Ek
Ek orsakar förgiftningsfall på våren när lövverk slår ut samt på hösten när djur äter stora mängder ekollon. Vanligast är förgiftningar på nötkreatur, men även får och häst drabbas. Ek ger skador på mag-tarmkanalen, njurarna och levern som kan leda till dödsfall. Vissa individer kan få smak för ek.
Utseende
Ek är ett högväxt lövträd som kan bli 10–20 meter högt. Träden har vid krona och grov stam med grov och skrovlig bark. Bladen är läderartade omvänt äggrunda, grunt parflikade och 10–15 cm långa. Frukten, ekollonet, är en nöt.
Förekomst
Ek växer i lundartade skogar och barrskogar i södra delen av Sverige. Dess naturliga nordgräns går ungefär vid Dalälven.
Påverkan på djur
Det kan dröja flera dagar från att djur har ätit ek innan de visar symtom. Drabbade djur blir slöa, slutar äta och dricka, får förstoppning och mörk, blodig (tjärlik) diarré. Svag puls, svaghet, svullnad (ödem) och avmagring förekommer. Kan orsaka dödsfall.
Om ditt djur har ätit av växten
Uteslut ek ur dieten och kontakta veterinär om djuret visar tecken på allmänpåverkan.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Hur giftig är den: giftig
Hur gärna djuret äter växten
Hästar betar unga eklöv och ekollon när betet är knappt.
Symtom
Symtom kan dröja ett eller flera dygn efter intag. Djuret slutar äta, blir slött och utvecklar kolik. Avföringen är hård och mörk för att senare övergå i blodig diarré. Andra symtom är gulsot, blod i urinen (hematuri), svullnad (ödem), andningssvårigheter (dyspné), svaghet i kroppen samt njursvikt. Dödsfall kan inträffa inom 24 timmar eller dröja 5–7 dagar efter de första symtomen.
Hur giftig är den: giftig
Hur gärna djuret äter växten
Kärv och obehaglig smak gör att de undviker den om det finns annat att beta, men vissa kan få smak för ek.
Symtom
Symtom kan dröja flera dagar efter att djuren ätit ek. Djuren blir slöa, slutar äta, dricka och idissla. Brunfärgad urin och förstoppning som inom 2–10 dagar övergår i tjärliknande diarré. Mjölk med besk smak. De kan få oregelbunden, långsam puls, vacklande stel gång och kramper. Förloppet är progressivt och djur kan vid akut eller subakut förgiftning dö efter en dag eller 3–4 veckor. Kronisk förgiftning har ett utdraget förlopp där djuren över en period av flera veckor utvecklar njursvikt med dödlig utgång. Det dominerande symtomet är kraftig avmagring.
Skadlig eller dödlig dos
Dödlig dos [tanniner]: 120 mg/kg kroppsvikt för kalvar
Hur giftig är den: inte så giftig växt
Hur gärna djuret äter växten
Ek är smaklig för get.
Symtom
Getter klarar en större mängd tanniner utan tecken på toxiska effekter, och förgiftning är därför sällsynt.
Skadlig eller dödlig dos
SVA har inga uppgifter om skadlig eller dödlig dos för get. .
Hur giftig är den: giftig
Hur gärna djuret äter växten
Äter ofta unga blad, skott och ekollon.
Symtom
Kända symtom hos får som har ätit av ek är blödande mag-tarminflammation (hemorrhagisk gastroenterit), trumsjuka (typanism), förstoppning och njursvikt.
Skadlig eller dödlig dos
SVA har inga uppgifter om skadlig eller dödlig dos för får.
Vad är giftigt?
Ekens bark, knoppar, löv och ekollon är giftiga. Ek är särskilt giftig på våren när löv och blomknoppar slår ut. Mogna löv och ekollon är mindre giftiga än omogna.
Bete | Ensilage | Hö | Fryst bete |
Skadligt | Okänt | Skadligt | Okänt |
Giftinformation
Ek innehåller tanniner som är polyfenoler. Efter förtäring binder tanninerna till proteiner i fodret, tarmslemhinnan och matsmältningsenzymer vilket försämrar matsmältning och absorption av näringsämnen. De försvårar också absorptionen av järn från tarmen, vilket kan leda till järnbrist.
När tanniner reagerar med proteiner i mag-tarmkanalen bildas nedbrytningsprodukter som pyrogallol. Dessa nedbrytningsprodukter kan orsaka skador på mag-tarmkanalen, njurarna samt levern eftersom de absorberas lätt. Pyrogallol orsakar även att röda blodkroppar spricker (hemolys) vilket kan leda till blodbrist (anemi) och blod i urinen (hematuri).
Garvsyra är en av tanninerna i ek. Den verkar sammandragande på vävnader samt koagulerar blod och protein vilket orsakar blödande mag-tarminflammation (hemorrhagisk gastroenterit) och skadar njurtubuli.
Senast granskad 2026-08-06