Kännedom om växter ger ett säkert betessläpp och vallfoder

Gräs och växtlighet frodas med sol och stigande temperaturer, men tyvärr gynnas även oönskade och giftiga växter. Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, rekommenderar att den som har djur som ska ut på bete tar som vana att se över vilka växter som finns i hagen i samband med vårens tillsyn av stängsel. Det är viktigt att känna till vilka växter som finns i hagarna för att kunna göra ett säkert betessläpp.

Hur ser hagarna ut innan betessläpp?

Risken för att betesdjur äter av giftiga växter är störst när det är ont om bete, som nu på våren. Även klimatet och exempelvis torr väderlek kan inverka på vilka växter som växer till och breder ut sig på beten och i vall.

– Det är när det vanliga betet tryter som djuren är mer benägna att äta växter som de annars undviker. Risken ökar för att djuren äter av giftiga växter och drabbas av förgiftningar till exempel vid torka. Vid torka bör därför djuren antingen släppas på större bete eller tillskottsutfodras, säger Ann Högberg, forskare på SVA.

Hur ser fälten ut innan vallskörd?

Djur på bete kan i viss mån välja bort giftiga växter. I skördat foder är det betydligt svårare för djuren att urskilja olika växter. Det gör att risken för förgiftning är större om det finns giftiga växter i skördat foder än på betet.

– Innan skörd av grovfoder är det viktigt att gå ut och säkerställa att det inte förekommer giftiga växter på fältet. Vid skörd behöver områden där det finns giftiga växter uteslutas för att säkerställa ett säkert foder, säger Ann Högberg.

Ökad förekomst av giftiga växter som stånds

Med ett varmare klimat kan andra än de traditionella betesväxterna gynnas, som exempelvis oönskade och giftiga växter. De senaste åren har den mycket giftiga växten stånds spridit sig mycket och etablerat sig även på betesmarker och vallar. Stånds trivs framför allt i södra och sydvästra Sverige, men förekommer ända upp till Norrlands kusttrakter.

– De unga plantorna är giftigast men kan vara svåra att upptäcka när de är små. Stånds är oftast osmaklig för häst och idisslare, men vissa individer kan faktiskt få smak för växten, säger Ann Högberg.

Effekten av de giftiga alkaloiderna som finns i stånds är kumulativ och byggs upp över tid, vilket innebär att det totala intaget av alkaloiderna är avgörande för den toxiska effekten - oavsett under hur lång tid djuret tagit upp dem. Alkaloiderna är primärt giftiga för levern och orsakar till slut så allvarliga skador att det inte går att rädda djuret.

Undvik att betesdjur får i sig giftiga växter

·         Gå ut i hagen eller på fälten och titta vad som växer där innan djuren släpps ut eller foder skördas.

·         Inte ha för högt betestryck – tillskottsutfodra eller flytta djuren tidigt vid betesbrist.

·         Kontrollera om djur ”får smak” för giftiga växter som stånds, smörblommor eller ekollon. Säkerställ i sådana fall att djuren inte kommer åt växten.

·         Ta bort giftiga växter från betet eller stängsla bort vissa områden.

·         Fridlysta växter får inte tas bort utan behöver stängslas bort.

·         Sätt upp skyltar om att trädgårdsavfall inte får slängas på betet om det är nära till ett samhälle.