Gå direkt till innehåll

Statsepizootologen kommenterar

Högpatogen fågelinfluensa H5N8 i Skåne

Smittläget för högpatogen fågelinfluensa har försämrats i snabb takt de senaste veckorna i Sveriges närområde, med flera rapporter om fall på både vilda fåglar och fjäderfän och det var därför inte oväntat när utbrott av HPAI konstaterades i en kalkonbesättning i Skåne den 16 november. Misstanke om fågelinfluensa väcktes när djurägaren noterade en ökad dödlighet i flocken. Djuren hade också andningssvårigheter och färgförändringar i huden.

Lokalisation av utbrott av HPAI hos fjäderfä (rött) och fynd av HPAI hos vilda fåglar (blått) i Europa enligt rapporter 21 oktober – 16 november 2020. Källa: ADNS

I SVA:s senaste riskvärdering (pdf) från 5 november bedömdes sannolikheten för introduktion av HPAI vara klart förhöjd och mot bakgrund av det fattade Jordbruksverket beslut om att införa skyddsnivå 2 för fågelinfluensa i hela Sverige. Skyddsnivå 2 innebär bland annat att kommersiella fjäderfän ska hållas inomhus och hobbyhöns måste hållas inhägnade i syfte att förhindra direkt och indirekt kontakt med vilda fåglar.

Vilda fåglar mycket smittsamma

Nyintroduktionen av HPAI till Europa har skett via flyttfåglar som återvänder till övervintringsområden i västra Europa eller Afrika från häckningsområden i norra Ryssland. Vissa vattenlevande flyttfåglar som gäss och änder kan utsöndra stora mängder virus i träck utan att själva visa symptom på sjukdom och på så sätt sprida smittan till lokala fågelarter och fjäderfä. Fjäderfä i sin tur är mycket känsliga för HPAI-virus och det räcker med att en mycket liten mängd smittat material kommer i kontakt med mottagliga djur för att orsaka ett utbrott . Att skydda sin fjäderfäflock från HPAI är en stor utmaning och utbrottet på kalkoner i Skåne är bara ett i raden av exempel på anläggningar som trots hög biosäkerhet drabbats. Viruset sprids dock sällan med vinden från de vilda fåglarna och det går att skydda sig genom att förhindra möjliga  smittvägar som till exempel via personal, besökare, utrustning, transportfordon, foder, strö eller skadedjur, in till fjäderfäflocken. Branschorganisationer och fjäderfäveterinärer är viktiga resurser som kan ge stöd till producenter i den här typen av systematiskt smittskyddsarbete där det finns behov av ”svart bälte”  i smittskydd. Risken för smittintroduktion är sannolikt högre i områden i södra Sverige och för anläggningar som har närhet till kusten eller vattendrag där vattenlevande fåglar vistas.

Smittläget i Europa

Sedan det senaste blogginlägget 29 oktober har både Nederländerna, Storbritannien, Tyskland, Danmark och nu även Sverige rapporterat fall av HPAI av typen H5N8 hos fjäderfä. Totalt är antalet utbrott på fjäderfä nu 15 och antal fynd hos vilda fåglar är 248. Nederländerna, Tyskland, Storbritannien, Danmark, Irland och Belgien har hittills rapporterat fynd hos vilda fåglar.

Det är främst typen H5N8 som har påvisats hos vilda fåglar men i Tyskland och Danmark har även H5N5 förekommit och i Nederländerna H5N1. Det europeiska referenslaboratoriet för fågelinfluensa undersöker isolaten för att bedöma släktskapet genom molekylärepidemiologisk analys. Resultaten hittills pekar på att det H5N8-virus som nu isolerats i Europa liknar det som cirkulerat i Ryssland och Kazakstan under sommaren och hösten. Det är däremot inte besläktat med det H5N8-virus som cirkulerat i EU sedan december 2019. De virus av typen H5N1 och H5N5 som påvisats bedöms ha uppkommit genom utbyte av genetiskt material mellan det nu cirkulerande H5N8-viruset och lågpatogena fågelinfluensavirus inom den euroasiatiska genpoolen.

Europa har drabbats av flera till exempel 2006, 2014, 2016 och 2019. Utbrottet 2016–2017 har varit det hittills mest omfattande då 1108 utbrott i fjäderfäbesättningar och 1559 fynd hos vilda fåglar rapporterades. har dock fler fynd av HPAI hos vilda fåglar rapporteras jämfört med samma period 2016.

En åtgärd för att få en bättre bild av smittläget i den vilda fågelpopulationen i Sverige är att undersöka fåglar som påträffas döda i naturen. Sverige bedriver en sådan övervakning och hittills i år har fågelinfluensa inte påvisats hos de cirka 300 vilda fåglar som undersökts. I Europa har HPAI påvisats hos både lokala fågelarter och flyttfåglar, till exempel hos bläsand, knölsvan, vitkindad gås, grågås, skarv, gräsand och olika rovfåglar. 

Läs Snabb värdering av sannolikheten för att den svenska fjäderfäpopulationen utsätts för smitta med högpatogen fågelinfluensa till följd av pågående utbrott i Nederländerna och Storbritannien samt förekomst hos vilda fåglar i Nederländerna och Tyskland (pdf.

Pressmeddelande 2020-11-17: Fågelinfluensa hos en kalkonbesättning i Skåne.

Rapportera fynd av sjuka eller döda vilda fåglar på https://rapporteravilt.sva.se/

Fågelinfluensa av typen H5N8 har inte visat sig utgöra en risk för smitta till människa. Högpatogena fågelinfluensavirus anses dock alltid ha en zoonotisk potential, varför risken för smitta till människa aldrig helt kan uteslutas. Vid hantering av vilda döda fåglar bör man därför alltid använda handskar och tillämpa god handhygien.

Fynd av högpatogen fågelinfluensa hos vilda fåglar i Nederländerna

Nederländerna rapporterade den 21 oktober fynd av högpatogen fågelinfluensa (HPAI) av typen H5N8 hos två knölsvanar i närheten av Utrecht, centralt i landet. En vecka senare rapporterades ytterligare ett fynd av HPAI i landet, denna gång en bläsand nära kusten.

Lokalisation av fynd av högpatogen fågelinfluensa hos vilda fåglar i Nederländerna enligt rapporter 21 och 27 oktober 2020. Källa: ADNS

Viruset antas ha introducerats med flyttfåglar. Fyndet föregicks av att Ryssland och Kazakstan rapporterade flera utbrott av HPAI av typen H5N8 under sommaren. Totalt under perioden 28 juli till 30 september rapporterade Ryssland 52 fall av HPAI hos fjäderfä, två fall hos andra fåglar i fångenskap och sju fynd hos svanar från landets södra delar. Kazakstan rapporterar under samma period totalt 10 fall hos fjäderfä, två fynd hos andfågel av okänd art samt ett stort antal kråkfåglar med HPAI. Under oktober månad har Ryssland rapporterat enstaka fall av HPAI hos fjäderfä längre västerut i landet. I mitten på oktober rapporterade även Israel tre utbrott av HPAI av typen H5N8 hos fjäderfä och även fall hos vilda fåglar på Jerusalems zoo som involverade hög dödlighet hos svanar. Även i Israel antas att virusintroduktionen har kommit från flyttfåglar.

Ett flertal större utbrott av fågelinfluensa orsakade av virus av typen H5 har under den senaste 20-årsperioden drabbat Europa i olika omfattning: H5N1 2005–2006, H5N8 2014–2015 och H5N8 och H5N6 2016–2018, H5N8 2019–2020 och nu H5N8 igen. Under perioden december 2019 till juni 2020 har 328 fall av HPAI hos fjäderfä rapporterats i EU.  I samtliga fall sedan 2014 har virusen i fråga kategoriserats som H5 klad (eller undergrupp) 2.3.4.4. Bokstaven H står för hemagglutinin (ett protein på influensavirusets yta) och just klad 2.3.4.4 har en hög förmåga att utbyta arvsmassa med andra influensavirus. På så sätt skapas frekvent nya virus genom utbyte av arvsmassa där H5 kombineras med olika N-typer (N står för neuraminidas som är ett annat ytprotein) ofta från lågpatogena influensavirus.  

Virusintroduktion från vilda fåglar

Under hösten har den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, EFSA, europeiska smittskyddsmyndigheten, ECDC och även FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, gått ut och varnat för risken för introduktion av HPAI med vilda fåglar till följd av utbrotten i Ryssland och Kazakstan. Hösten innebär generellt ökad risk för virusintroduktion då ett stort antal fåglar återvänder från häckningsområden i norra Ryssland där fåglar från flera olika flygrutter blandas. HPAI-utbrotten i Europa under 2005–2006 och 2016–2017 föregicks av utbrott i Ryssland och flera studier har visat att virusets spridning västerut har triggats av sjunkande temperaturer i Ryssland. Erfarenheter från tidigare utbrott av HPAI i Europa har visat att när viruset introduceras med flyttfåglar kan sedan lokala fågelpopulationer underhålla smittan. Knölsvanar är inte några långflygare så fågelinfluensaviruset i Nederländerna antas vara introducerat av annan fågelart som sedan spridit smittan till lokala fågelarter. För tillfället antas förekomsten av HPAI hos vilda fåglar vara låg i Europa men det finns osäkerheter om vad som kan förväntas närmaste månaderna. SVA följer läget noggrant och vi vet att under hösten och vintern pågår en ständig rotation bland vattenlevande fåglar i och kring Östersjön, beroende på vädersituation.

Fågelinfluensaövervakning hos vilda fåglar kan förvarna

I likhet med de flesta andra europeiska länder, och i enlighet med EU:s lagstiftning, har Sverige övervakning av fågelinfluensa hos såväl tamfåglar som vilda fåglar. Programmet för vilda fåglar bygger på passiv övervakning vilket innebär att SVA rutinmässigt provtar döda, vilda fåglar som inkommer för obduktion. Viruset har vattenlevande fåglar som reservoar, men kan även drabba andra vilda fågelarter. Det är därför viktigt att rapportera ökad fågeldödlighet, särskilt om flera fåglar hittas på samma plats. Rapportering av fynd görs bäst via formulär  https://rapporteravilt.sva.se/.

Hittills i år har cirka 300 vilda fåglar undersökts för fågelinfluensa med negativt resultat i Sverige. Trettiotvå av de undersökta fåglarna var andfåglar dvs. antingen svanar, gäss eller änder. Se även karta över fågelinfluensaövervakningen. Länderna i vårt närområde bedriver en mer eller mindre omfattande fågelinfluensaövervakning hos vilda fåglar. Tyskland har en omfattande fågelinfluensaövervakning där man under 2019 provtog 1 392 fåglar i passiv övervakning och 4 849 i aktiv övervakning viket innebär provtagning av levande fåglar. Övervakningen i Tyskland antas fortgå på samma sätt och hittills i år har det inte varit några positiva fynd. Hur känslig den passiva övervakningen på vilda fåglar är beror på i vilken omfattning det specifika viruset orsakar dödlighet. Varianten av HPAI H5N8 som cirkulerade i Europa under december 2019 - juni 2020 gav inte upphov till hög dödlighet hos vilda fåglar och endast tre fynd gjordes under perioden. Det är dock osäkert hur hög förekomsten av HPAI faktiskt var i den vilda fågelpopulationen då smittspridningen till stor del skedde mellan fjäderfäbesättningar. EFSA har rapporterat att cirka 85 % av alla utbrott hos fjäderfä orsakades av sekundär spridning, det vill säga spridning från andra fjäderfä och inte från vilda fåglar.

Tack vare ett väl utarbetat samarbete mellan nationella referenslaboratorier inom EU, och ett snabbt arbete av kollegor i Nederländerna, har genetisk information om det virus som påvisats hos svanar i landet blivit tillgänglig för molekylärepidemiologisk analys. Analysen visar att fyndet i Nederländerna är en nyintroduktion och inte samma virusstam som cirkulerat i EU under första halvan av 2020. I dagsläget går det ej att bedöma i vilken utsträckning den nu aktuella virusvarianten orsakar dödlighet hos vilda fåglar. Det faktum att fynd hos vilda fåglar gjorts innan eventuella utbrott hos fjäderfä pekar på att det specifika viruset kan orsaka dödlighet och den passiva övervakningen är i så fall ett bra verktyg för tidig varning. Nederländerna har efter fyndet av HPAI hos vilda fåglar beslutat att fjäderfä ska hållas inomhus för att minska risken för smitta.

Vaksamhet och stärkta smittskyddsrutiner

Jordbruksverket och SVA har i tidigare pressmeddelande uppmanat fjäderfäproducenter till ökad vaksamhet och att tillämpa strikta smittskyddsrutiner. SVA:s bedömning i nuläget är att sannolikheten för att svenska fjäderfä utsätts för smitta är förhöjd men fortfarande på en låg nivå. För att minska risken för smittspridning mellan vilda fåglar och fjäderfä gäller sedan 2007 skyddsnivå 1 för hela Sverige. Nivån innebär att fjäderfä får gå ut, men att foder och vatten ska ges under tak eller under ett skydd utomhus och bedömningen är att detta är tillräckligt i dagsläget. Det är dock som alltid viktigt med goda löpande smittskyddsrutiner i enlighet med Jordbruksverkets och branschens riktlinjer. En viktig princip är att om man förhindrar direkt och indirekt kontakt med vilda fåglar så skyddar man sina djur från både fågelinfluensa och newcastlesjuka. Det är också viktigt att fjäderfäproducenter följer produktionsdata noga och rapporterar till veterinär om man noterar ökad sjuklighet, dödlighet eller nedsatt äggproduktion.

Fågelinfluensa av typen H5N8 har inte visat sig utgöra en risk för smitta till människa. Högpatogena fågelinfluensavirus anses dock alltid ha en zoonotisk potential, varför risken för smitta till människa aldrig helt kan uteslutas. Vid hantering av vilda döda fåglar bör man därför alltid använda handskar och tillämpa god handhygien.

Karta över Ryssland och Kazakstan
Lokalisation av de bekräftade fallen av högpatogen fågelinfluensa hos fjäderfä under i Ryssland och Kazakstan under perioden 28 juli-28 oktober 2020. Röd=pågående utbrott. Blå=hanterade utbrott. Källa OIE.

Läs Snabb värdering november:
Sannolikhetenför att den svenska fjäderfäpopulationen utsätts för smitta med högpatogen fågelinfluensatill följd av pågående utbrott i Nederländerna och Storbritannien samt förekomst hos vilda fåglar i Nederländerna och Tyskland (pdf).

Läs Snabb värdering oktober:
Sannolikheten för att den svenska fjäderfäpopulationen utsätts för smitta med högpatogen fågelinfluensa till följd av pågående utbrott i Ryssland och Kazakstan samt förekomst hos vilda fåglar i Nederländerna 2020 8 (pdf
).

 

Statens veterinärmedicinska anstalt följer situationen i regionen och bedömer när det finns behov av en ny värdering av sannolikheten för att den svenska fjäderfäpopulationen utsätts för smitta med högpatogen fågelinfluensa.

Nytt fall av CWD på vildren i Norge

Ett nytt fall av avmagringssjuka (chronic wasting disease, CWD) på vildren rapporterades den 11 september från de norska myndigheterna. Det nya fallet är en vildrenstjur som skjutits i samband med jakt på Hardangervidda och som testats positiv för den för hjortdjur dödliga prionsjukdomen som en del av pågående sjukdomsövervakning.

CWD har påträffats hos en vildrenstjur i Norge. Foto: Erik Ågren/SVA

Fallet är också det första som påträffats utanför Nordfjella, det område där sjukdomen sedan 2016 påvisats på vildren och där kraftiga åtgärder för att bekämpa och utrota sjukdomen har vidtagits. Enligt preliminär analyser så ser det ut röra sig om samma variant som de tidigare fallen på vildren, en variant som verkar smitta mellan djur.

SVA följer läget. 

Afrikansk svinpest hos vildsvin i Tyskland

Tyska myndigheter rapporterade den 10 september 2020 att afrikansk svinpest (ASF) bekräftats hos ett dött vildsvin hittat i förbundslandet Brandenburg, omkring fyra kilometer från den tysk-polska gränsen. Brandenburgs sydöstra del Spree-Neisse, där vildsvinet hittades, angränsar till två av de drabbade regionerna i västra Polen.

Området kring den tysk-polska gränsen är vildsvinstätt. Foto: Maurizio Bonora.

För att begränsa smittan har Tyskland infört åtgärder i området vilket omfattar bland annat jaktförbud, insats för att hitta, provta och ta omhand vildsvinskadaver, förstärkta smittskyddsrutiner i grisbesättningar och tillfälligt förbud för lantbruksaktiviteter.

I och med fyndet är Tyskland den tolfte medlemsstaten att drabbas av spridningen av ASF, som sedan 2014 förekommit inom EU. Övriga medlemsstater som rapporterat utbrott hos tamgris och/eller fall på vildsvin är: Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Ungern, Slovakien, Rumänien, Bulgarien, Belgien och Grekland med en enskild rapport om ett utbrott i en småskalig besättning.  Tjeckien som 2017 drabbades av en begränsad ASF-introduktion till vildsvin i östra delarna av landet friförklarades officiellt i mars 2019. I Belgien, som liksom Tjeckien drabbades av en begränsad ASF-introduktion till vildsvin, har myndigheterna bekämpat sjukdomen enligt samma modell som Tjeckien med tillsynes goda resultat. I början av året har Belgien rapporterat tre fynd av ASF på upphittat kadavermaterial av vildsvin. Bedömningarna som gjorts är att de upphittade kvarlevorna är minst 6 månader gamla och att dessa vildsvin därmed dött under förra året. Belgien avser att även de ansöka om officiell frihet från ASF under 2020.

Karta över Tyskland med angränsande länder samt en markering mitt för gränsen mot Poland, där vildsvinet har påträffats.
Karta över det rapporterade fallet av afrikansk svinpest (ASF) hos vildsvin i östra Tyskland. Källa: EU:s sjukdomsrapporteringssystem ADNS.

ASF har förekommit i vildsvinspopulationen i Polen sedan 2014, begränsat till landets östra delar. Under senare delen av 2019 sågs en plötslig långväga spridning till landets västra delar, där smittan nu har fäste i vildsvinsstammen. Hittills i år har Polen rapporterat knappt 1000 fall av ASF hos vildsvin i de västra delarna. Även åtta tamgrisbesättningar i området har rapporterats smittade sedan årsskiftet, varav tre större besättningar och fem småskaliga. Inga fall av infekterade vildsvin eller utbrott på tamgris har rapporterats från Polen närmare den tyska gränsen än cirka 3 mil.

Det saknas idag internationellt jämförbar populationstäthet för vilda djur då insamlingen av uppgifter inte görs på likartat sätt. Dock är området kring den tysk-polska gränsen ett vildsvinstätt område.

Med undantag av Rumänien, och till viss del Bulgarien, har smittspridningen i EU främst skett i vildsvinspopulationen med sporadiska utbrott i tamgrisbesättningar och då med begränsad sekundär spridning. Spridningen har dels skett successivt och långsamt inom vildsvinpopulationen, dels via långväga spridning av smittade köttprodukter med människans hjälp.

I ett internationellt perspektiv har ASF inte bara spridit sig inom EU. I Europa utanför EU har ASF sedan tidigare rapporterats från Georgien, Ryssland, Ukraina, Vitryssland, Moldavien och Serbien. I augusti 2018 rapporterade Kina sitt första fall av ASF och efter det har sjukdomen fått en omfattande geografisk utbredning i landet. Smittan har dessutom spridits till ett flertal angränsande länder: Mongoliet, Nordkorea, Sydkorea, Vietnam, Kambodja, Burma, Laos, Filipinerna, Östtimor och Papua Nya Guinea. Senast i raden av smittade länder i södra Asien är Indien.  Kina härbärgerar knappt 50 procent av världens tamgrisar, men också flera av de andra länderna som drabbats i Sydostasien har betydande grisproduktion, som domineras av småskaliga anläggningar med mycket låg biosäkerhet. Utvecklingen har fått ekonomiska följder av global omfattning och risken för fortsatt spridning bedöms som mycket hög.

För svenskt vidkommande är bedömningen att fallet i Tyskland inte nämnvärt påverkar sannolikheten att Sverige drabbas ytterligare, men att denna fortsatt är förhöjd på grund av den rådande situationen. Det krävs en kedja av händelser för att smittan ska nå svenska djur, och ju längre tid som går med fortsatt smittspridning, och ju fler områden och länder som är drabbade, desto högre är sannolikheten att denna kedja av händelser som krävs till slut inträffar.

Kött, produkter och kroppsvätskor från smittade vildsvin och grisar innehåller smittämnet och införsel av sådana produkter till Sverige bedöms vara den största smittrisken för svenska grisar och vildsvin. Införsel av sådana produkter från smittade områden är därför inte tillåten. God efterlevnad av detta förbud, i kombination med goda smittskyddsrutiner som omfattar minimerad direkt eller indirekt kontakt med vildsvin i våra grisbesättningar, ger förutsättningar att hålla Sverige fritt från ASF.

Utbrott av afrikansk hästpest i Thailand

Sedan februari rapporteras om ett utbrott av afrikansk hästpest i Thailand. Flera hundratals hästar från flera stall i fem regioner har smittats och många av dessa har dött.

Ett utbrott av afrikansk hästpest pågår i Thailand. SVA bedömer risken att afrikansk hästpest introduceras till Sverige från Thailand som försumbar. Foto: Pixabay

Afrikansk hästpest är en dödlig virussjukdom som kan drabba hästar och andra hästdjur. Symtomen är feber, svullnader, andnöd och upp till 90% dödlighet. Zebror och åsnor kan bära på sjukdomen utan att visa symtom. Introduktionsväg och sjukdomsutbredning i utbrottet i Thailand är ännu okänt men det spekuleras att det orsakats av illegal handel med zebror. Afrikansk hästpest har aldrig påvisats i Sverige och det här är första gången sjukdomen rapporteras från Thailand.

Färre vilda zebror har begränsat smittspridningen

Historiskt finns sjukdomen främst i Afrika söder om Saharaöknen i områden där det finns vilda zebror och åsnor som upprätthåller viruscirkulation utan att själva bli sjuka. Sydafrika var regelbundet drabbat av utbrott under 1900-talet, men när antalet frilevande zebror utanför nationalparkerna har minskat har också utbrotten av afrikansk hästpest begränsats till områden där det fortfarande finns zebror.

Under det senaste århundradet har sjukdomen vid några tillfällen spridits utanför de områden i Afrika där den är endemiskt förekommande och orsakat stora utbrott: till Mellanöstern inklusive Indien och Turkiet (1959-1961), Spanien (1966 och 1987-1990), Portugal (1989) och Marocko (1989).

Vaccination och insektskontroll har hjälpt till att stoppa utbrott

Det finns nio serotyper av afrikansk hästpestvirus och med ledning av serotypen kan man inleda vaccination som ett led i sjukdomsbekämpningen. Vid de tidigare utbrotten utanför Afrika har utbrotten kunnat stoppas med hjälp av vaccination och insektskontroll. Under utbrottet i Mellanöstern 1959-1961 beräknas så många som 300 000 hästar ha dött och den kraftiga decimeringen av hästpopulationen anges ha bidragit till att sjukdomsspridningen till slut upphörde.

Analyser gjorda på referenslaboratoriet för afrikansk hästpest, The Pirbright Institute i Storbritannien, har visat att utbrottet i Thailand  orsakats av afrikansk hästpestvirus av serotyp 1, vilket  förekommer i öst- och Sydafrika och som aldrig tidigare konfirmerats i utbrott utanför Afrika.

Vektorburet virus

Afrikansk hästpestvirus tillhör samma familj och genus som blåtungevirus (familjen reovirus, genus orbivirus). Båda dessa virus är så kallade vektorburna virus, dvs virus som sprids med blodsugande insekter. Afrikansk hästpestvirus och blåtungevirus sprids med svidknott, framförallt av arten Culicoides imicola. C. imicola finns inte i Sverige.

Vid det senaste utbrottet av afrikansk hästpest i Spanien 1987-1990 hittades virus även i andra Culicoides-arter än C. imicola, men det är okänt vilken roll de spelade i smittspridningen. Likaså blev introduktionen av blåtungevirus serotyp 8 i norra Europa 2008 ett paradigmskifte: historiskt hade endast C. imicola angetts kunde sprida blåtungevirus. Det är nu fastlagt att flera Culicoides-arter är kompetenta vektorer för blåtungevirus. Man har också sett en koppling mellan de pågående klimatförändringarna och förändrade utbredning av C. imicola.

Svidknottens förmåga att sprida smitta är temperaturberoende på flera sätt: virus replikerar snabbare i svidknotten vid ökande temperaturer och svidknotten själva förökar sig också mer effektivt vid ökande temperaturer och inte alls vid kallare temperaturer. Afrikansk hästpestvirus verkar inte kunna replikeras vid temperaturer under 15ºC. I (södra-mellan) Sverige brukar vi ange svidknottens vektorsäsong, dvs. den period av året då de är aktiva, till mellan ungefär april och november.

Liksom många andra sjukdomar som inte drabbar djur eller människor i rikare länder är afrikansk hästpest och de vektorer som sprider den jämförelsevis obeforskade. Med ledning av den fortsatta utbredningen av blåtungevirus i Europa och de pågående klimatförändringarna får vi dock anta att även andra Culicoides-arter än C. imicola kan sprida afrikansk hästpestvirus.

Afrikansk hästpest omfattas av flera regelverk

Sjukdomen omfattas av såväl den svenska epizootilagen som internationella regelverk som styr rapportering, kontroll och handel med levande djur, inklusive zoodjur. Regelverket tar hänsyn till hälsostatus i tredje land: inga hästdjur får importeras till EU från länder där afrikansk hästpest funnits de senaste två åren. Detta gäller även transit. Inga hästdjur har importerats till Sverige från Thailand under 2020. Hästar som är registrerade i vissa stamböcker eller har pass från internationella ridsportförbundet (tävlingshästar) reser åtföljda av ett hälsointyg från officiell veterinär.

Eftersom sjuklighet och dödlighet är hög i hästpopulation som tidigare inte utsatts för smittan är det inte troligt att hästar importeras från tidigare fria ”nysmittade” regioner innan smittan upptäcks, eller att hästar når Sverige under tiden mellan infektion och symtomdebut. Illegal handel med hästdjur från Thailand till Sverige bedöms inte förekomma. SVA har gjort en riskbedömning som bedömer risken att afrikansk hästpest introduceras till Sverige från Thailand som försumbar.

Tidigare utbrott har påverkat handel och transporter

Afrikansk hästpest har historiskt haft stor påverkan på handel och internationella transporter med hästar. Utbrotten i Spanien var en stor oro inför OS i Barcelona 1992 och kraftiga åtgärder i form av nationella transportrestriktioner från regioner med smitta och insektsbekämpning vidtogs för att skydda tillresande hästar. Från 1990 sågs inga utbrott och olympiaden kunde genomföras utan smittspridning, men med förstärkt karantän vid hemkomst för till exempel hästarna i USA:s OS-lag. Strängare karantänsregler än de som gäller inom EU påverkade också ryttartävlingarna för OS i Melbourne 1956 som på grund av dessa fick avhållas i Stockholm.

Läs mer

Läs mer hos andra

 

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
Om Bloggen

I Sverige finns en så kallad statsepizootolog, och den ska finnas på SVA. Statsepizootologen ansvarar för frågor rörande epizootier och andra allvarliga infektionssjukdomar hos djur. Här i bloggen "Statsepizootologen kommenterar" tar statsepizootologen upp aktuella ämnen då och då. För närvarande är Karl Ståhl tf. statsepizootolog på SVA.