Till startsidan

Hästinfluensa

Förekomst

Influensa är en mycket smittsam hästsjukdom som förekommer sporadiskt i hästpopulationer över hela världen utom på Island och Nya Zeeland. Australien, som tidigare varit fritt från hästinfluensa, fick sitt första utbrott under 2007 och stora bekämpningsinsatser har genomförts för att åter bli fritt från sjukdomen. Eftersom Australiens inhemska hästar varken var vaccinerade eller hade träffat på influensavirus drabbades de extra hårt.

Influensautbrott  förekommer årligen hos hästar även i Sverige och vid SVA har årligen 10-40 utbrott diagnostiserats mellan 1997 och 2006. Ett utbrott innebär att första fallet i ett stall rapporteras. Varje utbrott kan alltså omfatta både enstaka och flera hästar.

Symtom

Hos ovaccinerade hästar är de tydligaste kännetecknen på hästinfluensa en snabb smittspridning med hög feber och djup torr hosta. I samband med hostattackerna frigörs stora mängder virus till omgivningen, vilket gör hästarna till effektiva smittspridare.

Influensasymtom:

  • Plötsligt insjuknade.
  • Feber upp till 41°C i en bifasisk temperaturkurva (två febertoppar).
  • Djup, torr hosta är vanligt förekommande.
  • Seröst, klart näsflöde de första dagarna, som kan övergå till mer tjockt, gulaktigt näsflöde.
Andra vanliga symtom: 

  • Ömhet i muskulaturen med stela rörelser. 
  • Nedsatt aptit.
  • Förstorade submandibularlymfknutor.
  • I vissa fall har ödem på ben och skap observerats.

Hur allvarlig sjukdomen blir beror på infektionsdos, typ av virusstam och aktuellt immunstatus hos hästen.
De kliniska symtomen är mer diffusa och svårare att känna igen hos djur som har viss immunitet genom vaccinering eller tidigare genomgången sjukdom. Temperaturhöjningen blir lägre eller uteblir och hosta och andra symtom kan vara milda. I populationer med viss immunitet kan spridningen av influensavirus få ett långsammare förlopp jämfört med i stallar där hästarna aldrig träffat på smittan.

Smittämne

Hästinfluensa orsakas av ekvint influensavirus (ett RNA-virus, Orthomyxovirus) klassificerat som typ A. I grupp A inkluderas även de influensavirus som infekterar människa, fåglar och svin. Gemensamt för  influensavirus är att de muterar lätt och ofta och nya stammar uppträder ständigt. Typ A är vidare indelat i subtyper beroende på sammansättningen av ytantigenerna hemagglutinin (HA) och neuraminidase (NA). Två av dessa subtyper är kända som sjukdomsframkallande hos häst:

  • A1 (H7N7 eller equi-1). Denna virustyp har inte påvisats under de senaste 20 åren och förekommer troligen inte längre.
  • A2 (H3N8 eller equi-2). En europeisk och en amerikansk stam är påvisad och från dessa muterade subgrupper, bland annat en sydamerikansk och sydafrikansk stam.

Stammarna döps efter var de först påvisats, med namn som Borlänge, Kentucky med flera.

Smittvägar

Smittan är luftburen och även hästar som ser friska ut kan föra smittan vidare med hosta och näsflöde i aerosoler upp till 45 meter. Smitta sker genom direktkontakt men även indirekt via utrustning, inredning och människor. Virus kan till exempel överleva cirka två dygn i slem och näsflöde och cirka tre dygn i vatten.  

Smittade, ovaccinerade hästar utsöndrar mer virus än vaccinerade hästar.

Patogenes

Inkubationstiden är 1-3 dygn. Efter första febertoppen utsöndras virus under 7-10 dagar från luftvägarna. Den snabba spridningen skiljer influensa från andra infektiösa luftvägsinfektioner, såsom herpes, virusarterit eller kvarka. Viruset inhaleras och infekterar cilieförsedda epitelceller i de övre och nedre luftvägarna och kan orsaka stora cilieförluster. På grund av skadorna på cilierna blir den mukociliära reningsmekanismen störd och den trakeala reningen kan vara försämrad ända upp till 32 dagar efter infektionen. Bronkit och bronkiolit kan utvecklas och följas av en interstitiell pneumoni.  

Vanligtvis orsakar H3N8 virus (A2) allvarligare sjukdom än H7N7 (A1) och H3N8 har också associerats med myokardit. 
 
När hästinfluensa bryter ut i ett stall, där alla hästar saknar immunitet eller bara en minoritet är immuna, insjuknar oftast samtliga hästar. Stallar där samtliga individer är vaccinerade kan förbli friska eller endast drabbas av en mycket lindrig form av sjukdomen.

Diagnos

Influensavirus kan påvisas med PCR-teknik, det vill säga påvisande av smittämnets arvsmassa, eller immunofluorescens, vilket påvisar virus. Serologiskt påvisande av antikroppar är ett tredje sätt att detektera infektionen.

Resultat från challengetester visar att den maximala virustitern (virusmängden) ses de första 24-48 timmarna som hästen har feber. Durationen av virusutsöndringen är vanligtvis inte längre än 4-5 dagar.

En klinisk misstanke om hästinfluensa konfirmeras idag med PCR-teknik eller med serologi. Traditionellt har konfirmering av diagnosen skett med immmunofluorescens (se ovan), men med PCR-teknik kan diagnosen fastställas säkrare och under en längre tid av sjukdomen jämfört med immunofluorescens. Serologisk bestämning är inte  användbar i det akuta skedet. Däremot kan serologi  användas för att ställa en retrospektiv diagnos samt vara ett verktyg för övervakning av sjukdomen. Den test som används för antikroppsbestämning är hemagglutination-inhibitionstest (HI).

Provtagning

Vid förkylningssymtom kan en svabb tas och skickas till SVA för snabb diagnostik med PCR-teknik. Prov tas i så tidigt skede som möjligt av sjukdomsförloppet, helst inom 24-72 timmar efter de första kliniska symtomen. Provet tas från näsborre eller svalg så att celler kommer med i provet. För provtagningen används med fördel en så kallad E-svabb (ESwab, Copan Innovation Ltd, Brescia, Italy). E-svabb erhålls med provrör och transportmedium och kan beställas från SVA, 018-67 43 00. En steril torr provtagningspinne kan också användas men samma känslighet kan då inte garanteras i analysen som vid användandet av E-svabb. Den torra provtagningspinnen läggs i ett sterilt rör eller steril burk.
 

Provet skickas in väl märkt till laboratoriet. På SVA finns möjlighet att påvisa fem olika luftvägsvirus (EHV-1, EHV-4, arteritvirus (EAV), influensa A2 och rhinitvirus typ B) i ett och samma prov. Begär då det så kallade ”Luftvägspaketet".

Påvisande av antikroppar mot virussjukdomar görs i serum och blodprov tas i ett rör utan tillsats. För påvisande av akut infektion krävs parprov tanga med 10-14 dagars mellanrum. Serum från det första provet, i akutfas, kan sparas i kyl eller frys i avvaktan på uppföljande prov. Skickas parprov in tillsammans erhålls rabatt från SVA. 

Behandling

I okomplicerade fall, i synnerhet hos vaccinerade hästar, har sjukdomen ett odramatiskt förlopp och kräver ingen behandling, endast vila. De akuta symptomen är vanligtvis över inom tio dagar hos vuxna hästar, även om hostan kan kvarstå längre. Se även vidare under rubriken ”Prognos” nedan. 

Om sekundärinfektioner tillstöter kan återhämtningsperioden bli längre. Daglig kontroll av temperatur och symtom rekommenderas för att följa sjukdomsförloppet. En förlängning av perioden med förhöjd kroppstemperatur och "krackelerande" lungljud kan exempelvis tyda på en sekundär bakteriell infektion. I dessa fall kan veterinär utföra bakterieodling och resistensundersökning, samt avgöra om antibiotikabehandling ska sättas in. 

Det är viktigt att hästen får möjlighet att återhämta sig. Med tanke på risken för komplikationer bör hästen i okomplicerade fall vila fyra veckor till en månad efter att den varit fri från symtom, följt av en gradvis ökning av träningen. Vila minskar graden av kliniska symtom och minskar även konvalescenstid samt risken för kroniska följdsjukdomar. Vila dämpar också virusutsöndringen och därmed risken för spridning av virus till andra hästar.

Efter lunginflammation eller muskelkomplikationer kan konvalescensen behöva vara längre. Efter hjärtmuskelreaktioner anpassas viloperiodens längd till resultaten av hjärtundersökningar, och kan bli mellan 1-6 månader. 

Isolering

Isolering av sjuka hästar ska ske för att snabbast möjligt begränsa spridning av smitta. Spridningen inom stallet kan begränsas om den först insjuknade hästen snabbt och effektivt kan avskiljas från de övriga. SVA rekommenderar att stallet bör vara isolerat i minst tio dygn efter den sist insjuknade hästs första febertopp.

Olika sporter kan ha egna smittskyddsbestämmelser som utövarna är skyldiga att känna till. Inom ridsportens tävlingsreglement gäller tre veckors symptom- och smittfrihet för alla hästar i stallet för att få någon häst ska få delta i tävling. Trav- och galoppsporten har också föreskrifter, som innehåller bland annat obligatorisk anmälan till smittskyddsgrupp, isolering och daglig temperaturtagning på samtliga hästar i stallet vid hästinfluensa och förbud att startanmäla isolerad häst.

Stallrengöring och desinfektion

När inga hästar längre insjuknar och de drabbade har tillfrisknat är det viktigt att stallet rengörs.  

Se separat dokument:

Generella råd för stallrengöring och desinfektion vid smittsamma sjukdomar.

Profylax

För att vaccinationen ska ge ett så bra skydd som möjligt är det viktigt att alla hästar i stallet är vaccinerade. Olika vaccintillverkare har något divergerande tidsangivelser för hur grundvaccinering ska utföras. Men ett grundmönster finns.
Grundvaccinering: 
  • Föl vaccineras första gången vid sex månader (eventuellt redan vid 3 mån, se nedan).
  • Andra vaccinationen mot influensa sker därefter inom 1-2 månader.
  • Tredje vaccinationen 3-6 månader efter den andra.
    Revaccinering:
  • Unghästar bör vaccineras varje halvår tills den fyller fyra år.
  • Tiden mellan vaccinationerna ska inte understiga tre månader.
  • Från och med fyra års ålder rekommenderas en årlig vaccination.
  • Avelsston vaccineras årligen.  

    • För de flesta hästraser är det obligatoriskt med vaccination mot hästinfluensa för att man ska få delta i tävlingar. Kontrollera med aktuellt förbund. För hästar som tävlar på internationell nivå tillämpas ofta vaccination var 6:e månad även på äldre hästar.
    Avelsston bör vaccineras i senare delen av dräktigheten, men inte senare än cirka två veckor före beräknad fölning. Detta för att försäkra sig om att råmjölken ska innehålla en adekvat mängd antikroppar mot hästinfluensa.
    Föl till icke-immuniserade ston bör vaccineras tidigare, vid cirka tre månaders ålder. Föl efter adekvat vaccinerade mödrar bör vara äldre då de vaccineras. Det beror på att närvaro av maternala antikroppar ger ett sämre antikroppssvar. Vanligen börjar maternala antikropparna minska vid 4-6 månaders ålder. Det är därför den allmänna rekommendationen anger sex månader som lämplig ålder för första vaccinationen. För att hitta en optimal tidpunkt att starta vaccineringen av föl finns möjlighet att genom blodprovstagning bestämma halten maternala antikroppar.

    För att undvika komplikationer i samband med vaccination bör Du tänka på att:

    Hästen ska vara frisk, ha normal kroppstemperatur och tillfredsställande parasitstatus. Hästen bör inte vaccineras samma dag som den utsatts för hårt träningsarbete eller har tävlat.

    Undvik hård ansträngning under första veckan efter vaccinationen. Därefter bör de första ansträngningarna inte vara maximala.  

    Generella råd för att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar:

    Unga hästar och tävlingshästar bör hållas åtskilda från varandra, eftersom tävlingshästar kan föra med sig smitta till stallet från sina resor och kontakter med andra hästar. Unghästar har  sämre motståndskraft mot olika förkylningsviroser och insjuknar därför när de utsätts för nya smittämnen.
    Blanda inte heller avelsston med ung- eller tävlingshästar. Dräktiga ston är speciellt känsliga och vissa infektioner kan framkalla kastning.
    Låt separat personal sköta olika enheter såsom ”karantänstall”/tävlingsstall/ unghästarstall/avelsston.
    Minska ”springet” mellan stallar för att förhindra smittöverföring genom den mänskliga faktorn.
    Håll god hygien. Tvätta händerna ordentligt med tvål och vatten och använd gärna handsprit. Använd rena skor och ren jacka om du besöker ett annat stall.
    Kläder tvättas i 60o C. Skor etcetera rengörs mekaniskt och sprayas med desinfektionsmedel.

    Prognos

    Influensa hos häst har vanligtvis en god prognos och för de allra flesta avläker sjukdomen helt. Genomgången sjukdom ger immunitet som kvarstår i cirka ett år, men kan variera. För en god prognos är det viktigt att hästen får adekvat vila. Om sekundärinfektioner tillstöter kan återhämtningsperioden bli längre. Yngre hästar drabbas oftast hårdare av influensan än äldre djur, men äldre ovaccinerade hästar kan ibland bli så sjuka att de aldrig blir helt återställda.  

    Hästar som trots  immunitet genom vaccination eller tidigare sjukdom insjuknar får sällan några komplikationer. Vid allvarliga sjukdomsutbrott kan hästar avlida av influensan eller av följdsjukdomar. En relativt hög dödlighet har rapporterats hos föl, hästar i dålig kondition och hos åsnor. Om maternala antikroppar saknas vid tiden för exponering för influensavirus kan unga föl utveckla en viral pneumoni som leder till en snabb död. Dödsfall hos vuxna individer är oftast en följd av en sekundär bakteriell infektion som leder till pleurit, pneumoni eller purpura hemorragica (vaskulit). Följdsjukdomar kan innefatta kronisk faryngit, kronisk bronkit och alveolärt emfysem, vilket kan leda till kvickdrag, sinusiter eller infektioner i luftsäckarna.

    Zoonosaspekt

    Ingen känd risk.

    Vad säger lagstiftningen?

    Influensa är en anmälningspliktig sjukdom enligt Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:16) om anmälningspliktiga sjukdomar. Anmälan görs av veterinär vid misstanke på influensa och/eller svenskt laboratorium vid påvisande av influensavirus eller signifikant titerstegring. Anmälan görs till Jordbruksverket och länsstyrelsen i aktuellt län.

    Tränare/hästägare till trav- eller galopphäst, samt ansvarig vid trav eller galoppstuteri, ska anmäla misstanke om smittsam sjukdom till den lokala smittskyddsgruppen (epizootigruppen) som finns vid varje trav- och galoppbana.

    Vanliga frågor

    1. Vad är det för skillnad på olika vaccin mot hästinfluensa?

      De vaccinerna som finns tillgängliga i Sverige är alla av bra kvalitet och ger bra skydd mot influensavirus som förekommit i Sverige hittills. Det finns vissa skillnader i dem beträffande vilka stammar av influensavirus de innehåller. 

    2. Min häst har reagerat på influensavaccin, bör jag låta bli att vaccinera den i framtiden?

      Man kan pröva en annan typ av vaccin, det finns olika bärarsubstanser och uppbyggnaden av vaccinerna skiljer, vilket kan påverka. 

    3. Kan man vaccinera mot andra sjukdomar samma dag som hästen får influensavaccin?

      Ja.

    4. Kan hundar få hästinfluensa?

      Ja, i USA finns rapporterat att hästinfluensavirus H3N8 för första gången infekterat hundar.

    5. Är hästinfluensa besläktat med influensavirus som drabbar människa och fåglar?

      Influensavirus typ A är indelat i subtyper beroende på sammansättningen av ytantigenerna, hemagglutinin (HA) och neuraminidase (NA). Två subtyper är kända som sjukdomsframkallande hos häst (H7N7 eller equi-1 och H3N8 eller equi-2). Dessa skiljer sig från de subtyper som ger upphov till infektion hos människa (H1N1, H2N2 och H3N2). Alla kända subtyper (H1 till H15 och N1 till N9) har isolerats från sjöfåglar. Man tror att fåglar agerar som naturliga reservoarer för influensa A-virus.

    6. Vilka subtyper av influensavirus förekommer i hästpopulationen?

      Influensavirus isolerades för första gången från hästar 1956 i Tjeckoslovakien. Detta var prototypstammen för subtypen H7N7 av ekvint influensavirus A/equi-1/Prag/56 (H7N7). Virus av subtypen H7N7 isolerades därefter i flera europeiska länder och i USA. Subtypen H7N7 finns fortfarande representerad i vacciner i de flesta länder, trots att det under de senaste 20 åren finns tydliga tecken som talar för att H7N7-virus endast förekommer i mycket låg nivå, eller till och med har försvunnit från vissa delar av världen.

      Subtyp H3N8 (A2) av influensavirus isolerades för första gången i Miami 1963 och har sedan dess fortsatt att ge upphov till sjukdomsutbrott i Europa och Nordamerika. Antigena varianter kan ge upphov till storskaliga sjukdomsepidemier, vilket inträffade 1979 och 1981 i Europa och Nordamerika. Som en följd av detta inkorporerades representativa stammar från nämnda utbrott i hästinfluensavacciner och det blev ett krav på årlig vaccination av galoppörer och tävlingshästar i många europeiska länder. Efter införandet av vaccinationskravet 1981, diagnostiserades inte hästinfluensa i Irland och Storbritannien under nästan ett decennium. 1989 skedde ett stort sjukdomsutbrott av hästinfluensa i Europa. Antigena och genetiska analyser av virus isolerade i Storbritannien (A/eq/Suffolk/89) visade att virusstammen skiljde sig signifikant från den prototypstam (A/eq/Fontainbleu/79) som orsakat tidigare europeiska sjukdomsutbrott. Fylogenetiska studier av hemagglutinin-molekylen hos olika stammar har visat att H3N8 viruset, från slutet av 1980-talet och framåt, har grenat sig i två distinkta linjer, "American-like" och European-like". Benämningen är baserad på deras geografiska ursprung.

      En ny stam av hästinfluensa orsakade en epidemi i nordöstra Kina, 1989. Morbiditeten var 80 procent och mortaliteten 20 procent. Virus från denna epidemi visade sig vara mer besläktat med det influensavirus som infekterar sjöfåglar, än samtida hästinfluensavirus. Detta visade att epidemin var ett resultat av utveckling av virus från influensareservoaren hos sjöfågel.

      Ansträngningar för att öka den internationella övervakningen av hästinfluensa har ökat under den senaste 10-årsperioden. The International Collating Centre (ICC), Storbritannien, får rapporter om sjukdomsutbrott från medlemsländer varje kvartal och vidarebefordrar resultaten till prenumeranter runt hela världen. Även om det finns begränsningar, ger rapporterna ändå ett globalt perspektiv på sjukdomsutbredningen. Under perioden 1995 till 2000 rapporterade vissa europeiska länder och USA årligen laboratoriediagnoser på influensa, vilket troligen visar att viruset är endemisk i dessa regioner. Endast Nya Zeeland och Island är kända för att fortfarande vara helt fria från hästinfluensa.

      Några av de mest förödande epidemierna av hästinfluensa har inträffat när viruset har introducerats i ett område som tidigare varit fri från sjukdomen. Under 2007 har influensa introducerats till Australien, som inte haft sjukdomen tidigare, med stora ekonomiska konsekvenser. Utbrottet är inte över ännu. I Sydafrika 1986, var hästtävlingar inställda i över två månader på grund av en influensaepidemi. Ett år senare inträffade en influensaepidemi i Indien och mer än 27 000 hästar insjuknade och flera hundra dog. 1992 utbröt en influensaepidemi i HongKong och majoriteten av hästarna insjuknade, trots vaccinering. Troligen är dessa utbrott resultatet av import av infekterade hästar från Europa. Nyliga utbrott i Dubai, Filippinerna och Puerto Rico orsakade av import av hästar från USA belyser ytterligare hur lätt hästinfluensa kan introduceras i en känslig population genom den internationella förflyttningen av hästar. The Code Commission of the Office International des Epizooties (OIE) rekommenderar att länder som är fria från hästinfluensa ska kräva att alla hästar som importeras från endemiska områden ska vara fullständigt vaccinerade och ha fått sin senaste boosterdos inom 2-8 veckor före införseln.


    Referenser     

    Daly J.M. and Mumford .JA. (2001) Influenza infections. In: Equine Respiratory Diseases. Ed. P. Lekeux. Int. Vet. Info. Service
    Forsberg P. och Silfverberg L. (1994) Sjukdomsboken - hästens infektionssjukdomar, STC.
    Klingeborn B, Treiberg Berndtsson L, Roneus M, Forssberg P, Hägglund S (2003) Ny variant av Hästinfluensavirus i England, Sveriges Veterinär Tidning 7, 29-30.nd
    Townsend, H.G.G. (2003) Equine Influenza. In: Current Therapy in Equine Medicine. Ed: Robinson N.E., Saunders, Missouri, USA.