Hepatozoonos hos hund

Vad säger lagstiftningen?

Infektion med Hepatozoon canis eller Hepatozoon americanum hos hund eller katt skall anmälas redan vid misstanke till Jordbruksverket och länsstyrelsen. Detta gäller alla smittsamma djursjukdomar, eller misstänkt smittsamma djursjukdomar, som normalt inte förekommer i landet och som inte finns i bilagan till Jordbruksverks föreskrifter om anmälningspliktiga djursjukdomar.

Förekomst

Hepatozoonos ses hos vilda och tama karnivorer runt om i världen, i Europa främst i Medelhavsområdet. Sjukdomen förekommer normalt inte i Sverige.

I USA ses American canine hepatozoonosis (ACH), som skiljer sig markant från den europeiska formen av hepatozoonos.

Det finns endast ett fåtal rapporter om hepatozoonos hos katt. Mycket lite är känt om patogenes hos katt och det är inte klart vilka kliniska symtom som skulle kunna anses vara typiska vid eventuell sjukdom till följd av en infektion hos katt.

Agens och smittvägar

I Europa orsakas hepatozoonos hos hund av Hepatozoon canis, en protozoo (en encellig parasit) som sprids via kennelfästing (bruna hundfästingen Rhipicephalus sanguineus). Hundar infekteras av H. canis genom att svälja en infekterad kennelfästing. Eftersom denna fästingart normalt inte förekommer i vårt land krävs det i princip vistelse i ett land där fästingen och infektionen förekommer naturligt för att en hund skall bli smittad. Smitta från tik till valpar i fästingfri miljö har dock rapporterats från Japan.

Ett möjligt undantag avseende inhemsk smittspridning är också smitta via kennelfästingar som följt med en hund in i Sverige. Fästingen kan under gynnsamma förhållanden tillfälligt etablera sig inomhus i Sverige och under denna tid hinna infestera och sprida infektioner till andra hundar. Kennelfästingar har bland annat påvisats i svenska jaktstugor.

American canine hepatozoonosis, som ses i USA, orsakas av Hepatozoon americanum. Infektionen sprids via Gulfkusts-fästingen Amblyomma maculatum.

Zoonosaspekt

Varken H. canis eller H. americanum betraktas som zoonotiska agens.

Patogenes och kliniska symtom

Hepatozoon canis kan orsaka bland annat hepatit, pneumoni, glomerulinefrit, anemi och trombocytopeni, men patogenesen i de fall där kliniska symtom ses är inte klarlagd. De flesta infektioner är symtomlösa. Hundar med höggradig parasitemi uppvisar oftare symtom och mer grava symtom, jämfört med hundar med lägre grad av parasitemi. Hundar som utvecklar symtom till följd av infektion med H. canis är ofta immunosupprimerade och/eller infekterade även med andra agens, till exempel Ehrlichia canis, Babesia canis eller Leishmania infantum.

I de fall kliniska symtom ses är sjukdomsförloppet ofta utdraget över månader eller år. Symtom som feber, avmagring och dämpat allmäntillstånd kan komma och gå varvat med perioder av symtomfrihet. Hos hundar med grava symtom påvisas ofta en kraftig neutrofili.

Vid American canine hepatozoonosis ses som regel grav sjukdom. De flesta hundar infekterade med H. americanum utvecklar en kraftig polymyosit. Typiskt ses feber, muskelsmärtor och generell muskelatrofi. Hundarna har ofta svårt att gå och rör sig ataktiskt. En del klarar inte ens att resa sig. Även andra typer av symtom kan ses, som anemi, mucopurulent flöde från ögon och nos och blodig diarré. Röntgen av långa rörben påvisar som regel kraftig periostal proliferation.

Diagnos

För definitiv diagnos krävs påvisande av parasiten. H. canis har ett typiskt utseende och kan påvisas i leukocyter i blodutstryk med hjälp av mikroskop. Emellertid förekommer parasiten ofta i låga koncentrationer, särskilt hos hundar med milda symtom. Diagnostisering och uppföljning av behandlingsresultat kan därför vara vanskligt i en del fall.

Undersökningsmetodens sensitivitet kan minska ytterligare om blodutstryken görs först en tid efter det att blodprovet togs; parasiterna kan då ha lämnat blodkropparna så att allt som ses är kapslar som inte färgas och därför är lätta att förbise.

Parasiten kan också påträffas i vävnadsbiopsier.

Vid misstanke om American canine hepatozoonosis med muskelinvolvering utgör muskelbiopsier det bästa provmaterialet. Ett flertal biopsier ökar chansen för närvaro av parasiter i provmaterialet. Serologisk undersökning för detektion av anti-H. americanum-antikroppar kan eventuellt också vara aktuellt.

Parasiten kan också påträffas vid undersökning av blodutstryk, men parasitemin är vid american canine hepatozoonosis som regel mycket låggradig. Denna undersökningsmetod har därför mycket låg sensitivitet.

Behandling

Långt ifrån alla hundar drabbade av hepatozoonos tillfrisknar. Upprepad behandling med imidocarbdiproprionat, eventuellt i kombination med doxycyklin har i olika rapporter uppgivits ge olika gott resultat.

Vid infektion med H. americanum har bland annat en kombinationsbehandling med trimetoprimsulfadiazine, pyrimethamin och clindamycin använts, följt av en längre tids behandling med decoquinat, ett cocidiostaticum. Drabbade hundar är också som regel i behov av understödjande smärtstillande och antiinflammatorisk behandling.

Profylax

Förebyggande behandling mot fästingangrepp med veterinärmedicinska preparat i kombination med kontinuerlig kontroll av hundens päls och hud under vistelse i endemiska länder rekommenderas. Den bruna hundfästingen innebär i sig ofta stora problem för hund och ägare om den tas med inomhus. Fästingarna sprider också andra sjukdomar.

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara.

På SVA:s webbplats finns även information om infektioner att tänka på i samband med köp av hund från Europa samt information om förebyggande åtgärder inför resa med hund i Europa.