Pasteurellos hos kanin

Bakgrund

Pasteurella multocida är en mycket vanlig bakterie som ofta förekommer i kaniners nässlemhinna och luftvägar. Bakterien är så vanlig idag att man har börjat betrakta den som en del av kaninens normalflora. Kaniner kan härbärgera bakterien hela sitt liv helt symtomfritt men tyvärr är det många kaniner som blir väldigt sjuka i pasteurellos.

Det vanligaste är att bakterien överförs från kaninhonan till ungarna men smitta mellan vuxna djur kan också förekomma.

Sjukdomen kan vara akut, subakut eller kronisk. Den kan med andra ord slå till väldigt hastigt, ha ett mer moderat förlopp eller vara långdragen och i värsta fall livslång.

Orsak

De vanliga orsakerna till att P. multocida förökar sig och orsakar sjukdom är alla typer av stress och påfrestningar som en kanin kan råka ut för, till exempel dräktighet, laktation (digivning), annan pågående sjukdom eller skada, felaktig utfodring, allmänt dålig skötsel och trångboddhet. Vissa kaniner är dessutom genetiskt känsligare för bakterien och vissa undergrupper av P. multocida är mer sjukdomsframkallande, framför allt de som producerar toxiner som kan underminera ben och brosk.

Symtom

Eftersom P. multocida tar sig in i kroppen via nässlemhinnan kommer de vanligaste sjukdomssymtomen från luftvägarna och från de organ som har närmast kontakt med luftvägarna. Snuva, ögoninfektioner, bölder och inneröreinfektioner är vanliga uttryck. Lunginflammation och spridning till andra inte organ, till exempel livmodern, lever eller lymfknutor, kan också förekomma. Andra besvärliga tillstånd är om sjukdomen sprider sig till leder och skelett.

Vid snuva ser man nosflöde, vanligtvis ett tjockt och kladdigt sekret som smetar av sig i pälsen runt näsborrarna och på kaninens framtassar. Kaninen nyser också mer än normalt och kan få svårt att andas.

Om infektionen sprider sig via örontrumpeten till innerörat, kan man få symtom från balansorganet såsom huvudlutning och balansrubbningar. Om infektionen sprider sig mot ytterörat kan det bildas en böld vid öronbasen och det kan uppstå ett tryck på ansiktsnerven, vilket orsakar asymmetri i ansiktet.

När infektionen sprider sig till ögat och tårkanalen, får kaninen ett kladdigt flöde från ögat, svullen och röd ögonslemhinna samt rinnande öga om tårkanalen täppts till. Ett eller båda ögon kan drabbas.

Vid spridning till lungorna uppstår lunginflammation som yttrar sig som tung andning och avmagring.

Om inre organ drabbas av P. multocida kan symtomen vara allt från flytningar och infertilitet om livmodern blivit infekterad till ökat bukomfång och sekundära symtom beroende på vilket organ som drabbats.

Om kaninen fått sjukdomen i leder eller skelett, ser man det vanligtvis som svullnader runt en eller flera leder och smärta vid rörelse, till exempel hälta.

P. multocida är en bakterie som ofta ger upphov till bölder. Bölder kan uppstå på många ställen i kroppen, några vanliga exempel är tandrötter, öronbaser, lymfknutor och hudsår.

Diagnos

Vid alla infektionssjukdomar på kanin bör man misstänkta P. multocida. Har man möjlighet att ta en bakterieodling från infektionsstället, är det första steget till en diagnos. Tyvärr kan det vara svårt att odla fram bakterien när den orsakat böldbildning eller kladdigt näsflöde eftersom bakterierna i varansamlingar är döda. Det är också sannolikt att andra bakterier tar chansen att växa till där P. multocida är primärsjukdomen och vice versa.

Även om man inte lyckas odla fram P. multocida bör man vara medveten om att risken är stor att den är närvarande när det handlar om kroniska och svårbehandlade infektioner, framför allt i luftvägarna.

Behandling

Eftersom pasteurellos är en komplex sjukdom som kan yttra sig på så många olika sätt och i olika organ, blir behandlingen olika från fall till fall.

Har man riktig tur, kan infektionen botas men tyvärr är det vanligt att man inte ser speciellt bra resultat av behandlingen eller att infektionen återkommer efter avslutad kur.

Vid luftvägsinfektioner behandlar man lämpligen med antibiotika efter odling och resistensbestämning. Man kan behöva tillföra antibiotika både allmänt och lokalt. Det kan behövas långa kurer för att se önskat resultat. I allvarliga fall när kaninen har svårt att syresätta sig, måste man skriva in kaninen på ett djursjukhus för syrgasbehandling och övrig understödjande behandling.

Om infektionen angripit innerörat, är prognosen väldigt dålig för ett tillfrisknande. Behandlingen kan i bästa fall ge en liten förbättring och man kan hoppas på att det går att hålla sjukdomen under kontroll. Eventuella bölder vid öronbasen måste öppnas och tömmas. Man bör då även försöka öppna upp en ny hörselgång som kan ge bättre dränage in mot innerörat.

Bölder oavsett var de sitter på kroppen måste antingen öppnas och tömmas eller tas bort i sin helhet som om det vore en tumör. Vid infektion i livmodern tas hela livmodern bort.

Om P. multocida angripit skelett eller leder måste man nästan alltid amputera för att få kaninen smärtfri och så frisk som möjligt.

Kaniner som har en konstaterad kronisk sjukdom eller om symtomen är allvarliga och svårbehandlade samt orsakar lidande för kaninen, måste man överväga att låta kaninen somna in.

Förebyggande

Helst skulle man vilja veta att kaninen man köper är ”pasteurella-fri” men tyvärr finns det inga uppfödare eller säljare som kan ge den här typen av garanti. Det finns heller inga lämpliga tester som kan friskriva en kanin från framtida sjukdom. Man måste helt enkelt utgå från att kaninen bär på P. multocida och göra allt man kan för att hindra att bakterien blir sjukdomsframkallande.

Det gör man genom att sköta och utfodra sin kanin på bästa sätt. En stressfri och stimulerande miljö med korrekt foder, hjälper kaninen att få ett så starkt och bra immunförsvar som möjligt.

Skulle olyckan vara framme, är det viktigt att söka veterinärhjälp så snart som möjligt. Ju tidigare man sätter in behandling, desto större chans att få ett bra resultat.

Texten är skriven av: Marianne Tornvall i april 2021, veterinär på Mälaren Smådjursklinik