Gå direkt till innehåll

Hitta på denna sida

    Streptococcus suis hos gris

    Gris

    Streptococcus suis kan orsaka svåra infektioner hos unga växande grisar och kan även orsaka blodförgiftning och hjärnhinneinflammation hos människor.

    Anmälningspliktig :

    Nej

    Epizooti :

    Nej

    Zoonos :

    Ja

    Förekomst

    Streptococcus suis kan orsaka svåra infektioner hos unga växande grisar och kan även orsaka blodförgiftning och hjärnhinneinflammation hos människor. Streptococcus suis förekommer hos svenska grisar men det är i dagsläget inte känt hur omfattande problem relaterade till bakterien är men utomlands är infektionen relativt vanligt förekommande.

    Smittämne och smittvägar

    Streptococcus suis är en kapselförsedd gram-positiv bakterie som förekommer i upp till 35 serotyper men artindelningen är oklar och det finns stammar som egentligen skulle klassas som andra bakteriearter. Patogeniciteten för de olika serotyperna varierar där virulenta stammar kan orsaka sjukdom. Streptococcus suis förekommer i de övre luftvägarna, i huvudsak i tonsillerna och näshålorna, samt i tarmen och könsöppningar. Bakterien överförs under förlossningen från suggan till smågrisarna som kan bli subkliniska smittbärare. Virulenta stammar kan även introduceras till fria besättningar genom inköp av symtomfria smittbärare. Vid sjukdomsutbrott utsöndras stora mängder bakterier som sprids mellan djur genom direktkontakt och droppsmitta. Bakterien kan överleva i miljön under kortare perioder.

    Klinisk bild

    Initialt får grisarna som insjuknar i Streptococcus suis-infektioner hög feber som orsakas av en bakteriemi. Den kliniska bilden kan vara mycket dramatisk med kramper, opistotonus, nystagmus och paddlande benrörelser. Grisar kan även dö utan föregående symtom. I andra fall kan grisarna utveckla pneumonier och/eller endokarditer. Sjukdomen kan även vara mindre dramatisk där de enda symtomen kan utgöras av matvägran och eventuellt hälta. Vanligen drabbas grisar i åldern fem till tio veckor. Vid utbrott kan dödligheten vara upp mot 20 procent. Samtidiga virusinfektioner kan förvärra den kliniska bilden.

    Provtagning och diagnostik

    Preliminär diagnos ställs ofta med ledning av kliniska symtom, åldern på affekterade grisar samt makroskopiska fynd. För definitiv diagnos krävs obduktion där bakterien i ett akut skede kan odlas från förändrad vävnad. I perakuta fall ses inte alltid tydliga vävnadsförändringar varför diagnos inte alltid ställs om inte rutinmässig odling sker från fall där infektion med Streptococcus suis kan misstänkas. Artbestämning av bakterien kan vara svår att göra i rutindiagnostiken varför sekvensering av arvsmassan kan vara nödvändig.

    Behandling och förebyggande åtgärder

    Grisar med kliniska symtom behandlas med lämpligt antibiotikum, eventuellt i kombination med inflammationshämmande läkemedel. Snabbt insatt behandling är av yttersta vikt och vid utbrott kan det vara indicerat att behandla samtliga grisar som riskerar insjukna för att minska dödligheten och en okontrollerad uppförökning av smittämnet.
    Förebyggande åtgärder består i att tillse att grisarna har en miljö anpassad efter deras behov avseende temperatur och ventilation. Korrekta skötselrutiner och omgångsuppfödning där djur av olika åldrar inte blandas och där rengöring och desinfektion sker mellan omgångar är andra viktiga förebyggande åtgärder.

    Beställ SVA:s analyser

    Streptococcus suis, antikroppar

    Bakterieodling aerob

    Beställ SVA:s produkter

    Vacutainerrör utan tillsats 6 ml, 100 st

    Hållare till vacutainerrör, 10-pack

    Kanyl till vacutainerrör, 0,9x40 mm, 100 pack

    Provtagningspinne eSwab regular, 10 st

    Sidan granskades senast : 2022-03-16