Ochratoxin A

Källa

Ochratoxin A, OTA, bildas av mögelsvampar inom släktena Penicillium och Aspergillus, så kallade lagerskadesvampar. Dessa angriper oftast spannmål och frön efter att de har skördats och lagts in i lager. De trivs vid lägre vattenhalter än fältsvampar och växer snabbt till vid otillräcklig torkning eller fuktiga lagringsförhållanden. I Sverige är Penicillium verucosum den dominerande arten som producerar OTA, och detta kan ske vid låga temperaturer, redan under 10° C. Därför är ochratoxin A det vanligaste toxinet som bildas vid lagring av spannmål som inte har torkats tillräckligt. Fuktiga och varma väderförhållanden i samband med skörd ökar risken ytterligare för bildning av ochratoxin A. Eftersom toxinet kan bildas under lång tid uppstår problemen oftare på våren då spannmålen har lagrats längre.

Effekt på djurhälsa

Ochratoxin A utgör främst ett problem hos grisar som är särskilt känsliga för detta toxin. Akut förgiftning av mykotoxiner är sällsynt hos idisslare, som däremot kan påverkas negativt vid långvarigt intag av låga halter OTA.

Idisslare är betydligt mindre känsliga för ochratoxin A än enkelmagade djur tack vare att mikroorganismer i våmmen effektivt bryter ner toxinet. Unga djur med ofullständig våmfunktion är dock känsligare än vuxna idisslare. Långvarig exponering för OTA skadar njurarna och påverkar levern, immunförsvaret samt fortplantningsförmågan. OTA passerar dessutom placentan och kan därmed överföras till fostret.

Ochratoxin A har påvisats i flera växter som renar äter i Arktis – exempelvis odon, björk och vide – lokalt i relativt höga koncentrationer. Däremot har ämnet inte påvisats i lav. Viss nedbrytning av ochratoxin A har observerats med hjälp av mikroorganismer isolerade från renars våm, men det är fortfarande oklart hur toleranta renar är mot OTA.

Fjäderfä kan tolerera högre halter av ochratoxin A i fodret än grisar. Långvarig exponering för Ochratoxin A kan påverka både äggproduktion och tillväxt negativt.

Idisslare är betydligt mindre känsliga för ochratoxin A än enkelmagade djur tack vare att mikroorganismer i våmmen effektivt bryter ner toxinet. Unga djur med ofullständig våmfunktion är dock känsligare än vuxna idisslare. Långvarig exponering för OTA skadar njurarna och påverkar levern, immunförsvaret samt fortplantningsförmågan. OTA passerar dessutom placentan och kan därmed överföras till fostret.

Ochratoxin A elimineras långsammare hos grisar som har varit exponerade för toxinet än hos idisslare. Grisar är därför särskilt känsliga för OTA som orsakar skador på njurarna, gör immunförsvaret mindre effektivt och även kan skada fostrets utveckling.

Effekt på produktionskapacitet

Grisar är känsliga för ochratoxin A, som orsakar både sämre foderutnyttjande och tillväxt. OTA leder dessutom till skador på njurar och lever vilket innebär att de måste kasseras vid slakt. Fjäderfä kan drabbas av minskad äggproduktion och tillväxt, medan långvarig exponering hos idisslare kan försämra reproduktionsförmågan.

Effekt på livsmedelssäkerhet

Ochratoxin A misstänks kunna orsaka cancer och fosterskador hos människor. OTA kan förekomma i kött från djur som har ätit kontaminerat foder. Högst nivåer detekteras i kött från gris, fjäderfä och kalvar medan nivåerna är lägre hos vuxna idisslare där OTA bryts ner i våmmen. OTA har lång halveringstid och kan påvisas under en längre tid och i relativt höga halter i blod och blodplasma samt i produkter där dessa ingår, som korv och blodpudding. OTA kan passera till mjölk men oftast i låga halter. Toxinet kan även överföras till ägg, men bara om hönsens foder innehåller höga halter av toxinet.

Spannmålsflöde — Snabb torkning av spannmål efter skörd samt lagring under torra och ventilerade förhållanden minskar risk för ochratoxin A. Foto: iStock/subjob

Förebyggande åtgärder och behandling

Spannmål bör torkas snabbt efter skörd för att förhindra tillväxt av lagerskadesvampar som kan producera Ochratoxin A. Spannmålen bör även lagras i utrymmen med god ventilation och skydd mot återfuktning.

Vid misstanke om förgiftning bör man i första hand se till att kvarvarande djur inte längre exponeras för misstänkt giftkälla, till exempel genom att byta foder. Vanligen rekommenderas symtomatisk behandling, som exempelvis vätsketerapi.

Kontroll

Gränsvärden för OTA i livsmedel finns i Kommissionens förordning 2023/915. Dessa gäller spannmålsprodukter, russin, kaffe, vin och druvjuice, vissa kryddor och lakrits. För foder finns inga gränsvärden gällande OTA, däremot finns rekommenderade maxvärden i Kommissionens rekommendation 2006/576 för spannmål, spannmålsprodukter och foderblandningar för gris och fjäderfä (högre rekommenderad maxhalt hos fjäderfä som är mindre känsliga).

Notera att nya lägre gränsvärden för OTA i livsmedel samt gränsvärden för OTA i foder håller på att tas fram inom EU. SVA rekommenderar att lantbrukare analyserar sin foderspannmål, särskilt vid misstanke om kvalitetsbrister eller mögelgifter.

Materialet har tagits fram inom ramarna för projektet ”Effektivt utnyttjande av tillgängliga foder- och vattenkällor vid kritisk resursbrist”.

Medverkande organisationer: Statens veterinärmedicinska anstalt, Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Hushållningssällskapet Halland, Växa, Gård & Djurhälsan och Sveriges lantbruksorganisation.

Finansiär: Myndigheten för civilt försvar.