Till startsidan för Statens veterinärmedicinska anstalt

Koccidios hos vilda djur

Koccidios förekommer hos harar, kaniner, vilda fåglar och orsakar framför allt  allvarlig skada på tarmslemhinnan, vilket ger diarré och slutligen utmärgling. Sprids via infekterat foder. Förekommer i hela världen.

  • Anmälningspliktig: Nej
  • Epizooti: Nej
  • Zoonos: Nej
+
Ordförklaring

Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som varken epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga. 

Epizooti: allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället.  Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs av epizootilagen. Man är skyldig att anmäla misstanke om epizooti.

Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Orsak: Koccidier, encelliga parasiter av olika Eimeria arter
Arter: Flesta fågelarter, däggdjursarter,framför allt unga djur.
Spridning: Via infekterat foder.
Utbredning: Hela världen.
Årstidsförekomst: Sommarhalvåret, höst.

Tarmar med koccidios. Foto: SVA

Koccidier är mycket små encelliga parasiter som förekommer hos ett flertal djurarter. Hos harar och kaniner förekommer parasiten framför allt i tarmen där den orsakar en allvarlig skada på tarmslemhinnan, vilket ger diarré och slutligen utmärgling. Hos andra gnagare finns exempelvis koccidios i levern, och hos vissa andfåglar i njuren.

Parasiten är i första hand ett problem för växande djur, och är vanligt förekommande bland vilda djur. Dödligheten bland ungharar är i vissa områden rapporterad till så mycket som 30 procent av årets ungproduktion. Vissa år har en omfattande dödlighet hos ejder setts till följd av koccidios. Över 90 procent av ungproduktionen har inom vissa områden försvunnit när ungarna nått ett par veckors ålder, sannolikt till stor del på grund av koccidios. 

Parasiterna sprids på marken med avföringen från smittade djur, och andra djur får i sig parasiterna tillsammans med födan. Ett högre smittryck med många sjukdomsfall ses bland annat regniga höstar då parasiterna överlever bäst i det fria under fuktiga och svala förhållanden.

Sjukdomen medför antingen en akut infektion med kraftig diarré och snabb död, eller en kronisk åkomma där djuret långsamt avmagrar och slutligen dör av utmärgling.

Vid obduktion av en hare som dött i koccidios ses vita grynliknande förändringar i framför allt tunntarmen. En koccidieart infekterar gallgångarna i levern hos framför allt kaniner, och man ser i dessa fall vita härdar utspridda i levervävnaden. Infektioner med koccidier blir i allmänhet ett problem i haruppfödningar och fågeluppfödningar om man inte regelbundet behandlar alla djuren med sulfapreparat.

Hittade du informationen du sökte på den här sidan?

  • 5 Perfekt, jag hittade svaret på min fråga
  • 4
  • 3
  • 2
  • 1 Nej, inte alls