Gå direkt till innehåll

Spolmask hos fjäderfä

Fjäderfä

Spolmask är en vanlig tarmparasit hos tamhöns, framförallt i kommersiella frigående värphönsbesättningar och bland hobbyhöns. Spolmaskens ägg är mycket tåliga i miljön och därför är smittan svår att få bort från djurutrymmen och rasthagar. Vid hög maskbörda kan symtom som avmagring, diarré och sänkt äggproduktion ses. Spolmaskar kan ibland förekomma inuti hönsägg.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Art

Ascaridia galli

Värddjur

Huvudsakligt värddjur: tamhöns

Däggdjur, inklusive människor infekteras inte.

Förekomst

Tamhönans spolmask är en välkänd och vanlig parasit med stor geografisk spridning. I Sverige är spolmaskinfektion vanligt bland kommersiella frigående värphöns (med och utan tillgång till utevistelse) och bland tamhöns i icke-kommersiella flockar (hobbyhöns). Parasiten förekommer även i kommersiella avelshönsbesättningar.

Utseende och lokalisation

Spolmaskar (Ascaridia galli) i en uppklippt tunntarm från en tamhöna
Bild 1: Spolmaskar (Ascaridia galli) i en uppklippt tunntarm från en tamhöna. Foto: Désirée Jansson/SVA

Den vuxna parasiten är gulvit och cirka fem till sju centimeter lång (maximalt 11,6 cm). Den lever i tunntarmen (bild 1), men kan ibland även ses i kräva, körtel- och muskelmage, blindtarmar, kloak, äggledaren eller fritt i kroppshålan.

Livscykel

Livscykeln hos tamhönans spolmask är enkel och direkt. Den vuxna spolmasken lever i fågelns tunntarm och producerar där parasitägg som utskiljs med värddjurets träck.

Parasitäggen sprids i fåglarnas omgivning och fåglarna smittas när de söker föda från ströbädd och marker. För att bli infektionsdugliga måste parasitäggen genomgå en mognadsfas i omgivningen som under gynnsamma förhållanden (hög fuktighet och värme, cirka 20-30 °C) tar cirka två veckor. Under denna mognadsfas utvecklas en infektionsduglig larv inuti parasitägget.

Hönsen smittas när de får i sin infektionsdugliga ägg som kläcks i tunntarmen. Efter kläckning penetrerar spolmasklarven tunntarmsslemhinnan och återvänder sedan efter en tid till tarminnehållet där de utvecklas till vuxna könsmogna spolmaskar.

Hela livscykeln från ägg till könsmogen parasit tar cirka fem till åtta veckor. Den vuxna parasiten kan leva och producera parasitägg i cirka 9-14 månader.

Inverkan på värddjuret

Symtomen vid spolmaskangrepp varierar beroende på graden av angrepp/parasitbörda (antalet parasiter i tarmen) och olika faktorer hos värddjuret. Vuxna fåglar är ofta helt symptomfria men de kan visa sjukdomssymtom vid kraftiga parasitangrepp. Unga eller försvagade fåglar kan drabbas hårdare.

Vid kraftiga angrepp kan ett eller flera av följande symtom ses:

  • Diarré och/eller blod i träcken
  • Smutsiga äggskal (träck)
  • Sänkt äggproduktion och ökad foderkonsumtion 
  • Blöt ströbädd
  • Blodbrist
  • Avmagring (parasiterna konkurrerar med värden om näringsämnen)
  • Dödsfall (till följd av tarmobstruktion)
  • Spolmaskförekomst kan samverka med och förvärra vissa bakterieorsakade sjukdomar
  • Beteendeförändringar 

Spolmask i hönsägg

Spolmaskar kan ibland förekomma inuti hönsägg. Detta beror på att parasiten kan migrera via kloaken upp i hönans äggledare. Om ett ägg samtidigt håller på att bildas kan spolmasken hamna i hönsägget om skalhinnor och skal ännu inte har börjat bildas. Det händer att sådana ägg passerar kvalitetskontrollen (genomlysning) på äggpackerierna och når äggkonsumenter. Spolmaskar i konsumtionsägg är ofarligt för konsumenten men kan upplevas som obehagligt.

Smittvägar

Spolmasksmitta kan spridas till en fjäderfäflock genom inköp av smittade fåglar. Andra möjliga spridningsvägar kan vara indirekt smitta via till exempel redskap, utrustning och skodon. Det är mindre sannolikt att vilda fåglar sprider smittan. Parasitäggen kan överleva lång tid utomhus i rastgårdar och inomhus i fjäderfähus i ströbäddar, på inredningen och i sprickor i golv och väggar. Detta innebär att flockar som sätts in i djurutrymmen där föregående flock var spolmaskinfekterad ofta smittas av överlevande spolmaskägg. Smittan sprids lätt mellan olika flockar, hus och avdelningar på samma gård.

Exakt hur smittspridningen går till mellan kommersiella värphönsflockar i Sverige är däremot oklart.

Diagnostik

Obduktion: vid obduktion kan vuxna och sena larvstadier av spolmaskar påvisas i tarmen. Mikroskopisk undersökning krävs för att påvisa ägg och tidiga larvstadier i slemhinnan. Omfattningen av angreppet liksom tarmskadorna kan bedömas.

Parasitologisk undersökning av tarmar: vuxna spolmaskar, larver och ägg av spolmask kan påvisas.

Träckprov: påvisar parasitägg. Vid vanlig träckprovsundersökning kan ägg av spolmask och blindtarmmask (Heterakis gallinarum) inte särskiljas. Om ägg från spolmask/blindtarmsmask påvisas i träckprov från kommersiella tamhöns bör man därför följa upp resultaten med parasitundersökning av tarmar för att artbestämma parasiten. Blandinfektion med båda arterna förekommer.

Avmaskning

Avmaskningsmedel (bensimidazol) kan ges via dricksvattnet i kommersiella hönsbesättningar. Vid misstänkt spolmasksmitta i hobbybesättningar rekommenderas provtagning och kontakt med lokal veterinär för rådgivning om eventuell avmaskning. Observera att effekten av avmaskning är kortvarig. Fåglarna smittas snabbt igen av parasitägg från närmiljön.

Smittsanering

Att helt eliminera smittan från ett djurutrymme eller en rastgård är mycket svårt eftersom spolmaskägg är tåliga och långlivade. Eliminering av spolmaskägg kräver mycket noggrann rengöring och användning av desinfektionsmedel med specifik effekt mot parasitägg.

Kontrollprogram spolmask

Branschorganisationen Svenska Ägg driver ett frivilligt kontrollprogram för spolmask hos värphöns.

Svensk forskning om spolmask hos värphöns

Forskare vid SLU driver i samarbete med SVA ett projekt om spolmask i svenska värphönsbesättningar. Läs mer om spolmask och forskningsprojektet på projektets webbplats.

Beställ SVA:s analys

Parasitologisk träckprovsanalys, ex spolmask, hakmask, koccidier (flotation med socker/salt)

Hitta på denna sida