Mastit hos nötkreatur
Mastit (juverinflammation) är den vanligaste och mest förlustbringande sjukdomen bland Sveriges mjölkkor. Olika former av mastit kan även drabba dikor men hur vanlig sjukdomen är bland dessa djur är inte väl känt.
Anmälningspliktig :
Nej
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Ordförklaring
Introduktion
Symtom
Provtagning och diagnostik
Vid klinisk mastit är det oftast viktigt att så snabbt som möjligt få en bakteriologisk diagnos så att rätt riktad terapi kan sättas in. Idag utför därför ofta de fältpraktiserande veterinärerna själva dessa undersökningar. En god hjälp kan då vara att till exempel använda SELMA® eller SELMA PLUS® för bakteriologisk odling och artbestämning.Bakteriologisk undersökning av mjölkprov kan också vara aktuell vid subklinisk mastit. Eftersom dessa prover är svårare att bedöma bör dessa prover skickas till ackrediterat laboratorium för undersökning.
Behandling och profylax

En stor andel av de kliniska mastiterna behandlas med antibiotika och/eller olika typer av understödjande behandling av veterinär. Antibiotikabehandling är enligt SVS riktlinjer för antibiotikaanvändning vanligen endast aktuell vid akut (snabbt insättande) klinisk mastit och bensylpenicillin är förstahandsval i de flesta fall. Subkliniska mastiter bör inte behandlas med antibiotika under pågående laktation men behandling kan i vissa fall bli aktuell i samband med sinläggning.
Det är av stor vikt att på olika sätt arbeta för en god juverhälsa. Därigenom uppnås förbättringar av djurskyddet och livsmedelskvaliteten, en minskning av antibiotikaanvändningen samt en förbättrad produktionsekonomi för mjölkproducenterna. Av stor betydelse i mastitbekämpning och förebyggande arbete är en tillförlitlig och bra diagnostisk beredskap.