Gå direkt till innehåll

Statsepizootologen kommenterar

Mul- och klövsjuka i Europas närområde oroar

FAO:s europeiska kommission för kontroll av mul- och klövsjuka, EuFMD, varnar Europas chefsveterinärer för den oroande utvecklingen för mul- och klövsjuka i Europas närområde. EuFMD lyfter fram tre händelser som illustrerar den komplexa situation som råder.

Foto: iStock Photo

Mul- och klövsjuka är en fruktad och oerhört smittsam virussjukdom. Den kännetecknas av smärtande blåsbildning i munslemhinna, klövrand och mellan klövarna hos klövbärande djur. Viruset finns i hela kroppen hos infekterade djur och sprids via utandningsluft, sekret och mjölk. Viruset kan dessutom spridas luftburet över flera kilometers avstånd, samt via kött och andra djurprodukter.

Sjukdomen förekommer i stora delar av världen och kontrolleras i endemiska områden genom vaccinationsprogram. Mul- och klövsjukevirus finns dock i sju olika typer, så kallade serotyper (O, A, C, Asia1, SAT1, SAT2 och SAT3), mellan vilka skyddande korsimmunitet inte föreligger. Dessutom finns ett stort antal undertyper, så kallade topotyper, vilket komplicerar såväl vaccinationsprogram som diagnostik.

Mul- och klövsjuka förekommer inte idag i Europa och förebyggande användning av vaccin är förbjuden. Det senaste stora utbrottet inom EU var 2001. Då drabbades framförallt Storbritannien med totalt 2030 smittade besättningar och över fyra miljoner avlivade djur. De direkta kostnaderna för det utbrottet uppskattades till tre miljarder pund.

Under de senaste åren har mul- och klövsjukeutvecklingen i Europas närområde (främst Nordafrika och Turkiet) dock varit oroande, med utbrott av flera olika topotyper och en icke försumbar risk för spridning till södra Europa. De tre händelser som nu lyfts fram av EuFMD anses ytterligare ha förvärrat situationen.

1) Världsreferenslaboratoriet för mul- och klövsjuka vid Pirbrightinstitutet i Storbritannien bekräftade nyligen att det virus som sedan i september orsakar utbrott i Saudiarabien är av en topotyp som aldrig tidigare påvisats i regionen. Viruset är av serotyp A och nära besläktat med virus som cirkulerar i Indien och Pakistan, men genetiskt mycket skiljt från de som under senare år orsakat utbrott i Turkiet och Mellanöstern.

För ett par år sedan introducerades ett annat mul- och klövsjukevirus, av serotyp O, från Sydasien till Saudiarabien med omfattande spridning under 2013-2014 till Libyen, Tunisien och Algeriet till följd. Det finns nu en oro att även det nu aktuella viruset ska lyckas etablera sig i regionen och få omfattande spridning, eftersom de vaccin som rutinmässigt används inte ger tillräckligt skydd.

2) Den 2 november rapporterades det första utbrottet av mul- och klövsjuka i Marocko på över 15 år. Sedan dess har ytterligare fyra utbrott rapporterats, samtliga i centrala delarna av Marocko, avlägset såväl i tid som i avstånd från de senast rapporterade utbrotten i mars detta år i Algeriet. Spridningen har varit väldigt snabb och situationen anges vara kritisk. Enligt preliminära analyser har utbrotten orsakats av virus av serotyp O, men till vilken grad de är genetiskt besläktade med de som cirkulerar i Libyen, Tunisien och Algeriet är ännu inte klart. Det är också oklart hur och varifrån viruset introducerats till landet.

3) I dagsläget cirkulerar tre olika serotyper av mul- och klövsjukevirus i Egypten (O, A och SAT2) och tre serotyper i Turkiet (O, A, Asia 1). Tillsammans med det nya viruset i Saudiarabien cirkulerar således virus av fyra serotyper, och sju topotyper samtidigt i Europas närområde, vilket komplicerar såväl kontrollåtgärder som diagnostik och övervakning.

Den politiska oro som råder i dessa regioner, med omfattande folkströmningar och djurförflyttningar, är ytterligare en faktor som försvårar läget. EuFMD påminner därför de veterinära myndigheterna i Europas medlemsstater om vikten av aktuella och uppdaterade riskvärderingar och beredskapsplaner, och uppmanar till vaksamhet.

SVA:s bedömning

SVA följer utvecklingen och bedömer i dagsläget inte att mul-och klövsjuka utgör ett direkt hot för svenska nötkreatur. Ingen livdjurshandel förekommer med de drabbade områdena och andra spridningsvägar förefaller, med tanke på avstånd, mindre sannolika. Trots detta är det av högsta betydelse att symptom hos klövbärande djur, som skulle kunna tyda på mul-och klövsjuka, uppmärksammas och omgående rapporteras.

Mul-och klövsjuka är en djursjukdom och smittar inte till människor.

Kartorna visar serotyper och topotyper av mul- och klövsjukevirus som cirkulerar i Mellanöstern och Nordafrika 2012-2015. Figur a) serotyp A, b) serotyp O, c) serotyp Asia1 och d9 serotyp SAT2. Bild: Världsreferenslaboratoriet för mul- och klövsjukan
Kartorna visar serotyper och topotyper av mul- och klövsjukevirus som cirkulerar i Mellanöstern och Nordafrika 2012-2015. Figur a) serotyp A, b) serotyp O, c) serotyp Asia1 och d9 serotyp SAT2. Bild: Världsreferenslaboratoriet för mul- och klövsjukan

Läs mer

Mul- och klövsjuka

Läs mer hos andra

Jordbruksverket: Mul- och klövsjuka

Bluetongue i Frankrike

Den 14 september 2015 informerade EU:s generaldirektorat för hälso- och konsumentfrågor (DG SANCO) om att bluetonguevirus serotyp 8 (BTV-8) bekräftats hos nöt och får i regionen Allier i centrala Frankrike. Primärfallet var ett får som insjuknat den 21 augusti med feber, andningssvårigheter och ansiktssvullnad

Foto: Bengt Ekberg/SVA

Bluetongue är en allvarlig virussjukdom som drabbar tama och vilda idisslare. Sjukdomen sprids via blodsugande svidknott och förekommer endemiskt i stora delar av Afrika, Mellanöstern, Nordamerika och i medelhavsområdet. Ett tjugotal olika typer, så kallade serotyper, av bluetonguevirus har beskrivits till dags dato. År 2006 dök sjukdomen för första gången upp i Nordeuropa, orsakad av serotyp 8 och med okänt ursprung, BTV-8 spreds snabbt över stora delar av kontinenten, med allvarliga ekonomiska konsekvenser som följd. Under 2008 nådde sjukdomen Sverige men bekämpades med hjälp av en omfattande vaccinationskampanj. Sverige förklarades åter fritt i slutet av 2010. Det senaste fallet av BTV-8 inom EU rapporterades 2011. Inte heller från andra delar av världen har BTV-8 rapporterats på senare år. Däremot rapporteras andra serotyper regelbundet från medelhavsregionen och för närvarande pågår ett utbrott av BTV-4 i sydöstra Europa.

I det nu aktuella utbrottet har franska myndigheter vidtagit åtgärder i enlighet med EU:s regelverk för att begränsa smittspridningen. Skydds- och övervakningszoner har etablerats och ytterligare 17 infekterade besättningar har identifierats som ett resultat av ökade övervakningsinsatser. För att så snabbt som möjligt få sjukdomssituationen under kontroll planeras också en omfattande vaccinationskampanj. Utbrottets ursprung är i dagsläget okänt.

Den sannolika smittkällan i det utbrott som drabbade svenska djur 2008 var infekterade svidknott som blåst in i landet söderifrån. Huruvida spridning till Sverige kan ske även denna gång beror på utbrottets fortsatta utveckling och även på väderleken eftersom smittspridningen är beroende av levande infekterade vektorer (svidknott), men bedöms i dagsläget inte sannolik. SVA följer utvecklingen och kommer att bedöma risken för introduktion till Sverige om läget förändras.

Bluetongue är en djursjukdom och smittar inte till människor.

Figur: Rapporterade utbrott av bluetongue under 2015. BTV-1 cirkulerar i Italien och Kroatien, medan BTV-4 har en mer omfattande utbredning i södra och sydöstra EU (utbrotten i Ungern dock ännu inte typade). Utbrottet av BTV-8 i Frankrike är det första som rapporteras sedan 2011. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS
Figur: Rapporterade utbrott av bluetongue under 2015. BTV-1 cirkulerar i Italien och Kroatien, medan BTV-4 har en mer omfattande utbredning i södra och sydöstra EU (utbrotten i Ungern dock ännu inte typade). Utbrottet av BTV-8 i Frankrike är det första som rapporteras sedan 2011. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS

Lumpy skin disease – första fallen i EU

Den 20 augusti 2015 rapporterade grekiska myndigheter utbrott av Lumpy skin disease i två nötkreaturbesättningar med totalt 200 djur i regiondelen Evros, som gränsar mot Turkiet. Utbrotten utgör de första kända fallen av sjukdomen i EU.

Foto: iStock Photo

Lumpy skin disease är en ekonomiskt betydelsefull och allvarlig virussjukdom som kännetecknas av kraftiga hudförändringar, med knölar ("lumps" på engelska) i varierande storlek som kan uppträda över hela kroppen, och som bara drabbar nötkreatur.

Sjukdomen förekommer historiskt i stora delar av Afrika men har sedan flera år etablerat sig i Mellanöstern och under 2013-2015 även i Turkiet. Sjukdomen sprids lokalt främst med blodsugande insekter (till exempel mygg och flugor). Dessa är dock bara så kallade mekaniska vektorer, och kan sannolikt bara sprida sjukdomen över kortare avstånd. Den geografiska utbredning man sett under de senaste åren har istället främst berott på okontrollerad handel med nötkreatur, även om handel med till exempel obehandlade kohudar också anses utgöra en risk, och kan till viss del sammankopplas med den politiskt oroliga situationen i regionen.

Sjukdomen har successivt etablerat sig i Turkiet, initialt i de asiatiska delarna men sedan juni i år på den europeiska sidan, väldigt nära den grekiska gränsen. Den fortsatta spridningen in i EU till Grekland, sannolikt via blodsugande insekter, var därför inte helt oväntad. Grekiska myndigheter var således förvarnade och förberedda och kunde snabbt implementera nödvändiga åtgärder i enlighet med EU:s regelverk, för att förhindra ytterligare spridning.

Den politiska oro som finns i den region där sjukdomen etablerat sig kan dock leda till att sjukdomsbekämpningen blir lidande och därmed att trycket på EU:s yttre gränser från lumpy skin disease blir stort under den närmaste framtiden. Ett liknande exempel är spridningen av afrikansk svinpest från Georgien och sedan vidare genom Kaukasus, Ryssland och in i EU, då sjukdomen introducerades och fick fäste i samband med den politiska konflikten mellan Ryssland och Georgien.
Lumpy skin disease bedöms i nuläget inte utgöra ett hot för svenska nötkreatur då ingen livdjurshandel förekommer med Turkiet och Grekland och andra spridningsvägar förefaller osannolika.

Lumpy skin disease smittar inte till människor.

Bild 1: Äldre hudförändringar orsakade av lumpy skin disease. Knölarna kan förekomma var som helst på kroppen och även på slemhinnor. Sjukdomen drabbar nötkreatur. Foto: Eeva Tuppurainen, Pirbright Institute, Storbritannien
Bild 1: Äldre hudförändringar orsakade av lumpy skin disease. Knölarna kan förekomma var som helst på kroppen och även på slemhinnor. Sjukdomen drabbar nötkreatur. Foto: Eeva Tuppurainen, Pirbright Institute, Storbritannien
Bild 2: Rapporterade utbrott av lumpy skin disease i Europa och Turkiet under 2015. Röda prickar markerar utbrotten och rosa fält infekterade områden. Infälld karta visar utbrott vid EU:s gräns.
Bild 2: Rapporterade utbrott av lumpy skin disease i Europa och Turkiet under 2015. Röda prickar markerar utbrotten och rosa fält infekterade områden. Infälld karta visar utbrott vid EU:s gräns.

Läs mer

Lumpy skin disease

Afrikansk svinpest i Baltikum – förvärrad situation

Sedan afrikansk svinpest upptäcktes i Estland, Lettland och Litauen under 2014 har hundratals utbrott rapporterats, framförallt hos vildsvin men också i småskaliga och kommersiella grisbesättningar.

Utbrott av afrikansk svinpest på vildsvin och gris i Baltikum under 2015. Källa: OIE
Utbrott av afrikansk svinpest på vildsvin och gris i Baltikum under 2015. Källa: OIE

Länderna har vidtagit omfattande smittskydds- och bekämpningsåtgärder och under första halvan av 2015 rapporterades också färre fall i grisbesättningar. Rapporter om afrikansk svinpest på vildsvin har dock fortsatt att komma. Under sommaren i år har situationen återigen försämrats genom att afrikansk svinpest konstaterats i flera småskaliga grisbesättningar i alla tre länderna. Dessutom har tre kommersiella besättningar i Estland drabbats av smittan. Stora delar av Lettland och Litauen ligger inom de restriktionsområden som fastslagits av EU-kommissionen och när det gäller Estland ingår hela fastlandet i restriktionsområdet.

Antalet utbrott av afrikansk svinpest i Baltikum och Polen sedan januari 2014.Källa: Empres-I, FAO
Antalet utbrott av afrikansk svinpest i Baltikum och Polen sedan januari 2014.Källa: Empres-I, FAO

Afrikansk svinpest får anses vara etablerad i Baltikum och smittspridningen är inte under kontroll. I Estland finns långt framskridna planer på omfattande vildsvinsjakt för att begränsa sjukdomen. Detta är kontroversiellt och rekommenderas inte generellt som en metod att begränsa sjukdomen.

Sannolikheten att sjukdomen ska nå svenska grisar eller vildsvin bedöms som fortsatt förhöjd och hög medvetenhet om hur besättningar kan skydda sig mot sjukdomen behövs därför hos veterinärer, djurhållare och andra som har kontakt med grisbesättningar och vildsvin.

Förutom att sjuka grisar och vildsvin kan föra smittan vidare finns smittämnet också i kött, produkter och kroppsvätskor från smittade vildsvin och grisar. Införsel av sådana produkter till Sverige innebär en risk att svenska vildsvin eller grisar smittas och är därför inte tillåten från smittade områden. Det är särskilt viktigt att personer som arbetar med grisar, besöker grisbesättningar eller kommer i direkt eller indirekt kontakt med vildsvin tänker på att vidta åtgärder för att inte föra med sig smitta till Sverige vid besök i Baltikum. Fortsatt goda, löpande smittskyddsrutiner är också av största vikt för att hålla Sverige fritt från afrikansk svinpest.

Utbrott av fågelinfluensa i Tyskland

Den 26 juli 2015 informerades EU-kommissionen av tyska myndigheter om ett bekräftat utbrott av aggressiv fågelinfluensa, subtyp H7N7, i en värphönsbesättning med ca 14 000 djur i Emsland, Niedersachsen, Tyskland.

Femtio fåglar rapporteras ha självdött till följd av infektionen, och resterande djur i besättningen avlivades som en del av bekämpningsåtgärderna. Skydds- och övervakningszoner har upprättats, och tre icke-kommersiella besättningar, som låg inom skyddszonen, har tömts i förebyggande syfte för att förhindra smittspridning.

I dagsläget finns inga uppgifter om utbrottets ursprung eller om eventuella samband med det fall av aggressiv fågelinfluensa subtyp H7N7 som rapporterades från Storbritannien för drygt 2 veckor sedan. SVA bedömer sannolikheten som försumbar att den svenska fjäderfäpopulationen utsätts för aggressiv fågelinfluensa som direkt följd av utbrottet i Tyskland.

Snabb riskvärdering 150729

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17
Om Bloggen

I Sverige finns en så kallad statsepizootolog, och den ska finnas på SVA. Statsepizootologen ansvarar för frågor rörande epizootier och andra allvarliga infektionssjukdomar hos djur. Här i bloggen "Statsepizootologen kommenterar" tar statsepizootologen upp aktuella ämnen då och då. För närvarande är Karl Ståhl tf. statsepizootolog på SVA.