Gå direkt till innehåll

Statsepizootologen kommenterar

Blogg

Afrikansk svinpest i ett nytt område i Tyskland

Tyska myndigheter rapporterade den 16 november 2021 att afrikansk svinpest (ASF) har bekräftats från en tamgrisbesättning i Tyskland. Besättningen ligger utanför de tidigare drabbade områdena i Tyskland och innebär att restriktionsområdet utökas till att omfatta ytterligare en förbundsstat.

Karta över rapporterade fallet av afrikansk svinpest (ASF) i Tyskland och Polen från 1 augusti till 17 november 2021. Blå punkter motsvarar rapporterade vildsvinsfall och röda punkter tamsvinsutbrott. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADIS.

De första fallen av ASF på tamgris i Tyskland under det pågående utbrottet rapporterades i juli 2021 från tre besättningar i förbundsstaten Brandenburg inom de områden som redan omfattades av restriktioner på grund det pågående utbrottet på vildsvin i östra Tyskland och vildsvin och tamgris i västra Polen. Djur i de drabbade besättningarna avlivades och destruerades och smittan spreds inte vidare till fler tamgrisbesättningar. Nu har ett nytt utbrott på tamgris rapporterats från en större slaktsvinsbesättning i förbundsstaten Mecklenburg-Vorpommern i nordöstra Tyskland. Sjukdom och dödsfall observerades i besättningen, prover togs och ASF-smitta kunde konstateras den 15 november. Alla grisar i besättningen avlivades den 16 och 17 november och skydds- och övervakningszoner infördes enligt EU:s regelverk.

Inga fall på vildsvin har tidigare rapporterats från detta område trots pågående övervakning. Vildsvinspopulationen är tät på båda sidorna av hela den tysk-polska gränsen. Smittan har nu nått alla tre tyska förbundsstater längs denna gräns (Mecklenburg-Vorpommern, Brandenburg, Sachsen). Sedan introduktionen till Tyskland i september 2020 har mer än 2400 vildsvin från Brandenburg och Sachsen befunnits positiva för ASF, de allra flest i Brandenburg.

Tyskland är sedan tidigare den tolfte medlemsstaten att drabbas av den pågående spridningen av ASF inom EU. Övriga medlemsstater som rapporterat utbrott hos tamgris och/eller fall på vildsvin är: Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Ungern, Slovakien, Rumänien, Bulgarien, Belgien och Grekland med en enskild rapport om ett utbrott i en småskalig besättning. Tjeckien som 2017 drabbades av en begränsad ASF-introduktion till vildsvin i östra delarna av landet friförklarades officiellt i mars 2019 och Belgien friförklarades i november 2020. Med undantag av Rumänien och till viss del Bulgarien har smittspridningen i EU främst skett i vildsvinspopulationen med sporadiska utbrott i tamgrisbesättningar och då med begränsad sekundär spridning. Spridningen har dels skett successivt och långsamt inom vildsvinpopulationen, dels via långväga spridning med människans hjälp.

I Europa utanför EU har ASF sedan tidigare rapporterats från Georgien, Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Moldavien och Serbien. I augusti 2018 rapporterade Kina sitt första fall av ASF och efter det har sjukdomen fått en omfattande geografisk utbredning i landet och spridits till ett flertal länder i Asien samt till Dominikanska republiken och Haiti. Risken för fortsatt global spridning bedöms som mycket hög. Introduktionerna av ASF till Belgien, Tjeckien, västra Polen och den nu smittade besättningen i Tyskland visar att humanmedierad spridning kan ske när som helst, till vilket land som helst och till tamsvin såväl som vildsvin oberoende av avstånd till pågående smittspridning i närliggande vildsvinspopulationer.

Kött, produkter och kroppsvätskor från smittade vildsvin och tamgrisar innehåller smittämnet och införsel av sådana produkter till Sverige bedöms vara den största smittrisken för svenska grisar och vildsvin. Inom EU är export av sådana produkter från smittade områden inte tillåten och det finns inget som tyder på att smittade djur eller produkter spridits från den nu aktuella besättningen. Import av levande grisar till Sverige är extremt begränsad och strikt kontrollerad. Djur som är smittade med ASF uppvisar kraftiga symtom och det bedöms därför inte sannolikt att smittade djur skulle kunna passera de kontroller som legalt importerade djur genomgår utan att upptäckas. God efterlevnad av förbudet mot import av produkter från smittade områden, i kombination med goda smittskyddsrutiner som omfattar minimerad direkt eller indirekt kontakt med vildsvin i våra grisbesättningar, ger förutsättningar att hålla Sverige fritt från ASF. Mot bakgrund av biosäkerheten i svenska grisbesättningar, Sveriges geografiska läge utan landgräns mot smittade länder och med hav som landgräns i stora delar av de områden där vildsvin finns, bedömer vi att det är en fokal introduktion till vildsvin via mänskliga aktiviteter som är det mest sannolika scenariot för ASF-introduktion i Sverige.

Bedömningen är att de nya fallen inte påverkar risken för introduktion ytterligare, men att denna fortsatt är förhöjd på grund av den rådande situationen. Det krävs en kedja av händelser för att smittan ska nå svenska djur, och ju längre tid som går med fortsatt smittspridning, och ju fler områden och länder som är drabbade, desto högre är sannolikheten att denna kedja av händelser som krävs till slut inträffar.

Ju tidigare smittan upptäcks, desto bättre förutsättningar har vi att effektivt bekämpa och begränsa ett utbrott. Därför vill vi uppmana alla som ser döda vildsvin att rapportera det till SVA, som undersöker om djuren bär på smittan. Den som påträffar döda vildsvin kan enkelt rapportera detta via SVA:s webbplats: Rapportera sjuka/döda vilda djur - Rapporteravilt.

Läs mer

Snabb riskbedömning (pdf)

Högpatogen fågelinfluensa – den gångna säsongen och smittläget inför kommande säsong

Det är ett nu ett år sedan Nederländerna rapporterade säsongens första fynd av högpatogen fågelinfluensa (HPAI) av typen H5N8 vilket blev starten på den största HPAI-epidemin någonsin i Europa. Med det kallare vädret och flyttfåglarnas ankomst ökar återigen riskerna för HPAI-utbrott och det är läge att höja beredskapen och tillämpa förebyggande smittskyddsåtgärder för att minska risken för utbrott under hösten och vintern.

Figur 1: Utbrott av HPAI hos fjäderfä (röd) och andra fåglar i fångenskap (grön) samt vilda fåglar (blå) i Sverige 1 oktober 2020-30 september 2021

Den gånga säsongen (1 oktober 2020 – 30 september 2021) kan summeras med 1 389 utbrott på fjäderfä och andra fåglar i fångenskap och 2 373 fynd av HPAI hos vilda fåglar i Europa. I Sverige konstaterades 24 utbrott av HPAI hos tama och 128 hos vilda fåglar under motsvarande period och subtyperna H5N1, H5N4, H5N5 och H5N8 har förekommit. Just nu är läget ovisst men flera saker talar för att vi kan stå inför en ny ”tuff” säsong.

Positiva fynd på vilda fåglar, både i Sverige och i våra grannländer visar att fågelinfluensaviruset har kvarstått längre i den vilda fågelpopulationen än vad vi observerat tidigare säsonger. I andra sammanhang brukar man tala om övervintring men i fallet med HPAI-virus har det blivit en ”översomring” då förekomst av virus hos vilda fåglar normalt klingar av vid varmt och soligt väder. HPAI har under sommaren i stället påvisats kontinuerligt hos vilda fåglar i Sverige och i september orsakade sjukdomen hög dödlighet i två områden med täta populationer av gräsänder respektive fasaner.

Utöver att virus har ”översomrat”, har det under den senaste tiden rapporteras om utbrott på platser i Ryssland och Kazakstan där flyttfåglar passerar på väg till övervintringsområden i Europa, vilket gör att den pågående fågelmigrationen av främst andfåglar återigen utgör en risk och då potentiellt av för Europa nya virustyper.

Förändringsbenäget virus

Diversiteten hos cirkulerande virusstammar i Europa har varit särskilt stor under 2020/2021, även om förmågan att förändras alltid är typisk för influensavirus. Epidemins omfattning med ett exceptionellt stort antal infekterade fåglar har gett många tillfällen för viruset att förändras vilket sannolikt bidragit till virusets diversitet. På europeisk nivå har det påvisats sex olika subtyper av fågelinfluensavirus och dessutom med betydande variationer inom de olika subtyperna.

EU:s referenslaboratorium för fågelinfluensa och europeiska smittskyddsmyndigheten (ECDC) följer läget noggrant för att identifiera tecken på om viruset anpassats till däggdjur. I Sverige påvisades HPAI hos en säl i Blekinge i april och nyligen konstaterades sjukdomen hos en räv som hittades död i Skåne i februari, under en period då förekomsten hos vilda fåglar var hög.

Liknande fynd av fågelinfluensa hos däggdjur har gjorts i andra europeiska länder och problematiken tas upp i den vetenskapliga rapporten: Avian influenza overview May – September 2021. Sälar och rävar har antagligen infekterats när de har ätit fåglar som varit sjuka eller dött av fågelinfluensa. Hittills har de fågelinfluensavirus som cirkulerat i Europa sedan 2014 bara påvisats hos människor vid ett tillfälle trots att antalet personer som exponerats sannolikt varit stort.

ECDC bedömer att risken för att personer i allmänhet infekteras med HPAI i Europa är mycket låg, medan personer som kommer i kontakt med infekterade fåglar bör använda personlig skyddsutrustning och vara uppmärksam på eventuella sjukdomssymtom.

Lärdomar från utbrotten hos fjäderfä i Sverige

Förekomsten av fågelinfluensavirus hos vilda fåglar särskilt hos andfåglar (gäss, änder och svanar) har varit hög under säsongen 2020/2021. SVA tog under perioden emot ett stort antal rapporter om sjuka och döda fåglar och som mest hanterades över 100 rapporter i veckan. Antal positiva fall av HPAI hos vilda fåglar var fler än dubbelt så många som under samma period 2016/2017, vilket dittills var den värsta HPAI-säsongen såväl i Sverige som i EU.

Områden med hög förekomst av vattenlevande flyttfåglar och därför hög risk för cirkulation och spridning av HPAI sammanfaller i stor utsträckning med områden med fjäderfäproduktion. Vilda fåglar har noterats i närheten av majoriteten av de drabbade fjäderfäanläggningarna, men inte alla. På flera drabbade anläggningar har man haft gäss i närheten och även andra fågelarter som kråkfåglar och duvor har varit vanligt förekommande. Även om andfåglar såsom gäss utgör den största risken kan andra fågelarter fungera som en vektor som kan föra smittan närmare fjäderfästallar.

Många olika produktionsformer drabbades av utbrott, men vissa produktionsformer verkar vara mer sårbara än andra. Detta kan vara kopplat till parametrar som till exempel smittskyddsrutiner, byggnaders utformning, temperatur i stallar samt typ av ventilationssystem och dess kapacitet vid kallt väder.

Smittspårning och sekvensering av virus visar att utbrotten hos fjäderfä har orsakats av separata virusintroduktioner från vilda fåglar via indirekt kontakt. Riskfaktorer eller brister i biosäkerhet noterades på flera av de smittade anläggningarna men de exakta introduktionsvägarna har inte kunnat fastställas, och introduktionsvägarna varierar antagligen från fall till fall.

Det har inte konstaterats någon spridning mellan fjäderfäanläggningar via till exempel personer eller fordon. Den typen av så kallad sekundär smittspridning har noterats i flera andra europeiska länder och det är positivt att vi inte sett det i Sverige. Smittskyddet vid foderleveranser, ägghämtning och djurtransporter m.m. bedöms ha varit bra och det är fortsatt viktigt att upprätthålla de goda rutinerna.

I vilken grad vindburen smittspridning av fågelinfluensavirus bidragit till den smittspridningen som skett, såväl från vilda fåglar till fjäderfä som mellan fjäderfäanläggningar, har diskuterats. Den slutliga bedömningen som gjorts är att sådan smittspridning spelat mycket begränsad roll under utbrottet, även om man i ett fåtal fall inte kunnat utesluta att vindburen virusspridning skett mellan anläggningar.

Områden med högre risk för fågelinfluensa

Jordbruksverket har bett SVA att genomföra en riskbedömning för att identifiera områden med högre risk för introduktion av HPAI till fjäderfä från vilda fåglar. Riskbedömningen syftar till att fokusera övervakning och förebyggande åtgärder till områden med högre risk för att utnyttja resurser effektivt och för att begränsa eventuella negativa konsekvenser av åtgärderna. Den bedömning som har gjorts baseras framför allt på historiska utbrott av HPAI hos tama och vilda fåglar. Utifrån de platser där HPAI påvisats historiskt har närhet till vatten framträtt som en viktig riskfaktor som tagits i beaktande i bedömningen.

De områden som bedömts ha högre risk för HPAI är Blekinge län, Gotlands län, Hallands län, Kalmar län, Skåne län, Stockholms län, Södermanlands län, Uppsala län, Västra Götalands län och Östergötlands län. Även delar av Jönköpings län bedöms ha en något högre risk för introduktion av HPAI och då särskilt inom ca 20 km från sjön Vättern.

Det ska därför poängteras att det inte är ”riskfritt” i andra områden, men utifrån det vi har sett historiskt bedöms risken vara högre i de nämnda områdena. Baserat på det vi vet om epidemiologin med den starka kopplingen till vattenlevande flyttfåglar är det också tydligt att områden med hög förekomst av dessa fåglar har högre risk än andra. På sikt finns det behov av en mer omfattande riskkartläggning för att utforma träffsäkra förebyggande åtgärder som balanserar smittskydd och djurvälfärd.

Läs mer

Fågelinfluensa/Aviär influensa (AI)
Skydda dina fjäderfä mot fågelinfluensa
Rapportera sjuka/döda vilda djur via formuläret Rapporteravilt
Riskbedömning – högriskområde för introduktion av högpatogen fågelinfluensa (HPAI) till fjäderfä (pdf)

Rabies inom EU – hur står det till?

I dagarna kom det rapporter från Tyskland om ett fall av rabies hos en hund illegalt införd från Turkiet, via Bulgarien. Den åtta veckor gamla valpen blev behandlad på klinik i Bremen innan den dog och hundens ursprung var inledningsvis inte känt. Symtom tillsammans med en utökad sjukdomsberättelse där ursprunget blev klart föranledde att hunden kunde undersökas för och bekräftas smittad med rabies.

Svårigheterna för Polen med rabies beror delvis på att andra länder inte har kontroll på situationen.

Myndigheternas utredning och hantering ska ha resulterat i att runt 40 personer behandlats förebyggande mot rabies efter kontakt med valpen. Det finns i dagsläget ingen misstanke om vidare smittspridning bland djur och Tyskland får enligt uppgift behålla sitt status som rabiesfritt land inom EU.

Rabies är en dödlig virussjukdom som uppskattas orsaka 59 000 dödsfall hos människa varje år världen över, främst i länder där lösspringande hundar fungerar som reservoardjur. Inom EU är rödräv det viktigaste reservoardjuret för rabiesvirus. Situationen i EU har under de senaste 20 åren förbättrats avsevärt tack vare en omfattande satsning på bekämpning genom vaccination. Många av de länder som tidigare hade en svår situation med stor spridning är idag rabiesfria och målet har varit ett rabiesfritt EU år 2020. Det nåddes inte, men arbetet fortsätter. Under 2021 har fall rapporterats enbart från Rumänien och Polen, och nu ett importerat fall i Tyskland. Rumäniens situation blir successivt stabilare, medan situationen i Polen försämrats under året. Förutom fall vid östra landsgränsen har smitta påvisats i ett nytt område (region Mazowieckie).  Hitintill i år har ett femtiotal fall hos räv och enstaka fall hos sällskapsdjur rapporterats. Det är i nuläget oklart hur utbrottet i det nya området har uppstått, men polska myndigheter arbetar med att få kontroll och har vidtagit flera åtgärder där. Förutom vaccinering av reservoardjuren genomförs kampanjer för att öka graden av vaccinerade sällskapsdjur; jaktförbud (förutom vildsvin) råder samt förbud för stora sammankomster för sällskapsdjur och det är koppeltvång på sällskapsdjur i området. EU har även haft en expertgrupp (EUVET) på plats för stöd och utvärdering av situationen.

Svårigheterna för Polen att bekämpa rabies vid landets östra gräns beror bland annat på spill-over från grannländer utanför EU. Länder som Moldavien, Ryssland, Ukraina, Vitryssland och även Turkiet har inte situationen under kontroll och EU bekostar bekämpningsprogram vid EU:s gränser inom dessa länder för att förebygga smitta inom EU.

Påverkan på Sverige

Sverige har varit rabiesfritt sedan slutet av 1800-talet, men fallet i Tyskland hade kunnat hända här. Illegal införsel av hundar från länder där rabies förekommer bedöms utgöra den största risken för nyintroduktion av rabies. Tullen rapporterar om att antalet tillslag har ökat stort under pandemin, från redan höga nivåer. Liknande rapporter kommer även från andra länder.  Sannolikheten för introduktion av rabies bedöms generellt sett inte vara stor utan mycket liten, men den kan inte negligeras. Den 28 september är det världsrabiesdagen. Den finns till för att uppmärksamma rabies och alla som drabbas årligen trots att det är en sjukdom som faktiskt kan förebyggas. Ett sätt att förebygga rabies är att köpa hund på ett ansvarsfullt sätt och på så vis minska efterfrågan på illegalt införda hundar.

Afrikansk svinpest på tamgrisar i Tyskland

Tyska myndigheter rapporterade den 16 juli 2021 att afrikansk svinpest (ASF) har bekräftats i två tamgrisbesättningar, i ett av de områden i östra Tyskland där smittan redan finns i vildsvinstammen.

Karta över de rapporterade fallen av afrikansk svinpest (ASF) hos tamsvin i östra Tyskland (röda trianglar). Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADIS. Blå punkter motsvarar rapporterade vildsvinsfall och röda punkter tamsvinsutbrott senaste året.

Det är de första fallen på tamgris i Tyskland under det pågående utbrottet. Det rör sig om en ekologisk besättning med 200 djur och en hobbybesättning med två djur, i två olika distrikt i förbundslandet Brandenburg nära den tysk-polska gränsen. Alla djur i de två drabbade besättningarna har avlivats och destruerats.

Båda besättningarna ligger inom de områden som redan omfattas av restriktioner på grund av det pågående utbrottet, som hittills omfattat vildsvin i två olika förbundsländer, Brandenburg och Sachsen i östra Tyskland samt vildsvin och tamgrisar i västra Polen. Smittskyddsåtgärderna i området, som omfattar bland annat jaktförbud, insats för att hitta, provta och ta om hand vildsvinskadaver, förstärkta smittskyddsrutiner i grisbesättningar och tillfälligt förbud för lantbruksaktiviteter kompletteras nu enligt EU:s regelverk med skydds- och övervakningszoner runt de drabbade besättningarna.

Tyskland är sedan tidigare den tolfte medlemsstaten att drabbas av spridningen av ASF, som sedan 2014 förekommer inom EU. Övriga medlemsstater som rapporterat utbrott hos tamgris och/eller fall på vildsvin är: Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Ungern, Slovakien, Rumänien, Bulgarien, Belgien och Grekland med en enskild rapport om ett utbrott i en småskalig besättning. Tjeckien som 2017 drabbades av en begränsad ASF-introduktion till vildsvin i östra delarna av landet friförklarades officiellt i mars 2019 och Belgien friförklarades i november 2020.

ASF har förekommit i vildsvinspopulationen i Polen sedan 2014, initialt begränsat till landets östra delar. Under senare delen av 2019 sågs en plötslig långväga spridning till landets västra delar där smittan nu fått fäste i vildsvinsstammen, och introduktion till flera tamgrisbesättningar i området skett. Vildsvinspopulationen är stor på båda sidor om den tysk-polska gränsen. Sedan introduktionen till Tyskland i september 2020 har 1 528 vildsvin från Brandenburg och Sachsen befunnits positiva för ASF, de allra flesta i Brandenburg.

Med undantag av Rumänien och till viss del Bulgarien har smittspridningen i EU främst skett i vildsvinspopulationen med sporadiska utbrott i tamgrisbesättningar och då med begränsad sekundär spridning. Spridningen har dels skett successivt och långsamt inom vildsvinpopulationen, dels via långväga spridning av smittade köttprodukter med människans hjälp.

I ett internationellt perspektiv har ASF inte bara spridit sig inom EU. I Europa utanför EU har ASF sedan tidigare rapporterats från Georgien, Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Moldavien och Serbien. I augusti 2018 rapporterade Kina sitt första fall av ASF och efter det har sjukdomen fått en omfattande geografisk utbredning i landet. Smittan har dessutom spridits till ett flertal länder i Asien. Kina härbärgerar knappt 50 procent av världens tamgrisar, men också flera av de andra länderna som drabbats i Sydostasien har betydande grisproduktion, dominerad av småskaliga besättningar med mycket låg biosäkerhet. Utvecklingen har fått ekonomiska följder av global omfattning och risken för fortsatt spridning bedöms som mycket hög.

Introduktionerna av ASF till Belgien, Tjeckien och även västra Polen visar att humanmedierad spridning kan ske när som helst och till vilket land som helst, oberoende av avstånd till pågående smittspridning i vildsvinspopulationer. Mot bakgrund av Sveriges geografiska läge, utan landgräns mot smittade länder och med hav som landgräns i stora delar av de områden där vildsvin finns, bedömer vi att det är en lokal introduktion till vildsvin via mänskliga aktiviteter som är det mest sannolika scenariot för ASF-introduktion i Sverige.

Kött, produkter och kroppsvätskor från smittade vildsvin och tamgrisar innehåller smittämnet och införsel av sådana produkter till Sverige bedöms vara den största smittrisken för svenska grisar och vildsvin. Införsel av sådana produkter från smittade områden är därför inte tillåten. God efterlevnad av detta förbud, i kombination med goda smittskyddsrutiner som omfattar minimerad direkt eller indirekt kontakt med vildsvin i våra grisbesättningar, ger förutsättningar att hålla Sverige fritt från ASF.

Bedömningen är att de nya fallen inte påverkar risken för introduktion ytterligare, men att denna fortsatt är förhöjd på grund av den rådande situationen. Det krävs en kedja av händelser för att smittan ska nå svenska djur, och ju längre tid som går med fortsatt smittspridning, och ju fler områden och länder som är drabbade, desto högre är sannolikheten att denna kedja av händelser som krävs till slut inträffar.

Ju tidigare smittan upptäcks, desto bättre förutsättningar har vi att effektivt bekämpa och begränsa ett utbrott. Därför vill vi uppmana alla som ser döda vildsvin att rapportera det till SVA, som undersöker om djuren bär på smittan. Den som påträffar döda vildsvin kan enkelt rapportera detta via SVA:s webbplats:

Rapportera sjuka/döda vilda djur - Rapporteravilt

Kontaktperson för media

Epidemiolog Erika Chenais, tel. 018-674615, e-post: erika.chenais@sva.se

Läs mer

Snabb värdering av sannolikheten för att den svenska djurpopulationen utsätts för smitta med afrikansk svinpest till följd av situationen i Europa med introduktion till tamgris i Tyskland.

Högpatogen fågelinfluensa - med anledning av nyligen rapporterat utbrott i Danmark

I veckan rapporterades ett nytt fall av fågelinfluensa i Danmark i en besättning med cirka 40 000 fåglar. Med anledning av utbrottet skrivs denna korta uppdatering av läget och påminnelse om att fortsatt undvika direkt och indirekt kontakt mellan vilda fåglar och fjäderfän.

Undvik direkt och indirekt kontakt mellan vilda fåglar och fjäderfän.

Som tidigare har rapporterats här har fågelinfluensasäsongen 2020-2021 varit en av de mest omfattande hitintills i Europa och den hitintills värsta i Sverige. SVA har gjort kontinuerliga bedömningar av läget baserat på rapporterad dödlighet och positiva fynd av fågelinfluensa i Sverige samt lägesrapporter från andra länder i Europa, riskbedömningar som också legat till grund för de beslut som Jordbruksverket fattat om skyddsnivåer för att förhindra att fjäderfän smittas av vilda fåglar. I början av november 2020 infördes skyddsnivå 2 i hela landet vilket bland annat innebar att fjäderfän i kommersiell produktion skulle hållas inomhus. Utifrån en observerad minskning av antal fall på vilda fåglar i Sverige och i omkringliggande länder i kombination med en mer gynnsam väderlek (virus är känsligt för värme och solljus) släpptes skyddsnivåerna den 1 juni. I riskvärderingen som låg till grund för att skyddsnivåerna släpptes betonade SVA att risk fortfarande kvarstod om än en lägre risk. Samt att vi fortsatt kunde förvänta oss fall på vilda fåglar framför allt längs kuster och vid större sjöar. SVA betonade också att djurägare fortsatt bör minimera direkt och indirekt kontakt mellan fjäderfän och vilda fåglar.

SVA följer fortsatt läget både nationellt och internationellt. Det vi noterar är att det fortsatt förekommer rapporter om positiva fall, även om det är i mycket lägre omfattning jämfört med tidigare i våras. Detta skiljer denna säsong från tidigare säsonger, då det varit en ännu tydligare minskning av positiva fall och ovanligt med påvisande av positiva fall på sommaren.  

I Sverige har vi nu i juli konstaterat positiva fall på flera vilda fåglar som provtagits på Stora Karlsö.  I Norge och Finland har fall på vilda fåglar konstaterats i slutet av juni, och i Danmark bekräftades den 5 juli ett utbrott i en stor fjäderfäanläggning. Om vi riktar blickarna söderut har vi sporadiska rapporter om fall på vilda fåglar i Holland och Tyskland från mitten av juni och på fjäderfän i Frankrike i juli.

Det finns alltid en risk att få in smitta (inte bara fågelinfluensa) från vilda fåglar och en generell rekommendation om att undvika direkt och indirekt kontakt mellan fjäderfän och vilda fåglar kvarstår. SVA är fortsatt intresserade av rapporter om döda vilda fåglar och djurägare som noterar ökad dödlighet bland sina fjäderfän ska kontakta veterinär.

Prenumerera på bloggen

Om Bloggen

Prenumerera på bloggen