Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Neospora caninum hos hund

Hund är värddjur för Neospora men förekomsten är okänd. Både hund och andra djur kan vara mellanvärd för parasiten. Hos nötkreatur är Neospora en viktig abortorsak.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Livscykel

Neospora caninum är en encellig parasit som är nära släkt med Toxoplasma gondii. Hundar är huvudvärd för parasiten och kan utsöndra oocystor med avföringen. Neosporainfektion har påvisats hos flera olika djurslag såsom hund, nötkreatur, get, får och häst, men inte hos människa.

Liksom Toxoplasma gondii kan parasiten överföras från moder till foster och orsaka abort och medfödd infektion, men med den skillnaden att fullt skyddande immunitet inte alltid utvecklas utan överföring via moderkakan kan ske under flera dräktigheter hos samma moderdjur.

Symtom

N. caninum har framför allt uppmärksammats som en orsak till aborter hos nötkreatur och till bland annat neurologiska symtom och rörelsestörningar hos hund. Neosporos tycks kunna drabba hundar i alla åldrar men förefaller vara vanligast hos valpar och unga hundar och är sannolikt många gånger ett resultat av smitta under fosterstadiet. De vanligaste symtomen är olika grader av bakbensförlamning och muskelatrofi, som ibland utvecklas till att även omfatta framdelen.

Diagnos

Hos kliniskt sjuka hundar kan en sannolikhetsdiagnos ställas utifrån symtombilden, påvisande av antikroppar mot N. caninum och positiv effekt av medicinsk behandling. Eftersom sjukdomen kan vara resultatet av infektion under fosterstadiet bör om möjligt även hundens mor och kullsyskon undersökas serologiskt. Subkliniska infektioner förekommer varför ett positivt serologiskt prov bör tolkas med viss försiktighet, men infektionen är sannolikt inte särskilt spridd i den svenska hundpopulationen. Vid en undersökning från 1994 av cirka 400 hundar utan tecken på neosporos påvisades antikroppar hos två hundar (0,5 procent).

En definitiv diagnos kan endast ställas genom att påvisa parasiter i vävnaderna i samband med obduktion. Eftersom parasiterna kan vara svåra att upptäcka och omöjliga att skilja från närbesläktade organismer i vanliga histologiska snitt krävs specifika färgningsmetoder alternativt PCR för att identifiera parasiterna. Dessa metoder kan även utnyttjas för att undersöka vävnadsprover (muskelbiopsier) från levande djur.

Behandling

Vid klinisk neosporos hos hund kan behandling med klindamycin eller sulfonamider i kombination med pyrimetamin prövas.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls