Gå direkt till innehåll

Statsepizootologen kommenterar

Utbrottet av grissjukdomen PED i USA

Porcine epidemic diarrhea (PED) är en virussjukdom som ger allvarliga diarréer hos gris och orsakar stor dödlighet bland smågrisar. Sjukdomen orsakas av ett coronavirus som är närbesläktat med det virus som orsakar den anmälningspliktiga grissjukdomen Transmissibel gastroenterit TGE.

Bakgrund

PED uppträdde första gången i Europa i Belgien 1978 och har sedan dess sporadiskt påvisats i Europa. Det går år mellan utbrotten. Sjukdomen diagnosticerades i Nederländerna 1993, i Spanien 1995 och i Italien 2005–2006. Serologiska undersökningar, som utfördes under 1980-talet, visade positiva reaktioner i många europeiska länder (dock ej i Skandinavien), samt i Kina. Sverige dokumenterade frihet från PED fram till och med 2005 (cirka 3 000 prover per år), men på grund av den låga sannolikheten att PED förekom upphörde testningen. PED-virus finns i Europa, men för närvarande är läget för denna sjukdom helt lugnt.

Det är enbart grisar som drabbas och det finns ingen risk för smitta till människor vare sig genom kontakt med sjuka djur, eller genom kött och köttprodukter. Sjukdomen sprids dels direkt via infekterade djur men även via redskap, skor och kläder.

I USA introducerades smittan sannolikt 2013 till amerikanska grisar som aldrig hade träffat på detta virus tidigare. Konsekvensen blev en snabb spridning i ett antal gristäta stater. Stor sjuklighet och hög dödlighet har gjort att priset på fläsk stigit kraftigt. Trots åtgärder har infektionen spritt sig till Kanada där de första fallen konstaterades i januari 2014.

Risken för introduktion till Sverige från Amerika eller Europa beror på handel med grisar och grisprodukter samt indirekt smittoöverföring genom infekterade kläder eller redskap. Det är därför än en gång läge att upprepa vikten av att följa näringens rekommendationer för kontakt med svenska djurbesättningar efter utlandsresor.

Läs mer

Porcine epidemic diarrhoea (PED)

Läs mer hos andra

Svenska Djurhälsovårdens webbplats med rekommendationer

Afrikansk svinpestvirus: utbrott på vildsvin i Polen

Snabb värdering av sannolikheten att den svenska djurpopulationen utsätts för afrikansk svinpestvirus till följd av utbrott på vildsvin i Polen  2014-02-19

Bakgrund

Den 17 februari 2014 meddelade polska myndigheter EU-kommissionen att afrikansk svinpest konstaterats på ett dött vildsvin upphittat vid byn Grzybowszczyzna i provinsen Podlaskie, cirka en kilometer från gränsen till Vitryssland. Provet togs den 13 februari och analyserades med PCR på Polens nationella referenslaboratorium.

Polen intensifierade arbetet mot afrikansk svinpest redan 2011, då i en zon mot Kaliningrad. Nu omfattar den utökade övervakningen hela landet. Polen har gjort bedömningen att risken för introduktion är hög; särskilt vad gäller småbesättningar med grisar i den östra delen av Polen. Vildsvin i hela landet provtas. Förutom övervakning arbetar man med bl.a. informationskampanjer, simuleringsövningar, kontroll av fordon och kontroll av det bagage som resenärer har med sig. I gränsnära regioner mot Litauen, Ryssland och Vitryssland (eventuellt även Ukraina) har särskilda regionala regler införts som bl.a. innebär striktare krav för biosäkerhet i besättningarna.

Hela Podlaskie har förklarats som riskområde och åtgärder i enlighet med direktiven genomförs. Det finns inga rapporter om ökad sjuklighet eller dödlighet på tamgrisar som kan kopplas samman med misstanke om afrikansk svinpest och övervakningen på tamgris fortgår. Besättningar inom en tio kilometers zon kommer att provtas avseende afrikansk svinpest.

Utbrottet kommer tre veckor efter rapporten om utbrott hos vildsvin i Litauen, som var det första utbrottet någonsin inom norra EU. Utbrotten är en konsekvens av etableringen av afrikansk svinpest i Georgien 2007 och därefter spridning och etablering i Kaukasusregionen och Ryssland. Ukraina rapporterade utbrott 2012 och 2014. Det finns i nuläget inga belägg för att vildsvin ensamma kan upprätthålla cirkulation och långväga spridning av afrikansk svinpest utan samtidig smitta bland tamgrisar, men det kan inte uteslutas.

Utbrott av afrikansk svinpest ASF hos vildsvin i Polen och Litauen (klicka för större version). Källa: EU:s Animal disease information from Member States, ADNS
Utbrott av afrikansk svinpest ASF hos vildsvin i Polen och Litauen (klicka för större version). Källa: EU:s Animal disease information from Member States, ADNS

Sannolikhet att svenska vildsvin eller grisar utsätts för afrikansk svinpestvirus som följd av utbrottet i Polen 13 februari 2014

Införsel av levande grisar eller sperma från Polen till Sverige har inte förekommit under 2013 och 2014. Däremot har två gristransporter av sammanlagt 1 300 grisar till Polen skett under februari 2014. Det finns inga uppgifter om andra planerade gristransporter från Sverige till Polen.

Direkt invandring av smittade vildsvin till Sverige förhindras av Sveriges vattengräns och vildsvinens utbredning.
Transitering genom vägtransport av danska grisar genom Sverige för vidare transport till Polen förekommer och omfattningen 2013 var knappt 40 000 grisar. Hittills i år har 4 520 grisar transiterats enligt TRACES.

Indirekt smittspridning med personer och utrustning skulle kunna ske via jägare och lantbruksarbetare. Flera jaktresearrangörer arrangerar resor till Polen, men den huvudsakliga jaktsäsongen varar mellan oktober till januari. Lantbruksarbetare från Polen förekommer i Sverige men deras antal eller hur många av dem som har kontakt med grisar är okänt.

Införsel av djurprodukter och livsmedel är tillåtet från länder inom EU. Vid misstanke om eller konstaterad allvarlig smitta kan införsel förbjudas från en region eller ett land. Med tanke på utbrottets begränsade omfattning är det inte troligt att smittan förekommer i kommersiella köttprodukter från Polen, varför faran snarare skulle utgöras av trofeér och köttprodukter från vildsvin, även om den risken bedöms som mycket låg. Mot bakgrund av tillgänglig information gör SVA följande bedömning:

Sannolikheten att den svenska tamgrispopulationen utsätts för afrikansk svinpestvirus som direkt följd av utbrottet i Polen bedöms som försumbar.

Sannolikheten att den svenska vildsvinspopulationen utsätts för afrikansk svinpestvirus som direkt följd av utbrottet i Polen bedöms som mycket låg.

Osäkerheten i denna värdering är medelhög. Nivån av osäkerhet är bedömd utifrån kvaliteten på de uppgifter som funnits tillgängliga för värderingen.

Definitioner på de termer som används vid sannolikhetsvärderingen:

  • Försumbar – så ovanligt att det saknar betydelse
  • Mycket låg – mycket ovanligt, men kan inte uteslutas
  • Låg – sällan, men förekommer
  • Medelhög – förekommer ibland
  • Hög – förekommer ofta
  • Mycket hög – förekommer nästan säkert

Statens veterinärmedicinska anstalt följer situationen i Polen eftersom situationen snabbt kan förändras. Vid behov kommer nya riskvärderingar att utföras.

Vad hände 2013 – vad väntar 2014

Fågelinfluensa i nya varianter

I likhet med tidigare år kom under 2013 många influensarapporter; H5N1, H5N3, H7N9, H7N7, H7N1 och H1N1. De virus som tillhör grupperna H5 och H7 kan uppträda i två olika former lågpatogen (milt) virus som inte ger några sjukdomstecken på smittade fåglar och högpatogent (aggressivt) virus som ofta leder till att majoriteten av djur dör i en fjäderfäbesättning.

Lågpatogent virus, som bärs av vilda fåglar, kan om det kommer in i en fjäderfäbesättning förändras från lågpatogent till högpatogent med påföljande massdöd. EU:s regelverk kräver därför att vid alla typer av H5 och H7, vare sig det är låg- eller högpatogent, ska hela besättningen avlivas. I Europa rapporterades fynd av influensa H7N7 från flera länder bland annat Italien, Holland och Danmark. I Italien smittade högpatogent H7N7 från vilda fåglar till värphöns vilket ledde till ett intensivt bekämpningsarbete och utslaktning av över 800 000 djur. I Tyskland och Holland påvisades lågpatogen influensa H5N2 hos värphöns vilket ledde till utslaktning av besättningarna.

I Sverige påvisade för första gången antikroppar hos grisar mot den pandemiska influensan (”svininfluensan 2009”), influensa A (H1N1)pdm09, och den sannolika smittkällan var kontaktsmitta från människor.

Fågelinfluensa H5N1 har alltsedan den påvisades i Hong Kong 1997, och spreds till Europa 2003, bitit sig fast på vissa platser i världen och sporadiska rapporter kommer från Egypten, Kambodja, Vietnam och Sydkorea. Eftersom det är ett högpatogent virus blir fåglarna sjuka och kan smitta till människa genom närkontakt. Virus har förmåga att infektera och spridas mellan en rad olika arter av fåglar, men spridning mellan människor är idag sällsynt.

Från Kina kom under året oroande rapporter om ett nytt influensavirus H7N9 med dödsfall på människa. Misstänkt smittkälla är fågelmarknader men det är svårt att spåra smittan eftersom fåglarna inte visar några sjukdomstecken då viruset är lågpatogent. 

Afrikansk svinpest nära

Risken för introduktion av afrikansk svinpest till EU var fortsatt hög under året. Efter utbrott i Vitryssland ökade oron i Polen och Litauen. De bad om stöd från EU för att stärka gränskontrollen. Störst risk anses spridning via vildsvin vara då dessa rör sig fritt över gränserna och kan röra sig över stora ytor. Men även korv och andra charkuterivaror kan innehålla virus och är en farlig smittkälla om det hamnar i grismaten eller slängs på avfallsdeponier där vildsvin bökar.

Och i januari i år (2014) rapporterades om ökad dödlighet på vildsvin i gränstrakterna till Vitryssland och den 23 januari bekräftade Litauen att de hade två vildsvin, som var smittade av afrikansk svinpest, på två platser nära gränsen. Att begränsa eller eliminera spridning av sjukdomen bland vildsvin är en svår utmaning för Litauen. 

Seoul hantavirus nytt för Sverige

I mars påvisade vi ett för Sverige nytt virus på tamråtta, Seoul hantavirus. Det hade kommit rapporter från Storbritannien att råttor som bar viruset smittat sina ägare och i ett av fallen blev personen allvarligt sjuk. En kartläggning av råttor som tagits in till Sverige från Storbritannien gjordes och de som ägde råttorna följdes upp och prov togs på både råttor och ägare. Ett fåtal smittade djur hittades men dessbättre inga sjuka eller smittade människor. Viruset är släkt med sorkfeber men ger allvarligare symtom, dock inte lika allvarliga som de typer av Hantavirus som cirkulerar i USA.

Risk för missbildade foster

Under sommaren 2013 cirkulerade schmallenbergviruset i stora delar av Sverige. Första vågen av smitta skedde under sommaren 2012 och orsakade förluster genom dödfödda och missbildade kalvar och lamm. En uppföljande undersökning som gjordes under sommarmånaderna 2013 visade ökande mängder antikroppar mot viruset i tankmjölksprover, vilket tyder på fortsatt smittspridning. Det finns med andra ord risk för förluster på grund av missbildade foster även i år.

Kattunge hade rabies

En påminnelse om hur snabbt en farlig sjukdom som rabies kan introduceras i ett land kom under året. Franska myndigheter bekräftade att en illegalt införd kattunge från Marocko testats rabiespositiv. Smittspårning och förebyggande behandling av alla som kommit i kontakt med kattungen blev följden plus restriktioner att flytta tamdjur i området. De i Holland misstänkt rabiesinfekterade hundarna från Bulgarien visade sig dessbättre vara fria, men satte igång en välbehövlig diskussion inom EU-kommissionen hur man kan förbättra tillförlitligheten av vaccineringar och hundpass.

Grävlingar med tuberkulos

England påbörjade under året en regional bekämpning av grävlingar för att få bukt med den inom vissa områden besvärliga tuberkulossituationen i landet. Och inte bara i England och Wales utan också i Frankrike, Tyskland, Österrike och Schweiz sågs under 2013 en försämrad tuberkulossituation med nyinfekterade besättningar. I alplandskapen misstänks vilda idisslare vara en smittreservoar. Länderna kan trots detta klassas som tuberkulosfria enligt EU-direktiv vilket lätt kan leda till missuppfattningar om att samliga besättningar i landet är fria, vilket inte är fallet.

Mjältbrand i Sverige

Under senaste sexårsperioden har Sverige haft tre utbrott av mjältbrand på två olika platser i landet. I båda fallen kunde smittan härledas till historiska utbrott där djur som dött i mjältbrand inte omhändertogs på rätt sätt. Det innebar sannolikt att en stor mängd mjältbrandssporer fanns bevarade på platsen. I Halland 2008 kunde smittan kopplas ihop med det stora mjältbrandsutbrott 1956–57 som orsakades av importerat benmjöl. Vid utbrottet i Kvismaren 2011 blottlades en felgrävd grav från 1943 då en sankmark dikades ut. Och i samma område påträffades 2013 en död mjältbrandspositiv kviga och genom analys av bakteriens hela arvsmassa kunde det konstateras att det var samma smittkälla som vid fallen 2011.

Övervakar kontinuerligt

Genom omvärldsbevakning och analys av pågående händelser i världen försöker vi hålla vår beredskap uppdaterad. För oavsett vilken typ av smitta det rör sig om så betyder god kunskap om smittämnet och förutseende diagnostik att en snabb upptäckt leder till snabba insatser och på så sätt kan skadan och kostnaderna för landet minimeras. Detta gör vi genom ett kontinuerligt övervakningsarbete som omfattar både riktade provtagningar och ett nära samarbete med aktiva veterinärer på fältet för att få in misstankar − vare sig det är tama eller vilda djur.

Afrikansk svinpestvirus: utbrott på vildsvin i Litauen

Snabb värdering av sannolikheten att den svenska djurpopulationen utsätts för afrikansk svinpestvirus till följd av utbrott på vildsvin i Litauen.

Bakgrund

Den 24 januari 2014 meddelade litauiska myndigheter EU-kommissionen att afrikansk svinpest, ASF, konstaterats på två vildsvin, ett självdött och ett skjutet, i regionerna Salcininkai och Varena vid gränsen till Vitryssland. Fallen konstaterades inom ramen för den utökade övervakning av afrikansk svinpest på vildsvin som bedrivits i Litauen sedan ASF konstaterades i Vitryssland under 2013. Ökad dödlighet hos vildsvin har rapporterats från Litauen de senaste veckorna. Omfattande provtagning under 2013 har utfallit negativt varför utbrottets omfattning bedöms som begränsad i nuläget.

Skydds- och restriktionszoner har införts liksom förbud mot jakt, djurmarknader och transport av levande grisar inom zonerna. Det finns inga rapporter om ökad sjuklighet eller dödlighet på tamgrisar som kan kopplas samman med misstanke om ASF och övervakningen på tamgris fortgår.

Utbrottet är det första inom EU, med undantag för förekomsten på Sardinien, sedan afrikansk svinpest etablerades i Georgien 2007 och därefter etablerades i Kaukasusregionen och Ryssland. Ukraina rapporterade utbrott 2012 och 2014.

 

Litauen har ett utbrott av afrikansk svinpest. Kartan visar de platser där de konstaterade fallen påträffats. Karta: OIE
Litauen har ett utbrott av afrikansk svinpest. Kartan visar de platser där de konstaterade fallen påträffats. Karta: OIE

 

Sannolikhet att svenska vildsvin eller grisar utsätts för afrikansk svinpestvirus

Införsel av levande grisar eller sperma från Litauen till Sverige förekommer inte. Inte heller utförsel av grisar till Litauen förekommer enligt officiell statistik.

Direkt invandring av smittade vildsvin till Sverige förhindras av Sveriges vattengräns och vildsvinens utbredning.

Danska grisar transporteras till Litauen genom Sverige. Transportbilarna går sedan tomma tillbaka igen. Omfattningen var under 2013 knappt 16 000 grisar.

Indirekt smittspridning med personer och utrustning skulle kunna ske via jägare och lantbruksarbetare. Enligt den dominerande jaktresearrangören i Sverige arrangeras inga resor för vildsvinsjakt i Baltikum och marknaden bedöms för närvarande som i det närmaste obefintlig. Lantbruksarbetare från Litauen förekommer i Sverige men deras antal eller hur många av dem som har kontakt med grisar har inte kunnat uppskattas med säkerhet.

Införsel av djurprodukter och livsmedel är tillåtet från länder inom EU. Vid misstanke om eller konstaterad allvarlig smitta kan införsel förbjudas från en region eller ett land. Med tanke på utbrottets begränsade omfattning är det inte troligt att smittan förekommer i kommersiella köttprodukter från Litauen, varför faran snarare skulle utgöras av trofeér och köttprodukter från vildsvin och eventuellt hushållsgrisar.

Mot bakgrund av tillgänglig information gör SVA följande bedömning:

Sannolikheten att den svenska djurpopulationen utsätts för afrikansk svinpestvirus till följd av utbrottet i Litauen är försumbar.

Osäkerheten i denna värdering är medelhög. Nivån av osäkerhet är bedömd utifrån kvaliteten på de uppgifter som funnits tillgängliga för värderingen.

Definitioner på de termer som används vid sannolikhetsvärderingen:

  • Försumbar – så ovanligt att det saknar betydelse
  • Mycket låg – mycket ovanligt, men kan inte uteslutas
  • Låg – sällan, men förekommer
  • Medelhög – förekommer ibland
  • Hög – förekommer ofta
  • Mycket hög – förekommer nästan säkert

Statens veterinärmedicinska anstalt följer situationen i Litauen och bedömer när det finns behov av en ny värdering av sannolikheten att den svenska djurpopulationen utsätts för afrikansk svinpestvirus.

Hundar i Nederländerna inte rabiessmittade

Fallet med två bulgariska rabiesinfekterade hundar i Nederländerna, som SVA skrev om den 23 oktober, har avskrivits som falskt positiva efter att analysresultatet inte kunnat bekräftas.

Det finns alltid en risk för falskt positiva eller falskt negativa resultat och därför brukar resultaten bekräftas med andra analyser för samma smittämne. I detta fall har de bekräftande analyserna inte gett överensstämmande resultat hos EU:s referenslaboratorium för rabies. De inledande resultaten måste därför tolkas som falskt positiva. Därmed hävs alla restriktioner.

SVA anser dock att det aktuella fallet tillsammans med ett nytt fall av rabies i Frankrike bidragit till uppmärksamhet av den sköra rabiessituationen i EU, vilket är bra. Situationen har också diskuterats mellan EU-kommissionen och medlemsländerna i EU och det finns förslag på hur man kan minska risken för spridning vid förmedling av före detta gatuhundar.

En illegalt införd marockansk kattunge i Frankrike insjuknade och dog i rabies i slutet av oktober. Den hade importerats två veckor tidigare och bott i två familjer samt vistats lös utomhus under mellanperioden, som också måste ses som riskperiod för spridning av sjukdomen. Med anledning av detta har myndigheterna vidtagit åtgärder för att förebygga sjukdom hos människor samt förhindra vidare spridning av sjukdomen bland djur. Bland annat har de infört restriktioner för förflyttningar av tamdjur samt förstärkt övervakningen av vilda djur i området.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
Om Bloggen

I Sverige finns en så kallad statsepizootolog, och den ska finnas på SVA. Statsepizootologen ansvarar för frågor rörande epizootier och andra allvarliga infektionssjukdomar hos djur. Här i bloggen "Statsepizootologen kommenterar" tar statsepizootologen upp aktuella ämnen då och då. För närvarande är Karl Ståhl tf. statsepizootolog på SVA.