Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Luftvägsinfektioner hos kalvar och ungdjur

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Snorig nos.
Foto: Bengt Ekberg/SVA

Luftvägsinfektioner är vanligt hos svenska kalvar, men infektionspanoramat skiljer sig mellan olika besättningar. Virusorsakade primära luftvägsinfektioner kan lätt bli sekundärinfekterade med bakterier. Pasteurella är den vanligaste bakterien vid luftvägsinfektion hos kalv och den är oftast känslig för penicillin. Lungmask kan också ge luftvägsinfektion. Luftvägsinfektioner förebyggs bäst med goda smittskydds- och råmjölksrutiner samt god hygien och en bra miljö.

Förekomst

Luftvägsinfektioner (enzootisk pneumoni) är ofta ett besättningsproblem och är särskilt vanligt hos förmedlingskalvar. Även akuta utbrott i besättningar utan problem förekommer. Flera faktorer har betydelse för vilket genomslag sjukdomen får. Under kalvens första levnadsdygn läggs grunden, eftersom upptaget av antikroppar i råmjölken avgör kalvens passiva immunitet. Råmjölkens hygieniska kvalitet är också viktig. Om kalven har diarré, lever i en dålig stallmiljö och är utsatt för stress och/eller flera infektioner ökar risken för lunginflammation. Att blanda kalvar i stora grupper med variation i ålder eller kalvar från olika besättningar skapar förutsättningar för luftvägsproblem. Under 2014 fanns rapporter om 933 fall av luftvägsinfektion på kalvar upp till sex månaders ålder och dessa fall återfanns i färre än 10 procent av mjölkbesättningarna i kokontrollen. Sextio procent av dessa luftvägsinfektioner sågs hos kalvar under två månaders ålder. Flest fall rapporterades under mars månad, tätt följt av december och november. I Gård & Djurhälsans kalvpaket analyserades 83 prover från kalvar med luftvägssymtom från sammanlagt 24 besättningar (både mjölk, diko- och förmedlingsbesättningar) under 2014. Flest prover skickades in under december följt av oktober månad. För RS-virus analyserades ett samlingsprov från varje besättning, varav 30 procent av besättningarna testade positivt. I cirka hälften av de undersökta proverna fann man någon form av bakterieinfektion, av vilka pasteurella var vanligast.

Allmän rutin för undersökning, diagnostik och behandling

Det är viktigt att vara noggrann och systematisk vid undersökning och diagnostik av luftvägssjukdomar. Det är i de flesta fall svårt att ställa diagnos enbart på kliniska symtom. Saminfektioner kan förvärra symtombilden, liksom sekundära bakteriella infektioner. Laboratorieundersökningar är väsentliga för att konfirmera eller utesluta olika diagnoser. Ett lämpligt tillvägagångssätt är att:

  • Noggrant samla in bakgrundsinformation om patient (till exempel ålder, symtom och deras varaktighet, tidigare sjuklighet, tidigare behandling) och besättning (till exempel mjölk- kött- eller förmedlingsbesättning, andel drabbade djur, mortalitet, tidigare sjukdomsproblem, förekomst av terapisvikt vid luftvägssjukdom, råmjölksrutiner, inköp av djur, rutiner för rengöring och flytt av kalvar, system för ensam- och gruppboxar)
  • Göra en noggrann klinisk undersökning av hela djuret (till exempel allmäntillstånd, andningsfrekvens och eventuella biljud, andra symtom)
  • Utifrån ovan göra en lista på möjliga differentialdiagnoser och därefter ta lämpliga prover för konfirmering av diagnos

Provtagning för diagnostisk undersökning

Lämplig provtagning vid akuta luftvägsinfektioner beror på den kliniska misstanken men kan vara:

  • Nässvabb för påvisande av BRSV
  • Parprov av serum för att påvisa titerstegring av specifika IgG-antikroppar mot BCV, PIV-3, BRSV
  • Serum från cirka tio djur i en betesgrupp för att påvisa antikroppar mot lungmask
  • Vid terapisvikt bakteriologisk odling + resistensundersökning
  • Nässvabbprov med e-svabb för PCR vid misstanke om mykoplasma
  • Obduktion

Vid utredning av kalvsjukdom hos besättning ansluten till Gård & Djurhälsan används Kalvpaketsremiss till SVA  vid övriga provtagningsorsaker används allmän SVA-remiss.

Beskrivning av luftvägssjukdomar

Bovint respiratoriskt syncytialt virus (BRSV), bovint coronavirus (BCV), och parainfluensa-3-virus (PIV-3) är de vanligaste virus som är inblandade i luftvägssjukdom, och de brukar vara primärpatogener. Likaså är lungmask (Dictyocaulus viviparus) en primärpatogen. Bakteriella infektioner är oftast sekundära vid luftvägsproblem. Vanligast är Pasteurella multocida, men även bakterier som Mannheimia haemolytica och Histophilus somni förekommer. Mycoplasma bovis är ovanlig som patogen men förekommer och är förknippad med terapisvikt mot bensylpenicillin.

Vad kan man göra?

Den viktigaste smittvägen är via djurkontakter. Besökare som varit på en annan gård samma dag kan också bära med sig smitta. Kalvar i stora grupper och med åldersskillnad mellan djuren underlättar smittspridning. Att begränsa smittspridningen vid plötsliga utbrott kan vara svårt eftersom virusen är luftburna. BRSV kan spridas som en löpeld inom en besättning. Det är framför allt viktigt att utreda orsaken till sjukdom om man har långvariga problem i en besättning, särskilt vid misstänkt terapisvikt då det kan förekomma sekundärinfektioner med bakterier som är naturligt resistenta eller har utvecklat resistens mot bensylpenicillin.

Behandling

Sjuka kalvar bör flyttas över i sjukbox för att förhindra vidare smittspridning samt lättare kunna övervaka den sjuka kalven och ge den vård. Sekundära bakteriella infektioner kan behandlas med bensylpenicillin. Antiinflammatorisk behandling kan också vara aktuellt.
Sjuka kalvar behöver vila, värme och vänlighet. Hostkalvar bör hanteras försiktigt, eftersom de lätt kan få andningsproblem.

Läs mer om behandling av luftvägsinfektioner i Information från Läkemedelsverket (pdf).

Förebygga

För förmedlingsbesättningar är det viktigt att köpa djur från så få besättningar som möjligt, använda mottagningsstall, och ha små grupper med liten åldersspridning i en ren och torr miljö med god ventilation.
För mjölk- och dikobesättningar är det viktigt att ge kalvarna en bra start. De ska ha tillräcklig mängd råmjölk av god kvalitet, hållas i små grupper med liten åldersspridning och i en ren och torr miljö med god ventilation. 
Mer om information kring smittskydd.
Vaccin finns på marknaden men effekten är ifrågasatt. Det finns inga fältstudier som visar att det vaccin som finns tillgängligt idag har klinisk effekt.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls