Gå direkt till innehåll

Rabies

Får Get Hund Häst Kameldjur Katt Nötkreatur

Klassisk rabies förekommer inte i Sverige idag men det finns en risk att det förs in med smittade vilda eller tama djur från andra länder, eller att människor smittas av djur utomlands. Rabiesvirus påverkar centrala nervsystemet och ger beteendeförändringar. Det är en dödlig sjukdom som kan drabba alla varmblodiga däggdjur inklusive människa. Vacciner finns för både djur och människor.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Ja

Zoonos :

Ja

Förekomst

Rabies förekommer inte i Sverige och det är mycket viktigt att rabies inte förs in i landet. Om rabies introduceras i svensk natur så kan smittan kvarstå och spridas över landet. Detta skulle få allvarliga konsekvenser för både människors och djurs hälsa och livskvalitet. Sjukdomen har inte förekommit hos djur i Sverige sedan 1886. För uppgifter om fall hos svenska människor hänvisas till Folkhälsomyndighetens webbplats.

Inom de flesta länder i EU förekommer inte längre rabies tack vare strategiska satsningar på bekämpningsprogram, men situationen är skör då EU gränsar österut till länder som klassas som högriskländer avseende rabies. Sjukdomen förekommer i Nord- och Sydamerika och är vanlig i Afrika och Asien. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) dör 59 000 människor årligen i rabies i över 150 länder världen över, varav 95% i Afrika och Asien. Hälften av fallen rör barn och 99% av fallen gäller smitta från hundar. WHO har tillsammans med andra organisationer en noll-vision om hund-medierad rabies hos människa till år 2030. De flesta humanfallen förekommer i Indien, Kina och Afrika efter kontakt med infekterade hundar. Sannolikt förekommer fladdermusrabies (EBLV) hos vissa fladdermusarter i Sverige, men i mycket låg grad.

Symtom

Smittämnet orsakar en hjärninflammation och symtomen varierar något mellan olika djurslag. Beteenderubbningar är det tidigaste tecknet. Vilda djur förlorar sin skygghet, medan tama djur kan bli skygga och/eller aggressiva. Så småningom utvecklas förlamningar och rörelsestörningar som kan följas av krampanfall innan djuret dör. När väl symtom utvecklats leder sjukdomen i princip alltid till döden. Observera att ett djur kan bära på rabiesvirus under flera månader innan symtom utvecklas. Information om rabies hos människa finns hos Folkhälsomyndigheten.

Smittämne

Rabies orsakas av lyssavirus. Förutom det klassiska rabiesviruset finns det andra lyssavirus som också kan orsaka rabiesliknande sjukdom. Bland annat bär vissa fladdermöss i Europa på European Bat Lyssavirus (EBLV), så kallad fladdermusrabies. Läs mer om EBLV hos fladdermöss.

Smittvägar

Rabies smittar från saliven hos infekterade djur till ett sår i huden eller till slemhinnan. Smittämnet kan utsöndras i saliven i upp till cirka två veckor innan djuret visar sjukdomssymtom. Viruset kan inte penetrera intakt hud, men kan smitta via kontakt med slemhinna. Många infekterade djur blir aggressiva och bits, de flesta människor som infekteras blir det genom hundbett. Tiden mellan infektion och symtom är vanligtvis runt en månad men kan variera mellan en vecka upp till flera månader, till och med år. Smittan upprätthålls i ett område genom att vissa djur fungerar som reservoar för sjukdomen. I Europa är det främst rödräv som fungerar som reservoar. De flesta fallen hos människa återfinns i regioner med smittade gatuhundar.

Diagnos

För att ställa diagnos på djur måste djuret avlivas och hjärnmaterial undersökas.

Förebyggande åtgärder

Rabies kan förebyggas genom att både djur och människor undviker kontakt med varmblodiga djur utan känd hälso- och vaccinationsstatus samt genom förebyggande vaccinering. För att skydda Sverige från att rabiesinfekterade djur förs in i landet gäller särskilda införselkrav, bland annat vaccinering. Läs mer om införselkrav hos Jordbruksverket. Studier på importhundar från östra Europa och Ryssland till Finland och Norge har dock visat att en stor andel hundar som uppgetts vara vaccinerade i intyg inte har haft adekvat skydd mot rabies. Liknande resultat har erhållits vid undersökningar i Sverige.

Det är tillåtet att vaccinera svenska djur mot rabies. För andra djurslag än hund, katt, iller och häst behöver dock veterinären som ska vaccinera tillstånd hos Jordbruksverket (SJVFS 2019:25).

Rabies hos och från hundar är en sjukdom som bedöms vara möjlig att kontrollera globalt, med förenade krafter. Massvaccination av hundar, korrekt hantering av hundbett och samarbete mellan veterinärer och folkhälsa är några av nycklarna till framgång på många håll.

Rekommendationer om förebyggande åtgärder mot rabies hos människa finns hos Folkhälsomyndigheten.

Om man misstänker sjukdomen

Rabies är en anmälningsskyldig sjukdom både enligt epizootilagen (djur), EU:s regelverk inom djurhälsa och smittskyddslagen (människor). Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla en distriktsveterinär. Tills dess att veterinären tar sig an fallet måste man själv göra allt man kan för att förhindra smittspridning. Detta innebär att man stänger in djuret inomhus och ser till att det inte kommer i kontakt med andra djur eller människor. Andra djur som kan ha blivit bitna av det misstänkt rabiessmittade djuret måste också stängas in och isoleras från djur och människor. Man får absolut inte släppa lös eller gömma undan djur som misstänks ha blivit smittade, eftersom de kan utgöra en livsfara för både människor och djur.

Människor som misstänks ha smittats av rabies bör snabbt uppsöka läkare. Om människor omedelbart behandlas efter bett eller slickningar av ett rabiessmittat djur kan sjukdom nästan alltid förhindras. Omedelbar omfattande sårtvätt är en viktig åtgärd liksom förebyggande injektionsbehandling. På Jordbruksverkets webbplats kan du läsa mer om anmälningsskyldighet för epizootisjukdomar och förtecknade sjukdomar.

Hitta på denna sida