Clostridium botulinum från foder

Spridningsväg

Clostridium botulinum är en sporbildande bakterie. Sporerna är stabila, kan överleva länge i miljön och motstå höga temperaturer. Vid gynnsamma förhållanden gror sporer till växande bakterier vilka kan bilda toxin som kan orsaka sjukdomen botulism. Gynnsam miljö för tillväxt och toxinbildning inkluderar anaerob (syrefri) miljö med låg salthalt och ett pH över 4,5. Det finns totalt sju kända serotyper av botulinumtoxiner, A, B, C, D, E, F och G. Därtill förekommer blandformer av C och D.

Sporer av Clostridium botulinum förekommer naturligt i jord, på havs- och sjöbottnar samt i mag- och tarmkanalen hos fisk och däggdjur. Djur kan infekteras både på betet och via kontaminerat vatten eller kontaminerat foder, vilket är vanligast. Felaktig lagring, kadaver (till exempel gnagare) i fodret, och för toxinet gynnsamma förutsättningar kan orsaka kraftig toxinbildning med omfattande sjukdom som följd. Ett exempel är kontamination av ensilage vid skörd där den syrefria miljön i ensilagebalen kan möjliggöra att sporerna gror och tillväxer om pH inte sjunker under 4,5, med risk för att toxin bildas i fodret. Fjäderfä kan även drabbas genom att botulinumbakterier tillväxer i mag-tarmkanalen och även producerar toxin där.

Effekt på djurhälsa

Både fjäderfä och idisslare är känsliga för infektion med flera serotyper av Clostridium botulinum. Botulism har oftast ett snabbt förlopp och orsakar förlamning, ofta med dödlig utgång. Botulism hos idisslare förekommer både som enstaka fall och utbrott i grupper av djur, beroende på förutsättningar för bakterietillväxt och produktion av toxin samt infektionsväg. Botulism i en fjäderfäbesättning börjar ibland inom ett begränsat område i stallet och sprids sedan successivt till allt fler fåglar.

Vanligen är symtom hos idisslare orsakade av serotyperna C och D samt blandformer av C och D. Hos nötkreatur stör toxinet nervfunktionerna som reglerar muskelrörelser och orsakar tilltagande förlamning vartefter toxinet sprids från mag-tarmkanalen via blodet ut i kroppen. Typiska symtom är tilltagande liksidig förlamning mest uttalat i musklerna i benen, på huvudet, käken och svalget med kraftig salivering, svårigheter att tugga och svälja, och slapp tunga. Förlamningen leder till att djuren blir liggande oförmögna att röra sig men fortsatt vid medvetande. Döden inträffar till följd av att andningen upphör att fungera.

I vissa fall är symtomen hos idisslare mer ospecifika med sänkt allmäntillstånd, nedsatt våmmotorik, sänkt aptit och förstoppning. Det förekommer även akuta dödsfall utan föregående symtom, eller ospecifik symtombild med nedsatt foder- och vattenintag som enda avvikelse före dödsfall.

Vanligen är symtom hos idisslare orsakade av serotyperna C och D samt blandformer av C och D. SVA har inte kännedom om några specifika symtom på botulism hos ren.

Botulism hos fjäderfä orsakas ofta av serotyp C samt samt blandformer av C och D. Botulism orsakar förlamning som börjar med lindriga rörelsestörningar som med tiden utvecklas till alltmer okoordinerade rörelser och i slutfasen påverkar förlamningen vingar, ben, hals och ögonlock.

Andra symtom kan vara uppruggad fjäderdräkt, hängande stjärt och vingar, och minskad äggproduktion. I slutstadiet av sjukdomen får djuret svårt att andas, och dör sedan i andningsförlamning eller till följd av uttorkning.

Vanligen är symtom hos idisslare orsakade av serotyperna C och D samt blandformer av C och D. Hos får ses inte den typiska symtombilden med tilltagande förlamning förrän i sjukdomens slutskede. Vanligen utvecklar fåren stel gång, okoordinerade rörelser och avvikande beteende. Huvudet och svansens hållning är avvikande, djuren saliverar och har näsflöde. I sjukdomens slutskede ses tilltagande förlamning i benen, bukandning och plötslig död. Endast ett fåtal fall av botulism har rapporterats hos getter globalt. Symtomen liknar dem som beskrivs hos får och omfattar bland annat förlamning, vriden hals och muskeltremor.

I vissa fall är symtomen hos idisslare mer ospecifika med sänkt allmäntillstånd, nedsatt våmmotorik, sänkt aptit och förstoppning. Det förekommer även akuta dödsfall utan föregående symtom, eller ospecifik symtombild med nedsatt foder- och vattenintag som enda avvikelse före dödsfall.

Grisar är mycket motståndskraftiga mot botulism och därmed är fall av botulism sällsynta. Symtom som rapporterats är att djuren slutar äta, vägrar att dricka, kräkningar, vidgade pupiller och muskelförlamning.

Effekt på produktionskapacitet

Produktionsbortfall på besättningsnivå följer av hög dödlighet hos nötkreatur, får, get och fjäderfä. Djur som överlever akut sjukdom kräver lång tid för återhämtning och kommer sällan tillbaka i produktion utan går till slakt. Unga mjölkdjur kan ibland återhämta sig till nästa laktation.

Botulism har begränsad effekt på produktionskapacitet hos grisar eftersom deras stora motståndskraft mot toxinet vanligen skyddar dem mot sjukdom.

Effekt på livsmedelssäkerhet

Fall av botulism är ovanliga i Sverige. Det är inte troligt att djur som insjuknat i botulism återfinns på livsmedelsmarknaden. Klassisk, livsmedelsburen botulism orsakas i stället av livsmedel som har tillretts eller förvarats på ett felaktigt sätt, vilket medfört att bakterier kan tillväxa och bilda toxin. Exempel på riskprodukter är hemkonserver, heminläggningar och vakuumförpackad fisk och korv. Sporer av Clostridium botulinum från djur kan kontaminera animaliska livsmedel via fekal kontamination.

Höns i foderränna — Bakterien Clostridium botulinum har förmågan att producera toxiner som orsakar sjukdomen botulism. Foto: iStock/struvictory

Förebyggande åtgärder och behandling

För att förebygga botulism bör man undvika att djurkroppar kontaminerar fodret under skörd och/eller lagring. Djur som dör i botulism bör destrueras. Vid sjukdomsproblem eller dödsfall är det viktigt att en lokal veterinär snabbt kontaktas. Vaccin finns inte tillgängligt i Sverige. Möjligheten till behandling varierar beroende på djurslag. Djur som drabbas av botulism ges understödjande behandling och svårt sjuka djur avlivas. Praktisk erfarenhet talar för att behandling med antibiotika kan leda till lägre dödlighet i fjäderfäflockar i samband med utbrott.

Kontroll

Det sker ingen aktiv kontroll av förekomsten av botulinumbakterier, sporer eller toxin i foder eller vatten till djur. Dock är botulism hos djur en anmälningspliktig sjukdom enligt Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2013:23).

Materialet har tagits fram inom ramarna för projektet ”Effektivt utnyttjande av tillgängliga foder- och vattenkällor vid kritisk resursbrist”.

Medverkande organisationer: Statens veterinärmedicinska anstalt, Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Hushållningssällskapet Halland, Växa, Gård & Djurhälsan och Sveriges lantbruksorganisation.

Finansiär: Myndigheten för civilt försvar.