Gå direkt till innehåll

Leptospiros hos häst

Häst

Leptospirabakterier kan orsaka sjukdom hos häst och andra djurslag, inklusive människa. Hos häst förlöper infektion vanligen symtomlöst eller med mild feber och nedsatt foderlust. Bakterierna trivs bättre i varmare klimat och leptospiros är därmed relativt ovanligt i Sverige.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Ja

Förekomst

SVA får årligen in ett fåtal prov från häst med frågeställning leptospiros, och oftast vid utredningar av hästar med uveit. Jordbruksverkets rapporteringsdata över leptospira hos häst i Sverige har legat mellan noll och tre fall per år mellan 2011 och 2020. Rapporteringen baseras på serum som testats positivt för antikroppar mot leptospira, vilket inte är liktydigt med sjukdom.

Svenska studier som rör leptospira och häst är ovanliga. Det finns en studie från 2009 där 2017 hästar provtogs och analyserades för antikroppar mot leptospira (Båverud med flera 2009). Studien visade att antikroppar mot serovaren Bratislava var vanligast (knappt 17 procent) och som god tvåa kom Icterohaemorrhagiae (drygt 8 procent). Enstaka hästar hade antikroppar mot ytterligare tre serovarer, bland annat Pomona (0,5 procent). Huvudvärd för serovaren Pomona anses gris vara, men i den regelbundet återkommande slumpmässiga provtagningen av friska grisar i Sverige (aktiv övervakning) har den serovaren inte påvisats hos grisar här i landet.  Hos andra djurslag påvisas Pomona i sällsynta fall (Jordbruksverkets rapporteringsdata och Båveruds studie 2009).

Leptospirabakterier trivs i miljöer där det är varmt och fuktigt och sjukdomen är endemiskt förekommande i tropiska och subtropiska delar av världen. Både vilka serovarer som finns och prevalensen av dessa kan variera mellan områden och länder. Att känna till lokala förhållanden är viktigt för att laboratorier ska kunna analysera på bästa möjliga sätt.

Om klimatförändringen innebär mer nederbörd och varmare väder i Sverige har det spekulerats i ökad förekomst och smittspridning av leptospira . Något trendbrott i ökat antal anmälda leptospirafall hos djur har dock inte skett än så länge.

Symtom

De flesta hästar förblir symtomfria vid infektion med leptospirabakterier. Det stämmer väl med resultaten från den svenska studien av Båverud med flera (2009), där inget samband mellan klinisk sjukdom och antikroppar mot leptospira sågs.

De hästar som utvecklar sjukdom vid infektion får i allmänhet ospecifika symtom, som mild feber, lindrigt nedsatt allmäntillstånd och minskad foderlust.

I allvarligare fall kan ses:

  • Punktformiga blödningar (petekier) i slemhinnor
  • Rödfärgad urin (hemoglobinuri)
  • Blodbrist (anemi)  
  • Gulfärgade slemhinnor (ikterus)
  • Nedsatt allmäntillstånd och svaghet
  • Njursvikt kan förekomma, vanligare hos föl
  • Lungblödningar med akut respiratorisk svikt kan förekomma

Symtomen varar i allmänhet mellan 5 och 18 dagar.

Abort i sen dräktighet eller svagfödda föl utan föregående symtom finns beskrivet, men har aldrig diagnosticerats i Sverige. Utbrott av aborter har rapporterats från bland annat Kentucky i USA och vid analys av aborterade foster har i de allra flesta fall visat på serovar Pomona av en subtyp vid namn kennewicki. Föl som infekteras redan i livmodern föds ofta mycket svaga och kan dö.

En tid efter en leptospirainfektion (veckor till år) kan en del hästar utveckla så kallad periodisk oftalmi eller månblindhet, vilket är en smärtsam, intermittent inflammation i ögats djupare delar (iridocyklit eller uveit). Även denna sjukdomsyttring är ovanlig i Sverige.

Symtom på uveit (oavsett orsak):

  • Förminskad pupill (mios)
  • Kramp i ögonlocket (blefarospasm)
  • Ökat tårflöde
  • Ljuskänslighet
  • Svullnad runt ögat och svullen slemhinna (konjunktiva)
  • Ödem i hornhinnan (vätska i hornhinnan som ger gråaktig ton)

Smittämne

Leptospira tillhör spiroketerna, vilket är en grupp spiralformade bakterier. Till spiroketerna hör även till exempel borrelia.

Leptospirabakterier har historiskt delats in efter antigen (ytstrukturer) i så kallade serovarer. Numera används även artindelning av leptospira. Dessa två sätt att namnge leptospira kan orsaka förvirring. I detta dokument håller vi oss till serovarer.

Smittvägar

Leptospirabakterier utsöndras av infekterade djur via urinen. Vid abort finns bakterier även i foster, fosterhinnor och vaginala flytningar. Det anges att ston kan utsöndra leptospira via urin upp till 14 dagar efter en abort.

Stillastående vatten som kontaminerats av urin från utsöndrande djur är en vanlig smittkälla för leptospira. Bakterierna kan överleva relativt länge i vatten, speciellt i varmare klimat, där det också händer att översvämningar leder till leptospirautbrott. Bakterierna tar sig in i kroppen via skador i hud och slemhinna. En häst som vadar i infekterat vatten och har en hudskada eller dricker av det infekterade vattnet kan smittas. Smitta via aerosol till slemhinnor i ögon, näsa eller genitalia samt vid betäckning kan också förekomma. Utanför kroppen förökas inte leptospirabakterier och de är känsliga för torka.

Leptospiraserovar kan ha en eller flera värddjur (reservoarer). Exempelvis anses gnagare vara reservoar för L. Icterohaemorrhagiae, vilket är en serovar som genom antikroppstest har påvisats i prov från hästar i Sverige (Jordbruksverkets rapporteringsdata och Båveruds studie 2009). Ett smittsamband mellan hästar och möss eller råttor, som ju kan finnas i stallar, skulle alltså kunna vara möjligt. Även husdjur kan fungera som tillfälliga eller permanenta reservoarer. Exempelvis anses nötkreatur och grisar vara reservoardjur för L. Hardjo respektive L. Pomona. Sverige har sedan 1994 ett kontrollprogram för dessa serovarer och testade nötkreatur och grisar har hittills varit negativa.

Bakterierna finns i reservoardjurens njurar (tubuli) utan uppenbara symtom, och utsöndras intermittent via urinen. Det förekommer också att hundar och katter smittas. Hundar kan bli mycket sjuka, medan katter inte är speciellt känsliga för leptospirabakterier.

Patogenes

Leptospira infekterar via skadad hud eller slemhinnor och sprids sedan i lymfsystemet och blodet. Om djurslaget är känsligt för den infekterande serovaren och smittdosen är tillräckligt stor kan bakterierna stå emot det medfödda immunförsvaret och föröka sig. Om djuret däremot har bildat antikroppar mot serovaren sedan tidigare exponering kan dessa binda till och oskadliggöra bakterien.

Bakterierna har cytotoxiska egenskaper och om immunförsvaret fallerar uppstår cellskador i framför allt mindre blodkärl, vilket leder till inflammation (vaskulit) och blodproppar (trombos) som i sin tur leder till lokal syrebrist (ischemi) i olika organ. Vanligast är cellskador i njurar och lever, men även fosterhinnor, hjärna och muskler kan drabbas. I allvarliga fall ses blödningar och gulfärgade slemhinnor (ikterus). Organskadorna läker oftast om infektionen hävs. Men fibrotiska ärr, till exempel på njurarna hos gris och hund kan ibland ses.

Vissa serovarer kan förorsaka kronisk infektion i njure, hjärna och genitalorgan. Hos häst har leptospira påvisats även i ögats främre kammare där den kan orsaka inflammation (uveit). Två hypoteser om varför uveit uppstår finns. Den ena är att en hypersensitiv inflammation (allergisk reaktion) uppstår vid en återinfektion med leptospira och den andra är att kvarvarande bakterier förorsakar skadorna. Förr ansågs serovar Pomona vara den enda som gav uveit, men numera bedöms även andra serovarer kunna orsaka det, som till exempel Grippotyphosa.

Diagnos

En misstänkt diagnos baserat på kliniska symtom kan bekräftas med påvisande av leptospirabakteriens DNA. För detta använder SVA PCR-analys. PCR-analysen är validerad för blod och urin och för att nå bästa känslighet rekommenderas att testa både blod och urin vid misstanke om leptospiros.

Förr användes odling för att påvisa bakterien, men PCR har högre känslighet och är en betydligt snabbare. Odlingen är svår och tidskrävande eftersom leptospira dör relativt snabbt utanför värddjuret, kräver specialmedium och växer långsamt. En nackdel med PCR-analysen är att den endast skiljer mellan patogen och icke patogen leptospira medan en positiv odling visar vilken serovar det är. Vid positiv PCR kan problemet lösas genom kompletterande serumprov ett par veckor efter det akuta sjukdomsförloppet för antikroppstest (så kallad mikroagglutinationstest, MAT). En positiv MAT kan visa vilken serovar det rör sig om.

En svårighet med att påvisa leptospira (oavsett om PCR eller odling används) är att bakterierna oftast försvinner från blodbanorna efter det akuta skedet av sjukdomen och att utsöndring via urin kan ske intermittent. Det kan resultera i negativt testresultat om prov tas vid fel tillfälle. Antikroppsanalys av serum kan också vara negativ i akut skede, det vill säga om antikroppar ännu inte hunnit bildats. Vid negativ serologi och kvarstående misstanke rekommenderas därför ett uppföljande prov två till tre veckor senare. Antikroppar brukar ha hunnit bildas under denna tid. En fyrfaldig ökning eller mer av mängden antikroppar (titersteg) i det senare provet kan anses signifikant för akut infektion.

Hos hästar i Sverige har endast antikroppar mot leptospira påvisats, aldrig själva bakterien. Det kan bero på att sjukdomen är ovanlig, eller att rätt diagnostik inte utförts. Falskt negativa resultat från odling kan ha förekommit eftersom bakterien är känslig för transport och svårodlad. PCR-diagnostik eliminerar dessa problem.

Differentialdiagnoser till leptospiros:

  • vid rödfärgad urin till exempel pyelonefrit eller växtförgiftning (ek, örnbräken, åkerfräken, tidlösa med flera).
  • vid anemi och trombocytopeni, till exemepel anaplasmos eller anasarka.
  • vid kastning, till exempel EHV-1, EHV-4 eller virusarterit (EAV).
  • vid uveit, andra ögonsjukdomar eller skador.
  • Bland exotiska, anmälningspliktiga sjukdomar med liknande sjukdomsbild skulle differentialdiagnoser kunna vara piroplasmos, surra, infektiös anemi, dourine (beskällarsjuka),och afrikansk hästpest.

Provtagning

Blod utan tillsats (serum) tas för påvisande av antikroppar.

För påvisande av bakterie-DNA med PCR tas blod med tillsats av EDTA samt urin utan tillsats.

Behandling

Allvarlig allmäninfektion med leptospira kan behandlas med antibiotika. Bakterien är känslig för flera antibiotika. Understödjande behandling kan behövas om djuret har nedsatt allmäntillstånd.

Vid periodisk oftalmi måste inflammationen hävas för att klara hästens syn. Preparat med antiinflammatorisk effekt används för detta ändamål, liksom medel för att vidga pupillen. Om inflammationen och spasmen i pupillen hävs, dämpas också den smärta som processen orsakar. Leptospirautlöst uveit avklingar ofta om patienten får behandling i tid, men inflammationen tenderar att återkomma och ögat kan behöva opereras bort. Teorin om att uveiten orsakas av kvarvarande leptospirabakterier skulle kunna göra antibiotika aktuellt. Vid allmän behandling anses dock att koncentrationen blir för låg trots en viss ökad diffusion till ögat vid inflammation. Studier har visat positiv effekt vid periodisk oftalmi vid intravitreal injektion av låg dos, 4 mg, gentamicin (kallas IVG-injektion). Men det är då snarare en immunrespons som eftersträvas, inte en antibakteriell effekt (personligt meddelande Lena Ström, SLU). Högre doser av gentamicin intravitrealt ska inte användas då det är toxiskt för ögat.

Isolering

Urin från känt infekterade hästar bör inte tillåtas kontaminera vatten. Även urinaerosoler, betäckning med mera kan smitta andra djur och människa. Vid abort gäller att avlägsna foster och fosterhinnor samt hålla stoet från andra hästar eftersom flytningar är smittsamma. Den som hanterar en sjuk häst eller lämningar efter abort bör täcka eventuella hudskador och skydda sig mot aerosoler.

Stallrengöring och desinfektion

För att göra en saneringsplan, beakta att smittan sprids via urin och aborterat material samt med stoets flytningar. Box, spilta och andra utrymmen där smittat material kan finnas rengörs mekaniskt och lämnas sedan att torka. Eftersom bakterien är väldigt känslig för uttorkning är det en viktig del av saneringen att det tillåts torka ordentligt. Ett desinfektionsmedel för stall kan användas efter rengöring och torkning.

Skyddsutrustning vid sanering bör användas. Handskar och täckande klädsel samt, om risk för aerosol finns, även skydd för mun, näsa och ögon.

Profylax

Tre veckors kontaktisolering eller karantän innan nya hästar släpps in till övriga hästar i stallet är en god grundregel, eftersom de flesta smittsamma infektioner hinner visa sig inom denna tid.

Håll efter gnagarpopulationen i och runt stallar, eftersom leptospira har hittats hos gnagare i Sverige. En stallkatt kan vara en lösning. Katter är inte speciellt känsliga för leptospira.

I Sverige finns inget leptospiravaccin för häst. I USA finns ett vaccin mot serovar Pomona, troligen på grund av att en variant av serovaren, kennewicki, är en återkommande orsak till abort hos hästar i USA. Serovaren är ovanlig i Sverige och den särskilda varianten, kennewicki, har aldrig påträffats.

Prognos

Hos häst förlöper infektion med leptospira oftast helt symtomlöst eller med milda symtom och prognosen är då mycket god. För hästar som utvecklar grava symtom, som leverpåverkan, blödningar mm är prognosen relativt god om behandling sätts in i tid, men sjukdomen kan för ett fåtal individer leda till döden. För hästar som utvecklar periodisk oftalmi är prognosen sämre, speciellt om båda ögonen involveras och/eller om de blir blinda.

Zoonosaspekt

Sjukdomen leptospiros går hos människa under flera olika namn, bland annat Weils sjukdom eller fältfeber. Globalt sett är leptospiros en av de vanligare bakteriella zoonoserna, men i Sverige är sjukdomen ovanlig hos människa. Mellan 2006 och 2019 anmäldes totalt 54 fall till Folkhälsomyndigheten. Av dessa var endast fem rapporterade som smittade i Sverige.

Vilda smågnagare, särskilt råttor, är den främsta reservoaren, men även hundar, nötkreatur, gris och häst kan vara reservoar för smitta till människa. Framför allt smittas människor via urinkontaminerat vatten och vid översvämningar kan antalet leptospirafall öka i områden där leptospiros är vanligt förekommande. För veterinärer, bönder och andra som arbetar med djur finns risk att smittas direkt via urin eller vid leptospiraorsakade aborter.

Inkubationstiden är en till två veckor. Symtomlös infektion eller feber och influensaliknande symtom, som kan passera utan att orsaken fastställs, är vanligast. Vid Weils sjukdom är förloppet snabbt, med hög feber, frossa, huvud- och muskelvärk samt påverkat allmäntillstånd. Tillståndet förvärras med lever- och njurpåverkan, ikterus och vätskeutträde till vävnaderna. Ibland uppträder även blödningar. Dödligheten uppges vid Weils sjukdom vara 5–10 procent. Läs mer på Folkhälsomyndighetens webbplats.

Vad säger lagstiftningen?

Leptospiros hos djur är en anmälningspliktig sjukdom enligt Jordbruksverkets föreskrifter om anmälningspliktiga sjukdomar. Anmälan görs av veterinär och/eller svenskt laboratorium till Jordbruksverket och länsstyrelsen i aktuellt län. Leptospiros hos människor är också anmälningspliktig.

Vanliga frågor och svar

Referenser 

Leptospira and Leptospirosis. S. Faine. 2nd ed. Sept 1999. MediSci, Melbourne, Vic. Australia. ISBN 0-8493-6994-0.

V Båverud, A Gunnarsson, E Olsson Engvall, P Franzén and A Egenvall. 2009. Leptospira seroprevalence and associations between seropositivity, clinical disease and host factors in horses.Acta Veterinaria Scandinavica 51:15 (http://www.actavetscand.com/content/51/1/15)

Vermaa A., Stevenson B., Adler B. 2013. Leptospirosis in horses. Vet Microbiol. 167; 61-66

Hitta på denna sida