Utseende
Mistel förekommer som en halvparasit på träd där den vanligen växer på grenar och kvistar högt upp i kronan. Den växer som en tät rundad buske med vintergröna blad. De ockragula blommorna är små och ofullständiga och sitter oftast tre och tre i små knippen. Mistel blommar tidigt på våren. Frukten är ett klotrunt vitt, grönvitt eller transparent bär med ett platt frö och klibbigt fruktkött.
Förekomst
Mistel är sällsynt och förekommer i lövskogsrika områden exempelvis i östligaste Småland, på Mälaröarna och runt Västerås. Mistel är en fridlyst växt.
Påverkan på djur
Efter en latent period på många timmar kan drabbade djur uppvisa illamående, kräkning, magkramper, diarré och uttorkning (dehydrering). Det krävs stora mängder för att det ska uppstå en lokalt irriterande effekt som kan orsaka vävnadsdöd (nekros). Regelbundet intag av mistelextrakt kan leda till inflammatoriska förändringar av levern. Allvarliga fall kan vara dödliga.
Hundar som ätit av mistel har uppvisat salivutsöndring, kräkningar, diarré, ökad urinutsöndring (polyuri), sänkt kroppstemperatur (hypotermi), koordinationsstörningar (ataxi), pupillutvidgning (mydriasis), ökad känslighet för hudstimulering (hyperestesi) och muskelryckningar. Dödsfall har förekommit.
I litteraturen finns rapporter om förgiftning av hästar och hundar.
Om ditt djur har ätit av växten
Säkerställ att djuret inte kommer åt mer av växten och kontakta veterinär vid behov.
Djurslagsspecifika uppgifter
Följande information är hämtad ur veterinärmedicinsk och botanisk litteratur.
Vad är giftigt?
Hela växten är giftig, men särskilt bladen och stjälken. Det förekommer motstridiga uppgifter i litteraturen där vissa referenser anger att bären är giftiga medan andra uppger att bärens giftighet är obetydlig.
Giftinformation
Mistel innehåller en blandning av toxiska alkalina proteiner, lektiner samt polypeptider i form av viskotoxiner. Viskumin är ett växtlektin (toxalbumin) som är besläktat med ricin. Dessutom kan misteln i egenskap av semiparasit även ackumulera farmakologiskt aktiva ämnen som exempelvis alkaloider och kardenolider från sin värdväxt. Toxiciteten kan därmed också påverkas av egenskaper hos värdväxten.
Målorgan är slemhinnan i magtarmkanalen där lektinerna och viskotoxinerna irriterar slemhinnorna. Jämfört med ricin absorberas eller förstörs mistelns gifter knappast alls av proteaserna i magtarmkanalen.