Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Parvovirusinfektion hos katt

Kattens parvovirus (FPV) finns spritt över hela världen och finns även i Sverige.  Infektionen kan hos kattungar och ovaccinerade katter leda till mycket grav sjukdom. Typiska symtom inkluderar hög feber, kräkningar och diarré.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst och smitta

Kattens parvovirus (Felint panleukopenivirus, förkortas FPV) som orsakar sjukdomen kattpest finns spritt över världen, och kan sägas finnas där katter finns. Det finns dock sedan länge effektiva vacciner mot viruset som ger ett mycket bra skydd mot sjukdomen. Alla katter i Sverige vaccineras dock inte och kattpest är därför tyvärr inte en helt ovanlig sjukdom i vårt land. Större utbrott ses framförallt i ovaccinerade kattbesättningar samt i områden där många katter är ovaccinerade. Alla katter riskerar dock att utsättas för kattpestsmitta, även katter som aldrig får vistas utomhus.

En infekterad katt sprider virus till andra katter och till omgivningen framförallt via sin avföring. Katten behöver inte själv ha några symtom, trots att den sprider smitta. En katt kan vara smittsam under lång tid; i upp till flera månader. Viruset kan leva i upp till ett år i miljön och under hela den tiden smitta nya katter. Ensamlevande katter som inte får gå ut smittas genom att virus kommer in i hemmet via till exempel kläder, skor, och andra föremål som tas in utifrån.

På grund av parvovirus långvariga överlevnad i miljön kan man aldrig räkna med att kunna ”vänta ut” en parvovirus-smitta från omgivningen, varken utomhus eller inomhus.

När fall av parvovirus-infektion påträffas i tillexempel ett katteri måste förutom vaccinationsinsatser noggranna isolerings-rutiner och strikt hygien iakttagas för att motverka en snabb smittspridning till ovaccinerade djur. Dessutom används desinfektionsmedel. Det finns kommersiella desinfektionsmedel med avdödande effekt på kattens parvovirus. Den utredande, behandlande veterinären ger råd om vilka medel som är aktuella.

I utomhusmiljöer och inomhusmiljöer som inte helt går att rengöra och desinficera kan alltså smittan finnas kvar under mycket lång tid; månader till flera år.

Korrekt vaccinerade vuxna katter är väl skyddade mot smitta. Det är svårare att skydda kattungar under, och kring tre månaders ålder. Kattungar som föds av en korrekt vaccinerad katt har ett indirekt skydd under de första veckorna, men skyddet avtar successivt och hur snabbt det sker varierar. Se Grundvaccination av hund och katt (pdf) - uppdaterade rekommendationer 2009.

Symtom

Symtom till följd av en infektion med kattens parvovirus ses vanligen inom fyra till fem dagar. Hur sjuk en infekterad katt blir varierar. Många vuxna katter blir inte alls sjuka. Andra får feber och blir allmänt trötta, för att sedan tillfriskna helt.

De katter som insjuknar kan dock också bli mycket dåliga, och dödligheten är speciellt hos unga katter hög. Sjukdomsförloppet kan vara mycket snabbt; en del katter dör inom några timmar efter de första symtomen ses.

I typiska fall ses hög feber och tecken på buksmärtor. Katten är slö och efter ett tag börjar den kräkas. En kraftig diarré utvecklas ofta också, och katten blir uttorkad.

När ovaccinerade dräktiga katter infekteras kan fostren resorberas eller aborteras. Honan själv behöver inte visa några symtom på kattpest. Infekterade kattungar kan också födas med olika typer av hjärnskador. Ofta märker man inte att kattungarna har dessa hjärnskador förrän de är två till tre veckor gamla, det vill säga när de börjar gå.

Diagnos

Misstanke om infektion med parvovirus uppstår ofta när en eller flera ovaccinerade katter uppvisar typiska symtom. De flesta katter har också mycket få vita blodkroppar när de är akut sjuka till följd av parvovirusinfektion, och det kan ses med hjälp av blodprov.

Om man hittar själva viruset (eller delar av det) i ett avföringsprov vet man säkert att katten är infekterad med just parvovirus. Ibland kan man dock inte hitta virus i avföringsprovet trots att katten är sjuk, risken för det ökar ju längre tid som gått efter det att katten infekterades.

Blodprov kan undersökas för att se om katten immunförsvar har bildat antikroppar mot parvovirus. Vaccinerade katter, och katter som tidigare varit infekterade med parvovirus har också antikroppar i blodet.

Vaccination

Vaccin mot kattens parvovirus är definierat som ett vaccin som bör ges till samtliga katter i Sverige i SVS vaccinpolicy, se Grundvaccination av hund och katt (pdf) - uppdaterade rekommendationer 2009.

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din katt. Om din katt är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.

 

Vad säger lagstiftningen?

Infektion hos katt med Parvovirus är inte anmälningspliktig.

Förekomst

Kattens parvovirus (Feline parvovirus, Feline Panleukopenia virus, FPV) finns spritt över hela världen. Korrekt vaccinerade djur är under normala förhållanden skyddade mot sjukdom och tack vare en utbredd vaccination har antalet kliniska fall av sjukdomen kunnat begränsas i Sverige. Sjukdom och utbrott ses dock fortsatt hos ovaccinerade katter och kattgrupper.

Agens och smittvägar

Kattens parvovirus (Feline parvovirus; Feline Panleukopenia virus; FPV, på svenska också kallat kattpest virus eller panleukopenivirus) tillhör liksom hundens CPV-2 genus Parvovirus i familjen Parvoviridae. CPV-2a-stammar kan infektera katter och orsaka samma symtom som FPV.

FPV har en effektiv fekal-oral smittspridning, och både direkt och indirekt smitta sker. Viruset har en god överlevnadsförmåga utanför värddjuret och omgivningen är en mycket viktig smittkälla. Transplacental och neonatal smitta sker från icke immuna katter.

Under klinisk sjukdom kan viruset utsöndras med alla kroppsvätskor, men den intestinala utsöndringen dominerar. Infekterade katter kan utan att visa symtom utsöndra virus i upp till sex veckors tid - eventuellt betydligt längre.

FPV är ett tåligt virus och kan kvarstå i infektiös form utomhus såsom i skog och mark, stadsbebyggelse etcetera i allt från månader till flera år. Viruset har också visats överleva i infektiös form i icke rengjord inomhusmiljö inkluderande föremål och textilier som till exempel gardiner och burgaller i upp till ett år. Människor kan via skor, kläder och händer etcetera tjäna som vektorer både inom en djurklinik och genom att föra in smittan in i hushåll där katter inte får vistas utomhus.

Indirekt smitta (miljösmitta) är alltså mycket svårt att undvika.

FPV har god motståndskraft mot förändringar i pH och temperatur och motstår flertalet desinfektionsmedel tillgängliga på marknaden. Noggrann rengöring krävs, därefter används i tillämpliga fall desinficering, efter noggrann granskning av vilket desinfektionsmedel som är aktuellt, i vilken dos och med vilket tillvägagångssätt. Hemmiljöer är svåra att helt sanera, det är lätt att missa till exempel textilier och svårstädade ställen/krypin dit små kattungar gärna tar sig.

Fullgott immuniserade (vaccinerade) katter som fått levande attenuerat FPV- vaccin utsöndrar inte patogent virus.

Zoonosaspekt

Varken kattens eller hundens parvovirus är zoonotiska agens.

Patogenes och kliniska symtom

Infektion sker peroralt. FPV har affinitet för snabbt delande celler. Symtom ses till följd av virusreplikation och påföljande skador i vävnader med snabb celldelning, det vill säga krypteptielceller i tarm, lymfoid vävnad (lymfknutor, mjälte och thymus) och benmärg samt placenta vävnad och fostervävnad.

Inkubationstiden är vanligen fyra till fem dagar, men både kortare och längre inkubationstid förekommer. Grad av sjukdom varierar från subklinisk infektion till ett perakut, dödligt förlopp. Fullgott immuniserade (vaccinerade) katter utvecklar inte sjukdom.

Asymtomatisk infektion är mycket vanligt hos framförallt vuxna katter.

En subakut symtombild är också vanligt. Typiskt ses symtom under 1–3 dagars tid i form av ett lindrigt till måttligt gravt nedsatt allmäntillstånd tillsammans med mild leukopeni och feber med eller utan utveckling av diarré.

I akuta fall ses ofta en rad typiska symtom:

  • Snabbt utvecklad hög feber; ofta över 40°C.
  • Påverkat allmäntillstånd, anorexi, buksmärtor.
  • Kräkningar, och i många fall en allvarlig diarré, utvecklas ofta en tid (24–72 timmar) efter de första symtomen.
  • Kraftig dehydrering.
  • Grav panleukopeni ses i de flesta fall.

Dödsfall är vanligt hos obehandlade katter till följd av bland annat dehydrering och elektrolytbalansrubbningar-

Perakuta fall ses framförallt hos unga katter. Denna form av kattpest kännetecknas av ett kraftigt påverkat allmäntillstånd, hypotermi och död inom 24 timmar. Döden kan inträffa inom några få timmar, dvs. det är inte säkert att ägaren hinner uppfatta några symtom hos katten (eller katterna i de fall det rör sig om en hel grupp ovaccinerade katter).

Dräktiga katter kan abortera sina foster. Mumifikation och resorption ses också när infektion sker under tidig dräktighet. Den dräktiga honan behöver inte själv uppvisa några symtom.

Kattungar som smittas under senare delen av dräktigheten eller under den första levnadsveckan kan uppvisa symtom till följd av olika typer av hjärnskador. Synnerver och retina kan också skadas. Den vanligaste typen av skada är dock cerebellumhypoplasi. Ofta upptäcks symtomen vid två till tre veckors ålder, det vill säga i samband med att kattungarna normalt börjar bli mer aktiva och börjar gå. Grad av besvär kan variera inom en och samma kull.

Diagnos

Typiska, plötsligt kliniska symtom såsom kräkningar och/ eller grav, som regel blodig diarré i kombination med en typisk blodbild (leukopeni) och feber leder ofta snabbt till klinisk misstanke om parvovirusinfektion. Observera att alla karakteristiska/typiska symtom inte behöver uppträda på en och samma gång, och att leukopeni inte ses i 100 procent av fallen.

  • PCR undersökning
    Sökande efter FPV-virus i feces kan göras med hjälp av PCR- undersökning. Hos katter där feces inte går att få (ens med hjälp av tops-prov rektalt) kan man pröva att undersöka blod, men det är inte ett förstahandsval.
    Infekterade katter utsöndrar under en kort tid (ett till två dygn) stora mängder virus i avföringen, därefter kan virusutsöndringen fortsätta i flera veckor, men i mindre mängd. Flera veckors utsöndring kan ses även från katter som enbart varit subkliniskt infekterade. Observera att vaccination mot FPV kan leda till positiva svar i upp till tre veckor efter vaccinationstillfället, oavsett om PCR eller antigentest används.
  • Fekala antigentester
    Fekala antigentester finns kommersiellt tillgängliga för användande vid kliniker och veterinärmottagningar, och kan med fördel användas i första hand, innan vidare beslut om sändande av prov för PCR – som kan vara en mer sensitiv undersökning- beslutas. Sensitiviteten kan tänkas variera mellan olika kommersiella testkit som används i kliniken.
    Infekterade katter utsöndrar under en kort tid (ett till två dygn) stora mängder virus i avföringen, därefter kan virusutsöndringen fortsätta i flera veckor, men i mindre mängd. Flera veckors utsöndring kan ses även från katter som enbart varit subkliniskt infekterade. Observera att vaccination mot FPV kan leda till positiva svar i upp till tre veckor efter vaccinationstillfället, oavsett om PCR eller antigentest används.
  • Serologi
    Närvaro av höga antikroppstitrar i blodet (serumprov) hos ovaccinerade djur – det vill säga djur där vaccinationshistorien är 100 procent tillförlitlig, vilket i sig ofta är svårt att säkert veta- konfirmerar endast exponering för infektionsämnet, och är inte diagnostiskt. Exponeringen kan ha skett för en lång tid sedan, till exempel genom omgivningssmitta i skog och mark, utan att kliniska symtom utvecklades. Observera att höga antikroppstitrar påvisats kvarstå i över sju års tid.
    Parprover kan tas för att demonstrera den klassiska, eftertraktade 4-faldiga stegringen. En risk föreligger för att höga titrar uppnåtts redan vid den första provtagningen. Om grav leukopeni föreligger kan det dock ta tid innan en titerstegring sker.
    Glöm inte ange att misstanke om sjukdom föreligger på remissen! Samma analysmetod används för att påvisa antikroppssvar efter vaccination.
  • Obduktion
    Vid obduktion kan virala antigen som regel påvisas i vävnader.

Behandling

Behandling av klinisk FPV-infektion är symtomatiskt understödjande efter behov – vilket kan inkludera avancerad intensivvård- och under kontinuerlig utvärdering av prognos. Återställande av vätske- och elektrolytbalans är centralt i behandlingen. Felint interferon-ω (FeIFN-ω) har testats in vitro; i cellkultur som behandling vid FPV infektion men ett behov av in vivo studier av effekten hos levande katter efter infektion med FPV föreligger.

Profylax

Vaccin mot FPV är definierat som ett basvaccin (core vaccine), det vill säga ett vaccin som bör ges till samtliga katter i Sverige i SVS vaccinpolicy, se Grundvaccination av hund och katt (pdf) - uppdaterade rekommendationer 2009.

 

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls