Gå direkt till innehåll

Resistensbestämning - ESBL

Gramnegativa tarmbakterier, till exempel E. coli, Klebsiella och Enterobacter, som uppvisar nedsatt känslighet mot cefalosporin med utökat spektrum (till exempel cefotaxim, ceftazidim och cefpodoxim) och/eller karbapenemer (till exempel meropenem och imipenem) vid antibiotikakänslighetstest kan misstänkas producera ESBL.

För att påvisa enzymet måste dock konfirmerande tester utföras (till exempel E-test, diffusionstest, mikrodilutionstest) enligt riktlinjer från EUCAST eller CLSI. Det finns tre varianter av ESBL; ESBLA, ESBLM och ESBLCARBA.

Test för ESBL

 Vid test av ESBLA kombineras en cefalosporin som har utökat spektrum med klavulansyra. Om då bakterien uppvisar en ökad känslighet i förhållande till test med enbart cefalosporin så rör det sig om en ESBLA. Eftersom det finns olika varianter av ESBLA bör man alltid testa två olika cefalosporiner, framför allt används cefotaxim och ceftazidim. Om klavulansyra ej visar någon effekt kan det röra sig om ESBLM vilket man kan få en indikation om man också testar för känslighet för cefoxitin. Alternativt kan man kombinera cefotaxim och ceftazidim med och utan kloxacillin, om man då får en inhibering med kloxacillin så kan det röra sig om en ESBLM. För att vara säker om att man verkligen har tarmbakterier som producerar ESBLM så ska det fenotypiska testet kompletteras med ett molekylärt test.

Enstaka fynd av ESBLCARBA hos djur har rapporterats från några länder (till exempel Tyskland) men ännu har inga fynd bekräftats hos tamdjur i Sverige. Om ett isolat uppvisar nedsatt känslighet mot en karbapenem så kan det röra sig om ESBLCARBA. För att få en indikation om det rör sig om ESBLCARBA rekommenderas känslighetstest för meropenem (en karbapenem) För att täcka de flesta varianterna bör man också inkludera känslighetstest för temocillin. ESBLCARBA ska alltid verifieras molekylärt. Isolat från djur av bakterier som tillhör familjen Enterobacterales och som producerar ESBLCARBA ska anmälas SJVFS 2021:10, saknummer K12). För mer information se Konfirmering av anmälningspliktig resistens.

Verifiering vid SVA

Vid SVA används mikrodilutionstest för att undersöka misstänka fall av ESBL-producerande bakterier. SVA utför också molekylärbiologiska metoder, PCR och genomsekvensering, för detektion av gener som kodar för ESBL.

Isolat från djur av bakterier som tillhör familjen Enterobacterales och som producerar ESBLCARBA ska anmälas till Länsstyrelse och till Jordbruksverket (SJVFS 2021:10, saknummer K12). Sådana isolat ska också skickas till SVA för konfirmering. För mer information se Konfirmering av anmälningspliktig resistens.

Isolat från djur av bakterier som tillhör familjen Enterobacterales och som producerar ESBLA eller ESBLM behöver inte anmälas till Länsstyrelse eller Jordbruksverket. Veterinärer och laboratorier uppmanas dock att skicka in isolat till SVA om man identifierar bakterier från djur som är resistenta mot cefalosporiner med utökat spektrum eller på annat sätt misstänker att de producerar ESBLA eller ESBLM. Genom finansiering från Jordbruksverket kan SVA i dagsläget erbjuda konfirmering av sådana isolat utan kostnad för inskickande laboratorium.
Isolat skickas till Avdelningen för djurhälsa och antibiotikafrågor, Sektionen för antibiotika, vid SVA och ska åtföljas av följande remiss: Verifiering av kliniska isolat för ESBL/AmpC (ej ESBL-CARBA) (pdf).

Senast uppdaterad : 2022-05-17