Smittsamma klövsjukdomar - uppföljning av behandlingsmetoder

Digital dermatit (Smittsamt klöveksem) och klövspaltsinflammation är infektiösa klövsjukdomar som drabbar nötkreatur. Problemen har blivit vanligare i takt med införandet av lösdriftssystem och uppträder ofta som besättningsproblem, särskilt i stora besättningar. Bakterier av släktet Treponema sammankopplas med digital dermatit och tidigare behandlades sjukdomen med lokalt verkande
bredspektrumantibiotika. Klövspaltsinflammation orsakas av penicillinkänsliga Fusobacterium necrophorum men många gånger behandlas dessa med tetracyklin som administreras systemiskt. Senare års studier har visat att alternativa lokalbehandlingar exempelvis med salicylsyra eller kelaterad koppar/zinklösning direkt på såret kan vara lika effektivt som antibiotika. Kunskaperna om hur terapival görs i praktiken är dock ofullständiga.

Vår hypotes är att alternativa metoder som salicylsyrebandage och kelaterad koppar/zinklösning i stor utsträckning har ersatt antibiotika vid behandling av digital dermatit och klövspaltsinflammation, samt att behandlingsresultaten är likvärdiga.

Genom att sammanställa data från klövhälsoregistreringar och djursjukdata 10 år tillbaka i tiden vill vi undersöka vilka behandlingsstrategier används, deras effekt, i vilken utsträckning antibiotika fortfarande används och om det finns regionala skillnader i behandlingsstrategier. En enkät ställs samman i Questback och skickas till mjölkbönder och omkring 100 aktiva klövvårdare som nås via klövvårdarföreningar, sociala medier, webbsidor mm.

Projektmedlemmar:

Annette Backhans och Ylva Persson, SVA

Frida Åkerström, Växa

Projektet genomförs inom SvarmPat som är ett samarbetsprojekt mellan Gård & Djurhälsan och SVA, finansierat av Jordbruksverket. Målet med SvarmPat är att förhindra utveckling och spridning av antibiotikaresistens hos sjukdomsframkallande bakterier, med fokus på lantbrukets djur.