Gå direkt till innehåll

Statsepizootologen kommenterar

Fall av lågpatogen fågelinfluensa i Europa

Två utbrott av lågpatogen fågelinfluensa H7 har i dagarna rapporterats i vår närhet.

Danmark meddelade den 3 juni upptäckt av lågpatogen fågelinfluensa av typen H7 i ett viltfågelhägn på Jylland. Provet togs inom ramen för deras kontinuerliga övervakning. Holland hittade samma dag H7N1 i en hönsbesättning i närheten av Utrecht efter provtagning följande en klinisk misstanke om sjukdom. Man har inte lyckats fastställa hur smittan kommit in i någon av de två drabbade besättningarna.

I båda fallen har man i enlighet med EU:s direktiv slaktat ut fåglarna på de drabbade anläggningarna.  Man har även inrättat en övervakningszon på en kilometer kring platsen där smittan upptäckts. I Holland finns 11 andra fjäderfäanläggningar inom restriktionszonen, där sker nu ökad övervakning och provtagning.

Tidigare under året har inom EU lågpatogen fågelinfluensa rapporterats från Spanien och Tyskland och vi fortsätter följa utvecklingen.

Sverige hade åren efter H5N1-utbrottet 2006 en EU-obligatorisk övervakning av inte bara tamfåglar utan även vilda fåglar som provtogs vid ringmärkning. Idag sker inte provtagning av vilda fåglar annat än på döda fåglar vid obduktion. Provtagning av viltfågelhägn görs dock kontinuerligt i övervakningssyfte.

Både H5 och H7 är rapporteringspliktiga enligt EU-direktiv och föranleder åtgärder från Jordbruksverket.

Läs mer hos andra

EU:s smittskyddsinstitut ECDC: Avian influenza in humans

H7N9-influensa i Kina

Rapporterna från Kina om fall av H7N9-influensa på människa sätter åter risken för överföring mellan djur och människor i fokus.

Det har ännu inte klarlagts hur de drabbade personerna smittats. Någon gemensam kontakt eller smittkälla har inte heller kunnat fastställas. Det finns idag inga tecken på att virus sprids mellan människor.

Influensa A H7 är vanligt förekommande hos fåglar och sedan slutet av 1990-talet har H7N2, H7N3 samt H7N7 rapporterats från många delar av världen. Detta har lett till antagandet att smittkällan är fåglar. Efter att myndigheterna i Kina rapporterat att provtagna duvor vid en fågelmarknad i Shanghai är positiva för lågpatogen influensa H7N9 av samma typ som de insjuknade människorna har denna misstanke stärkts.  Kinesiska myndigheter ska nu intensifiera övervakning och provtagning. Ett problem är att vilda fåglar som bär lågpatogena influensavirus inte visar symtom på sjukdom. Vid andra typer av lågpatogen fågelinfluensa hos vilda fåglar (ex H7N7) kan en förändring av virus till högpatogent ske om viruset kommit in i en tamfjäderfäbesättning och orsakar då mycket hög dödlighet bland fåglarna. Det finns ännu inga rapporter om att så har skett med H7N9.

Utvecklingen i Kina sätter dock återigen fokus på att hålla vilda fåglar åtskilda från tamfjäderfä. Detta var ett nationellt krav i Sverige under 2006 då vi diagnosticerade fågelinfluensa H5N1.

Sverige hade åren efter H5N1 en EU-obligatorisk övervakning av inte bara tamfåglar utan även vilda fåglar som provtogs vid ringmärkning. Idag sker inte provtagning av vilda fåglar annat än på döda fåglar vid obduktion.

För tamfjäderfä görs undersökningar vid klinisk misstanke och under 2012 undersöktes 19 fjäderfäbesättningar. Provtagning av viltfågelhägn görs kontinuerligt i övervakningssyfte. I samtliga fall har proverna varit negativa för H7.

Både H5 och H7 är rapporteringspliktiga enligt EU-direktiv och föranleder åtgärder från Jordbruksverket.

Mer information:

EU:s smittskyddsinstitut ECDC: Avian influenza in humans

Seoul-hantavirusinfektion på tamråtta i Storbritannien

Med anledning av att det i Storbritannien konstaterats två fall av Seoul-hantavirusinfektion på människa som har anknytning till tamråtta vill SVA kommentera:

Hantavirusinfektion är en zoonos, det vill säga en smitta som kan överföras mellan djur och människor och vice versa. Råttor som drabbas av infektionen blir inte sjuka men utsöndrar virus under lång tid och kan på det sättet smitta människor. Smittspridningen sker framför allt via inandning av damm som förorenats av råttors urin och avföring eller via direktkontakt med saliv, urin eller avföring. Symptomen hos människor är influensaliknande och en del av patienterna får också njurpåverkan med nedsatt njurfunktion i flera veckor. I Sverige finns en annan variant av hantavirus, Puumalavirus, som orsakar så kallad sorkfeber hos människa. De flesta sorkfeberfallen uppträder i norra Sverige och har koppling till sorkar. De olika hantavirustyperna finns framför allt hos vilda gnagare men Seoul-typen har nu alltså konstaterats också på tamråttor i Storbritannien. På SVA har ett fåtal analyser för antikroppar mot Hantavirus utförts, samtliga med negativt resultat (inga antikroppar påvisade).

Vid införsel eller import av upp till fem sällskapsråttor, som reser med ägare eller ombud, krävs i dagsläget varken registrering, provtagning eller friskintyg. Detta gör att man som köpare/införare/importör själv måste ta ansvar för att ta reda på så mycket som möjligt om djuret och dess ursprung. Man kan också ställa krav på säljaren att djuret skall vara provtaget och negativt för specifika sjukdomar. Ingen registrerad införsel av sällskapsråttor har skett till Sverige från Storbritannien under senaste året men sannolikt har införsel skett av sällskapsråttor som rest med ägare eller ombud.

För att skydda sin egen råtta mot smittor bör man inte låta den träffa råttor med okänd smittstatus. Är man orolig bör man undvika att delta i råttutställningar och dylika råttsamlingar. I nuläget finns inga kända fall av Seoul-hantavirusinfektion i landet, varför inga särskilda åtgärder bedöms behöva vidtas.

För att skydda sig själv vid hantering av råttor med misstänkt eller konstaterad smitta bör man använda skyddshandskar och munskydd. Spånmaterial, halm och dylikt som är förorenat med råtturin och avföring ska hanteras med extra försiktighet med tanke på att dammet kan vara smittförande.

Läs mer

Sorkfeber på vilda djur

Läs mer hos andra

Jordbruksverket om införselregler för smågnagare

Folkhälsomyndigheten om sorkfeber

Danskt fynd av fågelinfluensa dras tillbaka

Rapporten om fynd av högpatogent fågelinfluensavirus (HPAIV) hos en vild gräsand som skjutits i sydvästra Danmark, och som tidigare kommenterats i denna blogg, dras tillbaka av danska veterinärmyndigheter.

Försök att upprepa resultatet att påvisa viruset har misslyckats såväl vid det danska som vid det europeiska referenslaboratoriet för fågelinfluensa. Myndigheterna drar därför slutsatsen att det inte finns tillräcklig vetenskaplig dokumentation för att kunna deklarera utbrott av HPAIV hos vilda fåglar.

Läs mer hos andra

Fødevarestyrelsen, Danmark: Latest news 7 februari 2013

Högpatogent fågelinfluensavirus påvisat på gräsand i Danmark

Högpatogent fågelinfluensavirus (HPAIV) av typen H7 har nyligen påvisats på en vild gräsand som skjutits i sydvästra Danmark. Fyndet, som gjordes inom ramen för det danska övervakningsprogrammet för fågelinfluensa hos vilda fåglar, är anmärkningsvärt då förekomst av HPAIV hos till synes friska vilda fåglar är väldigt ovanlig. Endast vid enstaka tillfällen har högpatogena influensavirus påvisats i friska viltfågelpopulationer, och då alltid av typen H5.

Omfattningen av och ursprunget till den påvisade smittan är ännu så länge oklar, men fyndet aktualiserar diskussionen kring vilda fåglars eventuella roll i spridningen av HPAIV till fjäderfä.

I Danmark påminner därför de veterinära myndigheterna nu fjäderfäägare om de biosäkerhetsföreskrifter som finns sedan tidigare med avsikt att minimerar direktkontakt mellan tamfjäderfä och större vilda fåglar genom att se till att utfodring och vattning sker under tak, och att styra vilka fågelarter som får hållas tillsammans. Myndigheterna bedömer att risken är låg för att allmänheten skall komma i kontakt med smittan.

I likhet med de flesta andra Europeiska länder, och i enlighet med EU:s lagstiftning, har Sverige övervakning av fågelinfluensa hos såväl tamfåglar som vilda fåglar. Programmet för vilda fåglar innebär att SVA rutinmässigt provtar döda vilda fåglar som inkommer för obduktion till SVA. Övervakningsprogrammet för tamfåglar omfattar provtagning av flera olika fjädefäarter inklusive hägnad viltfågel såsom fasan och gräsand.

Senast HPAIV påvisades i Skandinavien var 2006, då ett utbrott av H5N1 spreds över Europa. I Sverige påvisades då virus hos ett flertal sjuka vilda fåglar men också i ett infekterat viltfågelhägn med gräsänder.

Källor

Födevarestyrelsen: Fugleinfluenza er fundet i gråand nær Varde

OIE, världshälsoorganisationen för djurhälsa

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
Om Bloggen

I Sverige finns en så kallad statsepizootolog, och den ska finnas på SVA. Statsepizootologen ansvarar för frågor rörande epizootier och andra allvarliga infektionssjukdomar hos djur. Här i bloggen "Statsepizootologen kommenterar" tar statsepizootologen upp aktuella ämnen då och då. För närvarande är Karl Ståhl tf. statsepizootolog på SVA.