Utvärtes parasiter hos kanin

Bakgrund

Utvärtes parasiter förekommer på kaniner i ungefär samma utsträckning som hos andra sällskapsdjur. Kaniner kan drabbas av kvalster, loppor och löss. Den vanligast förekommande är en typ kvalster som kallas mjällkvalster.

Parasiterna är normalt sett artspecifika men i sällsynta fall kan andra sällskapsdjur bli smittade av en kanin.

Jämfört med sina vilda släktingar drabbas tamkaniner oftare av ohyra. En orsak är att man genom avel tagit fram olika pälskvalitéer som inte är lika motståndskraftiga mot parasiter. Andra orsaker är sjukdomar, smärta och övervikt som kan göra att kaninen har svårt att sköta sin päls och det är vanligt med kaniner som lever utan en partner som hjälper till med putsningen.

Kaniner som är stressade och som utfodras felaktigt, har ett nedsatt immunförsvar och löper därmed större risk för utbrott av parasitsjukdom.

Orsaker

Mjällkvalster (Cheylitiella parasitovorax) är som nämnts ovan den tveklöst vanligaste orsaken till ohyra på kaniner. Kvalster finns i mindre mängd i pälsen hos de flesta kaniner men ger inga symtom när kaninen är frisk och kan putsa sig ordentligt.

Andra typer av kvalster som kan drabba kaniner är pälskvalster (Leporacus gibbus) eller öronskabb (Psoroptes cuniculi). Öronskabb är något som inte normalt förkommer i örat utan det är en smittsam sjukdom.

Ovanligare parasiter är loppor (Spilopsyllus cuniculi) och löss (Haemodipsus ventricosus).

Symtom

Mjällkvalster lever i det allra översta lagret av huden; keratinlagret. Parasiten gräver och lever i små gångar i keratinlagret. Äggen läggs på pälsstråna. När kvalsterna blir för många kommer de att orsaka pälsavfall och mjäll. Ibland förekommer lindrig klåda men oftast inte. Initialt brukar man se symtom på huden mellan skulderbladen och längst bak på ryggen eftersom det är ställen som är svåra att komma åt vid putsning.

Pälskvalster lever på pälsstråna. Både djuren och äggen är synliga för blotta ögat men djuren har en tendens att gömma sig om man riktar ljus mot dem. De orsakar väldigt sällan symtom, varken vad gäller klåda, pälsavfall eller dålig päls.

Öronskabb lever i första hand i örat men kan i enstaka fall sprida sig till området runt anal- och könsöppning samt på undersidan av buken. Infektionen orsakar kraftig klåda och sekretbildning i hörselgången och ytterörat. Det syns som tjocka, skorviga och krustiga lager. Huden under krustorna i örat är väldigt skör och blir lätt sårig.

Löss ses väldigt sällan på tamkaniner i Sverige men i förekommande fall orsakar de klåda, pälsavfall och i allvarliga fall även stress och viktnedgång.

Diagnos

Förutom symtom och synliga parasiter som ofta ger en god uppfattning av vad kaninen drabbats av, kan veterinären ta hjälp av hudskrap, päls och sekretprov från örat som undersöks i mikroskop. Man kan då hitta både själva djuren och äggen.

Behandling

Det finns idag bra och effektiv behandling som är verksam mot alla typer av utvärtes parasiter. Beredningsformen är vanligtvis ett så kallat spot-on preparat som enkelt appliceras av kaninägaren direkt på huden.

Behandlingen är receptbelagd och ordineras av veterinär som då även hjälper till med dosering och behandlingsintervall.

Vid behandling av öronskabb bör man inte försöka lossa på hudskorporna eftersom det kan orsaka stora sår. Skorporna försvinner av sig själv under behandlingens gång.

Observera! Det receptfria preparatet Frontline vet får inte användas på kaniner. Det är väldigt giftigt och kan i värsta fall vara dödligt.

Förebyggande     

Som med de flesta sjukdomar är god skötsel och korrekt utfodring en viktig faktor för att förebygga utvärtes parasitsjukdom. Ensamlevande kaniner och kaniner med lång eller på annat sätt avvikande pälskvalité kan behöva hjälp med pälsvården. Långhåriga kaniner kan behöva daglig borstning. Så även kaniner som har svårt med rörligheten.

Överviktiga kaninen måste bantas med hjälp av successiv övergång till en nyttig kost.

Texten är skriven av: Marianne Tornvall i maj 2021, veterinär på Mälaren Smådjursklinik