Gå direkt till innehåll

Infektiös bursit hos fjäderfä

Gumborosjuka

Fjäderfä

Sjukdomen infektiös bursit (IBD), syn. Gumborosjuka, är en virusorsakad infektionssjukdom som kan drabba tamhöns (kycklingar och ungfåglar). Såväl milda som aggressiva former av sjukdomen kan förekomma.

Observera! Virulent form av sjukdomen är anmälningspliktig.

Vid sjukdomsproblem eller dödsfall i en fjäderfäflock är det viktigt att en lokal veterinär snabbt kontaktas, särskilt om flera fåglar drabbas samtidigt. Du som veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Smittämnet och sjukdomen förekommer i hela världen hos tamhöns.

Sjukdomssituationen i Sverige

I Sverige påvisades det första fallet av IBDV (mild form) 1976. Utbredningen av IBDV (milda virusvarianter) är i dagsläget oklar.

Under år 2000 inträffade ett utbrott av vvIBDV-infektion i en slaktkycklingbesättning i Halland. Smittkällan identifierades inte, men viruset spreds vidare till tre andra slaktkycklingbesättningar. Utbrottet bekämpades genom avlivning av de drabbade djuren, smittsanering av gårdarna och vaccination av alla slaktkycklingar i de tre följande djuromgångarna. Vid en uppföljande undersökning sex månader efter utbrottet fanns varken det högvirulenta viruset eller vaccinvirus kvar i besättningarna.

Sedan våren 2017 har vvIBDV åter påvisats bland fjäderfä i Sverige och virus förekommer fortfarande (2021). Detta virus klassificeras som högvirulent och är en ny unik omsorterad genetisk variant som samtidigt (2017) påvisades i flera europeiska länder (Mato et al, 2020). Ursprunget och spridningsvägarna är oklara. I Sverige har detta virus orsakat sjukdomsutbrott i besättningar som samtidigt varit infekterade med vissa andra smittämnen.

Orsak och sjukdomsförlopp

Obducerad kyckling som är drabbad av vvIBDV-infektion. Pilen pekar mot en kraftigt förstorad bursa Fabricii.
Obducerad kyckling som är drabbad av vvIBDV-infektion. Pilen pekar mot en kraftigt förstorad bursa Fabricii. Foto: Bengt Ekberg/SVA

Gumborosjuka är känd sedan 1962 då den först beskrevs från orten Gumboro i Delaware, USA. Sjukdomen orsakas av ett virus i familjen Birnaviridae (genus Avibirnavirus) som kallas infektiöst bursitvirus (Infectious bursal disease virus, IBDV). I denna virusfamilj ingår olika virus som kan infektera fåglar, fiskar, mollusker och fruktflugor. Två serotyper av IBDV förekommer (serotyp 1 och 2), men endast virus av serotyp 1 kan orsaka sjukdom. Virusets sjukdomsframkallande förmåga varierar från mycket milda varianter till aggressiva (högvirulenta) former. En mycket högvirulent variant (vvIBDV) uppstod 1987 i Europa, och denna har spridits inom Europa och till Asien.

Infektionsagens

Sjukdomen infektiös bursit (IBD), syn. Gumborosjuka, orsakas av ett birnavirus.

Värddjur och sjukdomsförlopp

Tamhöns, kalkoner, tamankor och vaktlar kan infekteras av IBDV serotyp 1, men endast unga tamhönskycklingar utvecklar sjukdomssymtom. IBDV angriper ett organ hos fåglar som heter bursa Fabricii (latin). Detta organ ligger mellan ryggraden och kloaken (i kroppens bakre del) och mynnar i ovansidan av kloaken. I detta organ sker differentiering av lymfoida stamceller till immunglobulinproducerande vita blodkroppar (B-lymfocyter) fram till ungefär 15 veckors ålder hos tamhönskycklingar.

Inkubationstid

Uppklippt bursa Fabricii från en kyckling med vvIBDV-infektion. I slemhinnan ses blödningar och tecken på celldöd (nekros).
Uppklippt bursa Fabricii från en kyckling med vvIBDV-infektion. I slemhinnan ses blödningar och tecken på celldöd (nekros). Foto: Bengt Ekberg/SVA

Inkubationstiden är kort (två till tre dygn). Djuren är som känsligast för infektionen vid mellan tre och sex veckors ålder. Vid infektion med vvIBDV kan fall inträffa hos såväl yngre och äldre kycklingar eller ungfåglar.

Symtom

Vid infektion med högvirulenta virusvarianter (vvIBDV) kan man se följande symtom hos kycklingar:

  • Kraftigt påverkat allmäntillstånd, slutna ögon och uppburrad fjäderdräkt
Akuta muskelblödningar hos kyckling med vvIBDV.
Akuta muskelblödningar hos kyckling med vvIBDV. Foto: Bengt Ekberg/SVA
  • Kycklingarna vill inte röra sig
  • Nedsatt eller upphörd aptit
  • Vattniga eller vita flytningar från kloaken
  • Sårskador i kloakregionen (fågeln hackar sig själv)
  • Dödligheten kan uppgå till 60 procent. Upp till 100 procent av fåglarna i en flock kan insjukna.
  • Överlevande kycklingar får höggradigt nedsatt immunförsvar och kan drabbas av följdinfektioner med bakterier.

Vuxna/könsmogna fåglar visar inga symtom. Vid milda former är infektionen ofta subklinisk (utan sjukdomssymtom) men fåglarna kan drabbas av immunsuppression av varierande grad vilket kan leda till ökad mottaglighet för andra infektionssjukdomar. Dödligheten vid milda former av IBDV är oftast låg (0–2 procent).

Smittspridning

IBDV är ett mycket smittsamt virus som sprids vid direktkontakt mellan kycklingar och indirekt till exempel via träck och viruskontaminerat foder. Spridning med aerosol kan ske över korta avstånd. Vertikal smittspridning (via kläckägg från förälder till avkomma) eller kroniska smittbärare förekommer inte. Smittämnet utsöndras i stora mängder under cirka två veckor efter infektionen. IBDV är mycket motståndskraftigt i djurens närmiljö och kan därför förbli infektionsdugligt under flera månader.

Diagnostik

Diagnosen baseras på typiska fynd vid obduktion och mikroskopisk undersökning i kombination med påvisande av virus med molekylära testmetoder.

Vid obduktionen ses vid högvirulenta former uttorkning, blödningar i skelettmuskulaturen, magtarmkanalen och i bursa Fabricii ses blödningar, ödem, organet förstoras och ibland ses tecken på vävnadsdöd (se bilder).

Bakteriella föjdinfektioner är vanligt förekommande. Senare i sjukdomsförloppen ses små lymfoida organ. Obduktionsbilden kan kompliceras av samtidiga infektioner med andra smittämnen.

Serologi

Antikroppar kan påvisas med Elisa-test. 

Vaccination

Levande och avdödade vacciner mot IBDV kan användas för att förebygga IBDV. Vaccination utförs i Sverige av avelsflockar (tamhöns) för att via maternella antikroppar skydda avkomman under de första levnadsveckorna mot IBDV. Vaccination utförs också av till exempel slaktkycklingar och blivande värphöns i vissa besättningar för att skydda kycklingarna under uppfödningsperioden. Lämplig tidpunkt för vaccination avgörs genom bestämning av nivån av maternella antikroppar hos kycklingarna (blodprovsanalys).

Referens

Mató T, Tatár-Kis T, Felföldi B, Jansson DS, Homonnay Z, Bányai K, Palya V (2020). Occurrence and spread of reassortant very virulent genotype of Infectious bursal disease virus with altered VP2 amino acid profile and pathogenicity in some European countries. Vet Microbiol 245 Article 108663.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2021-04-22