Du använder en gammal version av Internet Explorer eller Edge. För en bättre upplevelse rekommenderar vi att du istället använder den senaste versionen av Chrome, Firefox, Safari eller Edge.
På sva.se använder vi cookies/kakor för att webbplatsen ska fungera så bra som möjligt för dig och för att få statistik över hur våra webbsidor används. Om du inte vill ta emot kakor kan du ställa in din webbläsare att inte acceptera dessa. Läs om kakor på webbplatsen
Blåtunga (även benämnd bluetongue) är en allvarlig virussjukdom som drabbar tama och vilda idisslare samt kameldjur. Det finns ett flertal varianter – serotyper – av viruset. Sjukdomen sprids via blodsugande svidknott. Blåtunga kan inte drabba människor. I september 2024 introducerades blåtunga serotyp 3 till Sverige.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Ja
Zoonos :
Nej
Anmälningspliktig: Vissa djursjukdomar som kan smitta till djur eller människor är anmälningspliktiga även om de inte klassas som vare sig epizooti eller zoonos. Anmälningsplikten gäller främst veterinärer samt vid obduktions- eller laboratorieverksamhet. Sjukdomar som klassas som epizootier är alltid anmälningspliktiga.
Epizootisjukdom:Allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medför stora ekonomiska förluster för samhället. Vilka sjukdomar som klassas som epizootier styrs avepizootilagen. Man är skyldig att genast anmäla misstanke om epizootisjukdom.
Zoonos: Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (till exempel vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.
Förekomst
I september 2023 upptäcktes en ny typ av blåtunga (serotyp 3, BTV3) i Nederländerna. Under 2024 har BTV3 spridits till ett flertal länder i västra och centrala Europa inklusive Sverige, Danmark och Norge. Normalt förekommer blåtunga främst i Afrika, Mellanöstern, Nordamerika och Medelhavsområdet. År 2006 spreds sjukdomen för första gången till Nordeuropa och 2008 även till Sverige. Efter en omfattande vaccinationskampanj kunde landet åter förklaras fritt i slutet av 2010. Ett flertal serotyper av viruset som orsakar blåtunga (serotyperna 1 ,2, 3, 4, 8 och 16) cirkulerar i medelhavsområdet. Under senare tid har serotyp 4 spridits i stora delar av sydöstra Europa och serotyp 8 i stora delar av Frankrike.
Symtom
Alla djur som smittas blir inte sjuka och graden av symtom varierar från lindriga symtom till allvarlig sjukdom och död. Förutom feber ses svullnad och rodnad i slemhinnorna i munhåla och näshåla. Djuren saliverar och har nosflöde. Svullnad kan också ses kring nos, öron och ibland hela huvudet. Svullnader kring huvudet kan ge upphov till cirkulationsstopp i tungan, som då blir blå. Detta är dock ganska ovanligt, även om det har givit sjukdomen dess namn. Senare i sjukdomsförloppet bildas sår runt nos, i mun och i klövrand vilket gör att djuret får svårt att äta och uppvisar hälta. Allvarliga symtom är vanligast hos får, nötkreatur får vanligen mildare symtom med salivation, nos- och tårflöde samt minskad mjölkproduktion.
Om dräktiga får eller kor infekteras kan detta leda till att fostret aborteras, att lammet eller kalven blir dödfödd eller till missbildningar hos avkomman. Det finns även rapporter om att kalvar har fötts med viremi efter att kon infekterats under dräktigheten.
Smittämne
Blåtunga är en virussjukdom som orsakas av ett orbivirus. Det finns hittills ett 25-tal kända varianter (serotyper) av viruset som orsakar blåtunga påvisade i olika delar av världen. De olika varianterna uppvisar sinsemellan stor variation i sjukdomsframkallande förmåga.
Smittvägar
Viruset som orsakar blåtunga smittar via vissa arter av svidknott (Culicoides). Infekterade djur smittar inte vid direktkontakt men de har virus i blod, vävnader och kroppsvätskor. Det krävs vanligen blodsugande svidknott för att smittan ska spridas till andra djur. Djur som blir infekterade under dräktigheten kan föra över viruset till sitt foster. Avkomman kan då födas som smittbärare. Blåtunga kan också spridas genom sperma om den kontamineras med blod, eller genom att till exempel samma kanyl används till flera olika djur. De svidknott som sprider sjukdomen finns i Sverige, och erfarenheterna från utbrotten 2008 visade att de kan föra smittan vidare under svenska förhållanden. Temperatur och fuktighet har dock stor påverkan på hur effektivt svidknotten kan fungera som smittspridare. Nya djur kan endast infekteras och insjukna då vektorn är aktiv, det vill säga under sommarhalvåret
Svidknotten kan inte flyga långt på egen hand, men de kan färdas mycket långa sträckor med vinden. På detta sätt kan sjukdomen spridas från ett område till ett annat. Ett annat sätt att sprida sjukdomen är att infekterade djur flyttas när de befinner sig i en fas av sjukdomen då de har virus i blodet. Om sådana djur flyttas till en plats där det finns svidknott som kan sprida smittan vidare kan sjukdomen etableras i ett nytt område.
Inkubationstid
Inkubationstiden för blåtunga är vanligen 5–8 dagar men kan variera mellan 4–20 dagar.
Diagnos
För virusisolering eller påvisande av virusgenom med PCR-teknik tas blodprov (EDTA) från sjuka djur eller vävnadsprov (mjälte) från döda djur. I senare stadium av sjukdomen kan antikroppar påvisas i serum eller mjölk.
Om man misstänker sjukdomen
Blåtunga lyder under epizootilagen och djurägare som misstänker utbrott av sjukdomen ska kontakta veterinär. Tills dess att en veterinär tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att man om möjligt tar in djuret inomhus tillsammans med eventuella andra djur i flocken och försöker skydda dem från knottbett (stäng dörrar och fönster eller sätt insektsnät för). Veterinär som misstänker utbrott av blåtunga ska kontakta Jordbruksverket och länsveterinären i aktuellt län angående vidare åtgärder och provtagning.
I veterinära författningshandboken på Jordbruksverkets webbplats kan du läsa mer om den lagstiftning som gäller vid epizootisjukdomar.
Frågor och svar om blåtunga för veterinärer
Blåtunga ingår i epizootilagen och är anmälningspliktig på misstanke. Vid misstanke om blåtunga kontakta SVA för råd om provtagning.
Det är svårt att helt skydda djur från svidknottsangrepp men det kan gå att minska angreppen något genom att stalla in under natten, ha hög luftgenomströmning i stallarna, undvika knottrika beten och att inte klippa fåren under den mest knottrika perioden. Att använda insektsmedel som skydd mot svidknott har inte visat sig skydda djuren mot blåtungeinfektion. Vaccin finns tillgängligt men eftersom fullt skydd inte uppstår förrän tre veckor efter vaccination (en dos för får, två doser för nötkreatur) är det inte säkert att det kommer skydda mot infektion i det pågående utbrottet.
Vaccinerna verkar ge skydd mot dödlighet och svår sjukdom, men förhindrar inte smittspridning. Fullt skydd uppnås tre veckor efter vaccination (en dos för får, två doser för nötkreatur).
Jordbruksverket har ändrat regelverket för att kunna tillåta vaccinering. Från och med den 12 september är det tillåtet att vaccinera mot blåtunga.
Förutom veterinärer får även djurägare vaccinera sina egna djur under veterinär delegation.
Du kan söka licens för vaccinet enligt vanlig licensprocedur eller beställa vaccin via SVA (då gäller vår beredskapslicens).
Om tillverkarens rekommendationer om kylförvaring och hållbarhet (tio timmar) och hygienrutiner följs så kan du använda en vaccinflaska i flera besättningar.
Eftersom de vacciner som finns är så kallade nödvacciner så finns det mindre dokumentation än för godkända läkemedel. Vi har inte blivit uppmärksammade på några biverkningar från de länder som vaccinerar.
Blåtunga är en virusorsakad sjukdom som drabbar idisslare, framförallt får och kor. Alla djur som smittas blir inte sjuka och graden av symtom varierar från lindriga symtom till allvarlig sjukdom och död. Förutom feber ses svullnad, rodnad och sår i slemhinnorna i munhåla och näshåla samt i klövregionen. Djuren saliverar och har nosflöde. Svullnad kan också ses kring nos, öron och ibland hela huvudet och i klövranden. Dräktiga djur kan kasta (abortera) eller föda dödfödd eller sjuk avkomma. Läs mer om sjukdomen blåtunga.
Det finns mer än 25 olika blåtungevirus. Det som nu sprids i Europa är blåtungevirus typ 3 (BTV3).
Blåtunga kan inte smitta människor.
Djur som är sjuka skickas inte till slakt, och mjölk från sjuka djur skickas inte till mejeriet.
Blåtunga är en vektorburen sjukdom som smittar via blodsugande svidknott. Spridning av blåtungevirus sker alltså inte direkt mellan djur och spridningen sker endast under den del av året som svidknott är aktiva. Sjukdomen kommer vanligen till nya områden via vindburna svidknott.
Människor kan sprida blåtungevirus mellan djur genom insemination med sperma från smittade djur eller genom att samma kanyl används till flera olika djur. Ett annat sätt som sjukdomen kan spridas på är om infekterade djur flyttas när de befinner sig i en fas av sjukdomen då de har virus i blodet. Om sådana djur flyttas till en plats där det finns svidknott som kan sprida smittan vidare kan sjukdomen etableras i ett nytt område.
Sverige har inte en officiellt fastställd knottfri period men vi vet från studier att svidknott i Sverige normalt kläcks i maj och slutar vara aktiva i oktober. Det är oftast störst mängd svidknott under juli och augusti.
Ett effektivt vaccin är det som ger bäst skydd mot blåtunga. Det är svårt att helt skydda djur från svidknottsangrepp men det kan gå att minska angreppen något genom att stalla in under natten, ha hög luftgenomströmning i stallarna, undvika knottrika beten och att inte klippa fåren under den mest knottrika perioden. Att använda insektsmedel som skydd mot svidknott har inte visat sig skydda djuren mot blåtungeinfektion.
De flesta idisslare och kameldjur verkar kunna infekteras av blåtungeviruset men det är framförallt får som drabbas av allvarlig sjukdom. Även nötkreatur drabbas av blåtunga men i normalfallet av en lindrigare variant av sjukdomen.
Man har sett att hjortdjur (rådjur, kronhjort, dovhjort) har bildat antikroppar mot blåtunga, men utan att de drabbats av sjukdomssymtom. Eftersom sjukdomen ännu aldrig nått nordliga breddgrader vet man inte om älg och ren kan infekteras eller bli sjuka.
Hos får ger sjukdomen varierande grad av kliniska symptom beroende på serotyp, med en dödlighet hos infekterade djur upp till 20 procent hos vuxna djur (50 procent hos lamm). I det pågående utbrottet i Europa har det varit enstaka djur som drabbats i varje besättning. Namnet blåtunga kommer av att sjuka djur i enstaka fall kan få kraftigt svullen och blånad tunga. Vanligare symptom vid blåtunga är:
feber
nedsatt allmäntillstånd
aptitlöshet och avmagring
ökad salivation (dreglande)
rodnad, svullnad och sår i mun-, nos- och ögon-slemhinna
svullnad i huvud- och halsregionen
stelhet och hälta
kronrandsinflammation och klövkapselavlossning
Om dräktiga får infekteras kan detta leda till att fostret aborteras, att lammet blir dödfött eller till missbildningar hos avkomman.
Vanligen ger blåtunga kraftiga symptom hos får och lindriga symptom hos nötkreatur men varianten (BTV-3) som nu cirkulerar i Europa har setts ge allvarlig sjukdom även hos nöt. I det pågående utbrottet i Europa har det varit enstaka djur som drabbats i varje besättning. Namnet blåtunga kommer av sjuka djur i enstaka fall kan kraftigt svullen och blånad tunga. Vanligare symptom vid blåtunga är:
aptitlöshet
rodnad, svullnad och sår i mun-, nos- och ögon-slemhinna
ökad salivering (dreglande)
minskad mjölkproduktion
stelhet och hälta
svullnad eller sår på spenar
feber och nedsatt allmäntillstånd
svullnad i huvud- och halsregionen
Om dräktiga kor infekteras kan detta leda till att fostret aborteras, att kalven blir dödfödd eller till missbildningar hos avkomman.
Tre vacciner finns att tillgå för nödvaccinering genom så kallad beredskapslicens.
Vaccinerna verkar ge skydd mot dödlighet och svår sjukdom, men förhindrar inte smittspridning.
Jordbruksverket har ändrat regelverket för att kunna tillåta vaccinering. Från och med den 12 september är det tillåtet att vaccinera mot blåtunga.
Jordbruksverket har ändrat regelverket för att kunna tillåta vaccinering. Från och med den 12 september är det tillåtet att vaccinera mot blåtunga. Djurägare får vaccinera sina egna djur under veterinär delegation.
Djurägare: kontakta din veterinär för att få vaccin utskrivet.
Veterinär: du kan söka licens för vaccinet enligt vanlig licensprocedur eller beställa vaccin via SVA (då gäller vår beredskapslicens).
Om du som djurägare som misstänker att dina djur drabbats av blåtunga ska du kontakta veterinär samt stalla in djuren med symtom för att skydda dem mot knottangrepp, detta för att minska risken för att smittan sprids vidare. Läs mer hos Jordbruksverket.
Det är endast apotek och partihandelsförsäljare som får sälja läkemedel i Sverige (veterinärer får sälja så kallade beredskapsdoser). Vaccinet ska förvaras kylt och i öppnad flaska är hållbarheten tio timmar.
Eftersom de vacciner som finns är så kallade nödvacciner så finns det mindre dokumentation än för godkända läkemedel. Vi har inte blivit uppmärksammade på några biverkningar från de länder som vaccinerar.
