Organiska gödningsmedel

Organiska gödningsmedel och eventuella faror

Om produktionsdjur exponeras för mikrobiologiska eller kemiska faror via foder eller vatten kan dessa utgöra en hälsorisk även för människor eftersom de kan överföras till animaliska livsmedel såsom mjölk, ägg och kött. Eventuell förekomst av faror i organiska gödningsmedel beror på vilka substrat som gödningsmedlet är framställt av.

Förekomst av smittämnen behöver inte utgöra hälsorisk

Många av de organiska gödningsmedlen har ett fekalt ursprung, dvs produceras av avföring från djur eller människor och kan därmed innehålla smittämnen från infekterade individer. Vilka smittämnen som skulle kunna förekomma beror på hälsoläget hos de djur eller människor som avföringen kommer från. Att smittämnen förekommer behöver dock inte utgöra en hälsorisk. För att orsaka sjukdom måste en tillräcklig mängd av smittämnet överleva fram till dessa att människor eller djur exponeras för det. Risken påverkas därför av flera faktorer, bland annat hur gödningsmedlet behandlas, hur länge smittämnen överlever i miljön och hur grödan används. Genom hygieniserande behandling av gödslet och genom att anpassa spridningstidpunkt, skördetid och val av gröda kan risken för att smittämnen sprids vidare i livsmedelskedjan minskas betydligt.

Kemiska föroreningar

Organiska gödningsmedel kan även innehålla kemiska föroreningar som kan komma ifrån exempelvis läkemedel, industriutsläpp eller hushåll. De flesta föroreningarna förekommer i låga halter, men vissa ämnen kan ansamlas i marken eller tas upp av växter om de tillförs under lång tid. Exempel på kemiska faror som kan förekomma i oönskat höga nivåer i organiska gödningsmedel är tungmetaller, såsom kadmium, och organiska miljöföroreningar så kallade persistenta organiska föroreningar (POPar).

Gränsvärden, kontrollprogram och regler ger positiva effekter

Det finns gränsvärden, kontrollprogram och regler för användning av organiska gödningsmedel. Även om flera av dessa främst syftar till att minska risken för övergödning bidrar de även till att minska risken att sprida föroreningar till foder och vatten och därigenom bidrar de även till minskade hälsorisker.