Gå direkt till innehåll

Statsepizootologen kommenterar

Vad hände 2013 – vad väntar 2014

Fågelinfluensa i nya varianter

I likhet med tidigare år kom under 2013 många influensarapporter; H5N1, H5N3, H7N9, H7N7, H7N1 och H1N1. De virus som tillhör grupperna H5 och H7 kan uppträda i två olika former lågpatogen (milt) virus som inte ger några sjukdomstecken på smittade fåglar och högpatogent (aggressivt) virus som ofta leder till att majoriteten av djur dör i en fjäderfäbesättning.

Lågpatogent virus, som bärs av vilda fåglar, kan om det kommer in i en fjäderfäbesättning förändras från lågpatogent till högpatogent med påföljande massdöd. EU:s regelverk kräver därför att vid alla typer av H5 och H7, vare sig det är låg- eller högpatogent, ska hela besättningen avlivas. I Europa rapporterades fynd av influensa H7N7 från flera länder bland annat Italien, Holland och Danmark. I Italien smittade högpatogent H7N7 från vilda fåglar till värphöns vilket ledde till ett intensivt bekämpningsarbete och utslaktning av över 800 000 djur. I Tyskland och Holland påvisades lågpatogen influensa H5N2 hos värphöns vilket ledde till utslaktning av besättningarna.

I Sverige påvisade för första gången antikroppar hos grisar mot den pandemiska influensan (”svininfluensan 2009”), influensa A (H1N1)pdm09, och den sannolika smittkällan var kontaktsmitta från människor.

Fågelinfluensa H5N1 har alltsedan den påvisades i Hong Kong 1997, och spreds till Europa 2003, bitit sig fast på vissa platser i världen och sporadiska rapporter kommer från Egypten, Kambodja, Vietnam och Sydkorea. Eftersom det är ett högpatogent virus blir fåglarna sjuka och kan smitta till människa genom närkontakt. Virus har förmåga att infektera och spridas mellan en rad olika arter av fåglar, men spridning mellan människor är idag sällsynt.

Från Kina kom under året oroande rapporter om ett nytt influensavirus H7N9 med dödsfall på människa. Misstänkt smittkälla är fågelmarknader men det är svårt att spåra smittan eftersom fåglarna inte visar några sjukdomstecken då viruset är lågpatogent. 

Afrikansk svinpest nära

Risken för introduktion av afrikansk svinpest till EU var fortsatt hög under året. Efter utbrott i Vitryssland ökade oron i Polen och Litauen. De bad om stöd från EU för att stärka gränskontrollen. Störst risk anses spridning via vildsvin vara då dessa rör sig fritt över gränserna och kan röra sig över stora ytor. Men även korv och andra charkuterivaror kan innehålla virus och är en farlig smittkälla om det hamnar i grismaten eller slängs på avfallsdeponier där vildsvin bökar.

Och i januari i år (2014) rapporterades om ökad dödlighet på vildsvin i gränstrakterna till Vitryssland och den 23 januari bekräftade Litauen att de hade två vildsvin, som var smittade av afrikansk svinpest, på två platser nära gränsen. Att begränsa eller eliminera spridning av sjukdomen bland vildsvin är en svår utmaning för Litauen. 

Seoul hantavirus nytt för Sverige

I mars påvisade vi ett för Sverige nytt virus på tamråtta, Seoul hantavirus. Det hade kommit rapporter från Storbritannien att råttor som bar viruset smittat sina ägare och i ett av fallen blev personen allvarligt sjuk. En kartläggning av råttor som tagits in till Sverige från Storbritannien gjordes och de som ägde råttorna följdes upp och prov togs på både råttor och ägare. Ett fåtal smittade djur hittades men dessbättre inga sjuka eller smittade människor. Viruset är släkt med sorkfeber men ger allvarligare symtom, dock inte lika allvarliga som de typer av Hantavirus som cirkulerar i USA.

Risk för missbildade foster

Under sommaren 2013 cirkulerade schmallenbergviruset i stora delar av Sverige. Första vågen av smitta skedde under sommaren 2012 och orsakade förluster genom dödfödda och missbildade kalvar och lamm. En uppföljande undersökning som gjordes under sommarmånaderna 2013 visade ökande mängder antikroppar mot viruset i tankmjölksprover, vilket tyder på fortsatt smittspridning. Det finns med andra ord risk för förluster på grund av missbildade foster även i år.

Kattunge hade rabies

En påminnelse om hur snabbt en farlig sjukdom som rabies kan introduceras i ett land kom under året. Franska myndigheter bekräftade att en illegalt införd kattunge från Marocko testats rabiespositiv. Smittspårning och förebyggande behandling av alla som kommit i kontakt med kattungen blev följden plus restriktioner att flytta tamdjur i området. De i Holland misstänkt rabiesinfekterade hundarna från Bulgarien visade sig dessbättre vara fria, men satte igång en välbehövlig diskussion inom EU-kommissionen hur man kan förbättra tillförlitligheten av vaccineringar och hundpass.

Grävlingar med tuberkulos

England påbörjade under året en regional bekämpning av grävlingar för att få bukt med den inom vissa områden besvärliga tuberkulossituationen i landet. Och inte bara i England och Wales utan också i Frankrike, Tyskland, Österrike och Schweiz sågs under 2013 en försämrad tuberkulossituation med nyinfekterade besättningar. I alplandskapen misstänks vilda idisslare vara en smittreservoar. Länderna kan trots detta klassas som tuberkulosfria enligt EU-direktiv vilket lätt kan leda till missuppfattningar om att samliga besättningar i landet är fria, vilket inte är fallet.

Mjältbrand i Sverige

Under senaste sexårsperioden har Sverige haft tre utbrott av mjältbrand på två olika platser i landet. I båda fallen kunde smittan härledas till historiska utbrott där djur som dött i mjältbrand inte omhändertogs på rätt sätt. Det innebar sannolikt att en stor mängd mjältbrandssporer fanns bevarade på platsen. I Halland 2008 kunde smittan kopplas ihop med det stora mjältbrandsutbrott 1956–57 som orsakades av importerat benmjöl. Vid utbrottet i Kvismaren 2011 blottlades en felgrävd grav från 1943 då en sankmark dikades ut. Och i samma område påträffades 2013 en död mjältbrandspositiv kviga och genom analys av bakteriens hela arvsmassa kunde det konstateras att det var samma smittkälla som vid fallen 2011.

Övervakar kontinuerligt

Genom omvärldsbevakning och analys av pågående händelser i världen försöker vi hålla vår beredskap uppdaterad. För oavsett vilken typ av smitta det rör sig om så betyder god kunskap om smittämnet och förutseende diagnostik att en snabb upptäckt leder till snabba insatser och på så sätt kan skadan och kostnaderna för landet minimeras. Detta gör vi genom ett kontinuerligt övervakningsarbete som omfattar både riktade provtagningar och ett nära samarbete med aktiva veterinärer på fältet för att få in misstankar − vare sig det är tama eller vilda djur.

Afrikansk svinpestvirus: utbrott på vildsvin i Litauen

Snabb värdering av sannolikheten att den svenska djurpopulationen utsätts för afrikansk svinpestvirus till följd av utbrott på vildsvin i Litauen.

Bakgrund

Den 24 januari 2014 meddelade litauiska myndigheter EU-kommissionen att afrikansk svinpest, ASF, konstaterats på två vildsvin, ett självdött och ett skjutet, i regionerna Salcininkai och Varena vid gränsen till Vitryssland. Fallen konstaterades inom ramen för den utökade övervakning av afrikansk svinpest på vildsvin som bedrivits i Litauen sedan ASF konstaterades i Vitryssland under 2013. Ökad dödlighet hos vildsvin har rapporterats från Litauen de senaste veckorna. Omfattande provtagning under 2013 har utfallit negativt varför utbrottets omfattning bedöms som begränsad i nuläget.

Skydds- och restriktionszoner har införts liksom förbud mot jakt, djurmarknader och transport av levande grisar inom zonerna. Det finns inga rapporter om ökad sjuklighet eller dödlighet på tamgrisar som kan kopplas samman med misstanke om ASF och övervakningen på tamgris fortgår.

Utbrottet är det första inom EU, med undantag för förekomsten på Sardinien, sedan afrikansk svinpest etablerades i Georgien 2007 och därefter etablerades i Kaukasusregionen och Ryssland. Ukraina rapporterade utbrott 2012 och 2014.

 

Litauen har ett utbrott av afrikansk svinpest. Kartan visar de platser där de konstaterade fallen påträffats. Karta: OIE
Litauen har ett utbrott av afrikansk svinpest. Kartan visar de platser där de konstaterade fallen påträffats. Karta: OIE

 

Sannolikhet att svenska vildsvin eller grisar utsätts för afrikansk svinpestvirus

Införsel av levande grisar eller sperma från Litauen till Sverige förekommer inte. Inte heller utförsel av grisar till Litauen förekommer enligt officiell statistik.

Direkt invandring av smittade vildsvin till Sverige förhindras av Sveriges vattengräns och vildsvinens utbredning.

Danska grisar transporteras till Litauen genom Sverige. Transportbilarna går sedan tomma tillbaka igen. Omfattningen var under 2013 knappt 16 000 grisar.

Indirekt smittspridning med personer och utrustning skulle kunna ske via jägare och lantbruksarbetare. Enligt den dominerande jaktresearrangören i Sverige arrangeras inga resor för vildsvinsjakt i Baltikum och marknaden bedöms för närvarande som i det närmaste obefintlig. Lantbruksarbetare från Litauen förekommer i Sverige men deras antal eller hur många av dem som har kontakt med grisar har inte kunnat uppskattas med säkerhet.

Införsel av djurprodukter och livsmedel är tillåtet från länder inom EU. Vid misstanke om eller konstaterad allvarlig smitta kan införsel förbjudas från en region eller ett land. Med tanke på utbrottets begränsade omfattning är det inte troligt att smittan förekommer i kommersiella köttprodukter från Litauen, varför faran snarare skulle utgöras av trofeér och köttprodukter från vildsvin och eventuellt hushållsgrisar.

Mot bakgrund av tillgänglig information gör SVA följande bedömning:

Sannolikheten att den svenska djurpopulationen utsätts för afrikansk svinpestvirus till följd av utbrottet i Litauen är försumbar.

Osäkerheten i denna värdering är medelhög. Nivån av osäkerhet är bedömd utifrån kvaliteten på de uppgifter som funnits tillgängliga för värderingen.

Definitioner på de termer som används vid sannolikhetsvärderingen:

  • Försumbar – så ovanligt att det saknar betydelse
  • Mycket låg – mycket ovanligt, men kan inte uteslutas
  • Låg – sällan, men förekommer
  • Medelhög – förekommer ibland
  • Hög – förekommer ofta
  • Mycket hög – förekommer nästan säkert

Statens veterinärmedicinska anstalt följer situationen i Litauen och bedömer när det finns behov av en ny värdering av sannolikheten att den svenska djurpopulationen utsätts för afrikansk svinpestvirus.

Hundar i Nederländerna inte rabiessmittade

Fallet med två bulgariska rabiesinfekterade hundar i Nederländerna, som SVA skrev om den 23 oktober, har avskrivits som falskt positiva efter att analysresultatet inte kunnat bekräftas.

Det finns alltid en risk för falskt positiva eller falskt negativa resultat och därför brukar resultaten bekräftas med andra analyser för samma smittämne. I detta fall har de bekräftande analyserna inte gett överensstämmande resultat hos EU:s referenslaboratorium för rabies. De inledande resultaten måste därför tolkas som falskt positiva. Därmed hävs alla restriktioner.

SVA anser dock att det aktuella fallet tillsammans med ett nytt fall av rabies i Frankrike bidragit till uppmärksamhet av den sköra rabiessituationen i EU, vilket är bra. Situationen har också diskuterats mellan EU-kommissionen och medlemsländerna i EU och det finns förslag på hur man kan minska risken för spridning vid förmedling av före detta gatuhundar.

En illegalt införd marockansk kattunge i Frankrike insjuknade och dog i rabies i slutet av oktober. Den hade importerats två veckor tidigare och bott i två familjer samt vistats lös utomhus under mellanperioden, som också måste ses som riskperiod för spridning av sjukdomen. Med anledning av detta har myndigheterna vidtagit åtgärder för att förebygga sjukdom hos människor samt förhindra vidare spridning av sjukdomen bland djur. Bland annat har de infört restriktioner för förflyttningar av tamdjur samt förstärkt övervakningen av vilda djur i området.

Senaste årens mjältbrandsfall i Sverige

De senaste åren har ett antal utbrott av mjältbrand skett i Sverige, och medvetenheten om möjlig mjältbrandssmitta har ökat. Antalet undersökta fall ligger på ca 20 misstankar per år. 

I augusti 2011 skedde ett större utbrott då ett 20-tal kor hastigt dog på ett Natura 2000-bete i Kvismaren Örebro län. Orsaken var en mjältbrandsgrav från 1943 som blottats vid en utdikning. Smittspridningen skedde med vatten då djuren drack i det utdikade gravområdet. Hypotesen att det var en grav med en bevarad spormängd som kom i dagen fick stöd av en polisrapport från 1943 där det beskrivs hur tre döda kvigor felaktigt flåtts och begravts i området. Jordbruksverket beslöt efter utbrottet att samtliga djur som ska gå på naturbetet inklusive de områden runtomkring som kan bli översvämmade i vårflod eller andra extrema väder skall vaccineras mot mjältbrand under en femårsperiod. Efter den tiden anses det att sporerna sjunkit ned i marken och inte längre utgör en smittrisk.

I slutet av oktober 2013 hittades en kviga död på ett bete på andra sidan Kvismare kanal utanför det område som vaccinerades efter utbrottet 2011. Eftersom tillkallad veterinär omedelbart misstänkte mjältbrand kunde diagnosen fastställas dagen efter och samtliga djur som varit i kontakt med den döda kvigan vaccinerades en dag senare. SVA hade tre dagar senare helgenomsekvenserat mjältbrandsisolatet som visade sig i princip identiskt med isolat från 2011. Detta talar för en gemensam smittkälla. Men trots ingående granskning av möjliga smittvägar finns idag inget tydligt svar. Vattenspridning är utesluten då det nya fallet ligger uppströms från de 2011 kontaminerade markerna. Kanske har spridning skett genom att en större rovfågel har släppt ett infekterat kadaver eller att ett infekterat rådjur dött på andra sidan kanalen.

I december 2008 inträffade plötsligt ett större utbrott bland köttdjur på stall. Tidpunkten på året var ovanlig och djuren visade först tecken på lunginflammation. Orsak till smittan var sannolikt strandhö som slagits längs Viskan och där det finns muntliga uppgifter om att döda grisar dumpats vid mjältbrandsutbrottet 1956–57.

Mjältbrand var vanligt förkommande i Sverige under första hälften av 1900-talet. Utbrotten orsakades ofta av importerat benmjöl. Efter att Kungliga Medicinalstyrelsen 1957 förbjöd import att köttmjöl sjönk antalet mjältbrandsfall till praktiskt taget noll de följande åren. Efter 1961 var inga fall rapporterade förrän 1981 då en enstaka ko i Uppsalatrakten dog efter att ha fått i sig sporer som kom i dagen då en gammal gödselplatta flyttades.

Läs om det senaste fallet, oktober 2013

Rabies hos hundar i Europa

Rabiesläget i Europa är sårbart och nya fall kan tyda på en försämring av läget.

Det som är aktuellt nu är två rabiesfall i Nederländerna den senaste veckan.  Enligt uppgift  var två stycken fyra månader gamla valpar (kullsyskon), som förts in till Nederländerna från Bulgarien infekterade med rabies. Åtminstone den ena valpen hade hundpass med uppgifter om rabiesvaccination. Myndigheterna i Nederländerna vidtar nu åtgärder såsom smittspårning för att finna djur och människor som kan ha smittats samt behandling av exponerade personer.

Inom EU har under de senaste tio åren ett antal insmugglade valpar från framför allt Nordafrika funnits infekterade med rabies. Vid varje tillfälle har myndigheterna vidtagit åtgärder för att förhindra nya fall. Om de bulgariska valparna uppfyllde införselvillkoren är i nuläget inte känt. Detta är, vad SVA känner till, det första fallet där infekterade hundar som förts inom EU påvisats med rabies. Det utesluter dock inte att så har skett tidigare.

För att påvisa rabies hos en infekterad hund måste hunden avlivas och hjärnan undersökas. Virusets vandring genom kroppen till hjärnan tar vanligtvis några veckor, men kan ta betydligt längre tid. Om undersökningen utförs innan viruset når hjärnan kan man inte påvisa smittan men hunden har då inte heller hunnit bli smittförande.

Jordbruksverket rabiesundersöker alla påträffade smuggelhundar som avlivas i Sverige. Bulgarien har inte rapporterat några fall av rabies de senaste två åren och enbart enstaka fall åren innan (källa WHO). Landet har ett bekämpningsprogram sedan 2009 med bra resultat. Men Bulgariens geografiska läge med en lång landsgräns mot andra länder som inte har kontroll på rabiessituationen försvårar arbetet. Om det stämmer att valparna kommer från Bulgaren så tyder det på en försämring av läget. SVA följer nu situationen i Nederländerna och hoppas få mer information kring förhållandena runt de två valparna och även om rabiessituationen i Bulgarien.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17
Om Bloggen

I Sverige finns en så kallad statsepizootolog, och den ska finnas på SVA. Statsepizootologen ansvarar för frågor rörande epizootier och andra allvarliga infektionssjukdomar hos djur. Här i bloggen "Statsepizootologen kommenterar" tar statsepizootologen upp aktuella ämnen då och då. För närvarande är Karl Ståhl tf. statsepizootolog på SVA.