ren, häst och människa men även mellan varg och andra vilda hunddjur till vilda idisslare.

Symtom hos människor:

Varierande beroende på vilket organ som angripits. Vanligast utvecklas en vätskefylld blåsa i levern men även lungan och andra organ i kroppen kan angripas.

Inkubationstid:

Veckor till år.

Smittkälla:

Bandmaskens huvudvärd är hund. De vuxna bandmaskarna är inte skadliga för huvudvärden och en hund kan därför vara smittad utan att visa tecken på sjukdom och en infekterad hund kan sedan utsöndra maskägg via avföringen.

Smittsätt:

Oftast genom direkt kontakt med förorenade livsmedel. Äggen från hundens dvärgbandmask är köldtåliga men överlever inte kokningl

Kontrollåtgärder:

Se till att hunden inte får äta rått slaktavfall. Hundar behandlas med bandmaskmedel av typ praziquantel eller epsiprantel. Rapportering till myndigheter om sjukdomen sker i förekommande fall.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls