Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Koccidios hos kalv

Koccidios orsakas av encelliga parasiter (urdjur) av släktet Eimeria som lever i tarmen. 

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Förekomst

Många kalvar på liten yta ökar risken för smittspridning. Foto: Bengt Ekberg/SVA

Koccidier är vanliga i nötkreatursbesättningar i hela världen och så även i Sverige. Smittrycket kan bli högt när många djur hålls på en liten yta, exempelvis i gruppboxar. De patogena arterna som ses hos svenska kalvar är E. bovis, E. zuernii och E. alabamensis.
E. bovis och E. zuernii förekommer framför allt på stall och E. alabamensis framför allt på bete. Arterna är värdspecifika och ingen korsimmunitet föreligger.

Stallkoccidios förekommer hos kalvar som är äldre än en månad. Det vanligaste är att kalvar i gruppboxar drabbas. Det beror på flera faktorer, men de vanligaste skälen är att man blandar åldrar på kalvarna, vilket gör att smittan hålls igång eftersom de nya, känsligaste djuren får i sig stora mängder smittoämne av de äldre kalvarna.

Beteskoccidios ses vanligen hos förstagångsbetande kalvar inom någon vecka efter betessläpp. Oocystorna övervintrar på betet. Permanenta hagar för förstagångsbetande kalvar kan bli en upplagringsplats för koccidier, eftersom det är de unga djuren som genom att bli infekterade även bygger på befintlig smitta i marken med ny. När man sedan år efter år släpper de yngsta djuren i samma fålla skapar man på sikt ett problem med koccidios.

Kliniska symtom

Varierande morbiditet, låg mortalitet. Hos drabbade djur ses illaluktande, vattnig, slem- och blodblandad diarré. Djuren kan ha feber, under- eller normal temperatur. Beroende på hur kraftig diarrén är ses varierande grad av slöhet, nedsatt foderlust och uttorkning. Vissa kalvar drabbas främst av minskad tillväxt och anemi, vilket bör ses som en indikation på vidare utredning. När kalvar insjuknar i diarré orsakad av koccidier beror det på att de får i sig för mycket av smittämnet från miljön, där smittan lätt byggs på över tid, både ute och inne.

Stallkoccidios är en besvärlig infektion som ger kraftig diarré hos kalvar inomhus. Diarrén orsakas av skador på tarmslemhinnan och kan snabbt göra djuren nedsatta, det vill säga trötta, uttorkade och känsligare för andra infektioner. De patogena arterna är främst Eimeria bovis och Eimeria zuernii, vilka kan påvisas i större mängder cirka tre veckor efter smittotillfället. En blodig, riklig diarré, gärna med inslag av fibrin, är karaktäristisk för klinisk koccidios orsakad av dessa arter. Kalven blir nedsatt, uttorkad och försämras ofta ytterligare av sekundära bakterieinfektioner. Dödsfall förekommer.

Beteskoccidios orsakar främst vattnig diarré. Den art som är intressant ur sjukdomssynpunkt under svenska förhållanden är Eimeria alabamensis.

Differentialdiagnoser

Diarré orsakad av andra tarmpatogener, som rotavirus och coronavirus.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Koccidier, framför allt arterna E. bovis och E. zuernii (stallkoccidios) samt E. alabamensis (beteskoccidios).

Inkubationstid:

E. alabamensis 6-8 dagar, E. bovis 5-20 dagar, E. zuernii 15-17 dagar

Infektionsport:

Via munnen

Spridning i djuret:

Koccidierna infekterar epitelceller i tunntarmen
(ileum), blindtarmen (caecum) och grovtarmen (colon).

Smittvägar:

Koccidier förökar sig både asexuellt och sexuellt. Vid den sexuella förökningen produceras så kallade oocystor vilka kommer ut med träcken och utgör själva smittämnet. Smittspridning via direktkontakt mellan kalvar eller indirekt genom kontaminering av golv, strö, väggar, fodertråg, redskap och stövlar.

Överlevnad:

Koccidier är extremt tåliga och har lång överlevnadstid i miljön, med bibehållen potential för att smitta nya individer. I en svensk studie från 1997 (Svensson med flera) såg man att oocystor av E. alabamensis hade lång överlevnadstid i hö som skördats från kraftigt kontaminerade marker. När kalvar på stall senare utfodrades med höet utvecklade samtliga koccidios, medan kontrollgruppen, som utfodrats med koccidiefritt hö, höll sig frisk. Även om mera utförligar studier på området saknas, kan man misstänka att det lägre pH som finns i ensilage/hösilagebalar inte märkbart påverkar oocystorna överlevnad, vilka dessutom kan gynnas av den högre vattenmängden i dessa typer av grovfoder.

Provtagning och diagnostik

Faecesprov tas rektalt från kalv med akut diarré, och skickas i plastburk/rör för mikroskopi. Det är viktigt att skicka proverna vid en strategiskt korrekt tidpunkt för att kunna påvisa oocystorna i större mängder. I regel uppvisar djuren eventuella symtom innan oocystorna utskiljs i större mängder med träcken. Tidig provtagning av enskilt djur kan därför ge falskt negativt resultat. Eftersom den optimala oocyst-utskiljningen kan vara svår att pricka, är det viktigt att skicka in prov från flera djur, antalet beroende på gruppens storlek, men tre individuella prov är ett minimum.

Diagnosen koccidios kan fastslås om a) ett högt antal oocystor detekteras per gram träck (opg) eller b) om lägre antal oocsystor erhålls, men med övervikt/renkultur av patogena arter, kopplat till klinik. Man anser att både E. bovis och E. zuernii finns i de flesta svenska besättningarna, och därför kan inte enbart påvisandet av dessa arter räcka för att fastställa diagnos. Om man inte påvisar mer än 500-1000 opg kan ändå en kraftig övervikt av en patogen art kopplat till miljöfaktorer ändå utgöra grund för diagnos och behandling. Oocystutskiljningen av E. alabamensis är så hög att man här förväntar sig mätvärden om flera tiotals tusen opg för att verifiera diagnosen.

Vid utredning av kalvsjukdom hos besättning ansluten till Gård & Djurhälsan används Kalvpaketsremiss till SVA (i vissa fall efter särskild överenskommelse), vid övriga provtagningsorsaker används allmän SVA-remiss.

Behandling och profylax

Man motverkar stallkoccidios genom att:

  • Ha goda råmjölksrutiner för de nyfödda kalvarna och god hygien vid råmjölks- och mjölkutfodring.
  • Inte blanda åldrar på kalvarna utan alltid hålla ihop gruppen. Sträva efter små grupper.
  • Se till att kalvboxarna är rena och torra. Undvika att spola med vatten i kalvstallet. Ströa rikligt varje dag, helst med halm.
  • Rengöra boxarna ordentligt mellan omgångarna, mekaniskt och med hetvatten (minst 60 grader) samt med desinfektionsmedel verksamt mot koccidier och låta inredningen torka (om möjligt i solljus) innan nya omgångar sätts in. Ströa med släckt kalk efter varje omgång.

Koccidios smittar via gödsel. För att undvika gödselkontamination av foder och vatten:

  • Ha vattenkar/-koppar och fodertråg utanför boxen.
  • Montera fodertråg och krubbor på väggen och inte på golvet.
  • Rengör vattenkar/-koppar två gånger per dag.
  • Sopa bort foderrester, rengör fodertråg och fyll på nytt foder varje dag.
  • Fodra aldrig på marken.

För beteskoccidios rekommenderas att man växlar mellan beteshagar, erbjuder gott om plats och bete för alla samt sparar de renaste hagarna till de yngsta djuren. Med detta menas hagar som inte betats av yngre nöt på minst två år, eller vuxna djur på minst ett år.

Antikoccidiala läkemedel dämpar koccidiernas fortplantning i djuren. De kan vara av nytta för att minska smittrycket, både som akut behandling och metafylax, samtidigt som andra åtgärder vidtas för att minska smittrycket. Läs mer om koccidiosbehandling i Information från Läkemedelsverket (pdf). Understödjande behandling ges efter behov. Isolera sjuka kalvar.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls