Infektiös bursit hos fjäderfä
Andra sjukdomsnamn: Gumborosjuka
Sjukdomen infektiös bursit (IBD), syn. Gumborosjuka, är en virusorsakad infektionssjukdom som kan drabba tamhöns (kycklingar och ungfåglar). Såväl milda som aggressiva former av sjukdomen kan förekomma.
Anmälningspliktig :
Ja
Epizooti :
Nej
Zoonos :
Nej
Förekomst
Sjukdomen infektiös bursit är känd sedan 1962 då den först beskrevs från orten Gumboro i Delaware, USA. Smittämnet och sjukdomen förekommer i många länder bland tamhöns.
Sjukdomssituationen i Sverige
I Sverige påvisades det första fallet av IBDV (mild form) 1976.
Under år 2000 inträffade ett utbrott av vvIBDV-infektion (vvIBDV=aggressiv form) i en slaktkycklingbesättning i Halland. Smittkällan identifierades inte, men viruset spreds vidare till tre andra slaktkycklingbesättningar. Utbrottet bekämpades genom avlivning av de drabbade djuren, smittsanering och vaccination i de tre följande djuromgångarna. Vid en uppföljande undersökning sex månader efter utbrottet fanns varken det högvirulenta viruset eller vaccinvirus kvar i besättningarna.
Sedan våren 2017 har vvIBDV åter påvisats bland fjäderfä i Sverige. Detta virus klassificeras som högvirulent och är en ny unik omsorterad genetisk variant som samtidigt (2017) påvisades i flera europeiska länder (Mato et al, 2020). Ursprunget och spridningsvägarna är oklara. I Sverige har detta virus orsakat sjukdomsutbrott i besättningar som samtidigt varit infekterade med vissa andra smittämnen. Förekomsten i Sverige i dagsläget (2022) är oklar.
Virulent form av IBDV-infektion är anmälningspliktig i Sverige.
Infektionsagens
Sjukdomen orsakas av ett virus i familjen Birnaviridae (genus Avibirnavirus) som kallas infektiöst bursitvirus (Infectious bursal disease virus, IBDV). Två serotyper av IBDV förekommer (serotyp 1 och 2) bland tamhöns, men endast virus av serotyp 1 kan orsaka sjukdom. Virusets sjukdomsframkallande förmåga varierar från mycket milda varianter till aggressiva (högvirulenta) former. En mycket högvirulent variant (vvIBDV) uppstod 1987 i Europa, och denna har fått omfattande spridning inom Europa och i Asien.
Värddjur och sjukdomsförlopp
Tamhöns, kalkoner, tamankor och vaktlar kan infekteras av IBDV serotyp 1, men endast unga tamhönskycklingar utvecklar sjukdomssymtom. IBDV angriper ett organ hos fåglar som heter bursa Fabricii (latin). Detta organ ligger mellan ryggraden och kloaken (i kroppens bakre del) och mynnar i ovansidan av kloaken. I detta organ sker differentiering av lymfoida stamceller till immunglobulinproducerande vita blodkroppar (B-lymfocyter) fram till ungefär 15 veckors ålder hos tamhönskycklingar.
Inkubationstid
Inkubationstiden är kort (två till tre dygn). Djuren är som känsligast för infektionen vid mellan tre och sex veckors ålder. Vid infektion med vvIBDV kan fall inträffa i ett bredare åldersspann (hos såväl yngre och äldre kycklingar eller ungfåglar före könsmognad).
Symtom
Vid infektion med högvirulenta virusvarianter (vvIBDV) kan man se följande symtom hos kycklingar:
- Kraftigt påverkat allmäntillstånd, slutna ögon och uppburrad fjäderdräkt
- Kycklingarna vill inte röra sig
- Nedsatt eller upphörd aptit
- Vattniga eller vita flytningar från kloaken
- Sårskador i kloakregionen (fågeln hackar sig själv)
- Dödligheten kan uppgå till 60 procent. Upp till 100 procent av fåglarna i en flock kan insjukna.
- Överlevande kycklingar får höggradigt nedsatt immunförsvar och kan drabbas av följdinfektioner med bakterier.
Vuxna/könsmogna fåglar visar inga symtom. Vid milda former är infektionen ofta subklinisk (utan sjukdomssymtom) men fåglarna kan drabbas av sänkt immunsvar vilket kan leda till ökad mottaglighet för andra infektionssjukdomar. Dödligheten vid milda former av IBDV är oftast låg (0–2 procent).
Smittspridning
IBDV är ett mycket smittsamt virus som sprids vid direktkontakt mellan kycklingar och indirekt framförallt med träck. Spridning med aerosol kan ske över korta avstånd. Vertikal smittspridning (via kläckägg från förälder till avkomma) eller kroniska smittbärare förekommer inte. Smittämnet utsöndras i stora mängder under cirka två veckor efter infektionen. IBDV är mycket motståndskraftigt i djurens närmiljö och kan därför förbli infektionsdugligt under flera månader.
Diagnostik
Diagnosen baseras på fynd vid obduktion och mikroskopisk undersökning i kombination med påvisande av virus med molekylära testmetoder.
Vid infektion med vvIBDV ses vid obduktionen förändringar i bursa Fabricii ses (bild 1-2) samt uttorkning, blödningar i skelettmuskulaturen (bild 3) och magtarmkanalen.
Bakterieorsakade föjdinfektioner är vanligt förekommande. Senare i sjukdomsförloppen ses små lymfoida organ. Obduktionsbilden kan kompliceras av samtidiga infektioner med andra smittämnen.
Serologi
Antikroppar kan påvisas med Elisa-test.
Vaccination
Levande och avdödade vacciner mot IBDV kan användas för att förebygga IBDV. Vaccination utförs i Sverige av avelsflockar (tamhöns) för att via maternella antikroppar skydda avkomman under de första levnadsveckorna mot IBDV. Vaccination utförs också av till exempel slaktkycklingar och blivande värphöns i vissa besättningar för att skydda kycklingarna under uppfödningsperioden. Lämplig tidpunkt för vaccination avgörs genom bestämning av nivån av maternella antikroppar hos kycklingarna (blodprovsanalys).
Referens
Mató T, Tatár-Kis T, Felföldi B, Jansson DS, Homonnay Z, Bányai K, Palya V (2020). Occurrence and spread of reassortant very virulent genotype of infectious bursal disease virus with altered VP2 amino acid profile and pathogenicity in some European countries. Vet Microbiol 245 Article 108663.
Beställ SVA:s analyser
Gumborosjukans virus (IBDV) (ELISA indirekt)