Gå direkt till innehåll

MRSP

Meticillinresistent Staphylococcus pseudintermedius (MRSP) förekommer framför allt hos hundar. Bakterien kan ibland orsaka sjukdom, vanligen ytliga hudinfektioner.

Många S. pseudintermedius producerar enzymet penicillinas, vilket innebär resistens mot penicilliner och aminopenicilliner. Meticillinresistenta S. pseudintermedius (MRSP) har en utökad resistens och är resistenta mot alla beta-laktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner). Resistensen beror på en förändring i strukturen av det protein som beta-laktamantibiotika normalt ska binda till på bakteriens yta. Förändringen kodas av en gen som kallas mecA. Genen finns även hos andra meticillinresistenta stafylokocker, till exempel Staphylococcus aureus (MRSA).

Sedan 2006 har MRSP rapporterats hos hund i Sverige och övriga Europa, men förekommer även i övriga världen. Vid enstaka tillfällen påvisas MRSP även vid infektioner hos katt och häst. Friska djur som bär på MRSP förekommer också. Människor blir normalt inte sjuka av MRSP, om än enstaka fall finns beskrivna. Efter kontakt med infekterade djur kan människor bära bakterien på huden och kan också sprida den vidare.

I Sverige har MRSP företrädesvis isolerats från infektioner i operationssår och från hudinfektioner hos hundar. Hundarna kan bära på MRSP en tid efter en infektion, mediantid 11 månader. Hudsår eller inflammation/infektion i huden (dermatit) verkar inte påverka bärartiden. Däremot kan  bäraratiden förlängas om hunden behandlats i tre veckor eller mer med ett antibiotikum som deras MRSP är resistent mot. Huruvida en hund som bär på MRSP utgör en risk för vidare spridning av bakterien i hundpopulationen, samt vilken risk en hund som bär på MRSP utsätts för om den skulle opereras är dåligt känt och kräver mer forskning. För människor som bär på MRSA (observera ej MRSP) utan symtom angesen ökad risk att drabbas av MRSA-infektion vid kirurgiskt ingrepp.

Majoriteten av de MRSP som isolerats i Sverige har varit multiresistenta (resistenta mot ett flertal antibiotika). De finns därför få verksamma veterinärmedicinskt godkända substanser att använda vid infektion med MRSP och resistensutveckling även mot dessa är inte osannolikt. Det är därför viktigt att spridning och ytterligare resistensutveckling av MRSP motverkas. Spridningen kan förebyggas med vårdhygien och genom att antibiotika bara används då det verkligen behövs och kan förväntas ha effekt.

I Sverige ska fynd av MRSP och andra meticillinresistenta koagulaspositiva stafylokocker hos djur anmälas enligt SJVFS 2021:10 (K12). Misstänkta isolat av denna resistenstyp ska, enligt föreskriften, konfirmeras med molekylärbiologiska metoder på SVA.  Isolaten skickas till Avdelningen för mikrobiologi och ska åtföljas av speciell remiss Verifiering Anmälningspliktig resistens ESBLCARBA, MRSA, MRSP och andra MRS (pdf).

För mer information, se Konfirmering anmälningspliktig resistens ESBLCARBA, MRSA, MRSP och andra MRS.

  1. van Duijkeren E, Catry B, Greko C, Moreno MA, Pomba MC, Pyorala S, Ruzauskas M, Sanders P, Threlfall EJ, Torren-Edo J et alReview on methicillin-resistant Staphylococcus pseudintermediusJ Antimicrob Chemother 2011, 66(12):2705-2714.
  2. Guardabassi L. et al. Public health impact and antimicrobial selection of meticillin-resistant staphylococci in animals. J Global Antimicrobial Resistance. 2013, 55-62
  3. Windahl U, Reimegard E, Holst BS, Egenvall A, Fernstrom L, Fredriksson M, Trowald-Wigh G, Andersson UG: Carriage of methicillin-resistant Staphylococcus pseudintermedius in dogs--a longitudinal studyBMC veterinary research 2012, 8:34.