Gå direkt till innehåll

Rots (glanders, malleus) hos häst, Burkholderia mallei

Glanders (Rots)

Häst

Rots är en livshotande sjukdom med feber och bölder som sprids via lymfbanorna. Böldernas var är smittsamt. Sjukdomen var vanlig i Europa under första världskriget men finns numera inte kvar.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Ja

Förekomst

Lymfkärlen är förtjockade och knutor uppträder längs lymfbanorna vid rots
Lymfkärlen är förtjockade och knutor uppträder längs lymfbanorna vid rots. Foto: Vania Santana

Rots, eller ”glanders” som är det engelska namnet på sjukdomen, är känd sedan antiken. Sjukdomen finns inte i Sverige eller Europa. Däremot var rots vanlig i Europa under första världskriget. Bakterien Burkholderia mallei, som orsakar rots, användes då i biologisk krigsföring och många hästar och människor drabbades. Sjukdomen utrotades i Europa, Australien och Nordamerika genom tester, importkontroll och avlivning av smittade djur. Trots detta har rots de senaste decennierna påvisats sporadiskt hos hästdjur i länder som tidigare ansetts som fria. Hästar som reser till områden där fall uppträder riskerar att drabbas och sprida smittan vidare och sjukdomen betraktas därför åter som ett visst hot . Känsligast är åsnor och mulor och därefter hästar, men flera andra djurslag kan infekteras, som kameler, små idisslare, vilda kattdjur, björnar och hunddjur. Vid experimentell infektion var marsvin och hamstrar känsliga medan nötkreatur och grisar var mer resistenta. Fåglar är resistenta (källa OIE).  Exempel på fall hos andra djurslag är kameler i Bahrain, en katt i Iran, och i USA insjuknade en mikrobiolog vid arbete med bakterien.

Det för Europas vidkommande närmaste land där rots rapporterats på senare tid (2019-2020) är vissa regioner av Turkiet. Vidare rapporterades 2014 från Tyskland att en häst testade positivt vid exportkontroll . Länder i Mellanöstern (som Iran, Kuwait), Asien (Kina, Nepal och Indien), Afrika (Ghana och Eritrea) och Sydamerika (Brasilien) har löpande sporadiska fall av rots hos framför allt hästdjur, men även fall hos vilda djur och kameler rapporteras från dessa länder (källa OIE).

Symtom

Det finns fyra kliniska varianter av rots:

  • Asymtomatiskt bärarskap
  • Hudform (”farcy”)
  • Lungform
  • Nasal form
Avmagring är vanligt förekommande hos hästar med kronisk rotsinfektion
Avmagring är vanligt förekommande hos hästar med kronisk rotsinfektion. Foto: Vania Santana

Kliniska fall är ofta en kombination av de tre formerna och kan vara subakuta till akuta och kroniska. Nasal- och lung-form tenderar att vara akut, medan hudformen är en kronisk process. Åsna och mula utvecklar oftast akut form, om än mulor verkar vara något mindre känsliga, med långsammare sjukdomsutveckling, jämfört med åsnor. Djur med akut form dör oftast inom några dagar till veckor. Hästar utvecklar vanligen kronisk form.

En latent form av rots med symtom som näsflöde och andningssvårigheter har också beskrivits.  

Tidiga symtom kan vara ospecifika, till exempel tunt, seröst näsflöde, avmagring, nedsatt aptit och ödem. Därefter blir näsflödet tjockare, mer mukopurulent och käklymfknutorna kan bli förstorade.

  • Hudform (”farcy” på engelska)
    Upphöjda, runda, fasta hudknutor med varbildning (bölder) längs lymfbanorna ses.
    Bölderna spricker upp med fistlar i huden. I inre organ, lever och mjälte kan ses infektiösa knölar (granulom).
  • Nasa form
    Börjar med hög feber, aptitlöshet, ansträngd andning och hosta.
    Varigt, illaluktande, mukopurulent och ibland blodtillblandat näsflöde utvecklas.  Purulent okulärt flöde ses ibland.
    Knölar i nässlemhinnan kan utvecklas till sår som läker med typiska stjärnformade ärr. Regionala lymfknutor (submaxillar) svullnar och de kan ibland spricka och utsöndra var.
    Den nasala formen sprids ofta till lungorna .
  • Lungform
    Feber, aptitlöshet, ansträngd andning och hosta.
    Symtomen varierar i svårighet, från subtila till grava.
    Abscesser kan utvecklas i lungorna.
    Diarré och ökad urinproduktion (polyuri) förekommer och leder till progressivt försämrat tillstånd.
    Akut lunginflammation med hög feber och septikemi leder ofta till döden.
  • Kroniska fall visar olika grad av andningssvårigheter, avmagring och glanslös hårrem.

Differentialdiagnoser

Eftersom sjukdomen inte finns i Sverige eller Europa är det inte den första sjukdom som misstänks vid symtom som liknar de ovan angiva. Anamnesen är viktig i sammanhanget, kommer djuret från ett land där det rapporteras om fall, eller inte.  

  • Kvarka ger bölder, vilket kan ses vid rots nasala form
  • Ulcerativ lymfangit orsakas av bakterien Corynebacterium pseudotuberculosis. Liknande knölar som vid hudformen av rots utvecklas längs med lymfbanorna, men framför allt på benen. Bölderna spricker och tjockt, mörkt, blodblandat var utsöndras.
  • Epizootic lymphangitis (Histoplasma farciminosum)
  • Botryomykos, är en lokal, lågvirulent granulomatös infektion i hud och underhud. Infektionen orsakas inte av svamp som namnet antyder, utan av bakterier och vanligast är Staphylococcus aureus.
  • Sporotrikos orsakas av svampen Sporothrix schenkii, drabbar flera djurslag och människa (”rose gardener´s disease”). Hud-, lung- och spridd form.
  • Tuberkulos (Mycobacterium tuberculosis)

Differentialdiagnoser är även andra bakteriella sjukdomar, som falsk rots eller melioidos (Burkholderia pseudomallei), samt infektion med streptokocker, rodokocker, pasteurella eller mannheimia.

Smittämne

Varigt och blodtillblandat näsflöde hos häst med rots
Varigt och blodtillblandat näsflöde hos häst med rots. Foto: Vania Santana

Rots orsakas av bakterien Burkholderia mallei. Vid odling, som görs i säkerhetslaboratorium, ses grå halvgenomskinliga kolonier utan lukt eller pigment. I mikroskop ses små, kockoida och orörliga stavar som uppträder i par eller buntar.

Smittvägar

Bakterien är mycket smittsam. Infekterade hästdjur kan smitta andra djur och människor via kroppsvätskor och utandningsluft (aerosol). Vanligaste smittväg anges vara intag av foder eller vatten, som smittats av bärardjurs luftvägssekret (OIE).  Hästar kan gå många år med kronisk, subklinisk infektion vilket gör dem till osynliga smittspridare. Smittan kan också spridas indirekt via kontaminerad miljö och det finns även rapporterat om venerisk smitta från hingst samt vertikalt från sto till föl Dålig hygien, överbeläggning, stress och nedsatt immunförsvar på grund av samtidiga parasitinfektioner anses vara riskfaktorer.

Typiska stjärnformade ärr i slemhinnan vid rots hos häst.
Typiska stjärnformade ärr i slemhinnan vid rots hos häst. Foto: Vania Santana

Patogenes

Smittämnet kommer in i kroppen via slemhinnorna. Sjukdomen kan utvecklas mycket akut eller med kroniskt förlopp. Inkubationstid varierar från några dagar till flera månader, men i många fall ses symtomen 2 till 6 veckor efter infektion.
Den akuta formen utvecklas framför allt hos åsna och mula med hög feber och lunginflammation och de dör vanligen inom några dagar. Hos häst visar sig sjukdomen oftare i den kroniska formen.

Diagnos

Skulle klinisk misstanke om rots uppstå, ska man som veterinär isolera djuret och direkt ta kontakt med länsveterinären samt tjänsteman i beredskap på Jordbruksverket eller SVA för att diskutera fortsatta åtgärder. Det är hög risk för zoonotisk smitta från infekterade djur, deras kroppsvätskor och utandningsluft. Skyddskläder med handskar och ansiktsskydd ska användas för den som hanterar djuret och inga prover tas innan man fått instruktioner om hur det ska gå till.

Fistlar i huden längs lymfkärlen vid rots hos häst.
Fistlar i huden längs lymfkärlen vid rots hos häst. Foto: Vania Santana

Om det blir aktuellt att ta prover på inrådan från myndigheterna kan det röra sig om blodprov för serologi eller en malleintest, vilket innebär att en proteinfraktion av B. mallei sprutas intradermopalperbart, alternativt ges som ögondroppar. Infekterade djur får en markant svullnad av ögonlocket inom en till två dagar. En nackdel är att djuret kan bilda antikroppar mot proteinfaktionen efter testet. Det kan förorsaka en falskt positiv reaktion vid serologisk test.

Provtagning

Blodprov i rör utan tillsats för serologi.

Behandling

Inte aktuellt under svenska förhållanden. Djuret tas om hand enligt myndigheternas anvisning.

Isolering

Isolera djuret direkt och rapportera omgående till myndigheter enligt författning SJVFS 2021:10 K12, vid misstanke om rots. 

Stallrengöring och desinfektion

Myndigheternas riktlinjer avseende stallrengöring och desinfektion ska följas.

Profylax

Karantän och testning av hästar som kommer från endemiska områden är nödvändigt för att kontrollera sjukdomen. Det finns inget vaccin mot rots.

Prognos

Dålig. Djuret bör avlivas.

Zoonosaspekt

Bakterien är mycket smittsam till människa. Vid misstanke måste säkerhetsåtgärder vidtas vid hantering av djuret. Kontakta smittskyddsläkare vid misstänkt fall eller tror att du har blivit exponerad för smittan. Prov från misstänkt smittade djur och människor ska hanteras i säkerhetslaboratorium för att undvika smitta till laborativ personal.

De sporadiska fall som diagnosticerats hos människa har varit veterinärer, djurvårdare, djurägare och laboratoriepersonal. Se vidare information om rots hos Folkhälsomyndigheten.

Vad säger lagstiftningen?

Sjukdomen är anmälningspliktig i Sverige (SJVFS 2021:10 K12) och allvarlig för både människor och hästdjur. Skulle klinisk misstanke om rots uppstå, ska man som veterinär omgående isolera djuret och ta direktkontakt med länsveterinären samt tjänsteman i beredskap på Jordbruksverket eller SVA för att diskutera fortsatta åtgärder.

Kontakt med smittskyddsläkare tas för råd och åtgärder gällandepersoner som har hanterat och/eller ska hantera djuret. Inga prover tas förrän man fått instruktioner om hur det ska gå till, eftersom det är hög risk för zoonotisk smitta från djuren, deras kroppsvätskor och utandningsluft. Källa OIE.

Hitta på denna sida