Utseende
Stånds är en flerårig ört med flikiga blad och gula blommor. Stjälken är förgrenad, djupt fårad, gleshårig, rödbrun och blir 30–80 cm hög. Blomkorgarna skyddas av holkfjäll och sitter i ganska täta, kvastlika samlingar i stjälktoppen. Både strålblommor och diskblommor är gula. Strålblommornas frukter är kala medan diskblommornas frukter är finhåriga.
Symtom
Gifterna i stånds förstör levern gradvis och har ofta orsakat stor skada redan innan symtomen uppmärksammats. Förgiftningssymtom kan uppträda akut men vanligare är ett kroniskt förlopp där ett intag av små mängder under lång tid (flera veckor eller månader) kan ge plötsliga kliniska symtom när levern har så omfattande skador att den inte klarar att upprätthålla sin funktion. Förgiftning har setts på häst, nötkreatur, får, get, gris, kyckling, vaktel och duva. Idisslare är mindre känsliga än enkelmagade djur eftersom giftet delvis bryts ner i våmmen.
Olika symtom på förtäring kan vara avmagring, anorexia, viktförlust, kolik, diarré som kan vara blodig, förstoppning – ibland så kraftig att den orsakar ändtarmsframfall (rektalprolaps), snabb förlust av mjölkproduktion. Leversvikt, (senecios) som är följden av förgiftningen, kan manifesteras på många sätt; bleka slemhinnor, gulsot, ökad känslighet för solljus (sekundär fotosensibilisering), störningar i det centrala nervsystemet (hepatisk encefalopati), synstörningar, blindhet, nervositet, beteendeförändringar, svårighet att koordinera frivilliga muskelrörelser (ataxi), darrningar, ostadighet i bakdelen, svaghet och dåsighet.
Så påverkas djuren av stånds
Mycket giftig växt för häst
Giftig vid konsumtion av små mängder.
Osmaklig för häst
Symtom
Kända symtom hos hästar som har ätit av stånds är aptitförlust, avmagring, försämrad kondition, överdrivet slickande, svårt att svälja, gäspningar, blod i urinen och andningssvårigheter.
Olika mag-tarmproblem som mag-tarminflammation (gastroenterit), blödningar och sår i magtarmkanalen, kolik, diarré (ibland blodig), förstoppning, frekvent avföring (tenesmus) och eventuellt ändtarmsframfall (rektal prolaps) kan också förekomma.
Förtäringen orsakar leversvikt (senescios), som leder till bleka slemhinnor, gulsot (ikterus), ökad känslighet för solljus (sekundär fotosensibilisering), ödem i buk och extremiteter, vätska i buken.
Centralnervösa symptom (hepatisk encefalopati) kan vara kramper, synstörningar, blindhet, depression, huvudpressning, så kallade ”sleepy staggers”, vinglighet, cirkelgång och ataxi.
Skadlig eller dödlig dos
Kliniska tecken uppstår efter tre veckor till fem månader vid ett intag av färsk stånds i mängder som överstiger 1–2 procent av kroppsvikten. Det motsvarar ett kumulativt intag av växtens torrsubstans under 20 dagar motsvarande 2 procent av kroppsvikten.
Dödlig dos färsk stånds: 0,05–0,2 kg/kg kroppsvikt.
Om ditt djur har ätit växten
När symtom på leversvikt har uppstått är behandling utsiktslös.
Mycket giftig växt för nötkreatur
Giftig vid konsumtion av små mängder.
Osmaklig för nötkreatur
Symtom
Kända symtom hos nötkreatur som har ätit av stånds är brist på aptit, anorexi, snabb viktminskning, nedsatt mjölkutbyte, raggig hårrem, nedsatt våmfyllnad till följd av försämrad våmmotorik, illaluktande vattnig eller blodig diarré, blödningar och sår i magtarmkanalen, mag-tarminflammation (gastroenterit), ändtarmsframfall (rektal prolaps), leverskador, leversvikt, vätska i buken (ascites).
Subakut förgiftning är vanligast. Gulsot (ikterus) och ökad känslighet för solljus (sekundär fotosensibilisering) dominerar. Partiell nedbrytning av toxin förekommer i våmmen.
Ovanliga symtom
Ovanliga symtom hos nötkreatur som har ätit stånds kan vara störningar i det centrala nervsystemet (hepatisk encefalopati)
Skadlig eller dödlig dos
Kvigor har visat symtom vid en inblandning på fem procent stånds i hö.
Dödlig dos färsk stånds: 0,05–0,2 kg/kg kroppsvikt.
Skadlig eller dödlig dos av alkaloiderna
Giftig dos pyrrolizidinalkaloider: 2,25 mg/kg kroppsvikt och dag under 15 dagar.
Dödlig dos pyrrolizidinalkaloider: 2,5 mg/kg kroppsvikt under 18 dagar.
En ko som väger 300 kg behöver äta omkring 0,4 kg torkad stånds eller närmare 1,7 kg färsk stånds per dag under flera veckor för att uppnå en dödlig dos.
Om ditt djur har ätit växten
När symtom på leversvikt har uppstått är behandling utsiktslös.
Mycket giftig växt för get
Giftig vid konsumtion av små mängder.
Osmaklig för get
Symtom
Kända symtom för getter som har ätit stånds är anorexi, buködem, levercirrhos, leversvikt (senescios) Ökad känslighet för solljus (sekundär fotosensibilisering),
Skadlig eller dödlig dos
Dödlig dos färsk stånds: 0,05 kg / kg kroppsvikt.
Om ditt djur har ätit växten
När symtom på leversvikt har uppstått är behandling utsiktslös.
Mycket giftig växt för får
Giftig vid konsumtion av små mängder.
Osmaklig för får
Symtom
Kända symtom för får som har ätit stånds är ökad känslighet för solljus (fotosensibilitet), leversvikt (senescios).
Skadlig eller dödlig dos
Dödlig dos färsk stånds: mer än 2 kg/kg kroppsvikt.
Om ditt djur har ätit växten
När symtom på leversvikt har uppstått är behandling utsiktslös.
Vad är giftigt?
Hela växten med alla delar som stam, löv och blommor är giftiga. Den unga plantan är giftigast och blommorna innehåller högst koncentrationer av gift. Stånds är även giftig vid beröring. Växtdelar som skadats av frost eller trampats sönder innebär en ännu större risk än färska växtdelar.
Bete
Mycket giftig
Ensilage
Mycket giftig
Hö
Mycket giftig
Fryst bete
Mycket giftig
Förekomst
Stånds förekommer huvudsakligen i södra Sverige men finns ända upp i Norrlands kusttrakter. Arten är ganska ovanlig men kan på sina håll förekomma i stort antal. Den växer på sandig, grusig gräsmark i vägkanter, skogsbryn, torrbackar, skräpmark (ruderatmark), gårdar, ängar och ofta på kulturmark.
Giftinformation
Förgiftning med växter som innehåller senecio, däribland stånds, kallas vanligen senescios eller pyrrolizidinalkaloidos och avser då en leversvikt (hepatisk insuffiens) som kan vara akut eller kronisk.
Stånds innehåller pyrrolizidinalkaloider som jacodin, jacobin, jaconin, senecionin retrorsin, senecifyllin, erucifolin och senkirkin. Alkaloidhalten är i genomsnitt 0,2 procent av torrsubstansen. Pyrrolizidinalkaloider är inte direkt giftiga, utan behöver bioaktivering för att omvandlas till giftiga dehydropyrrolizidinalkaloider (pyrroler). Den här bioaktiveringen sker primärt i levern när flera olika funktionsoxidaser blandas, detta gör att pyrrolizidinalkaloiderna primärt är giftiga för levern. Effekten av förgiftning med pyrrolizidinalkaloider är kumulativ, vilket betyder att det totala intaget av pyrrolizidinalkaloider är avgörande för den toxiska effekten, oavsett under hur lång tid som alkaloiderna togs upp. I levern omvandlas pyrrolizidinalkaloiderna till metaboliter som reagerar irreversibelt med DNA och andra makromolekyler, och leder till skador på levercellerna. Det kan leda till döden många månader efter intaget av de alkaloidinnehållande växterna. Studier på får har visat att pyrrolizidinalkaloider delvis avgiftas i våmmen.
Pyrrolizidinalkaloider går över till mjölken.
Sidan granskades senast :
2021-03-01
