Gå direkt till innehåll

Statsepizootologen kommenterar

Seoul-hantavirusinfektion på tamråtta i Storbritannien

Med anledning av att det i Storbritannien konstaterats två fall av Seoul-hantavirusinfektion på människa som har anknytning till tamråtta vill SVA kommentera:

Hantavirusinfektion är en zoonos, det vill säga en smitta som kan överföras mellan djur och människor och vice versa. Råttor som drabbas av infektionen blir inte sjuka men utsöndrar virus under lång tid och kan på det sättet smitta människor. Smittspridningen sker framför allt via inandning av damm som förorenats av råttors urin och avföring eller via direktkontakt med saliv, urin eller avföring. Symptomen hos människor är influensaliknande och en del av patienterna får också njurpåverkan med nedsatt njurfunktion i flera veckor. I Sverige finns en annan variant av hantavirus, Puumalavirus, som orsakar så kallad sorkfeber hos människa. De flesta sorkfeberfallen uppträder i norra Sverige och har koppling till sorkar. De olika hantavirustyperna finns framför allt hos vilda gnagare men Seoul-typen har nu alltså konstaterats också på tamråttor i Storbritannien. På SVA har ett fåtal analyser för antikroppar mot Hantavirus utförts, samtliga med negativt resultat (inga antikroppar påvisade).

Vid införsel eller import av upp till fem sällskapsråttor, som reser med ägare eller ombud, krävs i dagsläget varken registrering, provtagning eller friskintyg. Detta gör att man som köpare/införare/importör själv måste ta ansvar för att ta reda på så mycket som möjligt om djuret och dess ursprung. Man kan också ställa krav på säljaren att djuret skall vara provtaget och negativt för specifika sjukdomar. Ingen registrerad införsel av sällskapsråttor har skett till Sverige från Storbritannien under senaste året men sannolikt har införsel skett av sällskapsråttor som rest med ägare eller ombud.

För att skydda sin egen råtta mot smittor bör man inte låta den träffa råttor med okänd smittstatus. Är man orolig bör man undvika att delta i råttutställningar och dylika råttsamlingar. I nuläget finns inga kända fall av Seoul-hantavirusinfektion i landet, varför inga särskilda åtgärder bedöms behöva vidtas.

För att skydda sig själv vid hantering av råttor med misstänkt eller konstaterad smitta bör man använda skyddshandskar och munskydd. Spånmaterial, halm och dylikt som är förorenat med råtturin och avföring ska hanteras med extra försiktighet med tanke på att dammet kan vara smittförande.

Läs mer

Sorkfeber på vilda djur

Läs mer hos andra

Jordbruksverket om införselregler för smågnagare

Folkhälsomyndigheten om sorkfeber

Danskt fynd av fågelinfluensa dras tillbaka

Rapporten om fynd av högpatogent fågelinfluensavirus (HPAIV) hos en vild gräsand som skjutits i sydvästra Danmark, och som tidigare kommenterats i denna blogg, dras tillbaka av danska veterinärmyndigheter.

Försök att upprepa resultatet att påvisa viruset har misslyckats såväl vid det danska som vid det europeiska referenslaboratoriet för fågelinfluensa. Myndigheterna drar därför slutsatsen att det inte finns tillräcklig vetenskaplig dokumentation för att kunna deklarera utbrott av HPAIV hos vilda fåglar.

Läs mer hos andra

Fødevarestyrelsen, Danmark: Latest news 7 februari 2013

Högpatogent fågelinfluensavirus påvisat på gräsand i Danmark

Högpatogent fågelinfluensavirus (HPAIV) av typen H7 har nyligen påvisats på en vild gräsand som skjutits i sydvästra Danmark. Fyndet, som gjordes inom ramen för det danska övervakningsprogrammet för fågelinfluensa hos vilda fåglar, är anmärkningsvärt då förekomst av HPAIV hos till synes friska vilda fåglar är väldigt ovanlig. Endast vid enstaka tillfällen har högpatogena influensavirus påvisats i friska viltfågelpopulationer, och då alltid av typen H5.

Omfattningen av och ursprunget till den påvisade smittan är ännu så länge oklar, men fyndet aktualiserar diskussionen kring vilda fåglars eventuella roll i spridningen av HPAIV till fjäderfä.

I Danmark påminner därför de veterinära myndigheterna nu fjäderfäägare om de biosäkerhetsföreskrifter som finns sedan tidigare med avsikt att minimerar direktkontakt mellan tamfjäderfä och större vilda fåglar genom att se till att utfodring och vattning sker under tak, och att styra vilka fågelarter som får hållas tillsammans. Myndigheterna bedömer att risken är låg för att allmänheten skall komma i kontakt med smittan.

I likhet med de flesta andra Europeiska länder, och i enlighet med EU:s lagstiftning, har Sverige övervakning av fågelinfluensa hos såväl tamfåglar som vilda fåglar. Programmet för vilda fåglar innebär att SVA rutinmässigt provtar döda vilda fåglar som inkommer för obduktion till SVA. Övervakningsprogrammet för tamfåglar omfattar provtagning av flera olika fjädefäarter inklusive hägnad viltfågel såsom fasan och gräsand.

Senast HPAIV påvisades i Skandinavien var 2006, då ett utbrott av H5N1 spreds över Europa. I Sverige påvisades då virus hos ett flertal sjuka vilda fåglar men också i ett infekterat viltfågelhägn med gräsänder.

Källor

Födevarestyrelsen: Fugleinfluenza er fundet i gråand nær Varde

OIE, världshälsoorganisationen för djurhälsa

Fall av fågelinfluensa H5N1 i Asien och Ryssland

Myndigheterna i Hong Kong har konfirmerat fall av högpatogen fågelinfluensa H5N1 på två skrattmåsar (Chroicocephalus ridibundus) på Kinesiska sydkusten och det finns också uppgifter om att ett antal tusen hönsfåglar slaktats efter att en kyckling testat positiv för H5N1 på en marknad i Hong Kong.

Ryssland rapportera stor fågeldöd i området Krasnodar som gränsar till Svarta havet. Området är ett betydande flyttfågelstråk. Omkring 4000 vilda änder har hittats döda. Enligt uppgift rör det sig om influensa av typen H5. Senast området hade utbrott av H5N1 var 2007. Myndigheterna i området kommer enligt uppgift börja vaccinera tamfågelbesättningar inom ett riskområde.

Indien har tidigare i år haft flera utbrott av H5N1 på både vilda fåglar och i fjäderfäbesättningar.

Även tidigare år har det förekommit rapporter om ökning av utbrott av fågelinfluensa men hitintills har det inte lett till fall i vår geografiska närhet. SVA följer kontinuerligt utvecklingen av H5N1 i världen och bevakning i Sverige genom fallviltsundersökning av fåglar.

Klassisk svinpest hos vildsvin och tamgrisar i Lettland

Nyligen rapporterade lettiska myndigheter att klassisk svinpest konstaterats hos två vildsvin nära gränsen mot Ryssland och Vitryssland. I den följande utredningen, som omfattar undersökning och provtagningar i tamgrisbesättningar i området där vildsvinen sköts, har klassisk svinpest påvisats i tre mindre grisbesättningar. Grishållningen i området är till största delen för husbehov och stora grisbesättningar är sällsynta.

Det är inte känt varifrån smittan kommer men sjukdomen förekommer i Ryssland. Vitryssland har officiellt inte rapporterat något fall sedan 1995, men den verkliga smittsituationen är inte känd.

Klassisk svinpest är mycket smittsamt och yttrar sig oftast som akut, allvarlig sjukdom hos grisar och vildsvin. Smittat kött och charkprodukter är den viktigaste smittvägen till nya områden och det är därför förbjudet att utfodra grisar med animaliskt matavfall inom EU. Förutom med matavfall sprids sjukdomen genom direktkontakt mellan grisar (även vildsvin) och indirekt med transportfordon och otillräckligt rengjorda redskap, samt med personer som rör sig mellan besättningar.

Klassisk svinpest förekom senast år 1944 i Sverige.

Goda smittskyddsrutiner som tillämpas kontinuerligt och gäller utfodring, personal och besökare är mycket viktigt för att hålla svenska grisbesättningar fria från klassisk svinpest i fortsättningen. Man bör också tänka på att sjukdomen kan smitta från vildsvin till vildsvin och från vildsvin till tamgrisar, både direkt och indirekt till exempel genom att samma skor och kläder används vid jakt som vid besök i besättning. Restiden mellan Lettland och Sverige är kort vilket gör att smittämnet kan överleva på otillräckligt rengjord utrustning, kläder och skor, förutom i kött och jakttrofeér.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17
Om Bloggen

I Sverige finns en så kallad statsepizootolog, och den ska finnas på SVA. Statsepizootologen ansvarar för frågor rörande epizootier och andra allvarliga infektionssjukdomar hos djur. Här i bloggen "Statsepizootologen kommenterar" tar statsepizootologen upp aktuella ämnen då och då. För närvarande är Karl Ståhl tf. statsepizootolog på SVA.