Under lång tid har Sverige haft en gynnsam situation jämfört med många andra länder när det gäller antibiotikaresistens hos bakterier från människor. Det läget kvarstår fortfarande. En av anledningarna är att vi har effektiva strategier för att främja en ansvarsfull användning av antibiotika och begränsa spridningen av antibiotikaresistens. Trots det goda läget finns det problem med smittspridning och ökande antibiotikaresistens, vilket motiverar fortsatt förebyggande arbete. Viktiga exempel är de återkommande utbrotten av vankomycinresistenta enterokocker på sjukhus och ett ökande antal vårdrelaterade kluster av ESBL-CARBA.
Antibiotikaförsäljningen inom humanmedicinen i Sverige fortsatte att minska under 2021, efter att ha minskat kraftigt under 2020.
Inom veterinärmedicinen har antibiotikaförsäljningen minskat kraftigt sedan mitten av åttiotalet för att de senare åren ha stabiliserats på en jämförelsevis låg nivå. Förekomsten av resistens bland bakterier från djur har generellt sett varit stabilt låg. För vissa substanser och bakterier har förekomsten över tid till och med minskat. Ett sådant exempel är ESBL-bildande Escherichia coli hos slaktkyckling. Det finns dock undantag, exempelvis har förekomsten av resistens mot ampicillin, sulfonamider och trimetoprim ökat hos slumpmässigt utvalda E. coli hos såväl slaktkyckling som slaktgris.
Det har uppmärksammats att det finns några felaktiga siffror i tabell 1.1. i rapporten Swedres-Svarm 2021. En fil med de korrekta siffrorna har därför publicerats på Folkhälsomyndighetens webb.