Aflatoxiner (B1, B2, G1, G2)
Aflatoxiner bildas av mögelsvampar av släktet Aspergillus och förekommer vanligast i foderråvaror från varmare länder, till exempel jordnötter, soja, ris och majs, men också i dåligt lagrad svensk spannmål. Inom EU/EES är gränsvärden för aflatoxin B1 i foder strikta och sannolikheten för att livsmedelsproducerande djur insjuknar är därmed mycket låg. En hög överföringsgrad från foder till mjölk betyder dock att den viktigaste konsekvensen av aflatoxinkontaminering är kassation av mjölk, med snabba och radikala intäktsminskningar för den enskilde lantbrukaren.
Källa
Aflatoxiner bildas av mögelsvampar av släktet Aspergillus, framförallt av A. flavus och A. parasiticus. Toxinerna bildas främst när det är 25–35°C varmt och är därför vanligast i foderråvaror från varmare länder, såsom biprodukter från bomull, jordnötter, soja, ris och majs. Dåligt lagrad spannmål, otillräcklig torkning och/eller syrning kan ge lämpliga betingelser för tillväxt av Aspergillus i spannmål även i Sverige.
Effekt på djurhälsa
Aflatoxiner är carcinogena, teratogena och akut toxiska. Primärt målorgan är levern, men även fruktsamhet och tillväxt kan påverkas. Aflatoxin B1 är mest skadligt bland aflatoxinerna. Generella symtom är viktminskning och ökad dödlighet. Akut toxicitet varierar mellan 9 och 60 mg/kg kroppsvikt. Den toxiska påverkan varierar beroende på djurslag, ålder och toxinhalten i fodret. De gränsvärden som finns för foder i Sverige säkerställer dock att djuren inte får i sig skadliga mängder via foder.
Vuxna nötkreatur är relativt motståndskraftiga mot den akuta formen av sjukdomen, men är däremot mottagliga om de utfodras med foder som innehåller mögeltoxiner under långa perioder. Generella symtom är viktminskning och ökad dödlighet. Akut toxicitet varierar mellan 9 och 60 mg/kg kroppsvikt.
Renar, liksom andra idisslare, anses vara relativt motståndskraftiga mot aflatoxiner. Forskning tyder på att deras lumenmikrobiota kan neutralisera vissa aflatoxiner inom några dagar. Andra hjortdjur, som till exempel vitsvanshjort, har dock visat sig utveckla leverskador när de utsätts för foder med kraftig mögeltillväxt.
Fjäderfän är olika känsliga för aflatoxiner. Ankor, kalkoner och fasaner är känsliga, och särskilt unga djur, medan kycklingar, vaktlar och pärlhöns är relativt motståndskraftiga. Aflatoxinförgiftning hos fjäderfä skadar framför allt levern, men kan också försämra immunförsvaret, matsmältningen och blodbildningen. Aflatoxikos leder till minskat foderintag, vikt, äggproduktion, äggskalskvalitet och kläckbarhet och påverkar fertilitet hos både hanar och honor.
Får och get är relativt motståndskraftiga mot den akuta formen av sjukdomen men är däremot mottagliga om de utfodras med foder som innehåller mögeltoxiner under långa perioder. Generella symtom är viktminskning och ökad dödlighet. Akut toxicitet varierar mellan 9 och 60 mg/kg kroppsvikt.
Dräktiga suggor och unga grisar är känsliga för aflatoxiner. Generella symtom är viktminskning och ökad dödlighet. Akut toxicitet varierar mellan 9 och 60 mg/kg kroppsvikt.
Effekt på produktionskapacitet
Eftersom aflatoxiner överförs till mjölk kan kontaminering påverka mjölkproduktionen negativt. Aflatoxiner har också en negativ påverkan på fertiliteten och leder till minskad äggproduktion och äggskalskvalitet samt minskad kläckbarhet hos fjäderfä.
Effekt på livsmedelssäkerhet
I höga doser kan aflatoxiner orsaka akut leverskada hos människa. Aflatoxin B1 har kopplats till levercancer hos människor och klassas av IARC (International Agency for Research on Cancer) som en human carcinogen.
Aflatoxiner metaboliseras i levern och utsöndras som aflatoxin M1 i mjölk. Mellan 0,5% och 5% av mängden aflatoxin som finns i foder överförs till mjölk.Den högsta överföringsgraden gäller för högmjölkande kor, som löper större risk för exponering då de behöver äta mycket kraftfoder. Gränsvärdet för aflatoxin M1 i mjölk är 0,05 ug/kg, vilket betyder att det nuvarande gränsvärdet för aflatoxin B1 i foder (5 ug/kg) inte är tillräckligt lågt för att säkerställa att kontaminerad mjölk inte överskrider gränsvärdet för livsmedel. Aflatoxin M1 förekommer i pastöriserad såväl som UHT behandlad mjölk och i ännu högre koncentrationer i ost.
Överföringen av aflatoxiner till kött och biprodukter varierar beroende på djurslag. Den är låg i nötkreatur, men toxiner återfinns i muskel och lever från gris och kyckling och kan förekomma i processade produkter (exempelvis korv), dock i relativt låga halter. Aflatoxiner kan överföras till ägg men i mycket låg grad (ca 0,02%).
Förebyggande åtgärder och behandling
Grovfoder bör inspekteras noga innan utfodring och endast användas om det har en "normal" doft, färg och struktur. Foder med synligt mögel på ska aldrig utfodras. Vid misstanke om förgiftning bör man i första hand se till att kvarvarande djur inte längre exponeras för misstänkt giftkälla till exempel genom att byta foder. Korrekt förbränning är den bästa metoden för att hantera kontaminerat material.
Kontroll
Aflatoxin B1 har gränsvärden i foder (Direktiv 2002/32/EG), med mer strikta gränsvärden för mjölkproducerande djur. Aflatoxin B1, B2, G1 & G2 har gränsvärden i livsmedel (Förordning 2023/915) för nötter, mandlar, oljefröväxter, torkad frukt, vissa kryddor och all spannmål och spannmålsprodukter. Aflatoxin M1 har gränsvärden i obehandlad mjölk, modersmjölksersättning och dietlivsmedel avsedda för spädbarn (Förordning 2023/915).
SVA:s analyser
Läs mer
Materialet har tagits fram inom ramarna för projektet ”Effektivt utnyttjande av tillgängliga foder- och vattenkällor vid kritisk resursbrist”.
Medverkande organisationer: Statens veterinärmedicinska anstalt, Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Hushållningssällskapet Halland, Växa, Gård & Djurhälsan och Sveriges lantbruksorganisation.
Finansiär: Myndigheten för civilt försvar.
Senast granskad 2026-05-06