Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Salmonella hos katt

Infektion med salmonella är vanligt förekommande över hela världen. Sverige, Norge och Finland utgör ett undantag med låg förekomst. Antalet anmälda fall av salmonella hos katt varierar mellan åren. Graden av kliniska symtom vid salmonellainfektion hos katt varierar. Asymtomatisk infektion är vanligt förekommande.

  • Anmälningspliktig: Ja
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Ja
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Salmonellainfektion, en viktig zoonos

Infektion med salmonellabakterier är en av våra mer kända och viktiga zoonoser. Människor smittas vanligtvis av salmonella från livsmedel. Svenskproducerade livsmedel orsakar dock ytterst sällan salmonellainfektion hos djur och människor.

Smitta från småfåglar

Vintern 1999 påvisades det första salmonellautbrottet hos utekatter i Sverige. Under samma period sågs fler fall än vanligt av Salmonella Typhimurium hos såväl småfåglar som hos människa. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) bedömde 1999 i samarbete med Folkhälsomyndigheten, att det fanns ett samband mellan fallen hos fåglar, katter och människor och att småfåglarna var den sannolika smittkällan. Man visste sedan tidigare att vissa typer av S. Typhimurium kan förekomma hos småfåglar i Sverige. Salmonellainfektion har fortsatt årligen påvisats hos ett större antal katter och småfåglar under senvinter/vårvinterperioden då stora mängder småfåglar samlas kring fågelborden. En del av de fåglar som infekteras är också försvagade efter vintern, och dör av infektionen. Både självdöda och levande småfåglar samt deras avföring utgör en smittrisk för andra djur och människor.

Symtom

Typiska symtom vid en kraftigare salmonellainfektion hos katt är feber, aptitlöshet, kräkningar och diarré. Diarrén kan vara blodig, och den drabbade katten kan snabbt bli mycket uttorkad. Riktigt sjuka katter kan dö till följd av sin infektion. Många katter får dock endast milda symtom som snabbt går över och en del katter visar aldrig några symtom. I undantagsfall orsakar salmonellainfektion hos katt andra symtom, som till exempel abort och symtom på grund av hjärnhinneinflammation eller lunginflammation.

Diagnos och behandling

Katter tillfrisknar som regel på egen hand från en salmonellainfektion. En del katter blir dock som nämnts ovan allvarligt sjuka och de behöver understödjande veterinärvård, ibland under en längre tid. Det finns många olika sjukdomstillstånd som kan ge upphov till de symtom som beskrivits ovan och som vanligt måste veterinär uppsökas för undersökning och behandling om en katt visar symtom på sjukdom. Vid misstanke om en salmonellainfektion genomförs bakterieodling av ett färskt avföringsprov från katten. Ibland tar man också om provet, för ny analys. Generellt bör antibiotikabehandling av katter som är infekterade med salmonella undvikas. Det är kattens eget immunförsvar som kan få bort infektionen ur kroppen. Antibiotikabehandling kan inte heller sägas minska risken för smittspridning. Det finns också en risk att bakterien utvecklar resistens under tiden katten får antibiotika och man tror att antibiotika kan förlänga tiden katten utsöndrar salmonellabakterier via avföringen. 

Generella hygienråd vid salmonellainfektion hos katt: 

  • Noggrann handtvätt efter rengöring av kattlåda och vid hantering av den sjuka katten, till exempel då kräkningar torkas upp. Katten skall inte vistas på matbord, diskbänk, i skafferi eller andra ytor med anknytning till livsmedel. Diska kattens tillbehör separat med en diskborste som inte används till tallrikar, bestick och andra hushållsredskap.
  • Salmonellapositiva katter bör inte vistas i utrymmen där foder till andra djur förvaras, eller i till exempel ladugårdar. Hur stor smittspridningsrisken i realiteten är i sådana fall är idag inte känd.
  • Inomhusvistelse tiden närmast efter att kliniska symtom har setts hos katten kan vara aktuellt, för att förhindra att en redan nedsatt katt jagar och äter ytterligare salmonellainfekterade fåglar, samt för att kattägaren skall kunna bedöma kattens status och eventuella behov av ytterligare vård.
  • Infektionsdosen (mängden bakterier som behövs för att få sjukdomssymtom) är oftast hög och för att sjukdomssymtom skall uppstå krävs oftast att bakterien först förökar sig i ett kontaminerat livsmedel. Mottagligheten för infektion varierar dock, bland annat är små barn, äldre och immunsvaga mer mottagliga och hos dessa kan infektionsdosen vara lägre. Det är därför motiverat att avråda från alltför nära umgänge katt och barn emellan, till exempel är det direkt olämpligt att en salmonellainfekterad katt sover i barnens säng, eftersom barn har svårt att i praktiken ta till sig och följa hygienråd.
  • Man bör inte glömma att vidta hygienåtgärder för att hindra smitta från andra/ursprungliga smittkällor, till exempel från småfåglar och fågelbord. Noggrann handtvätt rekommenderas efter arbete med fågelbord, liksom efter utfodring eller hanterande av småfåglar. Marken under fågelbord kan vara kraftigt nedsmittad och småbarn bör inte leka alldeles i närheten av utfodringsplatser för småfåglar.
  • Det bästa sättet att hindra S. Typhimurium-smitta till katt är att hålla katter borta från fågelbord. I praktiken är det förstås svårt att helt hindra en katt från att fånga och äta småfågel, särskilt som sjuka fåglar utgör ett lättare byte än vanligt.
  • Finns det flera katter i hushållet bör extra god hygien råda för samtliga under den tid som det finns en infekterad katt i hushållet. Detta gäller även om de andra katterna inte visar symptom. 
  • Detta är SVA:s generella råd. Länsstyrelsen alternativt kommunen kan göra en annan bedömning med hänvisning till andra faktorer i det enskilda ärendet.

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din katt. Om din katt är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.

Det finns också mer information om salmonella hos djur på SVA:s webbplats. 

Information om salmonellainfektion hos människor finns hos Folkhälsomyndigheten.

 

Vad säger lagstiftningen

Salmonellainfektion är anmälningspliktig enligt zoonoslagstiftningen och veterinär ska anmäla fall till Jordbruksverket och berörd länsveterinär.

Förekomst

Infektion med salmonella är vanligt förekommande över hela världen. Sverige, Norge och Finland utgör ett undantag med låg förekomst.

Agens och smittvägar

Salmonella är en grupp gramnegativa bakterier tillhörande familjen Enterobacteriaceae. Salmonella är i huvudsak en tarmpatogen, men kan också orsaka systemisk sjukdom och kan då isoleras från blod och olika organ.

Människor smittas huvudsakligen av salmonella via livsmedel. Även katter kan smittas av icke tillräckligt upphettade salmonellainfekterade livsmedel. Svenskproducerade livsmedel orsakar ytterst sällan salmonellainfektion hos djur och människor.

En del småfåglar är salmonellainfekterade och när stora mängder småfåglar under senvinter-vårvinterperioden samlas kring fågelbord kan smittspridningen underlättas. Fåglar som också är försvagade efter vintern dör av infektionen. Såväl självdöda som levande småfåglar och deras avföring utgör en smittrisk för djur och människor. Sedan det första konstaterade utbrottet 1999 har salmonellainfektion påvisats hos ett större antal katter under senvinter-vårvinterperioden orsakade av smitta hos vilda småfåglar. Vanligtvis smittas katter liksom småfåglar av Salmonella Typhimurium.

Zoonosaspekt

Salmonella är en zoonos, en smitta som kan spridas mellan djur och människa.

Patogenes och kliniska symtom

Flera olika virulensmekanismer har identifierats hos salmonellabakterier och patogeniciteten kan variera mellan olika serotyper. Patogenesstudier utförda på katt saknas, men studier på andra djurslag har visat att Salmonella spp. kan fästa till och invadera bland annat tarmepitelceller och därmed orsaka en inflammatorisk enterit med påföljande sekretorisk diarré och/eller systemisk infektion. I de flesta fall är infektionen lokaliserad enbart till tarmen, men ibland kan en translokation av bakterier ske och en bakteriemi eller sepsis utvecklas. Systemisk infektion kan också utvecklas utan föregående gastrointestinala symtom.  

Salmonellabakterier kan kvarstå en längre tid efter infektionstillfället i tarmepitel och lymfknutor. Utsöndring i faeces sker som regel kontinuerligt under den första veckan och blir därefter intermittent. Många författare anger att utsöndring efter infektion vanligen sker i tre till sex veckor men det finns enstaka rapporter om längre utsöndringstid, upp till 115 dagar har rapporterats hos katt.

Bakterien kan också persistera i fagocyterande celler i intestinala lymfknutor, lever och mjälte utan att utsöndring i avföring kan påvisas. Detta kan förklara varför reaktivering av infektion kan ses hos vissa individer vid exempelvis immunosuppression eller olika tillstånd av stress.

Grad av kliniska symtom vid salmonellainfektion hos katt varierar. Asymtomatisk infektion är vanligt förekommande, liksom milda, vaga kliniska symtom som lindrigare temperaturförhöjning och inappetens. Konjunktivit orsakad av salmonellabakterier har också rapporterats.
Vid en mer allvarlig infektion kan hög feber (ofta över 40ºC), inappetens, kräkningar, diarré och buksmärtor ses. Diarrén kan vara allt från mild och vattning eller mukös till mycket grav och blodtillblandad. Drabbade katter kan snabbt bli kraftigt dehydrerade och i grava fall kan livshotande septikemi och endotoxinemi utvecklas. Mer ovanligt kan infektionen spridas till olika organ. Med eller utan samtidiga/föregående gastrointestinala symtom kan därför i enstaka fall även symtom som till exempel pneumoni, meningit och abort ses, beroende på vilket/vilka organ som drabbas.

Diagnos

Diagnos ställs genom bakterieodling från färsk avföring, specifik frågeställning krävs. Provet kan tas från anus, men eftersom metoden är optimerad för 25 gram så är en större mängd avföring i burk  att föredra. Det är bra att få med avföring från flera defekationstillfällen eftersom salmonella kan utsöndars intermittent. Om provtagningspinne används ska pinne med transportmedium för bakterier användas.Transport till laboratoriet ska ske så snart som möjligt. Om mer än fyra dagar har gått mellan provtagning och ankomst till laboratoriet anses det att för lång tid har gått och risken för falskt negativt resultat är så stor att det inte är någon idé att utföra analysen. Vid eventuell sepsis kan blododling göras. Salmonella har även påvisats i uppkastningar från enstaka, akut sjuka katter.

Det finns för närvarande inga strikta riktlinjer eller regler för uppföljande provtagningar för att påvisa smittfrihet hos katt. För katt har de flesta uppföljande provtagningarna hittills skett cirka tre till fyra veckor efter diagnosställandet. Det finns alltid risk för falskt negativt svar eftersom salmonella kan utsöndras intermittent, särskilt i det senare skedet av infektionen. I vissa fall vid stark misstanke om salmonellainfektion eller vid uppföljning för att påvisa smittfrihet kan flera provtagningar vara aktuellt. Det allra viktigaste provet är dock det som tas i akut skede för att få diagnos.

Behandling

Katter tillfrisknar som regel spontant från okomplicerad akut salmonellaorsakad diarré. Katter som drabbas av en mer allvarlig gastroenterit kan behöva understödjande vård, inkluderande vätsketerapi.  

Antibiotika är inte indikerat utom som understödjande behandling under kort tid vid livshotande symtom, chock och sepsisrisk. I de fall antibiotika ges lär det vara katter som är inskrivna för stationärvård och behandlingen avslutas senast i samband med hemgång.
Antibiotikabehandling anses kunna förlänga bakteriens utsöndringstid i avföringen. Risk för utveckling av antibiotikaresistens föreligger också vid behandling med antibiotika. Prognosen för katter med okomplicerad salmonellainfektion är i allmänhet god. Vid sepsis är prognosen sämre.

Profylax

Generella hygienråd vid salmonellainfektion hos katt:

  • Noggrann handtvätt efter rengöring av kattlåda och hantering av den sjuka katten, till exempel då kräkningar torkas upp. Katten skall inte vistas på matbord, diskbänk, i skafferi eller andra ytor med anknytning till livsmedel. Diska kattens tillbehöv separat med en diskborste som inte används till tallrikar, bestick och andra hushållsredskap.
  • Salmonellapositiva katter bör inte vistas i utrymmen där foder till andra djur förvaras, eller i till exempel ladugårdar. Hur stor smittspridningsrisken i realiteten är i sådana fall är idag inte känd.
  • Inomhusvistelse tiden närmast efter det att kliniska symtom setts hos katten kan vara aktuellt, för att förhindra att en redan nedsatt katt förtär ytterligare salmonellainfekterade fåglar, samt för att kattägaren skall kunna bedöma kattens status och eventuella behov av ytterligare behandling.
  • Infektionsdosen är oftast hög och för att sjukdomssymtom skall uppstå krävs oftast att bakterien först förökar sig i ett kontaminerat livsmedel. Mottagligheten för infektion varierar dock, bland annat är små barn, äldre och immunsvaga mer mottagliga och hos dessa kan infektionsdosen vara lägre. Det är därför motiverat att avråda från alltför nära umgänge katt och barn emellan, till exempel är det direkt olämpligt att en salmonellainfekterad katt sover i barnens säng, också eftersom barn har svårt att i praktiken ta till sig och följa hygienråd.
  • Man bör inte glömma att vidta hygienåtgärder för att hindra smitta från andra/ursprungliga smittkällor, till exempel från småfåglar och fågelbord. Noggrann handtvätt rekommenderas efter arbete med fågelbord, liksom efter utfodring eller hanterande av småfåglar. Marken under fågelbord kan vara kraftigt nedsmittad och småbarn bör inte leka alldeles i närheten av utfodringsplatser för småfåglar.
  • Det bästa sättet att hindra smitta med S. Typhimurium till katt är att hålla katter borta från fågelbord.  I praktiken är det förstås svårt att helt hindra en katt från att fånga och äta småfågel, särskilt som sjuka fåglar utgör ett lättare byte än vanligt.
  • Finns det flera husdjur i hushållet bör extra god hygien råda för samtliga under den tid som det finns en infekterad katt i hushållet. Detta gäller även om de andra djuren inte visar symtom.
  • Detta är SVA:s generella råd. Länsstyrelsen alternativt kommunen kan göra en annan bedömning med hänvisning till andra faktorer i det enskilda ärendet.

Mer information

För rådgivning avseende zoonosrisk kontaktas smittskyddsläkare. Information om salmonellainfektion hos människor finns på Folkhälsomyndighetens webbplats.

 

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls