Treponematos hos kanin

Bakgrund

Treponematos är en sexuellt överförbar sjukdom som även kallas ”kanin-syfilis”. Sjukdomen förekommer över hela världen både bland vilda och tama kaniner. Den är av naturliga skäl vanligast bland besättningskaniner men kan även förekomma då och då hos sällskapskaniner.

I Sverige är treponematos ovanligt bland sällskapskaniner men det är bra att vara medveten om sjukdomen vid utredningar av sjukdomar med liknande symtom.

Orsak

Treponematos orsakas av bakterien Treponema paraluiscuniculi. Bakterien smittar vid parningar men ungar kan också smittas av modern vid födseln eller via bröstmjölken.

Bakterien kan ligga vilande i kroppen i många år och kan bryta ut senare i livet. Allt som påverkar immunförsvaret negativt, till exempel felaktig skötsel och utfodring, stress, dräktighet och överbeläggning, kan aktivera sjukdomen.

Symtom

Treponematos har en ovanligt lång inkubationstid, det vill säga tiden det tar för kaninen att utveckla symtom efter att den blivit smittad. Det kan ta ända upp mot 10-16 veckor innan sjukdomen bryter ut. Det finns också fall där sjukdomen är subklinisk, det vill säga att det inte uppstår några symtom alls. Dessa individer kan smitta många andra kaniner och det kan vara svårt att klura varför man inte får bukt med smittan.

De mest karaktäristiska symtomen är krustiga förändringar i övergången mellan hud och slemhinna på nosen, runt munnen, ögonen, könsorganen och analöppningen. Det börjar ofta som röda svullnader som sedan spricker upp i sår som får en krustig yta. Såren läker inte som vanliga sår skulle göra och kaninen är öm vid förändringarna.

Obehandlad kan sjukdomen komma och gå i skov med perioder när såren läker ut nästan helt.

Diagnos

Förutom de typiska symtomen och gott behandlingsresultat vid rätt behandling finns det blodprover som kan visa på om kaninen har antikroppar mot bakterien. En mikroskopisk undersökning av hudskrap eller hudbiopsier kan också vara till hjälp.

Behandling

Den mest effektiva behandlingen är penicillin. En del andra typer av antibiotika kan ha en viss effekt men det är risk att infektionen inte riktigt ger med sig utan blossar upp igen när behandlingen är avslutad.

Eftersom kaniner inte tål att ta penicillin via munnen, måste man ge injektioner. Behandlingen bör pågå i 3 veckor.

Förebyggande

Som ägaren av någon eller några få sällskapskaniner är det svårt att förebygga infektionen. Har en kanin smitta med sig från uppfödaren, kan man inte göra annat än att sköta och utfodra kaninen på bästa sätt för att hålla immunförsvaret på topp.

För uppfödare eller ägare till kaninbesättningar, är det viktigt att vara uppmärksam på symtom och vara medveten om att det är en sexuellt överförbar sjukdom. Vid utbrott är det viktigt att göra en ordentlig besättningsutredning i samråd med veterinär så att smittan kan behandlas och undvikas i framtiden.

Texten är skriven av: Marianne Tornvall i april 2021, veterinär på Mälaren Smådjursklinik