Fakta om fästingar i Sverige

Fästingar – små parasiter med stor påverkan på djur- och folkhälsa

Fästingar är en naturlig del av vår fauna. De förekommer främst i södra och mellersta Sverige, samt längs norrlandskusten. Vi hittar dem också i Norrlands inland, men där är det inte lika vanligt att träffa på fästingar. Under sin livscykel lever de av blod från olika värddjur och förekommer inte bara i skog och mark utan även i allmänna parker, trädgårdar och andra grönområden.

Under den senaste 30 års-perioden har fästingarna blivit vanligare i många delar av landet. Samtidigt har kunskapen ökat om de fästingburna sjukdomar som fästingen kan sprida till både djur och människa.

Här kan du läsa om:

• Snabba fakta om fästingar

• Vilka är de vanligaste fästingarterna i Sverige och var hittar vi dem?

• När är fästingarna aktiva?

• Hur du skyddar dig mot fästingbett?

• Fästingar och sällskapsdjur

• Våra vanligaste fästingburna sjukdomar

• Vanliga myter om fästingar

Vilka fästingarter finns i Sverige, och var hittar vi dem?

Fästingar förekommer på platser där det finns värddjur som rådjur, harar, små gnagare och fåglar. Därför hittar vi dem i:

• skogen

• ängsmarker

• trädgårdar

• allmänna parker och lekplatser

• motionsspår

I Sverige finns totalt 13 inhemska fästingarter. Vanlig fästing (Ixodes ricinus) är den art som står för cirka 95 procent av alla fästingbett på människor i Sverige. Vanlig fästing har rapporterats i alla kommuner i landet, men är vanligast i södra och mellersta Sverige. Tajgafästingen (Ixodes persulcatus) tål ett kallare klimat än vår vanliga fästing och förekommer främst längs kusten i Norrbotten, där den etablerades för ungefär tio år sedan. Tajgafästingen är mycket lik vår vanliga fästing och för att kunna skilja dem åt krävs att vi studerar fästingen i mikroskop eller använder molekylära analyser. Trubbnosfästingen (Haemaphysalis punctata) förekommer främst på Gotland, i Kalmar samt i Skåne, och påverkar främst våra betesdjur.

Du kan läsa mer här om våra inhemska fästingarter, samt om arter som hittas sporadiskt i Sverige, till exempel flyttfågelfästing (Hyalomma marginatum) och brokig hundfästing (Dermacentor reticulatus).

När är fästingarna aktiva?

Den huvudsakliga perioden som fästingar är aktiva (fästingsäsongen) är från mars till november. I norra delen av Sverige är aktiviteten oftast störst från april till oktober. Du kan hitta rapporter om fästingfynd rapporterade från allmänheten för olika tidsperioder och områden i Sverige här: Karta och tabell över fästingfynd.

Fästingar trivs bäst när det är varmt och fuktigt. Från cirka 10 plusgrader är de aktiva och söker efter ett värddjur att bita sig fast på för att få ett blodmål. Vid höga temperaturer (25–30 grader) och långvarig torka söker de sig däremot nära markytan där det oftast fortfarande är fuktigt. Fästingen är då mindre aktiv, och vi ser dem mer sällan. En kall vår med låga temperaturer (många dagar med minusgrader) kan minska överlevnaden hos fästinghonans ägg, medan en varm och fuktig vår kan gynna fästingpopulationen.

Under vintermånaderna går fästingarna i diapaus (vinterdvala). Det har dock visat sig att i södra och mellersta Sverige kan fästingarna vara aktiva året om (men inte i lika hög utsträckning som under fästingsäsongen). Detta kan bero på att vi under den senaste 30-årsperioden allt oftare har mildare vintrar med kortare perioder av snötäcke och tjäle. Det har skapat förutsättningar för fästingen att vara aktiv även under vintermånaderna.

Skydda dig mot fästingbett

När du är ute i naturen, trädgården, allmänna parker

• Använd långbyxor och långärmat.

• Stoppa byxbenen i strumporna.

• Välj gärna ljusa kläder för att lättare kunna upptäcka fästingar som kryper på kläderna.

• Fästingförebyggandemedel kan ha effekt, fråga om råd på ditt apotek. Det finns få vetenskapliga studier som säkerställer att produkter som säljs till människor fungerar. Produkter innehållande DEET och Icaridin har dock visat dokumenterad effekt.

• Vaccinera dig mot TBE om du vistas i områden där det förekommer. Råd kring TBE-vaccination finns på Folkhälsomyndighetens webbplats.

Efter vistelsen

• Kontrollera hela kroppen för att kunna avlägsna krypande fästingar och fästingar som nyss bitit sig fast. Hårbotten, armhålor, ljumskar och knäveck är platser där fästingen ofta biter sig fast.

• Borsta av kläderna och häng dem gärna utomhus.

Om du hittar en fästing som bitit sig fast

• Ta bort fästingen direkt.

• Dra rakt ut med hjälp av en pincett eller fästingplockare så nära fästingens mundelar som möjligt (tätt an mot huden). Olika typer av fästingplockare finns att köpa på apoteket.

• Håll såret efter betet rent genom att tvätta med vatten. Ofta kliar betet under ett par dagar och kan bli ilsket rött.

• Anteckna datum och var på kroppen som du fått ditt fästingbett. Håll koll på bettet och eventuella symtom för fästingburna sjukdomar under de närmsta två till fyra veckorna.

• Rapportera gärna ditt fästingfynd via Rapportera Fästing. Din rapport hjälper oss att övervaka fästingarnas aktivitet i hela landet!

Fästingar och sällskapsdjur

Hundar och katter är vanliga värddjur för fästingar och kan ta med sig fästingar till hemmet. Vi lever ofta nära våra hundar och katter vilket innebär att vi ibland kan bli bitna av fästingar som våra djur får med sig på promenaden.

Det är vår vanliga fästing och tajgafästingen (i områden där den förekommer) som vi oftast ser hos hundar och katter. Två mer ovanliga fästingarter som sporadiskt rapporteras i Sverige, ofta på hundar, är brokig hundfästing och kennelfästingen/brun hundfästing (Rhipicephalus sanguineus). Dessa arter kan följa med oss människor när vi reser till södra Europa och andra mer fjärran länder, de kan också följa med hundar som vistats utomlands eller importerats. Rapportera gärna både bild och skicka in ditt fästingfynd till SVA om du hittar en fästing som du tycker ser ovanlig ut: Rapportera fästing – Rapportering.

Så skyddar du ditt djur

• Kontrollera hunden/kattens päls regelbundet, vänta gärna 10 minuter efter promenaden – ofta kryper fästingen runt en stund i pälsen för att hitta en bra plats att bita sig fast.

• Leta efter fästingar särskilt kring huvud, hals och öron.

• Använd förebyggande fästingmedel efter rekommendation från veterinär.

• Om du ska resa utomlands med din hund kan du få tips på vad du bör tänka på här.

Våra vanligaste fästingburna sjukdomar

Fästingen biter flera olika värddjur under sin livscykel och kan då få med sig smittämnen från de djur som den suger blod ifrån. Därför kan en fästing bära på olika virus, bakterier och protozoer. Alla fästingar bär dock inte på smittämnen som kan orsaka sjukdom hos människor eller våra djur.

När det gäller djur så övervakar vi främst Anaplasma phagocytophilum (kallas också betesfeber) och andra anaplasmabakterier samt Babesia divergens (kallas också sommarsjuka) och andra arter från Babesia-släktet. Läs mer om vilka fästingarter som kan bära på vilka smittämnen här: Vilken fästingart har jag hittat? 

Hos människor i Sverige är TBE (fästingburen hjärninflammation) den allvarligaste, och borreliainfektion den vanligaste fästingburna sjukdomen. I genomsnitt är det endast en fästing på 1 000 som bär på TBE-virus. Om en fästing är bärare av viruset överförs det direkt vid betet då viruset finns i fästingens saliv. TBE-vaccin ger ett gott skydd mot sjukdomen. När det gäller borreliabakterien så finns den i mycket högre utsträckning i fästingarna, i var tionde till var femte fästing i fästingtäta områden. För att skydda dig mot borreliabakterien är det viktigt att inom 24 timmar plocka bort fästingar som satt sig fast. Läs mer hos Folkhälsomyndigheten, 1177, eller ta kontakt med din lokala vårdcentral!