Gå direkt till innehåll

Statsepizootologen kommenterar

Historiska mjältbrandsutbrott och gravar i Sverige

Under arton- och nittonhundratalet var mjältbrand en förhållandevis vanlig orsak till plötsliga dödsfall på främst nötkreatur men även svin, hästar, får och getter.

Eftersom mjältbrandsbakterierna i kontakt med luft bildar mycket motståndskraftiga sporer var det gammal hävd att döda djur skulle provtas på plats, men att de absolut inte skulle öppnas eller flyttas för att minska risken för spridning av de motståndskraftiga sporerna. Djuren grävdes därför ofta ner i nära anslutning till gården där de dött. I gamla arkiv finns tyvärr ingen förteckning över exakt var dessa gravar är belägna, utan endast en förteckning av spärrade gårdar eller socken där gården var belägen.

I en skrift av regementsveterinär Florén från 1917 finns noggrann beskrivning hur nedgrävning skulle ske för att undvika sporbildning och i de fall instruktionerna följdes är risken liten att det ska  finnas någon kvarvarande sporsmitta. Men han poängterar att i de enstaka fall djuren grävdes ner i sanka marker och till råga på allt även flåddes innan så kan man räkna med att sporer finns kvar. Detta var fallet med den grav som oavsiktligt öppnades på ett bete i närheten av Kvismare kanal 2011 då ett dike breddades och begravda sporer flöt upp i vattnet som djuren drack av.

Mjältbrandsgravar finns i hela landet, från norr till söder, och den kartläggning som pågår vid SVA har som mål att genom att söka information i gamla arkiv och sedan analysera denna information geografiskt se om det finns områden med stor anhopning av gamla mjältbrandsutbrott. En sådan kunskap är till stöd för epizootologerna på SVA i bedömning om det finns skäl att misstänka mjältbrand vid hastiga dödsfall av oklar orsak. En snabb misstanke och snabb diagnos förhindrar både att djuret sprider smitta i omgivningen och människor kommer i onödig kontakt med djuret eller dess kroppsvätskor.

Det kan också vara värdefull information vid grävarbeten; i områden där det förekommit många utbrott kan det vara bra att lokalt försöka ta reda på om det finns mer detaljerad kunskap om var gravarna är placerade innan man utför grävarbeten i betesmark. Om möjligt vill man undvika att gräva i gamla gravar eftersom de kan utgöra en smittkälla för betande djur.

Projektet att kartlägga gamla mjältbrandsutbrott pågår fortfarande. Information har sökts i gamla arkiv och de insamlade uppgifterna ska nu bearbetas och de gårdar som varit spärrade på grund av mjältbrand (strax under 2 500) ska koordinatsättas och plottas på karta. Resultatet av detta arbete förväntas bli klart under våren 2012 och kommer att läggas ut på SVA:s webbplats.

Hur farlig är då en mjältbrandsgrav? Marken ovanför en orörd grav inte är farlig vare sig för människor eller djur. Men om man gräver i en grav och sporer kommer upp till ytan så är det risk att gräsätande djur som kommer i kontakt med sporerna insjuknar och dör. Människor blir inte lika lätt infekterade av mjältbrand som idisslare och det finns i litteraturen inga fall beskrivna där jordsmitta orsakat sjukdom hos människa.

Marianne Elvander, Statsepizootolog, SVA

Svinpestläget i Ryssland

Det kommer oroande rapporter från Ryssland med nya fall av klassisk svinpest i Vladimir oblast som ligger ca 80 mil sydost om S:t Petersburg. Under de senaste tre månaderna har fem utbrott rapporterats i tamsvinsbesättningar och sedan början på året har 24 utbrott som omfattar både tam- och vildsvin rapporterats till OIE.

Orsaken till ökningen av fall i Vladimir oblast tror den lokala myndigheten för handel och smittskydd (Rospottrebnadzor) beror på att smittade besättningar inte snabbt nog avlivas och att det skett en ökning av illegala djurförflyttningar samt att det inte finns ett fungerande system för fodertransporter. I nuläget kan fodermedel innehållande matavfall från fängelser och militäranläggningar transporteras och säljas fritt i landet.

Situationen för afrikansk svinpest i Ryssland är i dagsläget oklar. Senaste rapport var från augusti i år och då hade 139 utbrott rapporterats sedan september 2009. Fallen sträcker sig från gränsen till Georgien i söder till Murmansk i norr och involverar såväl tam- som vildsvin.

Och än en gång vill SVA upprepa det som skrevs i april i år. Att både klassisk och afrikansk svinpest är mycket smittsamma sjukdomar och det är av största vikt att mat- och andra produkter från svin och vildsvin inte tas från infekterade områden. (Det är förbjudet för privatpersoner att föra in kött eller köttprodukter och mjölk eller mjölkprodukter för egen konsumtion från länder utanför EU och från smittade områden inom EU). Även personer och redskap med mera kan föra in smittan. Utbrottet belyser vikten av god biosäkerhet på gårdsnivå och rengöring av kläder, skor och alla typer av transportfordon för att förhindra eventuell introduktion av klassisk och afrikansk svinpest till EU.

Marianne Elvander, Statsepizootolog, SVA

Fågelinfluensa i Asien

De senaste åren har antal fall av fågelinfluensa, H5N1, sjunkit för varje år – men nu ses åter en ökning. Ökningen finns i de länder i Asien där H5N1 är etablerad men även närliggande länder, som tidigare varit fria från smitta, har drabbats. Därför manar FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations) nu till förhöjd beredskap.

Det finns även en oro att en mutation (genetisk förändring) av H5N1 har skett och att detta ska leda till att det vaccin som nu används för att förhindra utbrott inte längre ger skydd. Länder där H5N1 är fast etablerad är Bangladesh, Kina, Egypten, Indonesien, Indien och Vietnam och det är främst dessa länder som kommer att vara i riskzon för nya utbrott. Sedan 2006 har antalet fall av H5N1 hos både vilda fåglar och tamfåglar stadigt minskat i Europa.  Under 2010 skedde en nyintroduktion av H5N1 i Rumänien vilket ledde till ett utbrott bland tamfåglar. Även i Bulgarien påvisades en smittad rovfågel. Enligt FAO bör även dessa länder ha förhöjd beredskap.

Även tidigare år har det förekommit rapporter om förväntad spridning av viruset men hitintills har det inte lett till utbrott i vår geografiska närhet. SVA följer kontinuerligt utvecklingen av H5N1 och har fortsatt övervakning på fjäderfä och inkomna döda vilda fåglar.

Marianne Elvander, Statsepizootolog, SVA

Nytt fall av klassisk svinpest i Litauen

Litauiska myndigheter meddelar idag, 5 juli, samma dag som exportrestriktionerna på grund av det tidigare utbrottet skulle ha lyfts, att ett nytt fall av klassisk svinpest konstaterats inom övervakningsområdet, 5 kilometer från en av de tidigare smittade besättningarna.

Den första besättningen bekräftades smittad 1 juni och kort därefter, 3 juni, konstaterades smittan i ytterligare två besättningar. Sedan dess har inga ytterligare smittade besättningar konstaterats förrän nu.

Den nu aktuella besättningen består av cirka 2 000 djur och den har ingått i undersökningarna föranledda av det tidigare utbrottet men då har ingen smitta påvisats. I samband med att en grupp grisar uppvisade lindriga sjukdomssymtom från luftvägarna 2 juli togs nya prover och smittan kunde då påvisas.

Det är oroande att smittan dykt upp på nytt inom bekämpningsområdet och att smittade grisar uppvisar diffusa symtom vilket försvårar upptäckten av nya fall.

Klassisk svinpest är mycket smittsamt och drabbar tamgrisar och vildsvin. Virus kan överleva månader – år i rökt, saltat eller fryst kött och smittat matavfall är därför en vanlig smittkälla vid spridning till nya områden. Utfodring med matavfall är därför förbjudet inom EU.

Eftersom smittan även kan spridas med levande djur samt indirekt via redskap, transporter och personer som bär smittan i sina kläder är goda smittskyddsrutiner av största vikt för att skydda besättningar och därmed landet från svinpest.

Ulla Carlsson, Bitr enhetschef, SVA

Klassisk svinpest har bekräftats på ytterligare två besättningar i Litauen

Fredag 3 juni meddelade veterinärmyndigheterna i Litauen att svinpest bekräftats i ytterligare två grisbesättningar.

Den ena besättningen ligger inom 3 kilometers radie (i den så kallade skyddszonen) från den först påvisade besättningen och den andra inom 10 kilometers radie (i den så kallade övervakningszonen). Båda besättningarna är stora, med cirka 3 000 respektive 4 600 grisar. De nu aktuella besättningarna har tagit emot grisar från den först påvisade besättningen för 1–2 veckor sedan. Inga grisar har levererats från dessa besättningar till andra EU-länder och transportstopp råder för hela regionen. Nya skydds- och övervakningszoner har inrättats och utredningar pågår i flera stora grisbesättningar som finns inom zonerna.

Den drabbade regionen ligger i centrala Litauen, nordväst om Vilnius.

Situationen är oroväckande. Många stora grisbesättningar finns i området och det kan bli stora svårigheter att bekämpa smittan.

Susanna Sternberg Lewerin, bitr statsepizootolog, SVA

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
Om Bloggen

I Sverige finns en så kallad statsepizootolog, och den ska finnas på SVA. Statsepizootologen ansvarar för frågor rörande epizootier och andra allvarliga infektionssjukdomar hos djur. Här i bloggen "Statsepizootologen kommenterar" tar statsepizootologen upp aktuella ämnen då och då. För närvarande är Karl Ståhl tf. statsepizootolog på SVA.